Ställde klockan idag för att inte missa stomisköterskan. Jag vaknade då Thomas väckte barnen och då de åkt åt jag en hel macka och tog alla pillerna. Somnade sen om och vaknade av väckarklockan. Ringde, ringde och ringde till stomisköterskan men det var upptaget hela tiden. Till slut några minuter innan telefontiden var slut hann jag prata med henne. Nu var det inte så mycket bra information jag fick för egen del. Hon hade inte tid att ta mina stygn så det får jag be någon annan att göra. Jag skulle inte äta saltlakrits för det var laxerande och jag tog inte upp saltet lika bra. Jag missar ju salt. När man har stomi är det ännu viktigare att man äter salt. Vi har ju vant oss av vid det. Hon sa också att jag borde äta vätskeersättningspiller för salternas skull. Att jag hade ont och inte gillade stomin var helt normalt. Men om två månader har det nog släppt… TVÅ månader!! Så lång tid har inte jag på mig att bli normal. Jag vill vara det nu. Dels tycker jag att jag luktar bajs hela tiden och så skaver den och sitter precis i linningen. Jag känner mig inte alls bekväm i den. Ska jag dessutom hålla på i två månader innan det blir lite mer normalt smäller jag av. Det var inte kul att höra. Jag ska träffa henne på tisdag då jag ska till doktorn och då ska vi prata mer om det. Även musklerna försvinner ju otroligt fort, tur att man inte hade så många… och att det tar tid att komma tillbaka helt fysiskt. Jag har nog även fått svamp i munnen. Det är nog det spökar så idag handlar Thomas whichyvatten till mig. Det ska jag gurgla varje timme, borta tänderna ofta och även tungan och går det inte över blir det medicin. Hade det då Signe föddes och den medicinen var inte god… försvinner detta kanske matlusten kommer tillbaka. Jag undrar dessutom när jag ska krascha mentalt. Jag borde vara jätteledsen och gråta men de gör jag inte. Jag är liksom precis som vanligt och det tror jag inte är sunt. Det kommer att komma undra bara när. När jag pratade med sköterskan och hon inte hade tid med mig idag kom det lite tårar så de ligger där och bara väntar på att komma fram. Jag tror ju inte att jag bara kan gå obemärkt förbi en elakartad cancer så där? Annars har jag inte gjort så mycket idag. Jag har mest mått illa. Pratade med Thomas på förmiddagen och slängde på luren då jag kräktes men det var så lite. Kräktes mer sen innan jag skulle duscha. Nu har jag börjat gurgla i wichy vatten och det känns bättre så jag hoppas det blir bättre snart. Har ätit lite dåligt idag men två ägg om dagen tror jag är bra. Det är gott och det går bra att äta. Rostar en macka med både smör och majonnäs, ägg och salt. Jag ska ju äta mycket salt. Det blev ingen promenad runt huset idag men då barnen blev hämtade åkte vi hem till en arbetskamrat. Jag hade blivit lovad rabarber och vi plockade och pratade lite. Det var min ansträngning idag. Hon tyckte att jag blivit så smal, alltid något positivt… Har pratat med Anna och mamma idag och legat ute i solsängen. Alla klagar på vädret med då jag ligger där ute i solen är de nästan för varmt. Imorgon åker min lilla familj till stugan och jag får bli hemma. Det känns lite trist men det är nog bra för dem. Jag har ordnat barnvakt till mig men på måndag kan man få komma och roa mig kring lunch. Jag är lite dålig på att äta då jag är själv. Imorgon kommer grannen och hjälper mig med stomin. Det är tur att man har rätt folk nära, hon arbetar ju på avdelningen där jag bodde. Jag ska också beställa resorb som jag ska dricka enligt stomisköterskan.