Vi sov gott alla i husvagnen men vaknade ändå ovanligt tidigt. Vi var iväg redan vid tio tiden och det är ett rekord. I vanliga fall äter vi frukost vid halv elva. Det går bra att bo i husvagn med stomi har jag upptäckt. Jag tömmer ju på de offentliga toaletterna för det skulle lukta för mycket inne i husvagnen, annars tömmer jag i skogen. Däremot får jag byta påse i husvagnen. Jag kan ju inte stå vid vasken på en offentlig toalett och tvätta stomin!

Vi åkte till skärvången via småvägar och det var en klass 1 varning i Jämtland för åska och det märkte vi. Det åskade och dånade rejält då vi satt där i tältet och fikade. Det blev eftermiddagskaffe till lunch. Det fanns ju bara ost att äta och det var bara jag intresserad av så istället åt vi ostkaka eller äpplekaka. Jag var ju nyfiken på att se hur det såg ut och nu ska jag ta med mig Damklubben dit och äta ost. Vi fortsatte norrut för nu hade jag fått för mig att vi skulle åka till Valsjöbyn och in i Norge. Vi tänkte ju fortfarande äta lunch men det var lättare sagt än gjort. Vi hittade ingenstans så det slutade med en affär i Valsjöbyn där vi handlade korv, potatissallad, bröd och dricka. Vi satt sen på en rastplats i byn och åt. Det var synd att vi åt där för några km längre fram kom norska gränsen och där var en ännu trevligare rastplats men den har märkt ut i kartboken nu. Vi körde in till Sörli som låg någon mil i Norge. Där köpte vi glass, en kniv och ett choklad.

Att åka till Norge var bara min idé, Signe undrade hela tiden varför man skulle bara åka bil och titta när man kunde varit hemma på campingen och badat och lekt. Det undrade jag också då jag låg på filten i Norge för då hade jag ont. Då kändes det som jag bara skulle vilja lägga mig i sängen och inte åka en meter till. Då hade vi 15 mil tillbaka också. Det var jobbigt. Jag led hela vägen hem. Thomas blev trött så jag körde en bit. Nu när jag inte äter medicin så går det ju bra att jag kör. Det stör inte stomin men skulle jag krocka flyger nog bajset lite här och där. Vi tänkte äta middag längs vägen men det var lika svårt att hitta som lunchställe. Pizzerian i Föllinge hade semesterstängt så det blev pizzerian i Lit istället. Tog maten med oss och åt i husvagnen.

Sen var jag tvungen att vila. Thomas fick gå till badet med barnen och han badade halva sig och det förvånade mig. Jag tog en värktablett och la mig och vilade. Det är inte min starka sida. Jag kom ju på att jag ville ta kort på barnen och gick iväg. Jag gick dock tillbaka igen och vilade lite till. Den kvällen la vi oss nästan samtidigt som barnen för vi var lika trötta. Nu lägger sig barnen sent… men vi brukar ju vara vakna en-två timmar längre än dem. Jag var helt slut och var öm i magen. Det är ju inte heller några problem för oss att sova.

Dagen efter vaknade vi ovanligt tidigt men Signe sa, jag är trött och jag vill sova mer. Det ville jag med… vi packade ihop och åkte hem. Jag hade tänkt åka på kafé och äta lunch men då Thomas skulle ta bort markisen på husvagnen var det vatten på taket. Det föll rakt ner på honom och han blev blöt, han hittade inte sen sina extra kläder. Så vi åkte hem…

Vi hade ju bestämt att vi skulle städa då vi kom hem men då vi ätit lunch så vilade jag. Jag hade ont idag med och tog även idag värktablett och la mig. Thomas fixade under gungorna. Det var ju varmt även idag och inne jobb var inte så lockande. Efter maten så tog vi tag med städningen och badningen av barnen. Då var klockan över åtta. Jag badade barnen och Thomas städade. Efter badet klippte jag tjejerna. Irma klippte ju sig själv häromdagen och det blev ganska bra. Nu har hon pannlugg som de andra.

Det har hänt lite med Signe. Hon som varit så blyg och osäker i många situationer visade nu helt nya sidor. Då vi var på campingen och gick på toaletten så gick hon hem själv innan jag var klar. Även på Skärvången så gick hon själv från toaletten, genom affären och ut och sen in i tältet själv. Det kändes bra.

Jag pratade även med kuratorn. Det känns bra. Fast jag inte säger så mycket så känns det bra att ha någon att prata med som inte jag känner och som känner till konsekvenserna av min sjukdom. Jag ser ju faktiskt frisk ut nu. Folk kan lätt tro att jag är frisk. Jag känner också att familjen tror det oftare och oftare. Det är dock inte så utan jag är inte alls så pigg som jag ser ut till att vara. Det känns lite jobbigt ibland, även för mig själv. Jag tror ibland att jag är piggare än vad jag är. Som går då vi åkte på Norge tur. Jag vill så gärna och det får jag lida för nu. Det är inget hårt bakslag men ett litet och det räcker. Jag blir besviken för alla bakslag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...