Idag har vi haft barnkalas för Signe. Vi fick ju ställa in förra gången och det var ju fler som kunde denna gång så det var ju roligt. I veckan hade de meddelat att det skulle snöa för fullt hela dagen men som vanligt hade SMHI fel. Det var visserligen vitt då vi vaknade och kallt men det rättade snart upp sig. Solen kom lagom tills kalaset började. Vi hade gjort grillspett med falukorv och köttbullar och så makaroner till. Vi eldade nere vid lekställningen och jag hade funderingar på vad vi skulle göra. Skulle vi ha lite lekar? Orkade inte fixa det och det behövdes inte. Det var full rulle från början.

Jag tänkte att för barnen kvittar de, de är gärna ute. Det är värre för föräldrar men de var välklädda och tyckte också att det var en bra idé. Det var även meningen att vi skulle ha en skattjakt i slutet men då jag inte mått så bra i helgen så då Signe frågade sa jag att vi får ta det ett annat år och det nöjde hon sig med. Hon fick dela ut gottpåsarna då de skulle gå hem.

Nils stannade kvar och lekte och det fungerade så bra. Vi spelade ett spel som hon fick av honom idag. hon fick många fina presenter men vi får öppna dem en och en så de överlever döttrarna Jonsson-Dahl. Signe var nöjd med dagen och även Elvira som sett så framemot att få åka på kalas.

Jag var så trött efter kalaset. Gjorde ytterst lite under resten av dagen. Tvättade lite och barnen hade städat sina rum under förmiddagen. Signe dammsög både hennes rum, vårt sovrum och delar av vardagsrummet. Hon hjälpte mig ikväll med att sortera strumpor och lägga in i min garderob. Hon är så hjälpsam.

Satt i bastun och tänkte hur lycklig jag är. Det tog lite tid men nu har jag hittat hem. Är gift, och har en fin familj med tre fina barn. Det hade jag inte trott då jag fyllde 39. Nu har jag en fin familj, ett egenbyggt hus, bra bil och även en bastu. Den är liten men det är en bastu. Däremot undrar jag när jag ska må bra igen. Jag vill inte att arga mamman ska komma fram mer. Hon är inte den vanliga arga mamman som finns i alla familjer denna argan mamman tar över min kropp. Jag kan inte kontrollera mig och bara skriker. Detta är ju tillfällen då jag är trött. Denna vecka har jag ju varit själv på jobbet och fast jag hade en bra vecka så blir jag ju trött. Undra när den tröttheten ska gå över. Detta sammanföll just denna gång med Gabriels födelsedag. Fast jag inte blir ledsen på denna dag längre så är det ändå många funderingar som dyker upp. Både jag och Thomas pratar mycket om vad som hände och det är mycket som väcks till liv. Det är påfrestande helt enkelt.