Alla säger att man inte får sovmorgon då man har små bebisar. Det har inte er pappa heller men det har er mamma. Det är välbehövligt då er mamma är tröttare på morgonen än på kvällen. Nu håller er syster upp huvudet så bra då hon ska rapa. Hon klara inte av det helt själv jämt med det är som om hon tränar lite varje gång och tycker att det är kul. Hon ser så stolt ut då hon reser sig upp.

Idag var vi på mamma fika. Vi träffades på Svenssons på Frösön och er mamma körde dit och vi hade inte vagnen med oss. Det tycker er mamma känns konstigt. Jag är van vid att ha med den och det känns bra att ha den men då den inte behövs är det ju bara onödigt. Fyra av mammorna och barnen var redan där och den sista förutom er mamma var hos doktorn med barnet. Några hade redan varit på två månaders kontroll och vissa ska nu i dagarna. De är ju födda nästan samtidigt allihop.

Det är kul när man träffar helt nya människor och har hur mycket gemensamt som helst att prata om fast man inte känner varandra. Det blev mycket snack om förlossning, vikt, mjölkstockning, pappor, trötthet, ja allt som har med småbarn att göra. Vi pratade öppet om allt och det kändes inte ett dugg konstigt. Det var kul att träffa dem och er syster var så snäll. Hon satt och sov i bilbarnstolen nästan hela tiden, sen åt hon och somnade i stolen igen. Hon gillar bilbarnstolen och det är ju tur det då vi åker mycket bil. Vi satt där i tre timmar nästan och tiden gick jättefort. Er mamma är lite nyfiken på hur gamla de är, de känns helt plötsligt äldre nu än innan barnen kom. Fick i alla fall veta lite mer om dem, vad vissa jobbade med. Det ska bli kul att fortsätta träffas i detta gäng.

På hemvägen gick vi in på konsum och din mamma orkade inte böka med vagn utan jag bar henne i bilbarnstolen. Vi skulle inte ha så mycket mat så det gick bra. Då er pappa kom hem hade jag redan börjat med maten och vi åt ganska så snart. Er pappa hade varit på jobbet redan kl 6 eftersom er syster ville äta tidigt idag. Då vi ätit gick er pappa ut och bytte däck på släpet, vi måste ju även ha sommardäck på den då vi har det på bilen. Efter det fixade han till listen på ovanvåningen. Eftersom han varit uppe tidigt var han trött och ville gå och lägga sig redan halv åtta. Vi skulle ha fikat men han orkade inte så han gick och la sig.

Er mamma och Signe vi har en bra relation det är sämre med er pappa, han ser vi knappt av. Han är uppe tidigt och tar han om er syster och ger henne mat, åker på jobbet, kommer hem och är vaken i 3 timmar. Under de timmarna är han inte så mycket med er mamma och syster, och sen lägger han sig. Den enda tid vi har tillsammans är då vi äter. Han fikar inte för då är han för trött och sover. Er mamma får fika själv med Signe. Detta gör er mamma ledsen och så var det idag. Så fort er pappa lagt sig och jag hörde snarkningarna kom gråten. Visserligen är jag lättgråten men det finns ju alltid en anledning till att det börjar.

Jag satt i köket, fikade och grät. Vi hade bestämt hos kuratorn att blev jag ledsen så skulle jag väcka honom. Jag satt kvar ett tag och funderade. Vi tror ofta att jag gråter för att jag är trött eller för att jag inte har börjat sörja min pappa. Så är det kanske också men idag var det för att jag saknar er pappa. Jag saknar oss, vi träffas knappt längre, kramas sällan och pratar inte så mycket med varandra. Er pappa har mycket bygge i huvudet och det förstår er mamma, jag vill också bli klar med huset men inte till vilket pris som helst.

Så jag gick gråtande in med er syster i knäet och väckte er pappa. Jag sa som det var att jag saknar oss och att det inte bara för jag är trött som jag gråter utan att jag längtar efter er pappa. Jag berättade hur jag kände, behövde inte ha någon respons utan ville bara ha det sagt. Han förstår men är trött och orkar inte. Jag sa att jag bara ville säga det och nu när det är sagt kan du sova vidare och jag gick ut i köket igen. Nu kunde ju inte er pappa sova efter det beskedet utan kom ut efter er mamma. Han sa att jag orkar inte mer. Jag är uppe fyra timmar före dig och borde ju få sova fyra timmar innan du lägger dig. Det har han rätt i och er mamma menar inte att jag alltid har rätt, men jag vill gärna säga hur jag känner.

