Vaknade tidigt av din pappas väckarklocka, men han är söt som ställer den 5 minuter innan han borde så han har lite tid att kramas med din mamma. Han skulle åka till Stockholm och taxin skulle hämta honom i Krokom kl sex, så det var bara till att gå upp och äta frukost med honom. Din mamma skulle skjutsa honom till dit taxin skulle hämta honom.

Då jag pussat och sagt hej till din pappa körde jag hem och satte på en kopp te och kollade lite på tv. Rätt som det var, var klockan mycket och jag tänkte ska jag få vila en stund får jag göra det nu innan Anna kommer. Så jag la mig och sov en timme, och när jag precis hade vaknat ringde Anna och sa att de var på ingång. Så jag fick gå upp och göra mig i ordning, skulle ha kjol dagen till ära. Har ju köpt mig ett par fina stövlar och antingen har det varit för kallt eller för varmt för att använda dem men idag verkade de passa.

Då Anna och din kusin Alice kom skulle de sätta upp fågelholkar som de köpt av gubbarna på din mammas jobb. Lilla Alice låg och sov men Anna spikade på. Din mamma var med henne en stund och sen väckte jag din kusin Alice och tog in henne. Nu skulle jag få rå om henne i tre dagar och det känns mysigt. Hon fick mat och vi drack lite te och din mamma åt frukost nr två.

Då vi körde tog vi en liten tur till Lit, där vi skulle sätta blommor på kyrkogården. På vägen dit så körde vi en liten utflykts väg och vilken utsikt de hade! Både Anna och jag åker gärna på utflykter så det gör inget att det tar lite längre tid. Då vi körde in i Lit var där också så otroligt vackert. Kyrkan låg gudomligt, och jag tog naturligtvis inte fram kameran.

Då vi var ute och körde berättade din mamma lite om hur hon mår nu. Att jag har blivit mycket lugnar nu när jag vet var du lille Gabriel är någonstans och att du inte kommit bort. Jag känner mig mycket mer vanlig nu. Samtidigt så känner jag ännu mer nu hur skör min verklighet har blivit nu sen jag födde dig Gabriel. Min plattform har helt försvunnit och jag måste bygga upp hela plattformen igen och det är det som känns jobbigast. Jag hoppas verkligen att jag kommer in i skolan så jag kan börja om där. Tårarna rinner då jag pratar om detta men det känns bra, det kommer verkligen inifrån och att det kommer då jag talar om det som ligger nära hjärtat. Jag har funderat mycket på detta och det känns som om det kommer ut nu, att det legat och grott inne i mig länge nu men nu är jag mogen att ta upp det på ett naturligare sätt. Inte bara som innan då jag blev jätteledsen och såg bara att plattformen hade rastat helt och var jobbig att bygga upp. Nu ser jag ändå att det finns möjlighet att komma tillbaka på en ny plattform. Den kommer ju inte vara som innan för vi har Gabriel med oss nu men den kommer att fungera lika bra som den tidigare.

Jag tycker att Jämtland är lite likt Skåne. Det är ett öppet landskap, mycket jordbruk men visserligen mer träd och fjäll än Skåne men jag känner mig hemma här. Det är mycket mer skog i Hälsingland. Här får man känslan av att man vill ut och cykla och se! Det är så vackert över allt, med vatten och fjäll och så ser man, liksom i Skåne, inte bara skog!

Vi körde sen vidare till Östersund där vi gick och åt. Nu kunde din mamma tipsa om ett ställe och det kändes bra, alltid en början för att lära känna stan. Anna var dessutom nöjd med stället. Vi åt och sen åt din kusin Alice. Sen gick vi ut på stan och din mamma handlade lite till din pappa, han fick en tröja och sockar. Handlade ett par solglasögon till din kusin Alice. Så hon inte får solen i ögonen, ett par rosa med blommor och ränder på. Jätte söta!

Vi handlade te och då din mamma var färdig tog hon din kusin med sig och bytte från fina stövlar till gympaskor för nu skulle vi promenera lite.

Gick en runda längs storsjön och det var helt underbart väder, din mamma skulle kunna ha gått mycket längre men vi hade tid att passa med parkeringen. På vägen tillbaka var vi inne på en loppis, din mamma hittade ett rivjärn som jag köpte och Anna köpte en spegel. Då din kusin och din mamma satt och väntade på att Anna skulle hämta pengar ringde Helena. Pratade med henne en bra stund, vi hann nästan komma hem till dvärsett igen innan vi la på. Hon ska åka till utlandet en vecka, men vi andra passar på att njuta av det fina vädret. Det är ju helt otroligt, visserligen lite kallt i vinden men hur skönt som helst.

Då vi kom tillbaka så lagade din mamma mat och så åt vi. Din kusin har en förmåga att alltid vakna då vi ska äta men hon vill väl bara ha lite uppmärksamhet! Din mamma tar henne så fort hon har chansen, det är en mysig liten tjej och din mamma blev så glad nu när hon har börjat skratta. Innan hade hon mest ont i magen och kräktes nu är hon hur mysig som helst, visserligen kräks hon fortfarande men inte alls lite ofta.

Då vi ätit åkte Anna och kusin Alice till Krokom och handlade. Din mamma skulle packa och sen körde hon efter dem men precis då de var färdiga och körde ut från parkeringen kom din mamma. Så jag körde efter dem hem.

Det är skönt att komma till tossberg, det är ungefär som att komma till stugan. Det är lugnt och fridfullt, stilla och man kan tänka och så behöver man inte göra så mycket. Vi drack lite vin och käkade lite salta pinnar. Din pappa är ju på konferens och han äter säkert inte allt heller så nyttigt. Din mamma somnade lilla Alice och vad mysigt det är.

Det är ju både bra och dåligt att umgås med Alice under flera dagar. Det är ju mysigt att rå om bebisar och det har jag alltid tyckt. Men hon påminner mig hemskt mycket om din Gabriel. Ni skulle komma med 8 veckor emellan, ni föddes båda förtidigt och din mamma och Anna pratade mycket och jämförde under graviditeterna. Så din mamma kommer alltid att jämför dig Gabriel med din kusin Alice, när hon börjar gå, börjar skolan, tar studenten…osv. Men jag hoppas att jag kommer göra det med glädje.

Jag fick en bok av Anna som heter, När mötet blir avsked, av Ingela Rådestad en bok om att förlora ett barn innan det har fötts. Nu var den från 1988 och hon hade mist sitt barn fem år tidigare så man kan inte riktigt jämföra med hur det är nu. Det man kan bli förskräckt över är hur det gick till då. Att de inte fick behålla barnet och se det utan man tog bort det direkt det kom ut.

Jag hade glömt tandborsten och vilken tur att Anna hade en extra, gick in till mig och la mig och började läsa i boken. Det började med två som har varit med om samma sak som oss men för 25 år sedan. Men var trött och somnade efter att ha läst en bit in i boken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...