Din pappa väckte mig genom att krypa nära mig och det känns alltid lika härligt att vakna på det sättet. När man dessutom inte har någon tid att passa utan man kan ligga kvar och mysa och prata tills man blir hungrig. Idag kändes det som att vi hade mycket att göra och att man stoppade undan tankarna på att vara ledsen för din skull. Ibland förtränger man för att klara vardagen.

Din mormor, moster och kusin ska ju komma idag och då måste vi ha fixat en del, flyttat runt lite möbler och städat lite så det inte blir helt chockade. Din mamma är lite slarvig men trivs med när det är lite rörigt men det gör inte alla andra.

Efter att din pappa gjort frukost, som vanligt började vi med att fixa. Din pappa satte upp en elkontakt och så tömde din mamma byrån nere så vi kunde ta upp den till sovrummet. När pappa var färdig bytte vi plats på sängarna så att vi kan ligga som vi brukar. Din pappa kan nämligen bara ligga åt ett håll och det måste vara så han kan ligga mot din mamma annars kan hon inte sova så bra.

Under en av pauserna i fixandet kollade vi på tv och det råkade vara Fredrik Paulun där som pratade om omega 3 och hur nyttigt det var. Vi har ju lovat dig att vi ska bli bättre på att äta mat, för det skulle du lära oss när du kom. Nu fick vi iaf några tips, vi ska äta mer fisk, mindre lösviktsgodis. Vi bestämde oss för att vi ska försöka att undvika att äta härdat fett eller transfett. När det var färdigt fixade mamma lite lunch och så åt vi.

Därefter gick din mamma iväg till Marianne som hon går och prata med. På vägen dit rann tårarna, som vanligt när jag är ute och går själv. När jag kom dit hittade jag inte rätt dörr, är lite förvirrad.

Berättade för henne om hur det gått till, från början och hur det kändes. Framförallt eftersom att jag ofta mår dåligt av att jag mår bra. Tycker inte jag har rätten att må bra efter det som hänt dig. Tänker att jag kanske förtränger och stoppar undan sådant som jag borde prata om eller tänka på. Marianne sa att jag skulle ta vara på mina bra dagar för de behövde jag för att orka kunna må dåligt andra dagar. Det ligger nog mycket i det så jag ska försöka njuta av de dagar jag mår bra hädanefter.

Här grät jag också i en timme eller så, men det känns inte fel att gråta alla gånger utan det är så naturligt. Men när det bara kommer utan att jag gör något speciellt då känns det inte alls naturligt och jag vill helst inte att någon ska upptäcka att jag gråter. Kanske för att jag inte har någon bra anledning till att gråta.

Men det känns alltid skönt att få prata om dig med andra, det behöver din mamma.

Efter träffen hade jag en träff med din pappa, vi var på Märtas cafe. Men först fick jag leta upp din pappa som hade gått vilse i Ljusdal...

Det var ju sista dagen innan vår vikttävling börjar så vi firade med en liten kaka.

Sen gick vi till Prix för att handla lite och för att lösa ut lite trisslotter som vi vunnit på. På hemvägen gick vi in och kollade lite på TV och videokameror, din pappa kan titta hur mycket som helst på TV apparater utan att tröttna, men det har din mamma gjort för länge sedan.

Så vi kom hem satt vi och vilade oss lite och sen blev din mamma så irriterad igen för att tiden gick så fort och din pappa ska bara...helt utan anledning men orkar inte med att det inte blir som jag tänkt det. Tiden bara rinner iväg ibland.

Till slut var vi någolunda färdiga, maten var i ugnen och din pappa skulle åka och handla det din mamma glömt i Sundsvall. Minnet har tydligen gått i lås, jag är säker på att jag tagit med gurka och tomat från Sundsvall men hittade dem inte. Var tom ute i soptunnan och letade efter dem, trodde att jag slängt dem. Blir nervös över sådant beteende, blir rädd för mig själv.

Jag hoppade i badet när pappa åkte iväg, och tårarna började rinna igen. Vet inte varför det blir så när jag blir själv, men ofta är det rinnade tårar så fort jag blir själv och är ensam med mina tankar. Behöver inte ens tänka utan att tårarna kommer av sig själv.

Trodde att mötet med din mormor och moster skulle bli ännu värre. Men jag hade nog bestämt mig för att hålla masken. Orkar inte alltid var ledsen och släppa fram känslorna. Det är kanske inte så bra men det är för att överleva.
Det var iaf härligt att ha dem här och att få krama lilla kusin Ian igen. Vi åt mat tillsammans och fikade lite. Jag var trött men vi satt uppe och pratade lite innan vi gick och la oss. Det var lite att fixa med bäddning och annat. Till slut gick pappa och jag och la oss.

Som vanligt låg vi och kramades och pratade om dagen. Men ibland är det inet så mycket vi pratar om för ibland är det jobbigt att prata. Ibland vill man bara vara. Men nu hade vi flyttat sängarna så nu kunde jag ligga i din pappas famn och somna och då sover jag så gott. Kommer att sakna det när han åker tillbaka till Sundsvall. Vill egentligen inte sova själv men jag har ju inget val. Men får väl prata med honom i telefon innan jag somnar så kan jag inbilla mig att han är här.