Idag har jag visserligen träffat folk och haft trevligt men ibland är jag ju helt ensam med Signe hela dagarna. Då väntar jag ju på att få träffa er pappa. Vi har ju varit så nära hela tiden och nu är vi långt ifrån varandra och det gillar inte jag. Vi satte oss i uterummet och fikade tillsammans, er pappa gav Signe mat. Jag sa att jag tycker att det är viktigaste att vi mår bra inte bygget. De fyra dagarna i veckan som er pappa jobbar kan han kanske inte räkna med att göra något på bygget. På måndagar då han är föräldrar ledig kan han göra sådant han kan ha Signe med på och det är faktiskt ganska mycket då man tänker efter. Vi borde gå ut och gå tillsammans, sitta i samma soffa, fika ihop och ta mycket mer på varandra.

De flesta säger att mammor ofta glömmer bort sin man då hon fått barn för hon får närheten av barnet. Så är det inte här. Er mamma längtar jämt efter er pappa. Er pappa längtar också efter er mamma men är för trött och är för stressad över bygget. Men vi måste göra något åt detta så vi kommer närmare varandra. Vi kan börja med att sitta i samma soffa. Vi sitter ju alltid i var sin soffa, somnar och vaknar vid olika tidpunkter. Nu ska vi till stugan i helgen och där är det alltid lättare för där behöver vi inte bygga. Dessutom har inte er pappa några direkta uppgifter denna gång. Er mamma ska skriva i bloggen, vi ska fylla släpet med ved och ta bort extra ljusen.

Vi bestämde också att er pappa ska sova en stund då han kommer hem om han är för trött. För han blir så sur och tvär då han är trött och då blir er mamma också lika sur och tvär. Dessutom går det inte bra för honom med byggande då han är sur och tvär. Er mamma ska inte heller ställa så höga krav på er pappa då han jobbar för han är tröttare då. Ibland sover han ju länge men eftersom han har passet efter 4 så kan det ju vara så att han går upp redan då. Bara en sådan sak som om er mamma ville ha badat idag hade det inte gått. Jag vill inte göra det då jag är själv med Signe då man inte hör så mycket då man ligger där och hon ska inte vara på ovanvåningen. Har din pappa precis somnat är han inte så lättväckt heller. Vi får se hur det blir nu efter denna diskussion.

Då Signe hade somnat gick vi i alla fall och la oss samtidigt och låg och kramades innan vi somnade och det kändes bra. Vi älskar ju varandra så mycket, vi ska bara få till vår vardag. Vi har ju äntligen vår älskade Signe här och det är säkert många känslor som kommit som vi inte tror eller känner av. De bara finns där, i lättnaden över att äntligen få ett levande barn.

Idag skulle vi till doktorn igen och redan kl 11.20 och då måste vi ställa klockan annars kommer vi inte i tid. Vi hann precis och det var för er mamma fick för sig att vi skulle vara där tio minuter tidigare. Vi parkerade vid brofästet och gick upp, vi skulle träffa er pappa på bvc. Det var nog första gången som vi kom i tid… och vi behövde inte vänta så länge. Nu gjorde de samma undersökning och det var lika bra denna gång. Hon hade även fått upp i vikt, det kan ju bero på om hon precis ätit eller bajsat men det kändes ändå bra.

Er mamma frågade lite om amning igen och hoppades på bättre svar idag men jag blev inte mycket klokare. Er mamma vill gärna amma Signe men det verkar som om andra inte tycker att det är så noga med amning längre. Orkar du inte så ge henne tillägg. Ja, men det handlar inte om att orka, gör det någon nytta? Kommer det mer mjölk? Är det värt att amma mer eller gör det ingen skillnad? Men ingen kan svara på dessa frågor eller bara undviker de dem. Jag vill amma och tycker att det fungerar bra men kan det bli bättre? Det är ju så skönt att slippa ha mat med sig. När vi är på stan klara vi oss på amning och det skulle ju varit bra om hon ammat ännu mer. Man kan ju stimulera men det räckte tydligen om hon ammar varje gång innan hon får tillägg. Signe själv gillar ju att amma och gör hellre det då hon är hos mig. Vi får väl gå hem och prova ut någon egen metod. Det är ju bra på ett sätt att de är mer glada för tillägg nu men de skulle ju kunna ge bättre svar på mina frågor.

Vi gick bort till Sundets restaurang och åt lunch tillsammans. Det var taco buffé och Signe ville ju också äta naturligtvis så er pappa fick fixa mat till mig och så fick vi skiftas om att äta. Er pappa hade mer bråttom än vi så han gick innan Signe hade ätit färdigt. Vi tog sen en promenad, en omväg till bilen så vi fick lite motion idag. Jag vägde mig på bvc och har gått ner ytterligare 2 kg så nu väger jag 4 kg mindre än då jag blev gravid och det känns bra.

