Idag har jag haft en heldag på sjukhuset. Jag mådde bättre idag än igår och det var ju tur men är inte helt återställd. Jag körde barnen till dagis, åkte sen hem och åt frukost. Hade tänkt att hinna göra lite saker men det gjorde jag ju inte. Tankarna snurrar och tiden bara går. Jag parkerade borta vid Jamtli så jag fick en liten promenad. Jag tänkte ju att jag skulle motionera lite mer innan operationen. Det gick inte så bra med min situpsträning och nu är det inte lönt tycker jag! Jag fick vänta en liten stund innan jag blev inropad. Då fick jag först träffa koordinatorn som jag träffade samtidigt som doktorn tidigare. Hon gick igen lite vad som skulle göras. Svarade på mina frågor, en del av dem i alla fall. De vet inte vilket stadie jag är i förrän de har opererats. Vi pratade även om cellgifter. De tar bara prov på det de opererar ut. De opererar ut mer än vad de behöver för att vara säkra på att allt är borta. De kollar sen lymfkörtlarna och om de är angripna. Hon tog ett exempel att om det var 20 lymfkörtlar och ingen var angripen skulle jag inte få cellgifter. Skulle det däremot finnas 17 lymfkörtlar och två är angripna blir det troligen cellgifter. Hon förstod att jag gärna ville ha cellgifter för att var helt säker men hon sa att får jag inte cellgifter är det för att de är 100 % säkra att de fått bort allt. Jag kommer dessutom att bli extra kollad.

Jag frågade också om mina bröstsmärtor. Hon sa att det är känt att magkatarr och hjärtinfarkt kan ha samma symptom och att hon trodde nog att det var magen som spökade. Hon tyckte jag skulle bruka allvar med att äta medicinen en längre tid. Jag är lite slarvig då jag inte har besvär, eller jag glömmer helt enkelt bort. Jag har ingen rutin för sånt och får aldrig rutin heller. Då tipsade hon om en liten dosett för tabletter en om dagen. Då kan jag ha den på fläkten så jag ser den. Jag kan ju inte ha tabletter framme så barnen kan ta dem.

Koordinatorn känner jag också mycket förtroende för och hon är lugn och det behöver jag tror jag. Jag fick ett papper om vad som händer inför operationen och efter. Det gäller att jag själv ser till att jag kommer igång efter operationen för personalen lär inte stötta mig lika mycket som jag behöver. Det vet jag genom jobbet, tanterna kommer in gående och ut i rullstol.

Jag fick sen åka upp till kirurgslussen och där skulle jag först träffa stomisköterskan. Jag behövde inte vänta så länge innan hon dök upp. Jag fick berättat för mig hur det är att ha en stomi. Att jag kan göra allt, jag kommer att få bada i mitt älskade barkar men inte förrän stygnen är tagna. Jag kan också basta, det trodde jag kanske inte. Jag kommer att få en gördel som jag kan ha då jag ska vara aktiv så den sitter på plats och även då jag badar i badhus och simmar. Det finns olika sorter av stomi och det kommer jag att få prova mig fram innan jag åker hem. Hon mätte ut vart stomin ska sitta. Jag har fått med mig ett kit hem så jag ska prova att ha en stomi i helgen. Ska även kolla om den sitter på rätt ställe i tanken på byxlinningar. De kommer att göra ett snitt en bit ovanför naveln och rakt ner och runda naveln. Så det blir ett lodrätt snitt. Jag kommer att få byta stomi hela tiden själv med hjälp på sjukhuset och det är lite det som avgör då jag kan åka hem. Jag ska vara smärtlindrad och kunna fixa stomin själv innan jag får komma hem. Hon sa att de numera har 2 bäddsrum och har man tur får man enkelrum då det inte är fler där och det skulle ju vara bra. Det kunde också vara så att jag fick en trevlig granne.

