Idag var det måndag igen... tänk att helgen går så fort. Vi har nog vilat bra i helgen för både din mamma och pappa vaknade innan klockan ringde men vi gick inte upp före för det. Låg och funderade på hur ni har det Knoll och Tott. Idag är det en vecka sen ni hamnade hos er mamma.

Vi åkte till jobbet och idag var det kaos. Vi saknade folk, först på dagen, eftermiddagen och till sist tre till kvällen, av sex! Till slut lyckades vi få in folk. Det blev inte så mycket annat gjort på förmiddagen. Jag ringde till Britt-Marie, hon ringde igår men det gick inte att prata för din mamma hade så dåligt täckning. Nu berättade din mamma om er Knoll och Tott och

Din pappa skickade mail om att han ville luncha med din mamma. Jag ringde honom och vi bestämde träff. Din mamma blev lite sen men din pappa var ännu senare. Nu är ju hela stan avstängd så han kunde inte parkera där han brukar, han hittade ingen annan parkeringsplats. Vips var han precis framför din mamma så jag hoppade in och vi åkte till Max istället.

Din mamma blev sen avsläppt så jag kunde gå till clas olson och handla. Hittade allt jag skulle ha och ställde mig i kassan. Precis då han skulle börja slå in mina saker kom jag på att jag inte hade pengar med mig... lite pinsamt. Det var ju tur att han inte slagit in dem ännu. Gick och la tillbaka dem och rusade upp till jobbet.

Höll på med schema på eftermiddagen och satt mycket i telefon. Då jag gick på toa kom det en liten blödning... din mammas hjärta stannade. Blev helt kallsvettig. Vågade knappt resa mig upp. Hela kroppen ville bara skrika och man känner sig så maktlös. Inte nog med att det kanske inte blev något barn tänkte din mamma, 100000 kr helt åt helvete! Jag tänkte jobba lite till men då jag kom in på kontoret så kändes det som att jag bara ville hem. Stängde av datorn och då kom chefen, berättade för henne och hon skickade hem din mamma. Ringde till din pappa men han svarade inte, skickade istället ett sms.

Då jag körde över bron höll tårarna på att komma. Allt som din mamma har byggt upp med glädje rasade bara ihop på en sekund. Allt kändes trist och hopplöst. Gick direkt upp och la mig då jag kom hem. Pratade med Knoll och Tott och bad dem stanna kvar. Var inne på nätet och läste, skrev i familjeliv och undrade och skickade mail till Riga. Fick då veta att det kan bli så då embryot fastnar. Då önskade genast din mamma sig en blödning till... så både Knoll och Tott sitter fast. Det kändes mycket tryggare efter svaren på Internet och så blev det bara en liten blödning och inget mer och det var ju skönt.

Din pappa ringde och även han fick hjärtat i halsgropen då han läste. Han kom sen hem och la sig sidan om din mamma. Vi låg här och mös lite och pratade med Knoll och Tott om att de måste stanna kvar.

Vi åt middag och så fick din pappa vasken på plats på toa så nu kan vi tvätta oss efter toa besöket. Vi tittade på Kvarteret Skatan innan vi somnade. Din mamma somnade utan att vara så särskilt orolig men varje gång man går på toa känns det olustigt.