Er mamma är fortfarande sur sen igår. Jag brukar inte vara långsint men det är inte det jag är utan besviken. Er pappa var glad som en lärka och sa att han sovit så gott i natt… ja, det är ju lätt då man bara kan lägga sig då man är trött. Er mamma kan inte det, jag måste se till att Signe sover först. Er pappa la henne och sa at hon är ju trött. Det är sant men hur länge sover hon då hon inte ätit? Det vet inte er pappa då han inte varit med om det. Det är alltid er mamma som lägger Signe men det ska det bli ändring på då han ska vara föräldraledig i augusti.

Er mamma kände att jag var på dåligt humör och att jag inte orkar vara här en hel dag till. Det är inte bara att vara här hemma… man kan inte vara sig själv. Så jag skickade ett sms till Maria och undrade om vi skulle luncha. Så vi bestämde träff kl 11 på stan. Er syster vaknade ju redan åtta idag men somnade sen om igen. Er mamma hann hänga tvätt och plocka undan innan jag fick väcka henne. Nu har de stängt av ännu mer i stan för Yran och det var krångligt att hitta parkering. Tog gratisparkeringen.

Nu vill inte er syster ligga ner i vagnen eller på golvet. Hon försöker lyfta sig upp, som om hon skulle göra situps. Man kan fälla

Hon stoppar också allt i munnen. Hon har inte så fin motorik ännu men hon får i alla fall in fingrarna. Det är inte tummen utan hela handen och gärna båda. En kväll fick hon tom till ett ljud med fingrarna och såg jätte nöjd ut. Hon försöker ta in allt i munnen men missar ofta och ser ju inte alltid att det är för stort och att det inte får plats. Hon är så söt vår lilla unge, man blir ibland riktigt tårögd då man ser på henne. Att hon verkligen är här, vår lilla mirakelunge!

Vi lunchade med Maria och er mamma fick springa dit för att komma någorlunda i tid. Vi satte oss där inne och åt lunch. Idag kom er mamma ihåg rikskupongerna jag fått av er pappa. Då vi satt där kom ”min” distriktssjuksköterska så vi pratade med henne. Det var kul för hon har inte sett Signe. Hon gav er mamma sprutan som jag skulle ta innan Riga resan så hon känner sig lite delaktig. Maria och jag pratade massa skit och hon fick hålla i Signe. Vi har ätit många luncher tidigare men då har alltid Signe sovit och så var hon ju så liten första gången. Hon trivdes i Marias famn. Då vi ätit klart följde vi Maria mot jobbet, gick in på konsum och handlade. De hade inte någon kravcider från Kivik så er mamma fick gå in på systembolaget och handla det. Det är nog första gången jag bara handlar alkoholfritt på systemet. Varken er mamma eller pappa gillar champagne så vi håller tillgodo med cider.

Vi var inne och handlade blöjpåsar och så kollade jag lite rea men jag orkade inte handla. Signe låg och sov i vagnen men då hon vaknade ville hon inte ligga där längre. Jag fällde upp så hon fick halvligga och det passade damen mycket bättre. Vi åkte hem och var hemma lagom till kaffet.

Alla sköter sitt och ändå ska vi samarbeta… fika kl 11, lunch Maria

På kvällen pratade er mamma och pappa om hur det är. Nu har vi visserligen en annorlunda situation då vi har massa gäster här men det är vissa saker som inte blir bättre oavsett hur mycket vi pratar om det. Det är alltid er mamma som får säga till att er pappa ska ta Signe. Det tycker han är ett bra koncept och det gör inte er mamma. Jag känner mig tjatig och som en mamma för er pappa också. Er pappa hade i alla fall upptäckt att er mamma var sur igår men inte så mycket. Han märkte inte att mina tårar rann och han trodde jag tog Signe frivilligt och gav henne mat då jag istället gjorde det jag tyckte han skulle ha gjort. Han la ju in tvätten och tyckte att han var snäll som gjorde det tråkiga jobbet.

Det som är jobbigast då vi har dessa gäster här är att trots att vi borde samarbeta kör alla sitt race. De har var sitt smör, ost, bröd och deras gubbar behöver hela tiden special mat. Er mamma säger till er pappa att det inte skulle hända hos oss. Passar inte maten så får han laga själv. De är rädda för ekologiskt, de skrek då de upptäckte att det bara fanns ekologisk mjölk… det borde ju vara tvärtom. Vi får ju stå ut för det blir ju mycket gjort då de är här och er mamma passar ju på att åka iväg lite varje dag.

Det var otroligt fint väder på dagen så vi bestämde att vi skulle grilla idag istället. Men på en timme ändrades vädret från 24 grader och sol till 14 och regn. Det blev inte så mycket regn men molnigt och kallt. Så er pappa fick grilla i carporten. Vi åt kött, bröd och sallad, er mamma saknade tillbehör. Det hade varit mycket godare med rotsaker i ugn och en god sås. Men vi får ju ta seden dit vi kommer… eller som kommer till oss… Det blir bättre när vi grillar själv.

Er mamma trodde inte att vi var så olika, men tydligen är det så. Vi är mycket mer olika än vad jag trodde. Vi tänker helt olika. Nu pratade vi om detta igen och jag undrar hur många gånger vi ska ha dessa diskussioner. Vi funderade igår på hur gör de som inte pratar med varandra? Hur lång tid tar det till de skiljer sig? Eller accepterar de allt utan att prata om det?

Det ända som er mamma begär av er pappa är att han tar Signe ibland utan att jag föreslår det. För han gör allt jag säger, han byter ofta blöjor, gör mat och ger mat. Det är nästan alltid han som tar pyjamas på henne och sen ger jag henne mat. Vaknar hon på morgonen då han är inne tar han alltid henne utan att jag behöver påminna honom. Det är ingen dans på rosor att ha ett litet barn hela dagen. Det är inte fysiskt jobbigt men man måste hela tiden vara på G. Man kan inte slappna av och göra vad man vill. För sover Signe måste man ha öronen med sig, man kan inte gå för långt och det är inte lönt att ge sig på något som man måste slutföra. Så jag sa att jag hellre skulle vilja spika bräder en hel dag och inte behöva tänka på något annat. Jag har ju Signe jätte gärna och älskar henne över allt annat men det är skönt att få göra något helt annat ibland. Har man henne hela dagen är det skönt att få vara sig själv på kvällen. Vi får väl ha dessa diskussioner i evighet men det är ju ändå skönt att vi har dem och att det känns bra. Vi tycker ju om varandra ändå… det är huvudsaken.