Vi sover så gott i din mormors källare, det är mörkt och så sover vi i var sin säng. Ingen som märker om man vänder sig och gungar till. Idag har vi inte mycket på agendan och det är skönt. Vi gick upp och åt frukost och din mamma känner att jag är piggare nu än vad jag varit innan. Din pappa tror att det beror på att vi är i Skåne och din mamma vill var pigg.

Din pappa ringde din farmor för hon fyller år idag. De hade lite magsjuka i fjällen så det var väl tur att vi inte var där. Hon blev så glad då din mamma berättade att Knoll sparkade, det var en födelsepaket till henne.

Vi gick ner och duschade och efteråt kräktes din mamma. Det var längesedan men det är kanske så att jag inte är så pigg som jag tror. Vi kom i alla fall iväg till stan. Skulle beställa foton på 1 timmes och handla te och kaffe. Var även in på Synoptik och frågade om de hade linser till din mamma. Det hade de inte så jag får väl klara mig med glasögon ett tag till. Handlade te och kaffe och så hämtade vi korten. Din mamma blev så törstig att jag nästan skulle kunna döda för att få vätska. Det var fullt på alla fik men till slut köpte jag en liten Mer för 15 kr men den sög jag i mig på två röda.

Gick sen till Ebbas och åt lunch, din mamma beställde pannkakor men åt inte ens den ena. Var bara törstig, kan bli lite orolig över att jag har diabetes men din pappa säger att du dricker ju bara normalt nu. I vanliga fall dricker din mamma nästan ingenting.

Åkte hem och sov en stund, kanske en ganska lång stund. Sen började vi med andra bestyr. Din pappa lagade mat och din mamma började packa in paket. Då vi ätit fortsatte din pappa med paket inslagning och din mamma bakade pepparkakor. Fick gå till grannen för att låna kavel. Berättade då för dem hur det låg till, de förmanade din mamma till vila.

Pepparkakorna blev inte bra men din morfars fru får ha dem igen. Vill hon inte äta dem får hon väl slänga dem. Tänker i alla fall inte ta med några imorgon. Till slut hade vi fått alla paket inslagna och snöre och etiketter på. Vi köpte en jätte fin stor och hög papperspåse idag med en stor tomte på som vi la alla paket i. När vi äntligen var färdiga fikade vi och då var klockan över elva. Vi orkade inte plocka undan allt, det får vi göra en annan dag. Vi har delat upp våra paket, vissa ska vi öppna imorgon bitti och vissa tar vi med oss. De vi ska öppna la vi under granen till imorgon bitti.

Idag stod det Nova på planeringen. Vi gick ställa klockan så vi skulle komma upp i tid. Din kusin Ian skulle till doktorn i Lund klockan nio och vi skulle möta dem på Nova då de var klara. Så vi skulle försöka vara där till tio. Vi åkte in och fick en bra parkeringsplats, man kan väl säga vi var väl inte de enda som var på detta köpcentra.

Din mamma hade bestämt fika med Kenneth någon gång för han var också där. Så vi började med att fika med honom. Vi skulle egentligen äta frukost ihop men din mamma fixade inte det idag, inte att träffa så många men bara Kenneth gick ju bra. Din mormor ringde till din pappa, för din mamma svarade tydligen inte då din moster ringde. De var också på Nova nu och kom och satte sig hos oss. Efter ett tag ville Ian ha mat istället och din mamma, moster och Ian gick för att äta lunch. Kenneth gick vidare och handlade julklappar och din pappa gick också för sig själv och handlade. Vi ska ju handla julklappar till varandra och till julklappsspel så vi kan inte handla ihop.

Ian och jag delade en portion och då vi ätit gick vi runt en sväng och din mamma handlade lite. Men sen fick de åka hem då jag skulle handla till dem… gick först och handlade till din pappa i en affär utanför och sen ringde jag till honom och då åt han och jag hann handla lite till. Då vi var klara med alla hemliga paket gick vi ut med dem till bilen och satte oss sen för att vila en stund. Då ringde Maria I till din mamma och vi pratade en stund då vi satt där och vilade.

Gick sen och handlade till din moster och Ian och sen körde vi vidare. Vi åkte och handlade lite mat och så åkte vi till Helena. Din mamma ska ju få paket, har ju inga fler att öppna och din mamma skulle lämna till henne för julafton. Vi fick lite fika där innan vi åkte hem. Det var skönt att ligga på hennes soffa också men det var ännu skönare att komma hem. Då vi kom hem pratade din mamma i telefon och din pappa var i källaren och packade in paket som din mamma inte fick se. Då han var klar gjorde in mamma likadant och sen gick vi och la oss och sov som stockar.