Vi hann hem och göra lite nytta innan er pappa kom hem och vi åkte till föräldrar gruppen. Här var vi sist men vi kan ju inte komma i tid till allt. Det var kul att se alla igen och det var 4 tjejer och 2 killar. Vi var ut som nr två fast vi skulle ha en månad efter det sista paret. Vi hade också den kortaste förlossningen. Vissa hade hållit på i 30 timmar och hade inte fått mycket smärtlindring. Vi som hade en drömförlossning där alla gjorde allt för oss. Vi kanske har en röd matta pga allt vi varit med om. Vi gick igenom förlossningen och hur det var att komma hem. Vi har olika erfarenheter samtidigt som mycket var lika.

Nästa träff är om 6 veckor men däremellan ska vi gå på babymassage. Det är fyra tillfällen och vi kan nog gå på tre av dem. Då träffen var slut så gick vi runt och kollade på alla bebisar och sen sa en av mammorna, när ska vi träffas och fika? Vi bestämde att vi skulle träffas redan imorgon på Svenssons på Frösön.

Idag är det två år sen er mamma och pappa gifte sig. Det är ett av er mammas gladaste ögonblick i livet. Så då vi varit på föräldragruppen körde vi först och pumpade däcken, beställde pizza och så köpte er pappa blommor till mig. Vi åkte hem och åt pizza och annan hämtmat till er pappa och så packade jag upp de fina blommorna. Nu fick er mamma blommor och kanske borde jag också ha gett er pappa presenter men han får faktiskt oftare presenter av mig.

Idag skulle vi ta kort på Signe som vi ska ha på dop inbjudningarna. Så vi klädde upp henne i en klänning och tights som hon fick av er pappas kollegor. Tyvärr passar inte er syster lika mycket i rött som er mamma önskar. Hon passar mycket bättre i rosa. Det är som konstigt är att det ser ut som om hon har rött i håret då hon har röda kläder. Kan er mammas röda hår ha slagit igenom i generna? Det syns inte i vanliga fall men på alla bilder där hon har röda kläder märks det. Det är även då hon är lik Elin. Vi fick i alla fall några fina bilder men vi ska prova ta nya kort imorgon med andra kläder.

Idag är det ju även två år sen du Gabriel skulle bli född. Tänk att tiden ändå går… vi skulle kunna ha haft tre barn nu. Hur hade vårt liv sett ut då?

Idag ska Signe till doktorn, vi ska vara där 13.30 och pappa ska komma hem och hämta oss. Det tar alltid tid att bli klar på morgonen, det kan bero på att er mamma är morgontrött. Inget går fort då och så gillar Signe att ligga och äta länge på förmiddagen. Så vi myser i kapp hon och jag. Hon ammar och jag äter frukost, det är inte så ofta jag lyckas äta innan hon vaknar och vill ha mat.

Er pappa kom hem redan till lunch, det fanns inget gott på lunchrestaurangen. Så vi åt lunch tillsammans och så körde vi till stan. Vi behövde inte vänta så länge innan vi fick komma in. Det var en doktor vi redan hade träffat på sjukhuset tidigare. Hon gjorde en koll, gick igenom armar och ben, ögon och mun. Kollade reflexer och allt såg bra ut. Hon undrade hur det gick för oss. Vi berättade att det gick bra och att hon verkar pigg och frisk. Att hon kräks men det verkar de inte bry sig om. Hon frågade om maten och vi sa att hon ammade och hon åt tillägg till det. Jag frågade om det skulle komma mer mjölk om hon ammar mer. Det kunde hon inte svara på men sa att jag bara behövde amma om jag orkade. Hon kunde ju få mer tillägg. Ville inte vi komma tillbaka så var de nöjda med detta besök. Vi har ju ingen anledning att komma tillbaka så vi hoppas vi inte behöver komma dit något mer…

Vi tog en fika då vi var klara. Ingegärd, er mormors kusin, hade ringt så jag ringde tillbaka. Hon ville bara berätta att pengarna för er morfars begravningsblomma hade kommit. Jag tackade för den fina koftan Signe fått, hon hade blivit så glad då hon fick kortet på Signe att hon ville skicka en paket. Det var inte hon som hade stickat utan det var en kund till henne men den var jättefin men alldeles för stor. Hon berättade att då er mormor hade ringt och berättat att er syster hade kommit hade hon sagt att hon var så glad för att vi gett henne namnet Signe. Det har hon inte berättat för oss, men det var ju kul att höra.

Då vi fikat åkte vi hem och er pappa och Signe gick ut i uterummet och er pappa läste igenom ansökningshandlingar och gav Signe mat. De satt där ute sen ett bra tag och er mamma hann göra mat och lite annat. Det är skönt att få lite stunder för mig själv. Det kändes också bra att vi fått veta att allt är bra med Signe.

May Gull ringde, hon hade varit hos doktorn idag och fått veta varför er morfar dog. Det var tydligen en rejäl hjärtinfarkt. Han hade mycket förkalkningar i kranskärlen. Annars var det inget fel på honom, han skulle ju opereras för ljumskbråck men det var normalt och det hade inte varit några problem att göra det. Vi hade ju spekulerat lite i att han kanske var sjukare än vad vi trodde men så var det inte och det känns bra. Nu kan man bara reta sig på varför de inte kolla upp kranskärlen då de kollar upp allt annat med hjärtat.

Er mamma kollade med doktorn idag vad jag hade på tummen. Ända sen innan påsk har jag haft sår där, jag skrapade bort lite skinn en dag och sen har skinnet spruckit upp inifrån och det gör ont där och blir sårigt. Det har nu gått runt hela tummen. Hon tyckte jag skulle köpa en hydrokortison kräm och smörja. Så det gjorde och nu ska vi se om det blir bättre. La även om mitt skadade finger, det var inte kul. Visserligen hade jag badat så det hade blötts upp men det satt fast. Jag ska kolla om jag hittar en distriktssköterska imorgon då vi är på hälsocentralen.

Ont, det gör ont… värk i hela kroppen och det är väl inte den värsta dagen idag. Det kommer väl att bli värre i ytterligare några dagar. Er pappa är ju hemma idag, han är föräldrar ledig på måndagar. Ann-Catrins flyg är ju inställt så hon ska åka tåg hem ikväll. Vi ska ta en promenad och äta lunch på Frösön och sen ska er mamma och pappa till kuratorn på eftermiddagen.

Er mamma har upptäckt att jag fått mer lockar sen Signe föddes. Nu även i luggen… den är vågig och lockig och det går inte att få ordning på det. Det blev så efter att jag hade klippt mig, men hon klippte inget speciellt så det var bara att lockarna kom fram då. Vi får väl se hur länge de kommer att stanna, håret är ju extra tjockt nu också. Undrar när det blev så? Jag tappade ju otroligt med hår i höstas men utan att jag märkt det har jag fått tjockt hår igen. Det fick jag ju också då du föddes Gabriel. Jag ammade ju inte sen och tappade aldrig det tjocka håret förrän i höstas. Nu ammar jag ju men tappar inget vidare mycket hår.

Vi åt lunch på Svenssons och sen gick vi till sjukhuset. Det var inget vidare väder, kallt och det snöade lite då vi gick över bron. Signe och Ann-Catrin tog sig en promenad då er mamma och pappa var hos kuratorn. Hon fick mat med sig om det skulle behövas men er syster sover ofta gott då hon åker vagn. Vi bestämde att de skulle komma tillbaka till sjukhuset kring fyra tiden eller så skulle hon skicka sms om vart de var.

Det var bra att er pappa kunde vara med idag, det finns så mycket som bubblar i din mamma. Det kommer upp mer då jag är hos kuratorn. Nu har vi dessutom haft vår gråtnatt som vi kan diskutera. Hon frågade hur det hade varit sen jag var där sist. Er mamma berättade om natten nu i veckan då din mamma grät hela natten. Även er pappa grät ju men din mamma är värst. Hon sa att det är ju ditt barnjag som kommer fram och du blir liten och vill ha hjälp. Sen är det ditt vuxenjag som tänker klokare och som vill klara sig själv. Det är därför jag blir så kluven, jag vill att er pappa vill se att jag är ledsen och att han tröstar mig, å andra sidan blir jag förbannad på mig själv då jag blir så ledsen. Jag vill ju vara glad och lycklig som precis fått en lite familj.

Jag hade helt andra förväntningar på er pappa än vad han hade på sig själv. Jag blev ju så glad då han kom hem och trodde han skulle bli lika glad och inte vilja släppa oss men han var ju helt slut och orkade inte vara uppe. Er mamma tror ofta att andra tänker och känner precis som jag och så är det ju inte. Er pappa blir ju ledsen då han inte kan leva upp till er mammas förväntningar och han tycker inte heller att de är relevanta. Han tycker att er mamma ställer för höga förväntningar och det är säkert sant. En härlig känsla är däremot att er mamma längtade så mycket efter honom, att få känna så är ju underbart. Jag vet ju dessutom att er pappa längtar lika mycket efter oss men han visar inte det på samma sätt som er mamma skulle ha gjort.

Er mamma klagar ju mycket på er pappa att han inte kan göra mer än en sak åt gången och att er mamma måste hjälpa honom hela tiden. Då sa er pappa att du är ju likadan… och så är det nog speciellt då jag sitter och ammar. Skillnaden är att jag gjort så ända sen vi träffades. Jag har ju övat mig på att vara mer kvinnlig och att be om hjälp. Er pappa klara sig oftast helt själv, alldeles för ofta men när det gäller Signe ber han mer om hjälp. Vi satt där och klagade på varandra och det känns bra att vi får göra det. Det känns dessutom bra då det är någon annan där som kan säga att det är naturligt och att vi inte är knäppa.

