Idag vaknade din mamma och var lite orolig för blödningen och att det skulle komma tillbaka idag. Din pappa gick upp först och började göra frukost. Ingen mer blödning idag och det var ju skönt. Körde till jobbet och efter vad som hände igår så körde din mamma direkt till kontoret. Ville inte stressa i onödan.

Så din mamma sa att vi kunde ha team träff direkt på morgonen så krockade det inte med andra grupper. Din mamma mådde inte riktigt bra, var på toa flera gånger på morgonen efter jag kom till jobbet. Började sen må illa. Vi satt på chefens rum för din mamma var tvungen att ligga ner... fick berätta för två till om Riga så skulle förstå din mammas situation. Mitt i mötet fick din mamma hinken och spydde som en kalv. De hjälpte mig med att hämta papper och vatten. Din mamma fortsatte mötet, de andra undrade om de kunde ringa någon. Efter en stund gav din mamma upp tanken på mötet och gick in till mig. Ringde din pappa och han kom och hämtade mig. Sprang på toa flera gånger innan han kom och tog med mig en toa rulle och en plastpåse.

Oj, vad din mamma sen mådde dåligt. Tur att vi hade fått in toan, annars hade din mamma fått ligga i garaget. Jag fick ligga i fotändan så jag lätt kunde gå ur sängen och springa på toa. Din pappa la ett badlakan under lakanet om det skulle hända något. Hann ju inte alltid till toa, så jag bytte trosor hela tiden. Din pappa fick åka buss till stan för att hämta bilen. Vi skulle träffas och ätit lunch idag och handlat på Clas Olson men det fick din pappa göra själv. Han fick också handla till din mamma, mat som passar vid magsjuka. Din mamma ringde till Ann-Catrin för att höra vad jag skulle äta.

Din mamma sov men vaknade och började blir hungrig. Hade kollat med Riga och allt var lugnt bara jag fortsatte äta mina piller. Så då piller klockan ringde åt jag för första gången sen jag kom hem och det gick bra, lite kex och vatten. Började längta efter din pappa och mat. Då han väl kom hem, fixade han skorpor och proviva till din mamma. Låg sen där nästan hela dagen. Var nere en sväng och åt något och då var benen som om jag hade sprungit maraton.

Din mamma började pigga på sig och oroa sig för Knoll och Tott. Då jag var som värst hade jag ju helt glömt dem men nu började man oroa sig. Var det som ett åskväder för dem eller? Somnade gott även denna kväll...