Idag ska vi åka till Skåne så vi fick ställa klockan. Grannen skulle köra oss kvart i nio och din pappa skulle göra frukost och bära ut packningen och fixa det sista. Allt var färdigt som vi kunde ha färdig men stänga vattnet och sådant får man vänta att göra förrän vi är klara att åka. Även alla kylvaror till julklappar som vi ska ha med fick packas efter frukost. Det gick bra och din mamma klarade av det bra att gå upp i ottan.

Vi hämtade upp grannen och körde mot flygplatsen. Vi kom i god tid och fick iväg väskorna och sen väntade vi in planet. Det snöade lite då vi åkte och det snöade även då vi kom till Stockholm. Vårt plan var lite sent men det gjorde inget, åt lunch på Max och sen gick vi till nästa gate. Då vi var på väg att landa kände din mamma igen sig, vi hade då kommit under molnen… och jag såg Eslöv men vi missade Flyinge. Vi landade i alla fall i ett vitt Skåne. Så underbart att allt är vitt, alla åkrar var vita och de små vägarna var vita. Detta var längesedan din mamma var med om i Skåne och din pappa har ju aldrig sett det så Skåne visade sig från sin absolut finaste sida.

Då vi hämtat bagaget gick vi och hämtade hyrbilen. Hon undrade om vi behövde en karta? Karta? Nej, jag tror inte det sa jag. Vi fick hyra en Renault Megane och din pappa var nog lite besviken han trodde det skulle vara en Golf. Vi körde mot Malmö och stannade först och handlade på Ica och sen vidare till din moster. Det var kul att återse dem, både din moster och kusin var i mycket bättre skick än då vi såg dem senast. Din kusin tittade lite skeptiskt på oss först men sen bestämde han sig för att vi var okej. Han är duktig på att gå nu, visserligen är balansen inte som den ska vara med han går gärna. Han ler nästa hela tiden och ser så glad ut. Vi lekte lite med honom och så fikade vi lite.

Han hade inte sovit så mycket på dagen och blev lite kinkig men då fick han se en film, The Cars. Det var inte bara han som gillade den filmen, din pappa satt gärna och höll honom sällskap. Ian satt helt stilla och jätte fokuserad på filmen och ibland när det kom musik dansade han till och ibland kom det glädjetjut. Din mamma gick ut till din moster och pratade med henne då hon lagade mat. Vi köpte ingredienserna och din moster lagade, helt perfekt. Gott blev det också. Din kusin är duktig på att äta, och spiller han äter han upp det först.

Efter maten tittade killarna vidare på filmen. Men efter en stund blev han för trött och ha fick ta ett bad innan säng dags. Din mamma var med och kollade på då han badade i baljan och när han var klar kom pyjamasen fram och han gick och la sig. Då packade vi ihop och åkte till nästa ställe. Sa god natt till dem båda och åkte.

Vi åkte en kilometer eller två… sen var vi framme hos Emelie. Din mamma var på Irland och pluggade tillsammans med Anna och henne. Fast det är tio år skillnad mellan oss så ska vi alla ha barn nu samtidigt. Anna nu när som helst, Emelie i februari och din mamma i april, det är lite kul. Vi fick lite fika där och det blev en del barnsnack. Vi tog lite kort på oss och det var trevligt att bara träffas. Tiden gick så fort och helt plötsligt var klockan elva och vi åkte hem. Då vi kom hem packade vi in allt men sen gick vi direkt och la oss och somnade direkt.

Även idag hade vi sovmorgon, vi behöver sova för att överleva och inte gå under. Det tog tid tills din pappa kom upp och började göra någon nytta. Din mamma var helt slut, detta tar väl på alla krafter. Vi tog det i alla fall lugnt och kände ingen stress.

Din pappa fogade klinkerplattorna och din mamma packade. Jag pratade också med Inga-Britt, Britt-Marie och Ann-Catrin och det behöver din mamma då det händer något sådant. Att få prata och prata är det som hjälper mest. Din mamma och pappa pratar mycket men det räcker inte för din mamma. Att älta och älta det är min melodi. Dessutom känns det så bra att mina vänner ringer och frågar hur det är. Din mamma är inte alls social nog när det händer något utan blir apatisk. Tar inga initiativ.

Det kändes bra att vi fick komma till sjukhuset igår och att din pappa också fick se med sina egna ögon. Däremot känns det orolig över att doktorn sa att Knoll kan komma så snart. Bara Knoll håller sig inne till efter jul. Vi vill ju att Knoll ska vara i magen länge och växa på sig, samtidigt vill vi att Knoll kommer ut så vi vet att barnet lever. Det kommer ju upp så mycket frågor om varför? Vi har ju fått mycket svar av doktorn men det är mycket som snurrar i huvudet. Det ska i alla fall bli skönt att komma hem till Skåne, det är alltid lättare att pratat med folk i verklighet istället.

Då fogningen var klar städade din pappa till målaren. Han ska ju komma och måla nu medan vi är borta och då får det röjas lite så han får plats att måla. Din mamma packade färdigt och din pappa tog ner den stora resväskan som är lite väl tung. Vi har en väska i den stora väskan fall i fall vi får mycket och stora paket. Då allt var klart så la vi oss och pustade ut…

Idag går din mamma in i vecka 25 och allt eftersom magen växer och blir tyngre kan du få ont i ryggen, kramp i benen och känna ett tryck emot bäckenet. Från och med denna vecka följer din barnmorska livmoderns tillväxt genom att mäta avståndet från blygdbenet till livmoderns högsta punkt, symfys-fundus-måttet (förkortas i din journal SF-mått). Måtten kryssas in på en kurva i din journal, man får ett så kallat gravidogram.

I denna vecka är SF omkring 23 cm. Det skiljer en hel del kvinnor emellan och en mätning säger väldigt lite. Det är ökningen av upprepade mätningar som ger en god uppfattning av barnets tillväxt

I vecka 25 är medelkroppslängden 33 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 800 gr. Huvudets omkrets är 23 cm. Den snabba tillväxten avtar. Hjärnan växer och utvecklas i jämn takt. Den är under hela graviditeten känslig för och kan skadas av gifter, till exempel alkohol och andra droger. Till för tidig förlossning, prematur, räknas alla som föder före 37 fullgångna veckor. En normal graviditet är 40 fullgångna veckor.

Överlevnaden hos mycket för tidigt födda barn, det vill säga under 28 fullgångna veckor har förbättrats radikalt under de senaste åren. Idag räknar man med att gränsen för att barnet ska kunna överleva utanför livmodern ligger mellan 22-23 fullgångna veckor. Därefter ökar chansen för barnet att överleva för varje dag och dramatiskt från vecka till vecka.

Idag vaknade din mamma två minuter före klockan ringde. Var så nödig och det var ju tur att man ställer pink muggen på toa sitsen för annars hade jag ju glömt att lämna urinprov. Din mamma slängde ju sina linser i vasken igår och har bara glasögon och det hade jag ju också glömt så det blev till att gissa sig till toan. Din pappa ville att klockan skulle ställas på åtta för han ska prima golvet i hallen så vi kan lägga klinkers där idag.

Så han gick upp och din mamma låg kvar. Det känns bättre idag, det är kanske för vi ska på ny koll idag. Det känns ju ändå så ambivalent allt, man vill vara glad för Knolls skulle och ändå är vi så ledsna för Tottas skull. Din mamma känner ändå att jag faller tillbaka i mig själv och är inte så utåtriktad men samtidigt inte alls så nere som då du föddes. Det kommer inte heller direkt och det är faktiskt värst då man får så mycket omtanke av andra. Det är och andra sidan den energi man överlever på. Hade vi inte haft allt stöd runt omkring oss hade vi skrumpnat ihop.

Din pappa fixade frukost och sen städade han upp och primade golvet. Då han kom upp gick din mamma upp och klädde mig och gjorde mig i ordning för att åka. Din pappa var också snabb och vi åkte iväg. Det har sparkat så ovanligt mycket sen jag var på ultraljudet i torsdags så det kändes nästan som om det var två där inne. Idag kom det dessutom sparkar från båda hållen så hade jag inte vetat bättre hade jag varit helt säkert på att det var två. Det är ändå så skönt att din mamma och pappa är på samma våglängd och tänker ganska lika. Vi har ju trots allt gått igenom detta en gång innan.

Idag har det varit blåsigt, riktigt kallt fast det bara var -15 grader för det blåste igenom kläderna. Så vi hann frysa fast det bara är en kort bit att gå från parkeringen. Vi mötte doktorn utanför entrén och han verkade åka iväg… lite snopet. Idag skulle vi upp på förlossningen och din mamma hade blivit visad dit så jag hittade. Hon som mötte oss visste först inte vem vi var men då din mamma berättade varför, visste hon direkt. Vi blev in visade i ett rum och din mamma lämnade över urinprovet. Hon sa att hon skulle komma tillbaka om en stund för att ta blodprov men jag skulle ligga ner och vila en stund först. Det var 144/89 och det är ju det bästa jag har haft här på sjukhuset. Hon frågade lite om vår bakgrund, hon hade inte läst i vår journal men tyckte det var bättre att vi berättade. Så det gjorde din mamma och hon var hur gullig som helst mot oss. Hon hämtade lite saft till oss för din mamma är så konstig i munnen så det var skönt att dricka. Vi låg sen där länge och efter en stund kom en doktor in och sa att vår doktor var på väg, han är överläkare men att det skulle dröja en stund till.

Till slut kom doktorn och då hade han bytt om och det verkade som han tog det mycket allvarligt med oss och det gjorde han ännu bättre. Din mamma har fattat tycket för denna doktor, han är inte bara doktor utan även lite barnmorska. Han beklagade det som hänt och undrade hur vi mådde. Vi berättade lite och han bad oss gå in i ett annat rum där det fanns en ultraljuds apparat. Så vi gick dit och han kollade hur det såg ut. Vi såg då Knoll fara omkring med ett pickande hjärta och hade bra mängd fostervatten. Totta låg kvar på sin plats och det var ingen alls aktivitet där som vi redan visste. Han sa att den bebisen höll på att tillbaka bildas och blir mindre och mindre och det syntes redan.

Han sa att det ser bra ut för Knoll men de kan ju inte garantera hur det ska gå för den bebisen heller. Det kommer därför att ge oss många kontroller här på sjukhuset. Vi hade ju lite frågor och han trodde troligen att Totta inte var helt frisk men de kommer nog aldrig att veta varför det blev som det blev. Ännu är de för små för att kolla upp via ultraljud vad det är för fel och tar de ut den som måste ju den andra också komma ut. Då din mamma tog upp om moderkakan sa han att det också kunde vara en anledning. Vi frågade då förlossningen, vem kommer ut först? Då sa han att vi skulle förbereda oss på att det kanske skulle bli kejsarsnitt. Nu ligger ju Totta nederst och kommer inte Knoll förbi så blir det kejsarsnitt.

Han sa också att det finns risk för att det blir en tidig födsel. Han pratade även om att det kunde bli dålig tillväxt och jag vet inte om det beror på Totta eller på din mammas höga blodtryck? Det får vi fråga nästa gång. Din mamma sa ju till barnmorskan att vi kanske kunde få gå i en tidig föräldragrupp och det tyckte doktorn var ett bra förslag. Din mamma fick uppfattningen om att han tror att Knoll inte alls stannar kvar så länge som vi tror. Vi hörde lite olika vad doktorn sa en sak är säkert att minst tre veckor till vill han att Knoll ska vara kvar i magen. Sen tyckte din mamma att han sa att han var nöjd om Knoll stannade i sex veckor men att det kanske inte blev mer medan din pappa trodde han menade att var Knoll kvar i sex veckor var det mer säkert att komma ut. Det är ju då ändå 10 veckor kvar till förlossnings datum. Vi får kolla upp det lite mer sen.

Din pappa blev sjukskriven till den 18 januari och det är sorglig då doktorn säger: vi får fundera hur vi ska skriva så försäkringskassan godkänner detta! Det är vårt andra barn som dör för oss… vi är inte hemma för vi tycker det är kul… skärpning försäkringskassan. Dessutom kommer vi att ägna hur mycket tid som helst åt att oroa oss för Knoll. Doktorn ville skicka odling på urinprovet och så ville han ha nya prover tagna så barnmorskan kom in igen och tog prov. Hon lyckades också rätt så bra med att få blod ur din mamma. De frågade alla flera gånger om vi nu hade en ny tid och det hade din mamma redan fått i torsdags. Vi tackade för oss och gick till bilen.

