Din mamma vaknade med tårar i ögonen. Dessutom tog de aldrig slut, satt upp och grät och grät, snöt mig och snöt mig. Din pappa strök mig på ryggen och det kändes bra, vi sa inget utan han lät mig bara vara ledsen i fred. Det tog lite tid tills det la sig men det var skönt att det kom ut.

Det blev inte bättre av att din pappa ringde till din farmor och farfar. Då satte det igång igen och sen pratade din mamma i telefon med flera av mina vänner och det är bra men jobbigt. För din mamma gäller det att älta och älta, det är jobbigt men samtidigt skönt. Det blev inte mycket gjort denna dag för din mamma. Jag var helt slut av allt gråtande. Jag pratade med May Gull och hon förstod ännu mindre än jag nästan. Hon tycker det känns som att han bara är ute och köper tidningen.

Vi åkte iväg en sväng och handlade, men din pappa erbjöd sig att gå in själv. Anna ringde precis till din mamma så din pappa gick in själv och det var skönt att jag slapp visa upp mig bland folk. Ögonen är ju inte de finaste just idag… det känns jobbigt då folk kollar konstigt på en. Men vi var ju tvungna att ha mat och vi ska ju ha gäster imorgon så vi behöver handla.

Vi tog det lugnt idag och din pappa skötte om din mamma på bästa sätt. Tyvärr är vi ju vana vid att hantera sorg, vilken vi önskat vi inte haft erfarenhet av. Tankarna som går runt mest är att han inte får träffa Knoll. Man vill bara backa bandet och göra honom levande igen. Det känns också fel att vara här, jag skulle vilja åka hem direkt men det hjälper ju inte. Din morfar kommer inte tillbaka för det och jag måste ju tänka lite på Knoll också.