Din pappa jobbade som vanligt på förmiddagen och kom sen och hämtade din mamma. Idag var det ultraljuds dags igen och idag ska vi fråga lite om Totta. Hur liten den bebisen är och hur den kommer att se ut då den kommer ut. Detta är något som din mamma ägnar mycket tid åt att tänka på, hur kommer Totta att se ut då den kommer ut? Är det en pojke eller flicka, nu ångrar din mamma sig att vi inte tog reda på det men jag vill ju inte veta vad Knoll är för sort. Det skulle däremot ha känts bra att veta Tottas kön, men det är för sent nu och vi skulle inte göra på annat sätt om vi skulle bli med barn igen. Vi vill ju att det ska vara en överraskning, men nu är vi oroliga för att vi inte kommer att få veta könet på den lilla bebisen.

Idag var det en ny doktor, trodde vi hade träffat de flesta men tydligen inte. Hon hade verkligen läst på om oss och visste om våra Ängla barn. Hon namngav dig Gabriel flera gånger och det plus poäng hos din mamma. Vi kollade först på Knoll och allt såg bra ut, hon varit lika noga som vår vanliga doktor är men vi fick se hjärtat picka i alla fall och det är ju det viktigaste. Knoll vägde 1882 g och det är + 21,5 % över det normala och det känns bra. Nu väger Knoll redan mer än du gjorde då du föddes Gabriel. Då är ändå Knoll i vecka 30 och du föddes i vecka 36!

Vi började sen ställa frågor till henne om Totta och först hittade hon inte den bebisen men din mamma vet ju vart den ligger och då såg hon. Hon mätte den till 7 cm och då vi undrade hur den kommer att se ut sa hon att den kommer vara som en pappersdocka. Allt vatten försvinner ju och absorberas av kroppen och därför blir hyn så skör och pappersaktig. Det känns konstigt att den skulle vara som en pappersdocka. Din mamma hade tänkt sig en mini docka. Vi frågade om det fanns kort på sådana barn men det hade de inte och det var synd. Din mamma har så mycket tankar om hur Totta ser ut och det tar mycket av mina tankar nu. Det är ju ändå lite konstigt att vi får olika besked av alla läkare. Det är ju kanske så att det är så olika och det är ju ändå inte så vanligt.

Efter ultraljudet var vi på lunch med din mammas jobbar kompisar. Det har blivit en tradition att vi gör det efter ultraljudet. Vi åt på Plaza och det gillar din mamma, de har en god salladsbar där med soltorkade tomater och feta ost. Vi hade inte så bråttom från lunchen för vi skulle vara på banken halv tre och det var ju inte lönt att göra något annat under tiden. Vi strosade istället på stan och tog en fika på Wedermarks innan det var dags.

Vi behöver ju lite mer pengar till badrummet nere och isoleringen och skivor till garaget. Det gick bra och då vi var klara där åkte vi hem och åt mat. Idag kommer Linda och det ska bli kul med lite sällskap. Din mamma är helt slut då vi varit iväg hela dagen men det var ju sköna besked hos doktorn och det känns ju extra bra. Hon sa att vi gör som ni alltid gjort så vi fick en ny tid om två veckor och det gillar vi. Din mamma gillar visserligen inte att gå på ultraljud förrän jag fått se hjärtat picka men då gillar jag det.

Linda kom vid nio tiden och vi åt varma mackor i uterummet. Hon har ju inte varit här på ett tag men hon hade ju sett på bloggen. Hon nästan ångrade sig att hon kollat där för det var som att tjuvtitta på julklappar. Vi satt där ute och snackade och mös tills vi var för trötta och gick och la oss och sov gott.