Alla inlägg den 1 april 2008

Av Carina - 1 april 2008 11:55

Idag fick vi ställa klockan för första gången sen vi åkte upp till stugan. Vi skulle träffa kuratorn och barnmorskan och vi skulle vara där redan kl 9.15 Visserligen vaknar din mamma och pappa tidigt nu för tiden men det är väl för att vi inte behöver gå upp så tidigt nu för tiden.

Vi käkade frukost och din mormor kom ner en stund innan vi gick. Det är ju så nära så det tar bara 2 minuter att gå dit.

Maj, kuratorn, var på plats när vi kom. Din mamma träffade henne innan då vi gick på föräldrar grupp och tyckte hon var bra och mysig men din pappa har inte träffat henne innan.

Det blev mycket tårar för din mamma hos kuratorn, inte för jag vet varför men det bara rann hela tiden. Gick igenom om igen vad som hände och vad vi kände, men denna gången var det extra känsligt. Det visade sig sen att hela dagen skullel bli svart och full av gråt.

Hon gav oss lite tröstande ord på vägen om att det kommer att vara bra dagar och så dåliga dagar. Vi kommer att glömma bort saker, ha sämre tålamod och vara lättretliga som vi inte annars kanske är.

Dessutom måste vi bara tänka på oss själva inte sörja för andra och det är ju inte alltid så lätt.

Vi var nog hos kuratorn i en och en halv timme och bokade en ny tid nästa vecka. Fast jag grät hela tiden där inne var tårarna inte slut.

Då vi kom ner till barnmorskan var hon ledig och vi knackade på. Jag var rädd för att träffa några av de andra i gruppen när vi kom ner men som tur var var där ingen.

Jill, barnmorskan, kramade om din mamma länge och då kom tårarna igen, och sen kramade hon om din pappa också.

Vi pratade lite om hur det varit och sen bad jag om att få journalerna så Jill skrev ut dem till mig. Hade ett HB på 135 och blodtryck på 125/80. Det fanns äggvita och vita blodkroppar i urinprovet så hon skickar det på odling.


Då vi kom hem därifrån var din mamma riktigt låg. Kände att jag var riktigt lättirriterad när vi kom hem. Mamma och Pernilla ställde massa frågor som jag inte kunde svara på men som jag inte skulle reagerat på i vanliga fall. Bara frågan om vad jag ville äta till lunch var för svårt för mig. Känner att jag blir elak mot andra människor. Ville bara sova och inget annat.

Mamma och Pernilla tog en promenad ner till köpingen för att handla lite. Samtidigt gick din mamma och pappa och la sig. Din pappa pratade lite i telefon. Men vi vilade inte så länge utan din pappa blev hungrig så vi skulle åka iväg och äta Pärgröt och fläsk, en av din mammas favoriträtter. Men din pappa var så jättehungrig att han var tvungen att åka direkt, men sen kom han på att han skulle ringa ett samtal och var visst inte så hungrig längre och då blev din mamma sur, som hon i vanliga fall inte skulle reagera på. Hon gick ut och körde ut bilen för att köra och meddela Pernilla och Mamma att vi skulle åka och äta men då ringde din pappa och sa att han kom. Han bad så mycket om ursäkt men det var ju inte hans fel för jag hade inte reagerat i vanliga fall. Tänk att man kan bli så konstig av sorg.


Mitt i all sorg har vi fått lite problem med huset och vattnet, antingen har vi uppfattat det fel eller eller är det fel, det var det din pappa skulle fixa när din mamma blev så arg... Vi lyckades inte lösa det då eller under dagen heller men pappa ska fixa det när han kommer hem.


Vi hittade din mormor, moster och kusin och meddelade dem att vi åkte och åt. Maten smakade bra men både din mamma och pappa var låga. Vi åt under nästan under tystnad. Sen åkte vi och handlade kattmat och kattsand. Då vi var där ringde de från blomsteraffären och sa att de hade blomsterbud till mig.

Väl hemma så gick din mamma upp för att sova en stund men väntade tills blommorna hade kommit för din pappa pratade i telefon. Bommorna kom från Helge, Helena, Magnus och Anneli med familjer och din mamma bara grät och grät. Man blir så otroligt rörd av att det finns så många människor som bryr sig så mycket om oss.  Detta gör att man gråter ännu mer och till slut känns det somatt det knappt finns några tårar kvar. Din pappa tröstade mig men det finns inte alltid ord men det räcker bara att vara där och krama om en. Det tog ett tag till gråten tog slut och jag somnade i din pappas famn. Efter ett tag vaknade din pappa och gick ner. Det var dags för telefonpratande för honom. Han pratade med några av sina jobbarkompisar och med chefen.


Då jag kom ner satt din mormor, moster och kusin ute på altanen i solvädret. Det är verkligen vår väder idag, och din mammas vårlökar börjar komma upp i rabatten.

Jag skaffade mig ett BankID igen och gick in på försäkringskassan och anmälde föräldrarpenning, får tydligen 28 dagars föräldrarledighet fast att du inte lever. Men din pappa får inget ledigt alls, men han blev ju sjukskriven.


Din moster gillade inte min städning utan tog tag i det och damsög överallt och torkade golvet. Din pappa hjälpte till med att ställa ner alla kartonger i källaren som din mamma hade rensat ut. Din pappa satte upp en ny ytterlampa som inte fungerar helt bra men den lyser iaf. Men sen blev han lite gnällig för han behövde mat och ingen ville laga till något. Så då fixade din mamma det, men fick gå upp till affären och köpa mer. Så jag tog Ian med mig upp och det var kämpigt, uppför med vagn och min dåliga kondition. När jag gick där själv rann tårarna, de kommer ofta när jag är själv och tänker. Det blev pyttipanna och vi åt tillsammans i det nystädade huset.


Sen tog jag ett bad och din pappa höll mig sällskap. Tårarna rann igen. Försökte vara lite social men det gick dåligt. Gick ut och fixade lite fika och då kom Pernilla efter och jag storgrät, utan speciell anledning. Hon sa att jag fick säga till henne om jag tyckte att hon gjorde eller sa något fel men det är ju inte det. Det är ju så att jag inte är mig själv och reagerar helt annat än vad jag brukar. Tårarna bara kommer utan förvarning.


Din pappa och jag gick och la oss vid 22-tiden och låg sen och pratade en timme om dagen, och din mamma grät lite igen. Båda två hade vi känt oss låga idag men vi kunde inte referera det till något speciellt som hänt under dagen. För vi tyckte båda att besöket hos kuratorn var bra och det hade inte startat det utan vi var låga och nedstämda redan då vi vaknade. Detta är nog den första dagen som vi har samma känsla. Kanske var det en för tuff dag igår då vi hade fullt upp med att fixa här hemma.

Det känns bra att få ligga och kramas och prata om vad som varit under dagen och kunna gråta ut och sen kunna somna och få sova hela natten.


Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards