Idag fick er mamma gå upp och mata Signe för hon vaknade redan kvart över tre. Er pappa vaknade också och sa att nu var det på håret men så här tidigt tar alltid er mamma matningen. Hon somnade ganska fort och så även er mamma. Er pappa tog nästa pass och er mamma vaknar alltid av att er syster skriker men sen somnar ofta jag direkt. Jag känner sådan trygghet då er pappa är uppe att jag kan slappna av helt. Då hon ätit och han ätit kom han in och sa att han skulle åka och handla reglar. Bygg affärerna öppnar tidigt och han ville ha det gjort. Så han åkte och er mamma och syster sov vidare. Då vi vaknade var han redan hemma.

Han gjorde frukost till er mamma och fika till sig själv då jag ammade Signe. Idag ska er mamma deklarera, jag hittar ju inte alla papper, hoppas de kommer fram så småningom. Var ute i husvagnen och letade efter min gula pärm men den var inte där och nu undrar jag om den åkte med i påsen som slängdes från husvagnen. Jag rensade bland alla våra papper och er pappa och syster var ute och skruvade på bilen. Då de sen kom in sov Signe som en stock i vagnen.

Idag kommer er farmor och farfar. Det är alltid både och då de kommer. De hjälper till med bygget, lagar mat och diskar och ändå blir det så mycket rutiner som inte din mamma gillar. Vi blir styrda men vi vill gärna ha hjälpen och så vill de ju träffa sitt barnbarn. Vi åt lunch och jag kände att både er mamma och pappa var lite irriterade idag. Vi fnös åt varandra mest hela tiden och er mamma var på ett blixtrande humör ibland kände jag.

Er farmor och farfar kom efter lunch och vi drack kaffe. Vi fick då väcka er syster för hon skulle ju ha mat innan vi åkte till stan. Er mamma ska till kuratorn och er pappa och syster ska hämta glasögon till er pappa på stan. Så jag ammade och vi gjorde i ordning mat till er syster som vi tog med. Jag blev avsläppt och hann handla lite på apoteket och en sagobok från Expressen till Signe innan jag gick in till kuratorn. Träffade där en från neonatal och sa hej till henne. Hon undrade hur det gick för oss och om Signe var med. Tyvärr inte, hon är med sin pappa och handlar och jag ska till kuratorn. Vi måste få tid så vi kan gå upp och hälsa på dem och ge dem present kortet vi har köpt.

Idag var er mamma själv hos kuratorn. Det kändes inte lika akut att gå dit idag men det känns alltid bra då jag eller vi har varit där. Då vi körde in sa jag till er pappa att jag inte har gråtit mer än en gång sen vi var här sist och det är ju två veckor sedan. Det känns ju bra och det är ju kanske på rätt väg.

Vi började prata allmänt om hur det var. Hur er syster sover på nätterna, hur maten fungerar och så vår relation. Er mamma berättade hur det var och att det hade fungerat bättre nu sen vi var här sist. Jag berättade om min gråtkväll och att vi hade bestämt att vi ska sitta i samma soffa och att er pappa ska sova en stund då han kommer hem om han är för trött. Nu har det knappt varit vardag sen vi var här så vi har inte provat men det har ju gått bra.

Jag saknar vår relation och skulle lätt kunna vara med bara Signe men för Signes och hennes pappas skull vill jag att de träffas mer. Jag ställer för höga krav på vår relation än vad andra nyblivna mammor gör kanske. Den enklaste vägen skulle vara att låta er pappa göra vad han vill och så tar jag Signe, men så vill inte jag ha det. Jag vill att vi är jämlika men hennes tid. Jag har alltid varit pappas flicka och då mina föräldrar skiljde sig kunde jag inte bo med pappa då han jobbade som säljare och bara var hemma på helgerna. Så jag har alltid varit mycket för papporna, så även nu. Hon växer så fort och det kan man inte ta igen sen. Så det är mest för Signe och er pappas skull som jag kämpar på med jämlikheten. Det hade ju varit lättsammast att bara ta Signe och tvätten.

De flesta orkar inte för det är lättare att foga sig i att göra allt själv. Jag är stark då jag orkar sträva emot det mer normala. Även om jag inte känner mig så stark utan jätte svag… och jag tänker fortsätta att kämpa för detta. Jag vet ju att er pappa vill vara mycket med Signe och det hade varit helt annorlunda om vi hade haft huset klart det är jag övertygad om. Nu stressar bygget er pappa så mycket.

Kuratorn berättade om ett program hon sett då man hade tagit en massa ballonger och skrivit allt som ska göras i ett hem på dem. Tvätta, diska, laga mat, klippa gräset, tvätta bilen osv och så skulle de ta de ballonger som de hade ansvar för. Då vips hade frun nästan alla ballonger och mannen någon få. Det verkade ju lite spännande enligt er mamma. Nu har vi många byggballonger men man skulle kunna ta de nödvändiga som behövs göra för att ett hem ska fungera och se hur det blir. Tvätten är en sak som er mamma har tagit på sig helt och då jag slutar ammar blir det lättare att dela upp saker. Nu måste jag amma ibland mitt i maten eller disken och då får er pappa ta det. Äter hon bara på flaska så kan han lika gärna ge mat och jag ta mat och disk.

Kuratorn frågade om jag kände någon oro för vår relation? Men det gör jag inte. Jag är helt klar över att vi kommer att fixa detta och vi älskar ju varandra. Vi pratar ju mycket om hur mycket vi tycker om varandra och att detta är en tillfällig nedgång. Det finns ingen som helst tvekan för våra känslor för varandra. Dessutom tror jag inte er pappa tycker det är lika jobbigt som er mamma tycker.

Vad har vi för mål med vår relation? Har vi nått målet, ska vi ha delmål på vägen? Kan man pausa i relationen? Det är frågor som vi ska prata om då vi åker till Skåne. Vi har ju då tid att prata med varandra. Vi kanske inte kan ställa lika höga krav på närhet nu som vi är vana vid. Hur vill vi ha det? Det är ju bra också att veta att vi känner likadant att vi båda accepterar att det inte är som vanligt.

Jag skickade Lindas uppsats till kuratorn för jag kände att den har hjälpt mig att förstå och jag frågade Linda och det gick bra. Kuratorn var jätteglad över att ha fått den och undrade om hon kunde vidarebefordra den till hon som ska ta över då hon går i pension. Det gick bra, hoppas jag. Vi pratade om att se döda barn och att er mamma har läst nu om en som inte fick se och har ångrat sig. Att man här i Östersund värnar om att man ska se i möjligaste mån. er mamma tyckte att de var lite ovärdiga i Sundsvall då de bara stoppade in Valdemar i ett drag och att er mamma inte fick se honom direkt då han kom ut.

Er mamma känner att alla mina känslor för Signe gör att jag bli lite knäpp. Att hon äntligen är här, jag måste nästan nypa mig själv i armen flera gånger om dagen. Hon är verkligen här och hon lever… så känner väl många som får första barnet men det känns extra härligt för oss tror jag.

Då jag kom ut från kuratorn hade er pappa skickat ett sms om att de var på väg till byggmax. Er mamma gick in till stan och passade på att handla till er syster och till Leia som vi ska träffa då vi kommer hem. Hon fick ju aldrig något då hon föddes för det kom hela tiden något emellan. Även kusin Ian fick lite strumpor. Er mamma brukar fira hans halvårs dag. Den var nu den 2 maj. Jag gick sen ner till järnvägen där jag mötte upp resten av familjen. Er pappa berättade att det gått lite dåligt med maten. Han hade gett henne mat i bilen då han parkerat i stan. Efter 60 hade hon somnat som en stock och vägrat äta mer. Han hade packat ner henne i vagnen och gått upp till stan. Väl där vaknade hon och var hungrig och gall skrek efter mat. Han fick då gå ner till bilen igen för han hade naturligtvis inte tagit maten med sig. Det ångrade han ju efteråt men det är lätt att vara efterklok. Hon fick 60 till och sen var hon nöjd. Sen hade det gått bra, hon sover ju oftast gott i vagnen och i bilbarnstolen.

Vi pratade lite om hur det varit hos kuratorn på vägen hem. Din pappa sa att han hade lagt ner bygget och han sa det på ett sätt som om det vore er mammas fel. Vi hinner ändå inget och ska jag ha Signe så kan jag inte bygga sa han. Er mamma sa att vi måste tänka om. Nu har det varit så länge att er mamma inte kunnat göra mycket i bygget men det är slut med det nu. Jag är inte så bra på precisions jobb så det får er pappa göra, men allt annat kan jag göra. Jag ska göra badrummet, jag kan lägga golv och jag kan det mesta vi ska bara bestämma vem som gör vad. Vi måste tänka i nya banor. 

Kuratorn sa också att vi kanske måste gå igenom vad vi gjort om dagarna. För fast vi inte bygger så får vi mycket annat gjort, vi sitter ju inte på rumpan och gör ingenting. Denna helg som gick blev det ju mycket gjort på bilen som inte var planerat men som var nödvändigt. Det är annars er pappa bra på att tycka vi är duktiga men han ser bara bygget nu och då vi inte gör något där blir han mest missnöjd.

Vi bestämde att vi ska prata med varandra på väg till Skåne. Er pappa har lagt ner bygget för tillfälligt och nu hinner vi inget före Skåne resan. När er farmor och farfar är här måste han hjälpa dem för de är inte helt självgående och så jobbar han tisdag och onsdag och så är han i Stockholm hela torsdagen. Vi måste göra upp en mindre plan för bygget, en mer detaljerad så vi kan bocka av list för list så det ändå känns som vi gör något. Vi ska även prata om vår relation och hur vi ska vårda den.

Då vi kom hem fick jag amma er syster och sen åt vi. Efter maten fortsatte er mamma med deklarationen er pappa var ute och hjälpte er farmor och farfar. De hade även tömt släpet med ved idag, det skulle din mamma göra men jag hann inte. Jag pratade mer er mormor igen om deklarationen innan jag gick och la mig men jag lämnade in den som den var och får i annat fall göra rättelser i efterhand.