Direktlänk till inlägg 27 februari 2010

Käre Gabriel, Knoll och Totta 27 febr

Av Carina - 27 februari 2010 15:30

Dagen började med blodtryck 120/70, tempen var 37,0 och så gjorde de en ctg kurva som såg bra ut. Det var skönt, din mamma är så orolig över lilla Knoll. Knoll är så stilla i magen och det gillar inte din mamma. Din pappa kom in till mig efter det att han vaknat och ätit frukost. Fast din pappa kom med Oxis igår så känner jag mig fortfarande mycket tung andad. Det kanske inte ger med sig förrän efter förlossningen. Han tog en tur och åkte och handlade med kom tillbaka och åt lunch med din mamma.


Då vi var i Sundsvall efter att Valdemar var född tog de ctg var tredje timme ungefär. Din mamma var inte riktigt glad för det, det var ju härligt att höra hjärtljud. Det som din mamma inte gillar är de sekunder eller minuter det tar innan man hör hjärtslagen. Det är fruktansvärt, oron gör att det nästan ryker ur öronen. Så då de kommer och vill göra ctg gäller det för Knoll att den är livlig och att jag känner hur den sparkar. Då känner jag mig lugn men då Knoll sover vill jag inte göra ctg.


Din mamma har ätit antibiotika sen jag kom in i Sundsvall. Det är stora kapslar och det gillar inte din mamma att svälja. Ska ta två på morgonen och två på kvällen och det fick jag fortsätta med även då jag kom till Östersund. Vi har det långtråkigt på sjukhuset. Vi vet ju inte hur länge vi ska får stanna. Kommer det inte igång av sig själv får vi ju vänta tills nästa vecka. Er mamma har fått för sig att jag vill ha barn i februari. Helt plötsligt känns det fel att få barn i mars – ett marsbarn, nej tack. Det är inte av oro jag vill ha en februari barn utan det är någon annan känsla i kroppen som säger att februari är bättre än mars.


Det är så tråkiga rum, ingen tv och så är det OS. Din mamma lyssnar på radion men samtidigt ska jag prata med er pappa. Har radion högt så jag kan ha lurarna liggandes på sängen och så kan jag se höra båda. Vi ligger och pratar bygge, vi vågar inte prata om framtiden men Knoll för då länge bebisen inte är ute så vågar vi oss inte på sådant prat. Det känns ändå mer sannolikt nu att vi ska få ett levande barn.


De kom in vid fyra tiden och tog urinprov och det visade 3 i äggvita. Jag hade feber tempen var 37,7 och det är mycket för din mamma som är lågtempare. Doktorn ville att de skulle ta en CRP och den var 15 så någon infektion är det väl kanske. Det känns bra att jag äter antibiotika. Den kom sen in en timme senare och då fick jag två Alvedon och så satte de ctg på mig. Allt verkade bra. Än så länge har jag inte fått några sammandragningar. Egentligen skulle jag likaväl vara hemma om det inte varit för min oro. Det känns bra att de inte vill släppa hem mig för jag hade vägrat. Din mammas oro är flera 1000 % mot vad den varit innan. Jag är helt enkelt livrädd för att det inte ska gå bra.


Det hände inte mycket och din pappa sa att jag åker hem efter vi fikat. Vid halvåtta tiden gick han ut och fixade fika till oss båda men då han kom tillbaka hade din mamma börjat få ont i magen. Jätte mensvärk och det ville inte ge med sig. Jag fikade inget, utan istället hängde jag över sängkanten och hade ont. Din pappa fikade men efter en stund sa jag nu får du ringa på sköterskan. Det var en timme senare och det kom en barnmorska. Hon tog med oss till förlossningen där vi fick träffa doktorn. Han undersökte din mamma och jag var öppen 3-4 cm. Han gjorde också ett ultraljud och det såg bra ut, huvudet ligger fortfarande neråt. Jag fick då komma in på ett förlossningsrum. Barnmorskan tyckte det var lite väl tidigt men doktorn var bestämd och sa att hon ska in på ett förlossningsrum.


Det kändes bra för din mamma att doktorn var bestämd. Han hade ju fått tydliga direktiv av vår vanliga doktor och de hade ju även er mamma hört. Vår doktor nu heter Gabriel och det är extra kul att han heter just Gabriel. Så då klockan var kvart i nio fick vi komma in på ett förlossningsrum. Det gjorde mest ont i magen, som riktig mensvärk. Det var nu jag kom ihåg hur jäkla ont det gjorde förra gången. Jag har inte kunnat tänka mig den smärtan under graviditet men nu kom den och jag ångrade mig genast att jag blivit gravid. Jag kunde inte ligga utan hängde över en gåstol och så fick jag en varmvetekudde men vet inte om den gjorde någon nytta? De sa att jag skulle upp och gå lite men jag mådde bäst av att hänga över gåstolen. Jag hade så ont och rätt som det var kräktes jag. Jag hann precis fram till vasken men fick då order om att ska jag kräkas mer ska jag göra det i en kräkpåse. Det blir annars stop i avloppet… men din pappa städade undan din mammas spyor.


