Nu är första natten avklarad hemma med vår älskade lilla dotter. Den största skillnaden var väl att det inte kom in någon och presenterade sig som nattisar. Inte kom det in någon med mat heller. Annars var jag som vanligt vaken halva natten, hur länge ska man orka. Troligen hur länge som helst… det är ju vårt lilla barn som behöver all hjälp hon kan få. Tänk vad beroende hon är av oss och som hon litar på oss. Hon tvekar inte en sekund på att vi inte ska hjälpa henne. Tänk så många barn som inte har den tryggheten. Er mamma och pappa är gnälliga på varandra men aldrig på Signe. Fast att det är hon som gör att vi blir sura på varandra är man alltid lika gullig till henne. Berättar för henne hela tiden hur mycket vi älskar henne.

Idag gick vi den första promenaden här i byn. Vi gick med stolthet med vagnen runt här. Vi har inte så mycket ställen att gå på om vi inte vill gå på den stora vägen och det vill vi helst inte. Er mamma ska leta fram steg mätaren så jag kan se hur långt det är.

Idag kom det upp termostater. Vi måste ha dem för att få en jämnare värme i huset. Ibland är det riktigt kallt i uterummet och det är där vi sitter och matar på nätterna.