I dag ringde klockan mycket tidigt, redan 04.20, din pappa var lite orolig för att inte vakna så han ställde två klockor idag. En fem minuter senare men vi vaknade av första ringet… halv fem är tidigt. Det var mörkt överallt, inga lampor hade tänts och din mamma kunde knappt hålla ögonen öppna. Din pappa fixade frukost, han verkade piggare än din mamma och det är inte så vanligt längre. Din mamma åt inte så mycket utan sparade det till en andra frukost. Din pappa hann i alla fall mysa lite mer med din mamma innan taxin kom.

Det är konstigt vilka vanemänniskor vi är. Din mamma har olika åsikter om folk jag känner och har lagt in dem i olika fack, sen kommer din pappa och placerar de i helt andra fack. De man känt sen man var liten har man ju en bild kvar av sen man var just liten. Det gäller ju även mig. De finns folk som fortfarande tror att jag är som jag var då jag var lite. Nu kommer din pappa in och ser helt andra saker hos folk än vad jag gjort i alla år. Det är ju i och för sig inte bara det som gör att man ändrar sina bekantskapskretsar utan det är ju livet som ändras och man korsar andra vägar än vad man gjort innan. Vissa som man gått i samma klass med i alla år har man ingen alls kontakt med och skulle kanske knappt känna igen på stan. De som varit en så nära då men nu lever vi helt åtskilda liv.

Din mamma har vi varit ensam i många år och då hamnade man genast i ett fack, singelfacket. Då hamnade man utanför då det gällde par middag och andra par arrangemang. Din mamma fick ju inte heller några barn och hamnade då också utanför. Då jag flyttade till Hälsingland upptäckte jag att det med par bildningar inte fanns där på samma sätt som i Skåne. Där fick allt alla plats och de uppskattade nya ansikten, de är mer välkomnande. Det kändes bra men din mamma har aldrig känt sig ensam fast jag varit det. Har haft vänner omkring mig och trivts i mitt eget sällskap. Det är annat nu… nu vill jag helst att din pappa ska vara hemma jämt. Speciellt nu när jag inte kan göra så mycket och då blir man extra ensam.

Idag åkte din mamma till Bydalen för att hälsa på Calle och Marika. De är där och åker skidor men Marika åker inte så mycket så hon kunde hålla mig sällskap. Först tänkte jag inte köra över isen då jag var själv men så tänkte jag om andra åker kan jag åka. Vi var flera bilar som körde och det var så fint väder och så vackert att köra där. Det blev sämre väder så jag väl kom till Bydalen. Hittade Calle och Marika och då Marika lämnat ifrån sig sin skidutrustning åkte hon och jag upp till Fjällhalsen och fikade. Det var en underbar utsikt synd bara att molnen och snön kom och tog bort den. Vi såg inte mycket mer än precis utanför fönstret. Vi satt i alla fall bekvämt men fullt med kuddar bakom ryggen.

Vi satt där och fikade och pratade skit tills Calle ringde och meddelade att de var hemma men hade ingen nyckel… så vi körde ner och gick till deras stuga. Det var en liten lagom stuga från 60-talet, köksluckorna var precis som våra i Flyinge men gråa. Det var som att komma hem på något sätt. Din mamma blev bjuden på middag och eftersom jag var själv hemma hade jag inte så bråttom. Så jag stannade ganska länge men tills slut åkte jag hem och då ringde din pappa.

Han var trött och ville sova men din mamma tvingade honom att prata med mig under bilfärden hem. Det snöade ganska mycket i början och det var oplogat men sen blev det bättre. Tog även isvägen hem fast det var mörk men jag var inte ensam denna gången heller. Då jag kom hem fick din pappa äntligen sova och din mamma gick också in och la mig och somnade gott fast jag låg själv.