Er mamma hade koll på OS trots att jag låg där och födde barn. Nu minns jag inte hur det gick för Kalla men hon körde och jag fick rapporter. Det hände även något annat på OS denna kväll som vi fick rapporter om. Däremot hade de ingen aning om vem som gick vidare i melodifestivalen. Så då fick jag koncentrera mig på förlossningen istället.


De frågade om jag vill ha ryggbedövning och jag sa tvärt nej. Doktorn kom in och kollade och sa att de skulle ta hål på fosterhinnan. Barnmorskan tyckte det var lite tidigt men även nu var doktorn mycket tydlig. Då fick er mamma lite ångest. Jag var rädd, dels för att det skulle göra djävulusiskt ont och dels för om barnet inte skulle överleva. Så jag sa att jag vill ha ryggbedövning innan ni tar hål på hinnan. Jag har hört att det kan gå mycket snabbt då de väl tagit hål på hinnan. Under tiden vi väntade på att narkosläkaren skulle komma fick jag lustgas, äntligen. Din mamma älskar lustgas.


De ringde på narkosläkaren. Då han kom berättade din pappa om hur det hade gått i Lycksele och att jag var misstänksam till ryggbedövning. Han berättade hur mina ben hade blivit bedövade, hur ont jag hade haft i höften och att jag fortfarande hade problem av den. Han lovade han skulle göra så bra han kunde och så la han mindre en den minsta dosen. Din pappa berättade också att det är svårt att bedöva rödhåriga och att din mamma egentligen är det. Narkosläkaren lyssnade och han var verkligen lyhörd. De hade kanske träffat en nerv i Lycksele och därmed hade slangen styrts fel. Han la en minidos och om det var det eller om det var att de tog hål på hinnan men efter det blev det bättre. Jag fick mer regelbundna värkar istället för att ha jämt ont. De tog hål på hinnan klockan 23.23


Det kom ut klart och fint fostervatten. Det kändes som om det svämmade över men här tog ingen på sig gummistövlar som de gör på förlossningsklinken på tv… De kopplade på en skalpelektrod på Knolls huvud. Nu kunde de ha koll på hjärtljuden där istället för via ctg. Din pappa hade full koll på hjärtfrekvensen på Knoll. Pulsen på barnet var som max lite över 180 då bedövningen sattes. Då de kopplade på skalpen så var pulsen 165. Det som var lite jobbigt med den var att ibland lossnade den och då försvann hjärtljuden helt. Då ökade din mamma puls och säkert din pappas också till flera hundra.


Jag var öppen 5-6 cm vid halv tolv. Då var även doktorn inne och kollade läget. Det kom ut fostervatten hela tiden. Nu hade det blivit lite regelbundenhet i värkarna. De kom allt mellan 2 till 5 minuters mellanrum. Er mamma kände då en värk var på gång och tog tag i lustgasen. Din pappa såg på ctg apparaten då en värk kom och var beredd. Han masserade mig i ryggslutet varje gång. Jag behövde inte säga något utan han såg då en värk kom och började direkt massera. Det kom även ut fostervatten vid varje värk.


Din pappa höll koll på hjärtljuden. Kanske lite väl mycket, han frågade flera gånger om hjärtljuden. Är det för högt eller för lågt? Han ställde mycket frågor om just det. Din mamma hörde mycket men struntade i det. Det var som att de var i en egen värld och jag i min. De kom och frågade saker, jag svarade inte men det gjorde ofta din pappa. Jag brydde mig inte ett dugg, gjorde jag det så berättade jag det. De fick ju inte göra hur som helst med mig.


Jag fick feber under förlossningen. Ca en timme efter de hade tagit hål på hinnan hade jag 38,4 och fick då Alvedon. Jag hade fått intravenöst antibiotika under förlossningen. Det var dels för min skull men även för Knoll. Det går ju via blodet fortare ut i både min och barnets kropp. Detta för att jag varit öppen i flera dagar och då kan det ju ha kommit in bakterier.


Lite över ett var jag öppen 8 cm och barnmorskan hjälpte till vid en värk och öppnade så jag var öppen 10. Kvart över ett satte krystvärkarna igång. I vanliga fall gör de oftast inga klipp men det gjorde de på din mamma. Din pappa var så nojig över hjärtljuden och därför gjorde de ett klipp och förkortade förlossningen med några värkar. Det är normalt att barnets hjärtljud hoppar upp och ner med de kände ju till vår historia så därför hjälpte de oss lite.


Din mamma fick äntligen upp ett levande barn på magen. Barnet gallskrek och det var som den underbaraste musik i världen.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 5 februari 2022 16:42

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards