Idag tänkte din mamma ringa till ultraljudskliniken direkt efter att jag tagit pillarna men orkade inte. Din pappa sa då till din mamma att ringa i alla fall, men de svarade inte. Satte klockan på 9 och ringde då istället. Då kom din mamma fram, de visste vem jag var efter mailet och vi fick en tid klockan 13.00

Ringde till Mia och bjöd in oss på lunch. Kliniken låg precis bredvid nästan så det passade bra. Vi gjorde oss i ordning och så körde vi till stan. Lille Ebbe kom och mötte oss i dörren och blev glad över att se oss, han verkar inte alls blyg den lille killen. Din mamma hade tagit med datorn, vi ska ju skicka mail till Riga och vårt Internet fungerar inte så bra hos din mormor, hon har ett betonghus…

Både din mamma och pappa var nervösa inför ultraljudet. Imorse undrade din mamma om jag kanske bara var skengravid? Kan man vara det om man tagit test och blodprov frågade din pappa? Inte vet jag… men tänk om. Tänk istället om det är två stycken där inne… Din mamma har en känsla av att där är två, tycker jag borde märka om den ena försvunnit. Så det är precis som med graviditet testet, man vill ta det men samtidigt inte.

Vi åkte dit efter vi ätit lunch och bestämde att vi skulle åka tillbaka dit igen efter vi varit där och berätta hur det gick. Vi körde dit och parkerade och gick med nervösa steg upp. Vi kramades rejält innan vi gick in för att stärka oss eller nåt. Alla verkade så vänliga och lugna och vi fick vänta en stund, vi var i god tid. Till slut kom doktorn och hon förberedde oss på att det inte alls var säkert att vi skulle få se några hjärtan som pickade. Det är väldigt tidigt men hon skulle göra sitt bästa. Hon kollade upp att din mamma var i vecka 6+2 och sen började hon undersöka.

Vi hade sett ultraljudsbilderna på tvillingarna hon väntade som vi hälsade på från Familjeliv och nu såg det likadant ut med två svarta bubblor. Hon kollade och sa att här är hinnsäck 1 och här är hinnsäck 2, förstår ni vad det menar? Jo… nu ska vi kolla om det finns några hjärtan som pickar. Först 1:an och där pickade det. Hela embryot pickade, och det var häftigt. Sen till nu två och även där pickade det. Helt underbarn både Knoll och Tott levde. Din pappa har ju bestämt innan att Tott var störst och så är det. Knoll som ligger överst är 4 mm och Tott som ligger under är 4,8 mm.

Hon sa att det var en fördel att de var jämnstora för då var sannolikheten att de stannar kvar större men hon lovade inget. Hon tittade på din pappa och sa, här är nog någon som blev lite tagen. Din pappa är så känslig och lättrörd så det kom allt lite tårar. Din mamma var mer upprymd och jätteglad. Vi fick bilder på er och så skrev hon en anteckning om vad hon såg som vi fick med oss. Nu var ju lycka fulländad… din mamma har ändå känt på sig att de kommer att överleva båda två.

Vi handlade lite fika innan vi åkte till Mia. Hon var den första som fick veta och vi firade med fika. Din mamma skickade ut sms om hur det stod till och fick massa svar. Malin ringde och gratulerade, hon är ju i samma sits, fast hon bara har ett… Vi åkte sen vidare till Ian. Han var på undersökning men vi hade med fika och firade med din moster och Danne. Vi visade stolt upp våra bilder på er. Vi stannade kvar så din mamma fick gå in och pussa lite på Ian innan vi var tvungna att åka.

Vi körde sen och hämtade Helena, vi hade meddelat att vi blev sena till surströmmingen. Vi åkte sen hem till Flyinge och berättade nyheten för din mormor som också blev jätteglad. Både hon och Helena fick sen bilderna. Vi packade och klädde om och åkte till Holmby. Alla var där och det var fler än vad din mamma trodde, men det var kul för det var en gammal jobbarkompis och det är ju alltid kul att träffas. Innan vi skulle äta berättade din mamma hur läget låg till. Din mamma fick ju inte dricka och det är ju inte så vanligt att din mamma hoppar över det frivilligt då det är surströmming.

Vi åt och det gick bra, det var en isländsk tjej där och hon bjöd på en isländsk delikatess… eller inte… Det var haj som legat i ammoniak. Låter det inte gott? Det var små vita kuber och de luktade verkligen ammoniak. Nu hade vi redan börjat äta surströmming så hon blev lite besviken då vi inte spottade ut det direkt. Det smakade inte så mycket utan det var flera som tog om. Din mamma tänkte att ammoniak är nog inte så bra för Knoll och Tott.

Det var en trevlig kväll, denna träff är alltid lika trevlig, en bra tradition. Idag var det 10 år sen första träffen, då skulle din mamma till Irland och en annan jobbar kompis Johan skulle gifta sig. Nu hade vi det en måndag så det blev ganska lugnt. Så vid tio-tiden efter din mamma tagit pillerna körde vi. Vi lämnade av Helena och Stefan i Lund innan vi körde hem. Helena hade tänkt cykla men det tillät inte din mamma.

Vi bestämde innan vi åkte att vi skulle äta frukost på badet kl 10 nästa dag. Då vi kom hem somnade vi som stockar. Vi är inte vana vid att vara uppe så här länge.