Imorgon börjar vår vardag igen, en ny vardag. Er pappa ska jobba tisdag-fredag och Signe ska då våra på dagis. Hon kommer även att vara där ibland på måndagar för att vi ska hinna med de små lite extra, eller er pappa. Han är ju bara hemma med alla tre barnen samtidigt. Jag får kommer ju vara själv med småtjejerna jämt.

Det har varit helt underbart att vara hemma så mycket tillsammans. Vi har inte fått mycket gjort men det har varit skönt att bara ta dagen som den kommer. Lite har vi hunnit ändå. Rensat upp lite bland papper och lagt in massa bebiskläder i garderoben. Borde rensa ut de små kläderna nu men vill inte... vill inte att de ska bli stora. Vissa kläder vill man inte att de växer ur, dessutom vet jag ju att inga fler barn i vår familj kommer att använda dem. Ska göra tre lådor till dem där jag samlar en del i och sen ska er moster ha tillbaka lite av Ians kläder vi lånat. Irma och Elvira växer som det knakar, allt för fort. De är inte så små längre utan riktiga stora bebisar med hull. Det är mycet veck på låren nu och de är rejäla att ta i.

Vi har startat året med att vara mycket sociala med andra människor och det gillar er mamma. Vi har ju haft gäster och så har vi varit i Bydalen och hälsat på kompisar och så var vi hos grannarna över vägen på middag igår. Då vi var uppe i fjället åt vi våfflor och sen åkte vi snowracer och det gillade Signe. Hon log med hela ansiketet då hon åkte ner för backen. Er mamma och pappa blev helt slut av att gå upp och ner i backen... men det behöver vi väl! Det var riktigt kul att åka nerför med henne för det gick fort. Tjejerna fick åka i vagnen men de var ju nöjda med de.

Igår var först Signe och jag på julgransplundring och familjegudtjänst. Det var mycket barn och föräldrar där och det var lite föräldrar från Orrviken som jag inte träffat på länge. Det var trevligt att prata lite med dem men hann inte med så mycket. SIgne och Nils dansade kring granen, SIgne ville inte släppa Nils hand.

Då vi kom hem hade er pappa förberett och vi stekte pannkakor ute på grillen. Det var -12 grader och strålande solsken men vi stekte pannkakorna i solnedgången. Vi är ju alltid lite sena...

Vi gick sen upp till grannarna på andra sidan vägen. De har flickor som är 4 och 2 och bra lekkamrater till våra. Trots vi har bott här så länge har vi inte blivit färdiga med att träffas. Det var trevligt och framför allt fick vi god mat. SIgne och tjejerna lekte och efter en del skrik blev även småtjejerna lugna. Innan vi skulle åka hem försvann Signe, jag trodde hon var i lekrummet men inte det... hon hade gått upp på ovanvåningen. Då jag kom upp kom hon mot mig och såg rädd och ledsen ut. Hon visste nog inte riktgit hur hon skulle komma därifrån och såg verkligen vilsen ut. Hon blev glad över att se mig. Det var månsken då vi gick hem och Signe somnade aldrig i pulkan och det underlättar läggningen då vi kom hem.

Det har varit ett härligt lov och det känns som att det har varit långt. Undra hur det ska gå nu när man är själv hemma med Irma och Elvira. Det ska bli lite skönt ändå att kunna göra lite som man vill. Jag har förhoppningar om att få dem att sova middag i sina sängar och att jag ska få lite gjort. Vi får väl se hur det går. Jag ska också åka och fika lite här och där!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...