Vi ställde klockan på halv nio, er pappa var uppe med Signe i natt men vi får väcka henne på morgonen. Det är ju visserligen skönt att vi kan äta frukost innan hon vaknat men för att hinna med väcker vi henne och er mamma matar henne och mig själv samtidigt. Er pappa gör fortfarande frukost till er mamma, det känns bra.

Då vi var klara så åkte vi till Burlövs center. Vi behöver handla lite små presenter och annat och det är nästan på vägen till May Gull, dagens utflykt. Vi handlade lite, er pappa fick ett par mysbyxor. Det var så kallt hos er mormor att vi frös jätte mycket första natten, annars går ju gärna er pappa i kalsonger men nu var det för kallt för det. Vi handlade mat till Signe och sen åt vi lunch. Vi köpte med ett franskbröd till May Gull som vi bestämt.

Då vi kom till henne fikade vi först. Hon tittade och begrundade lilla Signe och tyckte naturligtvis hon var jätte söt. Hon låg på golvet då vi åt och sprallade med benen. Efter vi ätit fick May Gull ta Signe och de satt i fåtöljen. Hon myste så med henne i knäet. Vi sa då att det är så sorgligt att er morfar inte får vara med nu. Han som längtade så efter barnbarn. Det är det som är så jobbigt både för henne och mig och framför allt för Signe. Nu kommer hon ju inte att veta något annat men hon kommer att inse att hon skulle ha velat träffa henne.

Er mamma fick ett kort på er morfar som var jättebra, Signe fick lite mer kläder och gosedjur. Då de fick veta att det var två i magen köpte de två gosedjur och Signe fick det ena på posten och nu det andra. May Gulls dotter Jessica kom också och åt middag och hon fick också låna Signe. Hon kräktes ner henne, hon sätter revir överallt. Vi fick god mat och då vi ätit åkte vi hem. Er mamma kände inte så mycket sorg då jag var där idag. Jag trodde det skulle bli mycket värre. Visserligen fick jag tårar i ögonen då vi pratade om honom men jag trodde jag skulle känna mycket mer. Vi gick ju igenom lite saker som jag skulle vilja ha men vi ska kolla upp det mer till sommaren då vi kommer. Vi fick dock med en runsten från Frösön.

Då vi körde därifrån var er pappa inom och handlade mat. Jag skulle amma Signe men fick sådant magknip och behövde gå på toa akut. Fick krångla mig ut med Signe i famnen. Leta upp en toa och det är inte lätt att få ner byxorna med ett barn i famnen. Med det gick bra och då det var dags att ta på byxorna igen la jag henne på golvet på min jacka. Vi mötte sen er mamma i kassan. Det var ett spännande  äventyr som gick bra!

Då vi kom hem var er mormor och morbror där. Han trodde vi skulle äta mat tillsammans men fick istället köpa sig mat och hämta hem. Vi pratade lite och er mormor fick gulla lite med Signe. Er mormor ska ju sälja huset och det finns lite saker som vi kan ta om vi vill. Så hon visade oss det och det vi vill ha ska vi ta hem till sommaren. Vi får nog ha ett släp då. Vi ska bla ta hem er mormors gamla dockskåp som min morfar gjorde till henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...