Det som jag fasar för mest är att jag måste dricka minst 1,5 liter vätska om dagen förutom te. Jag som aldrig dricker i vanliga fall. Jag ska även salta extra på allt jag som knappt äter salt. Jag har konstigt nog inte mycket frågor om stomin och undringar. Kan undra varför? Thomas frågade mig om jag inte tyckte det skulle bli läskigt med en stomi men konstigt nog inte! Vi får väl se hur det blir…

Jag fick sen vänta lite till och kom in till en sköterska. Hon tog ett EKG på mig och sen fick jag gå ner och träffa narkosläkaren. Där behövde jag inte vänta länge utan fick träffa en doktor. Han ställde massa frågor om mig och jag berättade att jag är otroligt lättsövd men han verkade inte ta så mycket notis av det. Däremot så noterade han att jag lätt mådde illa. Han ville att jag i förebyggande syfte tog magpiller både kvällen innan operationen och på operationsdagen, men jag kan ju inte svälja utan att äta och det fick jag inte. Då blir det ingen operation sa han, och då sa jag då blir det inga piller. Så jag kommer att få något intravenöst.

De är lite opålitliga ändå. Vissa säger att jag ska upp och gå på kvällen efter operationen, andra säger att det kommer du inte att orka. Undra vem man kan lita på. Jag kommer att få den första operationstiden då jag har en lång operation. De har bokat för 240 minuter, 4 timmar men narkosläkaren sa att har jag tur tar det 3,5 timmar och har jag otur tar det 6-8 timmar. De skulle dock se till att jag förblir sövd hela tiden. Jag kommer att bli smärtlindrad med ryggbedövning de första dygnen och då blir hela bålen bedövad. Så jag kommer att få kateter genom magen för jag känner inte då jag är kissnödig. Så jag kommer nog ha lite slangar hit och dit de första dagarna.

Jag åt lunch med en kompis på stan. Hela stan var full av studenter och de var en mycket hög ljudnivå så vi hörde knappt varandra. De for omkring på lastbilsflak och bara lät… det var ändå kul att komma ut i friska luften. Det var strålande solsken och varmt! Efter lunchen gick jag upp till sköteskan igen. Hon gick då också igenom hur det skulle gå till. Jag kommer att bli inskriven kl. 15.00 på söndag. Jag får inte äta efter 11.00 och ska laxera då jag kommer in. Jag får ta med mig familjen och jag tror att tjejerna vill komma och se hur deras mamma ska ha det den närmsta veckan. Jag fick lite mer svar på mina frågor. Hon tog även blodtryck och mer blodprov. Jag hade låg blodtryck igen och det känns bra. Då jag var klar där var jag fri. Jag tog och åkte till Ica och handlade innan det var dags att hämta barnen.

Jag fick en kommentar om att ångest kunde framkalla brösttryck. Jag har funderat lite på det. Det skulle mycket väl vara så då jag är under press men jag tror inte det. Dels så lättar jag hela tiden på trycket och känner inte riktigt av ångest. Detta började kring jul och det är i samma tid som allt annat började. Varje gång jag har haft detta tryck har jag spytt efteråt och det har blivit bättre. Jag undrar om jag inte förebygger min ångest rätt så bra själv. Däremot sover jag sämre nu som jag aldrig gör annars. Jag har svårare för att somna och vaknar hela tiden känns det som. De undrade om jag ville ha insomningstabletter på sjukhuset och jag sa nej men vi får väl se…

Kvällen var lugn och vi hade köpekräm, nu skiter jag in nyttigheterna och de sa till mig att jag skulle äta upp mig så jag är pigg inför operationen. Jag kommer troligen att tappa matlusten efteråt och jag behöver ladda. Jag kommer dessutom att kolhydratladda på sjukhuset. De har kommit på att man mår bättre efteråt om man gör det. De kommer att väcka mig så jag få i mig en del vätska innan klockan sex på morgonen då jag ska opereras klockan åtta.

Nu ska vi njuta i helgen. Vi åt jordgubbar till kvällsfika bara för… imorgon ska vi bygga och plantera och sen måste vi kanske städa innan farmor och farfar kommer. Mormor och Thomas kommer också i sommar och hjälper mig. Men vi kan inte chocka farmor och farfar som det ser ut nu. Vi åker inte iväg med husvagnen men vi ska nog sova i den i natt!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...