Er pappa är så mycket mer stressad över vårt bygge än vad er mamma är. Det blir ju en konflikt, vi vill ju ha huset klart men er mamma orkar inte tänka på det nu. Jag vill bara att vi ska komma i fas med vårt nya liv. Undra om det kan vara så att lättnaden över att äntligen få ett levande barn har tagit så mycket på er mamma.

Er mamma tycker att fördelen med att gå till kuratorn är att ofta behöver man bara säga vad man tänker och så blir det bättre. Den känslan har jag inte haft sen vi gick då i början då du föddes Gabriel men nu är det så igen. Förra gången pratade vi om amning, att din mamma känner dåligt samvete över att jag inte har tillräckligt med mat till henne. Jag skulle kolla upp det med bvc och jag tror att i och med vi pratade om det förra gången så la det sig. Den oron försvann och jag accepterade att det är så och att hon ändå får i sig min mat och all motståndskraft som den innehåller. Hon har ju ammat i snart två månader och de på bvc verkar ju nöjd med amning och tillägg.

Sorgen över er morfar har jag inte tagit itu med ännu men det kommer väl. Jag orkar inte gråta hela tiden och det kommer att bli jobbigt då jag släpper fram det.  Det gick ju bra då er pappa var borta i tre dagar. Jag la bort mycket av det som jag hade tänkt göra men hann ändå med en del. Däremot kom ju smällen då er pappa kom hem. Nästa gång han åker bort flera dagar kommer det att bli bättre då han kommer hem. Vi ska nämligen prata mer förväntningar med varandra.

Er moster fick ett råd att ha veckomöten men ibland undrar er mamma om inte dag möte vore bättre. Hur ska vi göra imorgon? Vem tar ansvar för Signe och vad gör den andra? Vi måste ju öva oss för att komma in i en familjerytm. Er pappa förväntar sig att er mamma har huvudansvaret för Signe och han har trott att jag velat ha det så. Nu är det väl så att en måste ha huvudansvaret för annars är det ju lätt att missa något.

Vi pratade också om er mammas sociala kontakter. Nu när Ann-Catrin varit här har jag sovit mindre men varit piggare och gladare. Er mamma har kommit ur en osocial bubbla och suktar nu efter sociala kontakter. Jag nöjer mig inte längre med bara er pappa. Det har känts så bra nu när vi haft gäster och hon har visserligen tagit Signe mycket men er mamma har fått prata med någon och fått varit social. Nu längtar jag efter fler sociala träffar. Er mamma träffade ju även en ny bekantskap förra veckan som jag ska träffa fler gånger.

Det känns bra att få gå till kuratorn och få lätta på trycket, det känns alltid bättre efteråt. Det var extra skönt att er pappa också kunde vara med idag. Vi får inte tid att prata med varandra nu förtiden. Vi tar bara det praktiska och inte om oss. Vi som varit så otroligt bra på att prata med varandra har bara släppt det. Kuratorn är inte alls orolig för oss, hon känner oss vid detta laget och hon vet att vi är ett starkt par som kommer att klara detta. Vi pratar trots allt mycket med varandra för att ha blivit nyblivna föräldrar. Er pappa är inte heller så orolig som er mamma och jag kan undra varför det blivit så här?

Då vi var klara fick er mamma en ny tid och så gick vi ut för att leta upp Signe och Ann-Catrin. De satt utanför och hade precis kommit. Signe var hungrig och vi fikade och hon fick mat. Er mamma och pappa brukar ju alltid fika efter vi varit hos kuratorn och så även idag. Det känns även bra att Ann-Catrin även vet i princip allt så det känns naturligt att hon är med. Hon, jag och Signe promenerade sen till bilen och er pappa åkte och handlade lite innan vi åkte hem.

Er mamma lagade mat och Signe somnade i bilstolen och ville inte vakna så hon fick sova där i stolen. Er mamma har chockat Ann-Catrin lite genom att laga mat. I vanliga fall är det hon som lagar maten då hon är på besök men nu ville hon ju hellre vara med Signe. Vi åt torsk med senapssås och det var hur gott som helst. Signe sov som en stock och vakande inte så vi åkte iväg till stationen efter maten och utan att hon fått mat. Tåget stod inne då vi kom så vi satte Ann-Catrin på det och sa hej till henne. Det har verkligen varit jättekul att ha henne här. Det känns trist att vi bor så långt ifrån varandra. Men vi kommer att träffas snart igen då vi är hemma och så kommer de upp i sommar.

Då vi väl körde hem vaknade Signe och var hungrig. Hon skrek nästan hela vägen hem men tystnade så fort hon fick mat. Imorgon är det dags för er pappa att jobba igen så vi fick göra en tidig kväll.

