Igår morse vaknade din mamma av att det var så kallt, men jag somnade om igen men då klockan ringde sa din mamma att det var så kallt. Det höll inte din mamma med om. Då din mamma skulle tända lampan visade det sig att strömmen hade gått och din pappa gick iväg och fixade det. Strömmen kom tillbaka och din mamma började göra frukost men din pappa kom inte tillbaka. Jag gick upp för att hitta honom och då jag öppnade dörren till huset insåg jag katastrofen... hela golvet var fullt med vatten!!!
Det var stora vattenledningen hade släppt, vi hade satt skivor där dagen innan.

Det hade pumpat ut vatten i några timmar och det var för det var en el kontakt som blev blöt och jordfelsbrytaren löste ut, och våra planer gick i stöpet... Dagen innan var din mamma och pappa så glada för det gick så bra och att vi skulle kunna börja med att sätta tätskikt i tvättstugan i slutet av veckan men...

Tankarna for igenom huvudet och man ville ju bara sätta sig och gråta. Det hjälper ju inte men det skulle kännas bra. Men man ville ju att det skulle stå en sanerings man i dörren och hjälpa oss. Det kändes lite övermäktigt!

Istället för frukost fick vi flytta kök till ovanvåningen, sopa vatten, slänga ut all isolering mm din farmor och farfar kom och hjälpte till. Din mamma såg att det var tänt där och berättade om katastrofen. Men det kändes samtidigt jobbig för vi skulle inte klara av att få bort vattnet genom att sopa bort vattnet. Men vi räddade ju det viktigaste och katterna bar din mamma upp på loftet. De stackarna vaknade ju av att huset vattenfylldes och ville inte gå i vattnet. Så Tootsie låg uppe på några lister och Pricken var upp på isoleringen och hon hade nog blivit skämd och vält ner lamporna. Men din mamma bar upp dem, mat, vatten och kattlådan på ovanvåningen.

Till slut åt vi frukost och så kom de från en saneringsfirma med luftfuktare, eller flera stycken. Han hade ingen vattendammsugare så din pappa fick åka och hyra en sådan. Det fanns ju ingen chans att vi skulle få bort det genom att sopa. Killen från saneringsfirman sa att det såg lugnt ut, inte alls farligt. Men det är lätt för honom att säga…

Efter frukosten började din farmor och farfar att städa undan i huset och din mamma åkte till jobbet. Det blev ju en liten sovmorgon… men din mamma gjorde nog bättre nytta där än hemma. Tur att din farmor och farfar var här!

Då din mamma kom hem var vattnet nästan helt borta från golvet! Det hade gått bra att dammsuga upp vattnet. De hade slängt ut mycket som inte skulle vara i huset så det blev en liten rensning samtidigt.

Nu är det mycket bättre men vi får väl omorganisera och börja med ovanvåningen först så vi får kanske toan klar istället. Men vi får väl se det ska komma en från försäkringsbolaget och kolla. Din pappa sa att det kunde ju varit värre… vi kunde ha krockat! Det är ju sant för detta är ju bara materiella ting. Din mamma pratade med Ann-Catrin igår och meddelade att det gick så bra och vi var bra i fas men idag ringde din mamma tillbaka och sa att din mamma ljög… kanske inte ljög men situationen är annorlunda idag.

Annars är det bra, jag känner ett inre lugn som jag inte känt på länge och det rubbades inte ens igår, varken av vattenkatastrofen eller av kurator besöket. Ska njuta så länge det varar.

Idag var din mamma och pappa hos kuratorn. Vi har inte varit där sen innan jul. Denna gång var vi i tid, din mamma var riktigt tidig så fast att jag fick vänta på att betala var jag ändå i tid. Men din mamma fick tänka sig riktigt nog för så jag inte blev allt för irriterad för att damen före mig tog sådan lång tid, men det gick bra.

Denna gång var den första gång som din mamma varit hos en kurator och inte använt sig av näsdukar. Din mamma mår mycket bättre nu och det märks även nu. Idag berättade vi först om vårt dilemma med huset och allt vatten. Jaha, då vet jag vart ni är nu då.

Din mamma berättade att jag mår mycket bättre att din mamma känner ett inre lugn och det gillade kuratorn. Vi pratade om att man om man lever så nära som din mamma och pappa gör stöttar varandra utan att man egentligen vet om det. För din mamma märker att din pappa är grinigare nu och det kan ju vara så att din pappa märker att din mamma mår bättre och kan nu stötta honom. Det har varit så med din mamma och pappa att vi aldrig varit på samma ställe i sorgen någon gång. Först blev det din mamma som stöttade din pappa då du föddes och sen stöttade din pappa din mamma under lång tid med undantag för några dagar här och där. Så nu när din mamma mår bättre kan din pappa känna efter hur han mår.

Din pappa sa idag hos kuratorn att han börjar tänka mer på dig Gabriel och varför vi inte blir med barn. Detta har inte din mamma och pappa pratat om utan detta kom din pappa på idag då han satt där att det nog var så. Ibland känner din mamma att din pappa längtan nästan är mer än din mammas fast att han inte säger det.

Vi pratade om vad vi har för förväntningar på hur många barn vi skulle vilja ha. Din mamma är uppväxt med två syskon och tycker att tre barn är naturligt. Medan din pappa är ensambarn och glad för att det bli ett. Vi har ju kollat upp med adoption och vi är ju för gamla eller varit gifta för kort tid så det är många länder som går bort. Vi har även kollat lite med IVF, privata alternativ att få hjälp att bli med barn. Där är åldersgränsen ofta 39 år för kvinnor och det tycker din mamma verkar konstigt eftersom att där får man betala själv. Det känns hopplöst ibland.

Men din mamma är lugnare på den fronten. Skulle din mamma vara med barn nu skulle de komma i mitten av oktober och då kanske vi lika gärna kunde vänta så det kommer nästa år. Har ditt syskon, eller dina syskon vänta så länge kan de ju vänta lite till. Din mamma och pappa har pratat om fyrlingar men det är kanske inte så troligt men tvillingar hade varit välkommet.

Vi pratade också om att din mamma och pappa är så effektiva och att det kanske inte alltid är bra för oss. Vi vill ha mycket gjort på kort tid och det blir krockar av det ibland. Det blir ju då lite gnäll hit och dit och vi blir trötta. Din mamma känner att det kanske inte var helt klokt att börja 100 % direkt. För din mamma är trött, orkar nästan ingenting då jag kommer hem från jobbet. Är ovanligt trött på morgonen och har ju börjat äta rosenrot som ska vara så bra och det hjälper inte. Men det är ju lätt att tro att man är pigg som en lärka och din mamma är inte den som känner efter i första taget.

Men även din pappa är gnällig, han känner sig stressad över att inte hinna med jobbet. Han har mycket som han ska ha hunnit med nu inom kort tid.

Din mamma tog upp att jag har varit och tagit prov nu igen och att det gick mycket bättre denna gång. Visserligen fick din mamma vänta i över en timme men din mamma ramlade inte ner i det svarta hålet. Din mamma var inte alls gråtig denna gången din mamma hade mens och det är ju bara att hurra för de gånger de fungerar bra. Kuratorn sa att din mamma skulle passa på att njuta av de dagar som din mamma mår bra och komma ihåg hur det kändes då när jag faller ner i hålet nästa gång. Din mamma sa att jag lever i nuet för nu så länge jag mår bra tänker jag må bra och inget annat.

Kuratorn skulle prata med doktorn om hon träffade på henne och påskynda det lite. Din mamma har ännu inte gått i taket fast att doktorn inte har ringt ännu men vill inte vänta hur länge som helst. Hon skulle också kolla upp och provet hade kommit. Din mamma sa att vi pratat om att köpa ägglossningstester för att verkligen se om din mamma har ägglossning eller inte. Kuratorn sa att det var det som detta prov var svar på. Din mamma har hållit sig lugn hittills men får din mamma veta att det inte blir fler barn så kommer det nog att bli värre.

Din pappa får sådana tankar, fick vi bara ett barn, och det barnet fick inte leva. Han är rädd för att det inte blir fler. Men vi får väl se.

Hon tipsade om att det finns en förening för oss, IRIS, www.ffob.se. Din mamma och pappa har varit inne där och kollat på nätet men din mamma och pappa är inte intresserade av att träffa andra. Sitta där och tycka synd om varandra är inte din mammas grej. Visserligen vet inte din mamma hur det är men vi är inte intresserade av att prova. Men de kanske har lite hjälp att ge oss.

Vi pratade även om din mormor och morfars skilsmässa och då din morbror Nicke dog. Kuratorn undrade vem som tog hand om din mamma då. Det var ju din mammas mormor, hon hade alltid tid och ställde alltid upp. Din mormor hade småbarn och din mamma klarade sig ändå bra själv. Din mamma har alltid varit trygg i sig själv och det är väl tur det. vi pratade även om att din mamma hade skapat en mur kring sig efter det att Nicke dog och ville inte släppa in någon i livet. Alla som din mamma tyckte om försvann, först min farfar och sen Nicke och sen farmor. Detta hände tre år på rad och då är det lätt att bli rädd. Men din mamma har sökt och pratat om detta och sen träffade din mamma din pappa och det gick ju bra. Nu är jag inte så självständig längre och mår inte heller dåligt av det.

Din mamma och pappa brukar fika på sjukhuset innan vi åker hem och så även idag. Det känns bra att få sitta där och prata igenom vad vi pratat om innan vi åker hem. Idag var vi dessutom inte ensamma då vi kom hem. Din mamma upptäckte att din pappa pratade ovanligt mycket idag och det hade din pappa också märkt. Din mamma tror att det är bra för oss att gå dit för det kommer upp andra tankar än vad vi har i vanliga fall.

Då vi kom hem ringde Anna och din mamma stannade kvar i huset och pratade med henne. De andra åt mat. Men det blev så mycket brytningar så vi bestämde oss för att prata igen ikväll. Vi åt och så gick vi upp till huset och kollade förödelsen en gång till. Sen åkte vi till stationen och duschade, alla man. Din farmor diskade där också för vi hade ju inget vatten och så fyllde vi dunkarna med vatten. Då vi kom tillbaka fikade vi allihopa innan vi gick och la oss.