Det tog nästan två timmar och en av dem väntade vi på doktorn. Vi åkte och handlade och sen åkte vi till Tages och åt. Då vi väl kom hem fikade vi och sen kom målaren och kollade på vad han skulle göra. Vi kom överens om färger, han fick hjälpa oss lite på traven. Han kom också med andra lösningar till fönstren där upp där det skulle behövas en list undertill. Det fixar han med latex och färg. Vi var lite oroliga för att han skulle säga något om tvillingar men det gjorde han inte och det var skönt. Din farmor ringde och undrade hur det hade gått, hon pratade även en stund med din mamma. Din mamma blir så glad då jag hör hur påläst din pappa är och hur mycket han vet om barn och graviditet. Din pappa är verkligen påläst och vet lika mycket som din mamma. Det är ju så att han är med alltid överallt, på alla kontroller och så läser vi ju på hemma också.

Din mamma hoppade i badet och din pappa la klinker i hallen. Det ska bli skönt att få det på plats så vi kan gå in med blöta skor och låta det stanna i hallen. Lättare att ha skor där och markera att hit men inte längre med våta skor. Din pappa såg också att dörren är skev så han ska rikta den imorgon. Han fick ta ut lite mat och sätta det i fönstret i uterummet där det är kallt. För vi kan inte gå på klinkern förrän imorgon.

Vi värmde pizzan och åt och din mamma blev för ovanlighetens skull inte mätt men vi hade inte mer mat. Får nöja mig med choklad. Din mamma skrev i bloggen och din pappa lekte med datorn. Vi tänkte se en film idag men klockan blir jämt så mycket. Precis då vi skulle till att kolla på film så ringde din moster. Vi ska handla mat då vi kommer till dem på måndag och så ska din moster laga god mat till oss, din moster kan laga mat hon. Hon ville också veta hur det gått idag hos doktorn.

Vi såg på Grabben i graven bredvid och det var mysigt att se en liten kärleksfilm och så kände vi igen oss i den. Din mamma ville inte se någon deckare utan en glad film och denna var den enda vi hade.

Så fort din mamma vaknade kom tårarna och det går inte att hejda. Din pappa sa likadant då han vaknade, att man blir påmind om hur hårt livet är direkt då man vaknar. Vi låg där och kramades och tyckte synd om själva och Knoll en stund. För det är just så din mamma känner, att det är synd om mig och så djävla orättvisst. Det var segt att komma upp idag, din pappa var nere och hämtade frukost och vi åt i sängen. Ingen hade lust att göra något. Din pappa sjukskrev sig igår och hans chef ringde igår och meddelade på telefonsvararen att han nu skulle koppla bort jobbet och bara vara ledig och ta hand om sig själv. Förra gången då du föddes Gabriel var det ingen av hans chefer som hörde av sig så det kändes bra att de gjorde de nu.

På förmiddagen ringde din pappa till din farmor och berättade. Då kom äntligen din pappas tårar och vi grät tillsammans. Vi hade inte så mycket att säga varandra utan att vi bara grät och kramades. Denna dag gjorde vi inte så mycket utan bara vilade, låg och pratade och kramades. Knoll levde jätte mycket rövare i magen, den bebisen vill väl visa att det finns en kvar som är i liv. Det känns jätte bra att känna sparkarna och hade jag inte vetat bättre hade jag varit säker på att det var två. Det kom sparkar från alla håll. Det är ju faktiskt svårt att inse att den ena inte lever. Ändå såg din mamma att det inte är var någon aktivitet men om…

Det enda vettiga vi gjorde idag var att åka och handla. Det var nödvändigt och din mamma sa då vi åkte dit att hade detta varit då du föddes hade vi hellre svultit. Nu har vi ändå varit med om detta tidigare, det finns ett barn kvar i magen som lever och det är annorlunda. Vi hade väl helst blivit hemma men nu behövde vi mat. Din mamma hoppas i alla fall på att vi inte träffar någon vi känner för då kommer det att bli jobbigt.

Trots att vi inte gjorde mycket så hade din mamma mycket sammandragningar på kvällen. Detta var en dag som om vi vore i en bubbla. Man fattar inte hur det gick till? Det är mycket varför frågor och varför igen? Om… din mamma har massa idéer på varför det skulle ha kunnat gå dåligt men det är inga relevanta idéer. Hade jag badat i för varmt vatten borde ju båda ha dött, var det för jag jobbade borde båda ha dött. Skulle Totta inte överleva om det fick leva ett tag till? Var det något som inte stämde då vi gick på ultraljud förra gången?

