Idag skulle den sista flytten gå till Östersund. Allt ska med och din mamma vet inte riktigt hur det ska gå till. Men vi vaknade av oss själva i alla fall, det blir ljust i rummet och så bråkar vi så om täcket. Din mamma och pappa är ju vana vid att ha ett täcke och när man sover i en smalare säng och har två täcken så trillar de lätt ner på golvet.

Vi gick upp och din pappa sa hela tiden att nu är det sista vi gör i Ljusdal. Nu är det sista gången vi äter frukost här… din mamma försöker nog förtränga att det är sista gången. Det känns liksom inte att det är slut bara att vi flyttar ut lite… din mamma vill egentligen inte göra mig av med Ljusdal, vi skulle ha haft kvar det som sommarstuga! Men det blev lite väl dyrt.

Vi åt och sen började vi bära, först till släpet, allt skit som vi ska till tippen. När det var klart åkte vi iväg och slängde. Din pappa är så noggrann och lägger det i ordning på vagnen så vi kan slänga allt på rätt ställe. Det går ju fortare att slänga än att hitta rensa ut skräp och tur är väl det. Då vi slängt allt åkte vi hem och då bet din mamma av en tand… men hjälp av godis förstås. Så vi fick åka till tandläkaren. Din mamma fick hjälp direkt och fick en provisorisk fyllning. Under tiden åkte din pappa och pantade och slängde kläder på Pingstkyrkan.

Vi åt lunch på Finess, festade med kaffe och kaka. Det är ju som sagt sista dagen i Ljusdal som Ljusdalsbo. Då vi kom hem började vi packa släp, två bilar och en takbox. Din pappa sa att allt skulle få plats men din mamma var skeptisk. Vi gick runt i alla rum och kollade så det verkligen var tomt överallt. Vi hittade lite som vi skulle ha kastat och det får Maggan åka och hämta. Ringde städfirman och han kom och tittade och gav pris och lovade städa.

Då allt var packat duschade vi och fixade fika. Nu var bilarna nästa så de bågnade. Vi lämnade huset med lite sorglig min. Åkte förbi mäklaren med nyklarna och sen förbi Maggan och sa hejdå! Nu ville man ändå bara hem. Vi stannade och åt i Färila och sen körde vi norrut. Vi stannade i Ytterhogdal men vi fick ställa bilarna så vi kunde öppna fönstren och titta på varandra. Det var kallt men jag hivade in fikat till din pappa i hans bil så fick han fixa sitt. Men vi kunde prata med varandra på detta sätt, vi fick ju inte plats i en bil!! Vi stannade även till i åsarna innan vi var hemma. Vi var ju så trötta att det var bra att vi stannade och vilade oss en stund. Det är ju dessutom tristare att köra själv än om man har sällskap. Din mamma lyssnar ju förstås på böcker och det gör ju att det går fortare.

Vi var helt slut då vi kom hem och klockan var nio så vi tog bara in det som skulle kunna frysa och sen gick vi och la oss. Somnade som klubbade sälar, vi ska ju jobba imorgon igen…

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...