Idag fick vi ställa klockan för att komma upp. Vi ska köra Malin med familj till tåget. De har ju sovit här i natt men vi måste vara två för att köra dit dem. Er mammas fötter är stora kolosser men det gick ändå bra att köra. Er moster är barnvakt, Signe kommer ändå inte att vakna men vi ville inte väcka henne bara för att följa med då det finns någon som kan ta henne. Vi lämnade av dem på stationen och det var jättekul att de kom. De verkar trivas här och de kommer nog tillbaka igen.

Då vi kom hem fikade vi lite med dem som var kvar innan er pappa körde Mia och Ebbe till flygplatsen. Er mamma har ju så ont i fötterna så då er pappa kommer hem igen ska vi åka in till sjukhuset. Vi kom in till akuten och fick veta där att vi skulle höra av oss till hälsocentralen. Då kommer man ju inte till på flera veckor sa jag. Jo, det gör du, så hon ringde dit. Du kan komma imorgon, nej! Jag måste komma idag för jag kan inte sköta min dotter själv. Kan ju inte hålla Signe i armarna och samtidigt resa mig upp. Så till slut sa hon att de skulle ringa mig om en tid i eftermiddag.

Vi stannade hemma och gjorde ingenting. Sköterskan ringde på eftermiddagen det visade sig att doktorn jag skulle till hade fått sjukt barn och gått hem så jag fick en tid på jourläkarcentralen halv sju. Er moster lagade god mat till oss, vi hade tänkt grilla men gav upp det då er mamma fick en tid hos doktorn. Vi skulle vara där halv sju och det var bra om vi kom i god tid så det gjorde vi. Er mamma kom in fort för jag var först i kön. Då doktorn kom började hon med att säga att detta var en akutmottagning och man skulle bara komma hit om man var akut sjuk. Tydligen räcker det inte med att man inte kan gå. Hon tittade på fötterna och blev mer intresserad av ett ”eksem” på knäet. Jag vet inte vad det är och har inte brytt mig så mycket. Hon sa att hon skulle fundera på om hon skulle ta prover eller inte, om de skulle få göra det på hälsocentralen eftersom jag inte var akut sjuk. Hon bestämde sig tydligen för att ta prov och jag fick komma in igen. under tiden jag väntade kom er pappa och Signe in. Signe var inte alls glad och skrek mest hela tiden. Då hade jag så ont i lederna att jag hade svårt att hålla henne. Hon är väl helt slut efter dopet och alla gäster.

Er pappa och syster kom och gick, det gick ju lättare då hon fick ligga i vagnen. Där brukar hon vara nöjd men inte idag. Till slut fick jag ta prov och träffa doktorn igen, de kunde inte göra något. Värktabletter kunde jag ta om jag ville, de tog olika infektionsprover. De skulle kunna gissa att jag hade borrelia? Jag som aldrig ens har fått en fästing. Vi hade då varit där i tre timmar… för lite värktabletter. Då vi satte oss i bilen blev Signe helt tyst. Hon hade nog varit lite orolig för er mamma utan att veta om det. Vi fikade mer er moster då vi kom hem, er kusin sov ju redan. Doktorn sa att jag kunde gå på benen utan att förvärra något och det var ju en anledning till att jag gick till doktorn. Så vi ska på utflykt imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...