Vi åt och vilade och sen somnade efter att ha legat och kramats länge. Vi la oss ovanligt nära varandra då vi skulle sova, det kändes som vi behövde närhet. Din pappa fick också känna på alla sparkar som Knoll levererade.

Din mamma vaknade av att det var kallt men somnade om igen. Vaknade då din pappa ringde, redan tio i sex. Men det var bra för då hade han lite tid att prata med din mamma. Han var lite uppretad sen mötet igår och vaknade därför tidigt. Då vi pratat färdigt gick din mamma upp och tog urinprov. Ska ha med det till sjukhuset idag. Gick sen ner och gjorde frukost och skyndade mig sen upp och la mig igen. Åt halva frukosten som vanligt och tittade på Bonde söker fru i väntan på julkalendern. Jag missade ju detta vikiga program igår. Oj, vad mycket kärlek det var och din mamma blev helt varm i kroppen.

Hann se två tredjedelar innan jag kollade på julkalendern och sen sov jag en timme eller så. Har så svårt för att vakna, men då kollade jag på det sista av Bonde söker fru och piggade genast på mig. Åt resten av frukosten och låg och vilade mig i form.

Jag blir så orolig då barnen inte sparkar jämt. Jag har lovat dem att inte klaga inte ens då de sparkar i revbenen bara de är liv på dem. Speciellt idag då vi ska på ultraljud och jag är extra orolig då din pappa inte är med. Det hade känts så skönt att ha honom där. Jag förstår inte de som jämt är hos barnmorskan eller på ultraljud själv, det skulle jag inte vilja. Vi ska ju ha barn tillsammans och din pappa har ju också frågor som han vill ställa.

Packade ihop mina saker och körde till sjukhuset. Jag har hungrig som en varg men klockan var halv tolv och det var lång kö till kafeterian så jag hoppade över det. Så jag gick in och idag behövde jag inte vänta så länge, vi brukar vänta minst en halv timme. Som vanligt sa jag till doktorn att hon skulle kolla efter deras hjärtan först och hon undrade om jag kände mig orolig. Nä, men jag gillar inte ultraljud och det känns bra att veta att allt är som det ska redan från början. Vi såg ett direkt men sen letade hon och då förstod din mamma att det bara fanns ett och det bekräftade hon också sen. Totta levde inte längre. Din mamma blev helt chockad och detta var så oväntat för din mamma för jag trodde aldrig att det skulle kunna gå dåligt nu. Vi går ju på täta kontroller och de har koll på oss och bebisarna men tydligen ska man inte få vara glad nu heller.

Tårarna kom inte direkt, jag var väl för chockad. Helt plötsligt kom alla mina gamla orostankar tillbaka som ett brev på posten. Fast doktorn sa att Knoll verkade må hur bra som helst, allt såg normalt ut och den var i rätt storlek och flödet till navelsträngen var bra så kunde jag inte glädjas åt det. Hela marken föll under mig och hjälp vad jag längtade efter din pappa och önskade att han varit här. Hon gick för att hämta en barnmorska och då jag låg där själv kom tårarna. Jag fick genast en paket riktiga näsdukar så jag slapp använda mig av vanligt papper. Barnmorskan tittade också på skärmen och såg samma som vi sett. Även din mamma såg ju att det inte fanns något hjärta där. Det var samma barnmorska som kollade på barnen och mätte dem förra gången.

Då doktorn tittat färdigt gick vi ut till kontoret och så fick din mamma ringa till din pappa. Provade först med doktorns telefon men då var det bara en telefonsvarare så jag ringde med mobilen. Din mamma grät så att din pappa inte hörde vad jag sa. Jag hade kollat upp flyget och avgångar fall i fall men trodde ju aldrig att jag skulle behöva den informationen. Din pappa lät chockad i andra ändan och skulle återkomma.