Idag var det meningen att det skulle vara en minnes gudstjänst med Spädbarnsfonden men den blev inställd. Vi hade anmält oss men det var en dum dag så de gjorde inte oss något att det inte blev idag. Er pappa fick vara hemma och bygga och er mamma, syster och Ann-Catrin åkte till stan. Vi gick där och strosade och handlade lite. Vi åt lunch på Törners och er pappa kom dit och åt med oss. Han var ju inne för att handla presenter till er mamma. Han är inte så tidig utan gör allt i sista sekunden nu för tiden. Han vill helst bara bygga. Vi vill ju ha huset klart men vi har en liten som inte tycker som vi. Hon vill att vi ägnar all vår tid åt henne, speciellt på natten…

Er pappa fick i alla fall upp lister i toan uppe. Det blir så fint då listerna är på plats, det känns så färdigt. Alla lister och foder är på plats. Även locket till toan är nu på plats. Det är i ek och det blir som en hylla där eftersom den inbyggda toan har maskineri som tar plats. Nu är det som om de är ett helt nytt badrum. Första riktigt färdiga rummet, nej, andra färdiga rummet är nu klart.

Vi promenerade till och från Frösön och det är inte speciellt varmt, våren har inte riktigt kommit ännu. På kvällen lagade er mamma stek. I vanliga fall är det ju Ann-Catrin som lagar maten då hon kommer så nu chockar jag henne rejält. Hon fick dock göra såsen för då ville Signe amma. Annars kan jag ju laga mat i fred då hon är här. Maten smakade i alla fall jättegott och er mamma skickade en bild till er moster som är lite orolig över att vi inte lagar mat. Er pappa hade köpt en tårta till oss. Vi är ju två vi ska fira på söndag och eftersom tårtan var stor så började vi redan firandet idag. Det var en violtårta och den var jättegod, lila marsipan ovanpå.

Er mamma fick en bok av Anna Nilsson då Signe föddes, 9½ månad av Annika Lantz. Den är en perfekt present till en nybliven mamma. Man känner igen sig hela tiden. Hon skriver hur mycket bra och tänkvärt som helst. Hon skriver; tänk att man kan älska någon så mycket som gör en så illa. Det stämmer, nu gör inte er syster er mamma så illa men jag får ju sällan sova och livet har ju blivit jobbigare men samtidigt underbarare.

Hon skriver också att man lägger all kärlek på barnet och det som blir kvar är bitterhet och det lägger man på mannen och det var ju mitt i prick… De brukar säga att mamma knyter barnet till sig och vill inte släppa in mannen. Det vill er mamma och blir istället bitter på att han inte tar Signe jämt. Er mamma är aldrig nöjd kan jag känna ibland.

En annan tanke som kom då jag läste i boken är vad konstiga saker man gör då man får småbarn. Innan har er mamma undrat varför bilar står på en öde parkering längs en väg. Där det inte ens är fin utsikt. Nu vet jag bättre, de ammar… vi stannar på alla möjliga konstiga ställen nu när er syster är hungrig. Nöden har ju ingen lag…

Jag tror att boken inte är lika kul att läsa om man inte precis fått barn. Den är lätt läst, skriven i dagboksform men korta dagar. Er mamma läser den då jag ligger i badet.

I natt var det en gråtnatt. När er mamma la sig så kom tårarna, eller de kom redan då er pappa gick och la sig. Jag försöker ju hålla mig men det går inte. Så er pappa vaknade och jag berättade hur jag kände. Er pappa sa att han orkande inte vara vaken. Han har precis börjat jobba och så hade han haft samtal med cheferna innan han åkte hem och därför var han extra trött. Er mamma var så besviken då han kom hem utan att verkar vara vidare glad över att se oss. Han var glad över att vara hemma igen och tillsammans med oss men han var för trött.

Vi har jämt diskussioner om trötthet. Du verkar så pigg säger han jämt till mig. Ja, men vad har jag för val. Inte kan jag väl gå och lägga mig om jag är trött. Vem skulle då ta hand om Signe? Jag är precis lika trött. Förra natten var Signe vaken mest hela tiden och jag skulle vilja sova en hel natt. Han har varit borta och sovit två hela nätter utan avbrott och så säger han att han är trött. Det är som att slå er mamma med en slägga i ansiktet.

Jag är trött och gnällig. Jag förstår er pappa men ändå inte. Hade jag varit hemifrån i tre dagar skulle jag ha klistrat mig fast vid Signe. Jag skulle inte ha brytt mig om hur trött jag var utan jag skulle suga ur allt ur henne innan hon somnade. Vi är olika men det känns inte bra om det ska vara så här varje gång er pappa är iväg.

Till slut somnade vi, nu var vi två som inte fick sömn istället för en. Det är ju dumt men er mammas gråtattacker kommer inte då jag vill utan då kroppen vill. Det är ju samtidigt bra att jag inte håller det inom mig utan att jag visar att jag är ledsen.

