Måndag igen, nu känner vi av dem igen det gjorde vi inte då din pappa var sjukskriven. Klockan ringer tidigt och din pappa far iväg på jobbet. Idag hann han vaxa golvet ett varv innan han åkte, men gick ju upp desto tidigare. Det var inte riktigt färdigt för vaxning igår kväll men vi vill hinna med att vaxa ett lager till innan vi åker till Sundsvall imorgon. Då din pappa åkt somnade din mamma om gott.

Var inte så pigg och mådde lite illa så jag tog det lugnt. Skulle vara på jobbet kl 11 så jag gick upp och började göra mig i ordning. Fick gå ner för att sätta på dieselvärmaren på bilen och så att det var -31 grader. Det var -32 då din pappa gick upp i morse. Det var ju även strålande sol. Blev klar och gick ut och då hade inte värmare startat men jag provade starta bilen. Det gick men det var några lampor som lyste som inte brukar göra det, antisladd och servostyrningen. Det har varit så innan då det var så kallt. Ringde din pappa och han sa att jag skulle låta den gå på tomgång i 10 minuter och sen fick jag se om den mådde bättre.

Vi ska ju till barnmorskan idag och behöver en bil så din mamma började sopa av A4 men det var snö underst, ett hårt lager is och sen snö igen. Det var jobbigt så jag skippade taket det får din pappa göra.  Upptäckte att hela passagerare sidan var helt istäckt. Hackade sönder en del men allt gick inte att få bort. Satte i kupé värmaren och satte igång den och motorvärmaren. Stängde A3 och bestämde mig för att stanna hemma. Skickade ett sms till chefen om att vi får ses senare i veckan.

Tog in stora soptunnan till tomten och vände på den andra. Fick ju lära mig på kafferepet att vi betalar för antal tömningar. På den ena sidan soptunnan står det ja tack och den andra nej tack. Vi har bara sett ja tack och inte läst så noga. Nu kan vi välja där vi vill ha tömt. Det är ju bra eftersom att vi aldrig fyller den. Kompost tunnan måste man tömma oftare men nog bara en gång i månaden. Så nu behöver vi inte sätta ut den stora förrän den är full och det kan ju ta två månader…

Åt lite lunch, eller än vanligt. Det tog väl på krafterna att vara ute och jobba i det kalla vädret. Drack även lite te så jag fick upp värmen i kroppen. På Facebook skriver folk i Skåne hur kallt det är med då pratar de alltid natt temperaturer men här är det -31 grader vid lunchtid fast solen skiner. Medan jag satt där började det snöa och då gick det ner till -29. I Skåne lär man sig att det inte snöar då det är kallt men tydligen. Gick upp igen och la mig och vilade mig inför eftermiddagens föräldrar grupp.

Din mamma pinkade i röret imorse och din pappa frågade när vi skulle vara hos barnmorskan. Jag sa att det inte är idag, det är på torsdag. Kan undra varför jag pinkade i röret… Då din pappa kom hem provade han A4 men den startade inte, batteriet gillade det inte. Men A3 fungerade bra så vi körde iväg med den. Chansade på att barnmorskan var där och det var hon. Hon kollade upp äggvitan +0,3 som vanligt och så ville hon kolla blodtrycket samtidigt och det var 130/80. När vi ändå var där kunde vi ju lyssna på Knoll och det visar sig att bebisen kanske är på väg att vända sig. Din mamma upptäckte igår att huvudet nu är under vänster bröst och det var det även nu. Hon sa att när det blir för trångt vill de vända sig för de gillar inte då jag bockar mig, inte jag heller!

Din mamma berättade att doktorn sa att det inte gjorde någon skada om din mamma inte gick upp mer i vikt eller ner för den delen. Det tyckte inte barnmorskan var rätt, hon tycker att jag gott kan gå upp lite till för det ska bli kraft över till mig med. Allt lät bra och var bra så då gick vi till gruppen. Alla andra var redan där så vi var sist idag.

Idag handlade det om förlossning. Vi gick laget runt och alla fick säga vad de hade för tankar om förlossningen. De flesta hade inte tänkt så mycket på det utan mest att det var nära och att det löser sig. Din mamma och pappa hade som vanligt andra idéer. Din pappa sa att han undrade mycket över vem som kommer ut först och hur det blir att få en lite död bebis. Din mamma sa att jag hade mycket andra konstiga krämpor förra gången och hoppas jag slipper det. Dessutom har det varit så olika bud om hur länge Knoll tänker stanna kvar där inne. Jag vill också föda vaginalt och utan ryggmärgsbedövning.

Vi fick sen en film där två tjejer födde barn och din mamma och pappa tyckte att det var lite väl stillsamma förlossningar. De verkade knappt ha ont och använde sig bara av lustgas. De vill kanske inte skrämma oss men din mamma vet att det inte behöver vara så fint. Vi pratade också lite om hur barnet tar sig ut och de är inte dumma. De vänder och har sig efter vad som är lättaste sättet att komma ut. Hon berättade även vad papporna kunde göra. Att det är ”vi” som föder barn. De flesta mammor säger att jag inte skulle ha klarat det utan dig medan papporna inte tyckt de gjort något.

Det känns som om vi är i fel grupp men man får ju bara lägga band på sig och inte fråga så mycket eller kommentera så mycket. Jag är rädd att vi kan skrämma dem om man berättar sanningen. Vi får fråga vår barnmorska istället.

Vi åkte och åt på Tages efteråt och sen åkte vi till din pappa jobb. De hade uppdaterat datorerna idag och han var inte helt klar. Så han jobbade lite till och din mamma satt där och filosoferade. Åkte sen hem och först flyttade vi garderoben till hallen sen gick din mamma upp och vilade. Din pappa vaxade golv och satte ett varv till på kakelugnen. Nu är hälften av varven satta.

Då din pappa kom upp skulle din mamma bada lite och det blev lite… det var inte varmt vatten. Då vi lagt oss båda två läste vi om vad som händer med Knoll nu och vi fascineras varje gång hur klok människan är och hur det kan lyckas så många gånger. Vi pratade också lite om hur det var idag på föräldrar gruppen. När din mamma och pappa pratade om vår förlossning då du föddes Gabriel så har vi helt olika uppfattningar om saker. Bådas är helt rätt men vi har fokuserat på olika saker. Din mamma kan inte riktigt minnas vad din pappa gjorde för nytta. Han själv säger att han fixade allt till mig som jag ville ha. Han pysslade om mig och pratade med personalen men din mamma minns inte att han var där precis. När vi pratade om krystvärkar sa han att då gick det fort, det tog inte en timma och din mamma tänkte sig att det var minst tre timmar. Du kom då aldrig ut Gabriel, men så var det tydligen inte. Så tror dessutom att pappan minns smärtan mycket mer än mamman för jag minns bara att det gjorde inte ont men inte hur mycket. Man har inget tidsbegrepp som mamma.

Din mamma sa att vi ska pussas mer denna gång, för det är bra för kroppens egna system och då gör det kanske mindre ont. Det ena paret pussades mycket och det är ju en trevlig smärtlindring. Även ska din pappa få ta mer på din mamma, men det gjorde han förra gången men det minns ju inte din mamma.