Idag var det meningen att det skulle vara en minnes gudstjänst med Spädbarnsfonden men den blev inställd. Vi hade anmält oss men det var en dum dag så de gjorde inte oss något att det inte blev idag. Er pappa fick vara hemma och bygga och er mamma, syster och Ann-Catrin åkte till stan. Vi gick där och strosade och handlade lite. Vi åt lunch på Törners och er pappa kom dit och åt med oss. Han var ju inne för att handla presenter till er mamma. Han är inte så tidig utan gör allt i sista sekunden nu för tiden. Han vill helst bara bygga. Vi vill ju ha huset klart men vi har en liten som inte tycker som vi. Hon vill att vi ägnar all vår tid åt henne, speciellt på natten…

Er pappa fick i alla fall upp lister i toan uppe. Det blir så fint då listerna är på plats, det känns så färdigt. Alla lister och foder är på plats. Även locket till toan är nu på plats. Det är i ek och det blir som en hylla där eftersom den inbyggda toan har maskineri som tar plats. Nu är det som om de är ett helt nytt badrum. Första riktigt färdiga rummet, nej, andra färdiga rummet är nu klart.

Vi promenerade till och från Frösön och det är inte speciellt varmt, våren har inte riktigt kommit ännu. På kvällen lagade er mamma stek. I vanliga fall är det ju Ann-Catrin som lagar maten då hon kommer så nu chockar jag henne rejält. Hon fick dock göra såsen för då ville Signe amma. Annars kan jag ju laga mat i fred då hon är här. Maten smakade i alla fall jättegott och er mamma skickade en bild till er moster som är lite orolig över att vi inte lagar mat. Er pappa hade köpt en tårta till oss. Vi är ju två vi ska fira på söndag och eftersom tårtan var stor så började vi redan firandet idag. Det var en violtårta och den var jättegod, lila marsipan ovanpå.

Er mamma fick en bok av Anna Nilsson då Signe föddes, 9½ månad av Annika Lantz. Den är en perfekt present till en nybliven mamma. Man känner igen sig hela tiden. Hon skriver hur mycket bra och tänkvärt som helst. Hon skriver; tänk att man kan älska någon så mycket som gör en så illa. Det stämmer, nu gör inte er syster er mamma så illa men jag får ju sällan sova och livet har ju blivit jobbigare men samtidigt underbarare.

Hon skriver också att man lägger all kärlek på barnet och det som blir kvar är bitterhet och det lägger man på mannen och det var ju mitt i prick… De brukar säga att mamma knyter barnet till sig och vill inte släppa in mannen. Det vill er mamma och blir istället bitter på att han inte tar Signe jämt. Er mamma är aldrig nöjd kan jag känna ibland.

En annan tanke som kom då jag läste i boken är vad konstiga saker man gör då man får småbarn. Innan har er mamma undrat varför bilar står på en öde parkering längs en väg. Där det inte ens är fin utsikt. Nu vet jag bättre, de ammar… vi stannar på alla möjliga konstiga ställen nu när er syster är hungrig. Nöden har ju ingen lag…

Jag tror att boken inte är lika kul att läsa om man inte precis fått barn. Den är lätt läst, skriven i dagboksform men korta dagar. Er mamma läser den då jag ligger i badet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...