Tänk att sommaren äntligen kom. Det har varit lite molnigt men varmt ute idag. Jag var mindre pigg idag. Trodde jag skulle bli piggare för varje dag men så blir det tydligen inte. Jag har så ont och det är det som gör att jag hindras nu. I natt då jag vaknade av Elvira som skrek hade jag så ont att jag bara ville skrika. Det är som hugg men jag tror att det är muskelfästena som är ömma. Kunde inte röra mig utan att det gjorde så jävla ont. Jag är ju uppe varje natt och ta värktabletter. Igår morse somnade jag ju om då jag satte på radion och lyssnade i headseatet. Så nu satte jag radion redan vid två tiden och hade den på tills morgonen. Det gick mycket lättare att somna om. Var inte vaken mer än en halvtimme åt gången så det är ju ett framsteg.

Jag borde kanske ringa och be om mer smärtlindring och det ska jag göra på måndag. Har ingen lust att sitta på akuten. Färgen på bajset ändras lite nu när jag slutat äta lakrits så jag hoppas det inte är blod. Får se även på det till måndag. Nu har jag tagit en Ipren idag ändå. Det ska du inte göra sa Thomas, då börjar du ju kräkas igen men kanske inte? Jag har ju inte kräkts idag, igår hade jag hinken med mig hela tiden.

Jag låg mer eller mindre hela förmiddagen. Jag är ju inte så pigg på förmiddagarna. Jag åt lite gröt till frukost och det är det målet som är svårast att äta. Jag har försökt ta mer svampmedicin men jag har ju ett minne som en guldfisk. Det är jobbigt då jag inte kan riva i som vanligt. Idag var Thomas ute och byggde, men hörselkåpor på och hör inte då jag ringer. Mormor och spring runt och hänger tvätt, hackar i rabatter och är med barnen. Idag hände det massa saker inne och jag behövde hjälp men fick ingen. Jag kan inte skrika heller för jag får ont i magen. Irma hällde ut massa vatten på köksgolvet och jag får inte kontakt med någon. Det känns jättejobbigt. Jag ville ju vila mig i form då vi skulle på utflykt efter lunch. Ändå är mina små flickor oftast snälla och gulliga. De, framförallt Elvira, kommer ofta in till mig för att vara gulliga med sin mamma.

Vi åt lunch, lasagne igen och sen vilade jag lite till. Vi åkte sen till Verkön. Vi tog halv fyra färjan här ifrån. Innan vi åkte sa Signe att hon hellre ville vara på dagis än att vara hemma och titta på mormor! Jag sa att dagis är stängt. Varför sa Signe? Därför de som jobbar där vill ha semester. Jag tycker inte att man ska få ta semester på sommaren. När vi sen åkte över Norderön sa mamma, där kan man köra till ditt dagis. Då sa Signe surt, ja om man får åka dit!! Vill du inte att mormor ska komma till oss. Nej, jo kanske en gång, eller två, tre, fyra kanske fem gånger… det var nog inte mormor som var problemet utan dagis stängde i samband med att mormor kom. Det är ju ändå härligt att barnen vill vara på dagis. Signe hade på sig en klänning som jag hade då min morfar fyllde 60 år. Den är 41 år gammal men hon var lika fin i den som jag var 1973.

Jag hade tagit med mig åksjuketuggummi. Vi fick åka med båt nr till Verkön och det var bra för mig. Den gick inte lika fort. Thomas hade hellre åkt med den andra för den var tydligen en värsting. Då vi kom fram till Verkön stod det en fyrhjuling och väntade på mig och skjutsade upp mig till slottet. Jag sa att det verkligen var service. Jag tog bord och väntade in de andra. Nu kom solen fram på riktigt och det var riktigt varmt där fast det blåste. Vi beställde mat och jag åt upp halv min portion!! Jag åt Club sandwich och det var mycket gott. Barnen åt nästan ingenting ville bara dricka festis. Det var så njutfullt att sitta där. Det var verkligen bra mat och bra service. Barnen var ute och lekte lite på gräsmattan eller bakom vårt bord. De vill ju inte gå ut och leka själva, pappa fick följa med. Jag drack tom en halv kopp te! Mest för maten var fet och då är det bra med te. Jag fick skjuts ner till båten igen och då hängde även mamma på.

Då kom mitt fiskmåsminne sig till känna. Varför hade jag inte tagit värktabletter med mig? Nu hade jag så ont. Dessutom satte jag mig i båten 20 minuter innan den skulle avgå. Där satt jag och började bli sjösjuk. Fick gå upp igen och sätta mig på bryggan. Mådde dåligt och hade ont. Varför minns jag inte att jag är åksjuk? Det gick bättre då vi väl åkte med båten. Signe satt där ute med mig. När vi kom hem var jag helt färdig och la mig och frös under täcket. Barnen fick kvällsfika och Thomas gick och la dem.

Jag gick upp och la mig i solsängen på altanen och pratade med mamma och Thomas. Det var 19 grader klockan 22!! Jag tjuvåt en Ipren i kväll får se om det hjälper! Till slut gick vi in och jag sitter här och skriver. Jag vill ju inte lägga mig för tidigt. Jag hoppas jag mår bättre imorgon. Jag vill inte ha ont!