Jag trodde nog att det skulle bli lättare än vad det har blivit. För det första trodde jag att huvudet skulle bli bra. Kuratorn slutar ju nu och jag trodde inte jag skulle behöva ha någon kontakt med henne förrän jag skulle göra röntgen. Jag ville visserligen att den nya kuratorn skulle ringa men det var mest för att jag ville ha kontakt med henne innan jag verkligen behövde hennes stöd. Nu bara jag längtade efter att hon skulle ringa och nu känner jag att jag kommer att behöva henne även efter denna operation.

Magen är inte heller vad jag trodde. Antingen kommer det något eller inte, så antingen eller… Förut var det som att skita kola, nu är det mer som skit dagarna på hemmet förr. Var tredje dag kommer allt och då gäller det att hålla sig, vilket inte går. Jag vet inte hur jag ska göra för att magen ska bli som vanligt. Det tar tid säger Thomas men jag tycker det tar för lång tid.

Ringde till koordinatorn i torsdags för jag har inte hört något om sjukintyget som jag önskade. Hon kunde inte se att jag hade skickat något sådant meddelande. De skrev att de skulle lämna över det till min behandlande läkare. Han är ju sällan där om han nu inte har slutat. Hon kollade och hittade inget, frågade vem som opererat mig och skulle nu lämna meddelande till henne. Jag gillar inte riktigt mina vårdkontakter på det viset. Man får ett meddelande om att de mottagit och lämnat vidare men sen händer inget.

Hon såg inte heller att jag ska bli kallad på röntgen men däremot att jag skulle på återbesök. Hon tänkte boka in en tid men jag sa att vi ska till Skåne så hon bokar in sen, de har ju inte så framförhållning. Hon skulle i alla fall prata med doktorn om en sjukskrivning och jag hoppas den kommer snart. Jag sa till henne att jag kan ju absolut inte jobba då jag inte hinner till toa här hemma där det alltid är ledigt. Dessutom sa jag att huvudet inte är okej och hon sa att för vissa tog det längre tid.

I tisdags vågade jag mig inte ens ut i garaget för jag var rädd för följderna. Så i onsdags var det tomt i magen och jag vågade mig ut. Vi var iväg både i onsdags och torsdags och shoppade. Dels skulle barnen ha lite sommar kläder, vi hoppas på värme!! Thomas skulle ha en jacka. Så jag hängde med då han ändå skulle in på massage. Jag gjorde några ärenden då han var där, som att hämta ut min julklapp från kommunen. Måste hämta ut den innan sista maj, och i år valde jag en snygg ryggsäck. Thomas kunde inte välja någon jacka så det blev bara jag som handlade som vanligt. Vi hade en lunchdate innan vi åkte hem. Dagen efter åkte vi in igen och köpte jackan som Thomas tyckte var för dyr, han fick även två nya fleecar och så köpte vi filtarna som vi glömde dagen innan.

Jag har varit så trött och inte blir man piggare av diarré. Inte heller av detta väder men igår var det äntligen sol och värme. Så jag passade på att resna klart i jordgubbslandet och hackade lite i rabatterna. Jag klippte även gräsmattan. Det gjorde att jag fick ont i ryggen och blev väldigt trött. Jag orkade inte klippa allt på en gång utan fick dela upp det i två omgångar. Jag njöt verkligen av solen, ville inte gå in. Det är synd att det inte är sommarlov ännu. Man vill inte gå in för att få barnen i säng.

Thomas har köpt en mover, en grej som man sätter under husvagnen så kör den av sig själv med hjälp av en fjärrkontroll. Lika onödigt som jag tycker att det är tycker ha att det är nödvändigt. Han la sina skattepengar på en sådan och igår monterade han den. Så idag testade han den och visst är det häftigt men dyrt. Nu är det massa saker som ska fixat till i trädgården innan vi åker. Det som är trist är att det ska regna mer eller mindre varje dag. Inte på söndag och det är tur får då är det Ö-barna dagen.

Barnen fick vara på förskolan idag för de var där inte i måndags. Det var meningen att jag skulle hämta dem, för vi har ingen skjuts på fredagar men det ville inte min mage. Idag var en toa dag och då kan jag inte lämna huset. Igår gick jag över 10000 steg och idag har jag kommit upp till 1500!! JAG VILL HA MIN ENERGI TILLBAKA!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...