Doktorn kom tillsammans med båda barnmorskan och kuratorn. Doktorn förtydligade igen att Knoll mådde bra och så sa hon att man inte vet vad som hände Totta och vi kommer nog aldrig att få veta. Troligen var det att moderkakan inte var bra men att man inte vid förra ultraljudet inte misstänkte att något var fel utan det var bara att de var svår mätta och det är inte ovanligt. Hon sa också att Totta skulle ligga kvar i magen och att den bebisen varken skadade din mamma eller Knoll. Däremot kunde detta göra att förlossningen kommer igång tidigare än planerat, några veckor. Det finns barn som klarat sig då de föds i vecka 23 men det kan ju lika gärna gå illa. Hade de sett nu att Totta inte mådde bra hade vi hamnat i Umeå, för man föder inte barn som inte gått in i vecka 28 här. I Umeå hade de gjort nya undersökningar och sen tagit ett beslut på om man skulle ta ut båda eller rädda en. Nu var det ju för sent. Din mamma ställde de frågor jag kom på men det snurrade bra i huvudet och jag var så förbannad.  Varför ska detta hända oss? Av tre barn är två döda, är det rättvisst eller?

Din mamma skulle ju till jobbet direkt efter men så blev det inte. Doktorn sjukskrev mig till den 10 april och det räknas fortfarande som en tvillinggraviditet. Jag fick en ny tid på lördag, dels för att kolla blodtrycket. Mitt blodtryck var 160/110 och doktorn sa att jag skulle få stanna kvar och jag kunde får stanna kvar hur länge jag ville men fick inte lämna sjukhuset förrän undertrycket låg under 100. Fick även en tid den 30/12 för att göra ett nytt ultraljud. Vi skulle till barnmorskan då men de skulle ringa och berätta och av att boka hos henne.

Barnmorskan och kuratorn följde med mig till ett vilorum. Kuratorn gick även iväg och handlade en bulle till mig för jag borde äta. Hon kom också med en kopp te och teet drack jag upp. Det kändes skönt att få prata med kuratorn för hon vet ju hur jag tänkt innan. Men allt snurrade bara i huvudet hela tiden. Man vill ju inte fatta vad som hänt. Din pappa ringde och han hade bokat om flyget så han kommer strax efter fyra så då stannar din mamma här till dess. Barnmorskan kom och kuratorn gick, de tog ett nytt blodtryck och nu var undertrycket 91 och då var hon nöjd. Hon tog med mig till ett rum uppe på BB där jag fick ligga i en mjukare säng och i ett tystare rum. Skickade ett sms till min chef om att jag inte kom. Jag som skulle förhandla om min tjänst.

Jag åt tre tuggor på mackan och så skickade jag sms på vad som hänt först till familjen och sen till mina vänner. Din morbror Johan var den första som ringde. Det kändes skönt att få prata med någon i familjen. Mamma ringde sen och hon tyckte de skulle lägga in mig och koppla mig till en monitor men det tror jag inte de gör. Hon sa att nu kommer väl inte ni till Skåne? Men det vill din mamma och det sa doktorn att jag fick bara vi gick på kontroll på lördag. Din pappa ringde och meddelade att han kanske inte hann med planet. Det var snökaos i Stockholm och taxin körde i 10 på motorvägen.

Barnmorskan kom med mer te och med äppledricka och jag låg där och fick massa fina sms och Ann-Catrin ringde, jag pratade med henne. Kuratorn kom tillbaka och vi pratade om mina farhågor jag hade då du låg i magen Gabriel och att jag inte alls haft dem nu denna gång. Det gör inget att jag har köpt två body till dem och att vi har köpt tyg för att göra klä en korg till. Det stämmer helt att sorgen inte blir värre av det. Det känns skönt att prata med andra för mina egna hjärnspöken är de värsta. Tårarna bara rinner om jag ligger och tänker själv. Din pappa ringde och sa att han hade missat planet med två minuter. Fast de visste varför kunde de inte släppa på honom på planet som stod vid gaten. Nu går nästa plan om 3,5 timmar. Det plan han skulle ha åkt med men nu är han i alla fall på plats. Bestämde mig då för att åka hem, vill inte stanna här tills sena kvällen. Ringde och pratade länge med din pappa och då bestämde vi att han kunde ändra taxin till hem istället för till sjukhuset. Så då barnmorskan kom följde jag med henne ut. Jag tackade så mycket för det fina bemötandet jag fick och när hon då sa lite fina saker föll min ridå igen. Din mamma klarar inte för mycket fint bemötande och omsorg i sådana situationer. Personalen var helt underbar mot din mamma idag och de tog verkligen hand om mig och det känns så bra. Känner mig trygg här på detta sjukhus.

