Totta föddes idag. Imorse då jag gick på toaletten och sen snöt mig kändes det som om det kom ut något. Vågade inte kolla, gick in till din pappa och sa som det var. Blev orolig, hade inga sammandragningar utan det var bara att det kändes som något var på väg ut.

Ringde till förlossningen i Östersund och frågade hur vi skulle göra. De sa att vi skulle ringa till Sundsvall, vi bodde ju på Scandic i Sundsvall. Det var meningen att vi skulle åka hem idag...

Så vi packade ihop lite och åkte till förlossningen i Sundsvall. Fick komma in och så satte de en ctg på din mamma. Då kan man höra Knolls hjärtljud och även mina värkar eller sammandragningar. Låg med den i kanske 20 minuter. Din pappa hade lite problem få han hade viktiga möten på jobben idag. Vi kom in efter sju och doktorn skulle komma vid åtta.

Då hon kom så gjorde hon en gyn undersökning, då visade sig att Totta var i gången, på väg ut. Så hade jag pinkat en gång till hade den kommit ut av sig själv. De tog ut barnet och din pappa såg då det gjorde det och fick lite tårar i ögonen. De kände och jag var öppen 3-4 cm men hinnan till Knoll var hel och hon kände den och Knolls huvud. Tottas moderkaka ligger kvar för den sitter antingen fast av sig själv eller så trycker Knoll så de inte kan dra ut den. Nu hänger navelsträngen kvar och har en liten rosett på sig. Vi fick titta på Totta och den var som en liten docka som var plattare, men hade tio tår och tio fingrar.

Det bestämdes att vi fick vara kvar och fick komma in på ett förlossnings rum. Då allt visade sig ha avstannat så åkte din pappa till jobbet. Din mamma la sig i sängen och vilken tur att vi hade packat väskan. Din mamma löste soduko och hörde på ljudboken. De kom in med jämna mellanrum och tog en ctg kurva. Din pappa kom tillbaka vid två tiden och innan dess hade din mamma skickat sms till familjen och pratat med Johan, Mamma, May Gull och Anna. Han glömde checka ut från hotellet i morse så han fick göra det på eftermiddagen. Han fick med sig lite dricka tills sin fru…

Det kom en doktor från barnkliniken och berättade lite om vad som hände om Knoll föds nu. Din mamma har fått betapred, kortison, intravenöst och ska få en gång till om tolv timmar. Det är för att Knolls lungor ska utvecklas snabbare. Jag är i vecka 33+4 eller i vecka 34. Föds Knoll blir vi ju kvar här och den hamnar kanske i kuvös, kan ha svårt att äta själv och andas själv. Det kommer att vara med en barnläkare vid förlossningen och vara beredd direkt. Det var skönt att få veta. Jag har också fått mer problem med astman, är tung andad som aldrig förr.

Prästen kom och pratade med oss en stund. Vi pratade lite om sorg och som det känns nu om att vi har sörjt färdigt redan då Totta låg i magen. Vi har ju hanterat förra sorgen bra och din mamma tror att det är för att vi varit öppna med vår sorg att vi berättat hur vi känt oss och inte gömt oss bakom sorgen. Vi bestämde att vi skulle ha en namnceremoni redan nu på eftermiddagen. Så då prästen gick började vi diskutera namn. Både din mamma och pappa gillar namnet Valdemar men tycker att det är för långt och lätt blir smeknamn. På Ängla barn får man inga smeknamn så vi kom ganska direkt överens om det namnet. Samtidigt ville din mamma hedra din morfar genom att döpa honom till Lars Valdemar.

Vi fick in Valdemar till oss och vi tog på honom kläder. En tröja som din pappa hade då han var liten, en lingon och blåbär body som din mamma köpt, en till var tvilling syskon till dig. Det gick ju inte att klä på honom men vi lindade snyggt in honom. Vi hade först vägt honom och han vägde 127 g och var ca 20 cm lång. Han har legat i säte och det var svårt att räta ut och mäta. Nu kollade vi lite mer och allt finns ju där, tom naglar på alla fingrar och tår. Till sist fick han en filt om sig som din pappa hade då han var liten.

Namnceremonin var jättefin och det var en lugn och behaglig präst. Det kändes extra fint att ha den ceremonin här i Sundsvall där han är född och att vi sen bara har lycka kvar förhoppningsvis. Att få ta detta avsked innan Knoll föds känns jättebra. Det blev inte så sorgligt då Valdemar föddes, troligen har vi sörjt så pass mycket redan då han låg i magen. Visserligen blir man ju ledsen men inte alls på samma vis som med dig Gabriel. Vi visste ju redan att Valdemar hade somnat in och har levt med det i 10 veckor.

Vi fick stanna kvar över natten. De hade mycket att göra i Östersund så gick det ville de att vi skulle stanna. De ordnade så jag fick in en tv på rummet så vi kunde se på OS, vi och vi. Er pappa är inte så intresserad. Det fanns en säng i rummet som man fällde ner, så blev det en säng. Det var fiffigt och de berättade att de hade kommit på det själva och då de renoverade BB gjorde de sådana sängar.

En av barnmorskorna kom in och frågade angående äggdonation. Hon hade själv gjort IVF och var nyfiken. Vi träffar ofta på folk som är nyfikna, aldrig hör vi några som är negativa till äggdonation och vår ålder. Er pappa sov lite i fåtöljen men gick till slut och la sig.

Idag föddes vår Ängel Valdemar. Han kom på morgonen på Sundsvalls sjukhus och vägde 127 g och var 20 cm lång.

Jag stängde sen igen mig och det kom inte fler barn.