Idag är det 6 månaders sedan du föddes Gabriel. Det känns otroligt länge sedan men mycket beror nog på att det fortfarande var riktigt vinter i lappland då. Det var ju meter höga drivor hemma hos din farmor och farfar och nu är det höst. Höstfärgerna är så vackra nu med grönt, gult och rött.

Din mamma och pappa sov länge, vi kom ju hem sent och var trötta. Halv tio väckte din pappa mig men vi gick inte upp förrän en timme senare. Vi borde jobba hårt idag men vi var för trötta för det. Till slut gick vi upp och åt frukost. Idag blev det mackor för det är snart lunch!

Då vi ätit gick vi ut och jobbade lite men sen var det dags för lunch. Vi åt lite rester som blivit över och sen gick vi ut igen. Idag var det innertaket som skulle upp. Vi mätte och så började vi och vi hann lägga en liten bit i alla fall.

Din pappa blev så lycklig och glad då han upptäckte att Tutan hade legat i huset han har byggt till katterna. Han var så besviken då han byggt det och hon inte ville vara där. Men nu sjöd han av glädje och då blir din mamma också så himla glad. Att han bryr sig så mycket om din mammas katter.

Klockan blev 16 och vi klädde oss civila och åkte iväg till bonden. Han bygger också nytt och vi har ju varit lite nyfikna på det huset. Då vi kom dit visade sig att de redan hade flyttat in. Men det var ju inte färdigt ännu. Det skulle inte din pappa göra. Man flyttar inte in i ett rum som inte är färdigt… det har din mamma hört många gånger. Din mamma blev helt tagen, det var så fint där. De hade skiffer då vi kom in, hackade bitar som fogats samman. Det var pärlspont på väggarna vilket gjorde att det verkade som ett gammalt hus. Man fick gå ner två trappsteg för att komma ner till köket och vardagsrummet som var i ett. Stora fönster som vetter ner mot sjön och fjällen.

Sen hade det ett otroligt vackert golv. Ek plankor som de har köpt på andra sortering, men det var riktigt plankgolv. Det var så vackert och din mamma bestämde sig för att sådant golv ska vi också ha! De hade skruvat fast det med plywood så det låg kvar.

Vi satt och pratade med dem en stund och sen gick vi husesyn. Vi har mycket samma tänk när det gäller husbygge men din pappa är lite mer skeptisk till en del saker. Men din pappa vet så mycket mer än vanliga människor.

Då vi åkte därifrån körde vi och hämtade bilen, vi bara tog den och körde iväg till kyrkogården. Din mamma hade tagit luktärter som vi har i trädgården och lite Dorotea blommor och de satte vi nu i en vas på minneslunden. Vi skulle gräva ner gubben som Maja gav till dig Gabriel men vi glömde den i bilen och gick inte tillbaka. Vi ska göra det en annan dag istället.

Då vi satt blommorna i vasen kramades vi länge. Vi pratade om dig och våra tårar rann. Vi kan ju inte minnas hur vi haft det utan bara undrar hur det skulle ha blivit. Vi kände ju inte dig Gabriel men än med dina sparkar. Hade du hunnit leva hade det varit annorlunda. Nu kan vi bara tänka oss hur skulle det ha blivit om du fått leva kvar med oss? Hade vi varit lika långt fram på bygget? Hade det kommit fler vänner och släktingar på besök? Hade din mamma och du bott så mycket i Ljusdal? Vi kommer aldrig att få veta dessa frågor men de dyker upp med jämna mellanrum och speciellt idag. Det kändes ändå bra att stå där och gråta tillsammans en stund.

Vi åkte i var sin bil hem och sen åkte vi till Frösön och åt mat. Ingen var så sugen på att laga något och vi var ju ändå finklädda så vi åt ute. Vi satt där och fortsatte att prata om dig Gabriel och hur det blivit nu.

Då vi kom hem administrerade vi. Din mamma satte in alla papper sina pärmar, vi får väl se hur länge det är i ordning nu innan det behövs en ny uppryckning.

Somnade gott i din pappas famn

Har varit i Spanien, Stockholm och Harsa och har haft fullt upp. Men det kommer att komma uppdatering inom kort...