Vi åt frukost och gjorde oss i ordning för begravningen. Er pappa fick åka och hämta blomman och tårtan. Det blev stressigt för vi sov länge. Då er syster fått mat på morgon kvisten så somnade vi om igen. Vi behövde ju all sömn vi kunde få. Signe fick fina kläder på sig, klänningen och strumpbyxorna hon fick av Mari. Er pappa strök sin skjorta och sen körde vi och vi kom lite för sent. Nu gör det ju inget då det bara är vi som är gäster. Vaktmästaren hade gjort det så fint. Vi hade med blomman och sen filt som vi la över lådan med askan i. Vi hade även med ett litet gosedjur som Linda hade gett dem då de låg i magen. Då levde Valdemar fortfarande.

Då vi gjort i ordning så började vi. Denna begravning blev lika fin som din Gabriel. Vi vet ju hur vi vill ha det. Signe uppförde sig exemplariskt, hon kände kanske på sig att hon skulle vara lugn. Hon var vaken hela tiden men tyst. Prästen sjöng och spelade själv på gitarr. Han sjöng en fin sång för oss då vi kunde göra vad vi vill, kanske ta ett eget farväl. Vi satt dock kvar på stolarna men i alla fall så tänkte jag på hur livet har blivit och vilken sorg det är att vi bara har en tvilling kvar i livet. Vi avslutade med Tomas Ledins sång som vi även hade på Gabriels begravning.  Han glömde en sång som vi hade valt men det gjorde inget. Han fotograferade sen oss och vi fotograferade bordet.

Då vi tagit alla foton så gick vi upp till socken stugan. Vi hade förberett och så drack vi kaffe, te och åt tårta. Prästen verkar vara barnkär och han tycker att det är lite sorgligt att han inte kunde döpa Signe. Det hade han gärna velat göra. Vi berättade att vi skulle gifta oss så småningom och då ska han få viga oss. Vi satt kvar och pratade ett tag och sen skulle prästen iväg på annat. vi städade undan och sen gick vi till kyrkan. Vi hämtade filten, gosedjuret och blomman. Den var ju i en kruka så den kunde vi ta med oss hem. Vi pratade med vaktmästaren om lyktor. De var fortfarande kvar så vi kunde tända ett ljus i minneslunden. Vi vill också kunna tända ljus där då vi har dop och de skulle han fixa. Vi får väl påminna innan. Vi tände också ljus i kyrkan, ett för dig Gabriel, ett för dig Valdemar och ett för er morfar.

Vi åkte hem och gjorde ingenting. Det var liksom inte läge för det. Vi satt mest och väntade på att Ann-Catrin skulle komma så vi kunde hämta henne.

Er mamma åkte iväg och Signe och er pappa gick och la sig. Jag var först och handlade, trodde det skulle passa sen och hämta frun men det gick ovanligt fort att handla en fredag kväll. Så jag åkte hem med varorna och mina älsklingar sov fortfarande så jag packade in varorna och åkte till stationen. Där kom hon med tåget, vi packade in hennes väskor och åkte hem. Jag gick för att väcka er pappa. Han hade fått i uppdrag att förbereda maten och det gjorde han direkt innan han sov så nu var det bara att koka ris och sen var maten klar.

Ann-Catrin brukar alltid få laga mat då hon är hos er mamma men nu ska jag chocka henne. Jag har förberett mat hela helgen, visserligen ska vi äta ute några tillfällen men jag ska ju laga stek imorgon. Idag blev det lime kyckling, er mammas nya favorit rätt. Lätt och god! Signe fick genast en kompis och sen satt hon där hela tiden förutom då vi bytte på henne eller hon ammade. Det var kul att äntligen få vara social, och vara social med min vän… inte de nya utan en gammal vän. Det är nog därför också som er mamma blir så ledsen jag är socialt understimulerad.

Vi satt uppe för länge men det gör inget, jag behöver vara social. Sova kan jag kanske göra då hon åker hem… Det kändes bra att begravningen blev en sådan fint minne. Prästen kan verkligen det med att lyssna på oss. Han är homosexuell och jag tror att de har bra förmåga att tänka annorlunda. Inte i de gamla spåren utan att man kan göra mer som man vill. Det är också skönt att det är över så vi kan gå vidare. Du Valdemar kommer alltid att vara saknad, varje gång jag ser på Signe tänker jag på att ni skulle ha varit två. En otrolig tomhet, jag känner mig snuvad på ett barn till.

I natt sov er syster bra och nu har din mamma kommit på en ny idé. Om hon får sista målet vid 23 istället så sover hon till 5-6 och då kan er pappa ge henne mat då och er mamma sova vidare. Då slipper vi det ena målet på natten och er mamma ger henne nappflaska vid 23 tiden. Ska nog prova det i helgen då Ann-Catrin kommer för då kommer vi nog att vara uppe lite längre.