Kände mig ändå redo att åka hem, det var ödligt på sjukhuset och det känns bättre att få ligga i sin egen säng. Under bil färden hem kom mina hjärnspöken på besök igen och startar tårkanalen och släpper ut allt var den har. Då kan man inte se ut och då kan man inte köra bil. Din mamma försökte fokusera på bilarna före mig och på julsångerna på cd-skivan. Jag sjöng högt för att överrösta mina egna tankar.

Det var i alla fall skönt att komma hem, tog posten och där fanns en massa söta julkort som värme. Jag tände en brasa och la mig i soffan. Bullen som kuratorn köpt åt jag nu äntligen upp, men vidare hungrig var jag inte. Din morfars fru ringde och jag pratade först med henne och sen din morfar. Linda hade ringt många gånger men jag kunde aldrig svara nu ringde hon igen och jag pratade ganska länge med henne. Pratade också med gamla chefen och hon ska hjälpa mig med att få till stånd min anställning. Din moster ringde och det känns så bra då folk ringer och din mamma kommer inte att ringa folk nu, det känns som att det blir precis som då du föddes Gabriel.

Alla din mamma pratat med tycker som jag att det är orättvisst och att vi har fått mer än vad vi behöver i sorg. Nu börjar ju dessutom din mamma att oro mig konstant för Knoll. Innan var jag så säker att i och med vi var på så mycket kontroller var vi på den säkra sidan. Då bara Totta somnar in och helt utan att göra något väsen av sig. Din mamma har inte märkt något alls, visserligen har det sparkat lite mindre några dagar men det är så ibland. Nu däremot så sparkar det hela tiden, undra om Knoll också vill få uppmärksamhet. Det är ju ambivalent nu, både sörja och vara lycklig. Hur gör man det på ett och samma sätt? Förhoppningsvis får vi i alla fall 50 % utdelning denna gång, förra gången fick vi noll… det känns inte heller på samma vis denna gång men det är ändå så otroligt hemskt och ofattbart. Totta är ju också vårt lilla barn.

Din pappa ringde och meddelade att de var tio minuter sena och sen fick jag ett sms om att de inte fick taxa ut och skulle få vänta ytterligare 45 minuter. Tänk om det andra planet hade varit försenat 10 minuter istället, då hade din pappa redan varit här hemma hos din mamma. Nu sitter han där och har suttit där i timmar och där kan man ju inte gråta hur som helst, i alla fall känns det inte rätt.

Din mamma skrev i Facebook och även på familjeliv och tänk så många människor som tänker på din mamma och pappa. De på Facebook känner din mamma i alla fall men på familjeliv känner jag ingen. Vi har träffat en men annars är det människor i cybervärlden. Ändå får man så mycket omtanke av andra. 

Din pappa kom till slut hem, då hade jag flyttat upp till ovanvåningen. Det var så härligt att se din pappa, men han såg ut som en bedrövad liten björn. Vi kramades och sa inte så mycket till varandra. Vi grät inte så mycket på kvällen höll mest om varandra, vi är väl chockade båda två. Vi fick lite mat i din mamma men inte så mycket. Drack i alla fall lite te och det är ju ändå gott och julmust. Din pappa berättade att han kände lite farhågor vid förra ultraljudet men han kom nog inte på det förrän idag. Han tyckte att Totta var ovanligt stilla och de brukar ju fara omkring då vi är på ultraljud. Men barnmorskan borde ju ha reagerat om det var ovanligt. Din pappa sa att han har haft mer farhågor denna graviditet än förra, för din mamma var det tvärtom. Han har hört för mycket om tvillingrisker. Din mamma har mer sett det som möjligheter och inte risker.

Vi la oss ganska fort efter det att din pappa kommit och att somna är det värsta för då kommer alltid tårarna. Då kan man inte sålla tankarna men din mamma somnade ganska fort även din pappa. Tur att vi sover bra i kris situationer för det är det viktigaste, vi låg nära varandra och idag kändes det helt rätt.

Idag då jag var ensam på ultarljud visade det sig att Totta inte levde längre. Det var helt fruktansvärt då jag är i veck 23+4 och man kan ibland överleva barn i denna vecka. Dessutom var jag själv då Thomas var i Stockholm och jag var så säker på att allt var bra.

De tog iaf god hand om mig på sjukhuset och på lördag ska vi på ny kontroll.

Så Gabriel du får ta hand om Totta nu som kommer upp till dig i himmeln...

Knoll är det full fart på och det finns inga indikationer på att det kommer att gå illa för det barnet. Men det kommer att bli täta kontroller.