Nu sitter jag i sängen och resten av familjen sover. Vi kom fram sent men så fick det bli. Jag har varit förkyld i några dagar men idag blev det ännu värre. Jag hostar nästan ut lungorna. Då är det lätt att tro igen att jäkeln har spridit sig... jag gjorde en lungröntgen förra året för jag hade så lågt PEF värde men då såg allt bra ut. Lite motion och astmamedicin så skulle det bli toppen. Motionen har jag väl inte slitit på och astma medicien har kommit fram nu de sista veckorna så jag har kanske svaret där!! men ändå gnager det i mig.

Igår då jag prata med mina fina vänner så fick jag insikten om att jag kanske måste gå under behandling. Då är det ju praktiskt på sommaren då Thomas är hemma. Men hur det går det med 50 årskalaset i skåne? Tomteland i Dalarna? Bärplockning? Det ända positiva är väl att man inte behöver slitat på semesterdagar och föräldrapenning...

Hade inte heller insett jag att behöver åka till Umeå. Är man skåning brukar man inte ha så långt till sjukhuset. Här får man flyga för att få behandling.

Vad är skillnad på stråling och cellgifter? av vad tappar man hår? vilket gör att man mår illa?

Kordinatorn igår pratade precis som att jag skulle ha någon form av behandling före operation. Visste hon eller är det vanligt. Kanske gör man det även om det inte är något farliga i knölen. Detta är ett ämne som jag är totalt okunnig om. Kanske kommer jag att bli expert även på detta helt onödiga ämne. Jag tycker att det räckte med att jag blev expert på sorg då man mister barn men tydligen inte...

När jag gick omkring där hemma idag och packade tänkte jag. Blir jag sjuk ska jag unna mig storstädning hemma. Jag är trött och hinner inte då man kommer hem från jobbet, dessutom tycker jag om att göra så mycket annat så jag hinner inte städa. Men jag sticker inte under stolen med att det skulle vara kul med ett rent hem. Nu är alla tvätt tvättad, det finns några kläder som jag bytte på barnen innan vi åkte och det känns bra. Men annars är det som ett ända stort kaos. Inte kommer jag städa då jag kommer hem heller. Har inte bestämt mig hur mycket jag tänker jobba heller. Har lovat att fixa sommar planeringen men det gör jag hemifrån. Nästa vecka kan jag inte påverka så mycket så skulle kunna gått och jobbat men jag vet inte om jag orkar vara social. Att höra på andras småbekymmer eller hindra dem från att ha det. Känner redan nu att jag blivit mer lättgnällig. Hur blir det med veckan efter. Då har jag bara tre arbetsdagar och på tisdagen ska jag få min dom!! Är allt toppen kan man ju stutsa till jobbet men om inte...

Jag både vill och inte vill få besked. Den dagen måste vara fruktansvärd. Tur att jag ska dit redan vid tio tiden och att min käre man ska följa med mig. Jag vill naturligtvis har ett positivt besked men om det inte är det vill jag nog gärna bli opererad samma dag. Vilket nog inte är möjligt.

Har tänkt hela dagen att jag är lyckligt lottad ändå. Att jag har så fina vänner och bekanta som ställer upp. De ringer, träfffas, hjälper mig praktiskt, kommer med hejar rop. Utan er hade det varit svårare. På tisdag kör grannen mig till sjukhuset och hämtar mig där. En ur personalen kör hem barnen till mig så jag slipper ge mig ut då jag ska något lugnade så jag inte får köra bil på några timmar. Redan har flera på dagis sagt att de kan hjälpa oss om det krisar. Det känns bra. Man vet ju inte då man flyttar hur det blir med nätverket, nu verkar det finnas även i jämtland. Nu ska jag svara på lite sms innan jag också somnar. Godnatt