Nu ligger hon i babysittern och gapar efter mat men är tyst. Hon vill inte ha mat då hon får så det är nog en reflex. Hon kan vara lite vaken nu för sen ska vi på stan och då kommer hon att sova i vagnen. Där låg inte hon så länge… så jag gav henne lite mer mat och sen somnade hon i vagnen. Så jag hann äta lite frukost. Ibland blir frukost och lunch ett, man har precis svalt frukosten och ska man sen iväg så gäller det att hinna med lite lunch så man inte svälter, eller Signes mat svälter. Jag måste ju tänka mer på vad jag äter nu när vi ät två om min mat.

Jag tittade på klockan och insåg att vi skulle bli sena. Jag meddelade min träff att vi kunde ses på parkeringen istället och att jag blev lite sen. Signe fick mat det sista innan vi åkte och då jag kom ut upptäckte jag att det regnade. Det var ju inte meningen, då vi ska ut och promenera. Er mamma hade sagt att jag hade en röd vagn och hon sa att hennes son hade en lime färgad jacka. Nu hade vi regnskydd så våra färger syntes inte men vi hittade på varandra ändå. Vi började gå och vi föll genast in i ett samtal och det kändes enkelt att prata med henne.

Vädret var ju inte så kul så vi gick en sväng och sen gick vi och fikade. Er mamma köpte en kaka och en sallad som jag kunde äta ikväll, er pappa har ju ätit då han kommer hem. Vi satt där och fikade ända tills de var tvungen och gå hem. Det var kul att träffa en ny bekantskap och vi ska ta en ny promenad vid ett senare tillfälle. Signe och jag gick till bilen och körde hem.

Er mamma har städat lite här och var nu när vi varit hemma själv. Annars har jag inte hunnit så mycket utan Signe är ju mer än heltid. Det ska bli skönt att er pappa kommer hem igen. Er mamma längtar efter att bada. Jag vill ju inte lämna Signe nere då jag går upp och badar. Vi längtar nog efter honom båda två.  Till slut så kom han äntligen. Signe kollade på honom och man såg att hon kände igen honom. Nu blev det ju inte så som er mamma förväntat sig. Er pappa var trött och ville gå och lägga sig direkt. Er mamma hade tänkt fixa lite gott fika men det var tur att jag inte gjorde det för han ville inte fika. Han gick istället och la sig. Han upptäckte i alla fall att jag städat på ovanvåningen, alltid något.

Så där satt Signe och jag själv igen. Han hade likaväl kunnat vara borta det hade känts bättre. Tårarna kom och det kändes så jobbigt. Jag hade längtat så efter att han skulle komma hem. Trodde han längtat lika mycket efter oss, att han skulle ta Signe direkt och sen njuta av att han var hemma med oss igen. Det är ju det längsta han varit borta från er syster sen hon föddes. Ska det vara så här jämt, ska Signe sitta fast i mig. Många mammor släpper inte in papporna men här är det tvärtom. Jag undrar ibland om det är fel på mig. Jag kanske ska nöja mig med att han tar henne ibland? Det är för Signes skull jag kämpar. Hade det varit för min skull bara kunde jag ha henne, men jag är pappas flicka och vet hur det är då man inte fick vara med honom jämt. Jag har alltid stått på pappornas sida om deras rätt till sitt barn. Det blev mycket tårar och då hon ätit vid elva tiden gick jag och la mig fortfarande gråtandes.

Det verkar som att Signe också saknar sin pappa. Hon sov dåligt i natt och det är längesen, nu vaknade hon efter 2-3 timmar och jag fick upp och ge henne mat. Det verkar inte finnas någon botten i henne. Så er mamma sov också lika dålig. Så idag gjorde vi inte många knop. Er pappa är ju fortfarande i Sundsvall och vi längtar efter honom men det hjälper ju inte.

Vi skulle ha varit och ätit lunch med Mona men de var sjuka så vi sov hela förmiddagen. Jag pratade en del i telefon, känner mig inte lika ensam då. Tiden går visserligen fort ändå då man är hemma hela dagarna. Jag kom fel i allt, sen frukost ger sen lunch och så vidare. Jag åt middag vid halv åtta. Kom sen på att vi kanske skulle gå och hämta posten. Det har varit skitväder hela dagen och regnat så vi ville inte gå ut.

Nu drog vi iväg precis då Signe kanske egentligen ville äta. Då såg jag ett par som var och tittade på tomten. Pratade med dem om allt möjligt. De hade lite frågor och jag svarade. De ville också bygga miljövänligt och hade lite samma idéer som vi. Det var kul att få prata med dem, de hade en pojke och skulle ha en till i sommar. Er mamma och pappa vill ju gärna att det flyttar hit en barnfamilj och inte fler pensionärer.

Då jag kom hem åt Signe och så ringde jag till er pappa och berättade om att jag träffat ev grannar. Vi får väl se vem det är som till slut kommer att flytta dit. Er pappa var trött och ville inte prata så länge så det blev tv som kompis ikväll.