Då kom vi äntligen iväg och det var luft i bagaget. Er pappa
undrade om vi hade glömt något. Ändå har vi med lite saker till er moster. Vi
har väl packat förnuftigt och så kommer ju er mormor med sängar och linne dit
så det behöver vi ju inte med. Det gick bra att komma iväg, det flöt fint. Er
mamma tänkte att vi är lite jämnställda i alla fall. Er mamma packade bilen
medan er pappa fixade barnen och köket. Det gäller ju att få ut allt som kan
lukta illa. Det var skönt att komma iväg och vi kom till Ljusdal för en sen
lunch. Resan dit gick bara bra. Vi fick lunch och fika och stannade i fyra
timmar. Det behövs för att kunna köra långa sträckor sen.

De har ju byggt en ny motorväg för några år sen mellan Gävle
och Uppsala men de har missat mat och bensinställen längs den vägen. Så vi fick
stanna i Gävle för att en tidig middag. Signe fick välja mellan köttfärssås och
pannkaka och hon valde glädjade köttfärssås. Det är ju mycket bättre och hon åt
upp det mesta. Då vi körde sen började kaoset… Irma skrek tills vi var tio
minuter från hotellet i Sollentuna.  Vi
stannade för att prova ge henne mat men hon ville inte ha. Körde igen men er
pappa satt och höll för öronen så vi stannade igen och hon fick komma upp fem
minuter men samma sak då vi satte ner henne. Det var ju bara att köra och
stänga av hörseln. Till slut tröttnade hon på att skrika men då var vi nästan
framme. Stackars unge och stackars medresenärer!

Vi fick ett jättefint hotell rum och Signe sa direkt at hon
ville sova i sängen som var i vardagsrummet. Det var en bäddsoffa som var
bäddad och det passade oss bra. Vi fick plats med spjälsängarna i sovrummet så
det blev också bra. Vi var trötta men barnen fick leka lite innan det blev
läggdags. Signe somnade gott i sin säng och även resten av familjen. Dagen
efter åkte er pappa till jobbet och vi gick ner i restaurangen och åt frukost.
Det blir en del blickar då jag kommer själv med alla tre tjejer. Det var ett
barnvänligt rum för tåget gick precis utanför fönstret så där stod Signe och
kollade. Alla tåg norrut, både vanliga tåg och pendeltåg gick där så det kom
tåg hela tiden. Vi gjorde oss i ordning och åkte till Pernilla och Ingrid. Vi
var där hela dagen och lekte och det gillade Signe. De har ju en lekplats
precis utanför dörren och där åktes det rutschkana och det gungades. Vi gick
sen och hämtade Alice och då försvann Signe och började leka i sandlådan bland
de andra barnen. Vi har ju haft lite problem med att hon har varit så blyg men
det försvann visst nu…

Vi var ute en stund till, flickorna plockade rent på
maskrosor. Er pappa skulle inte komma förrän sent och det gjorde visst Anna
också men vi andra åt god middag. Det var väl lek som gällde mest för tjejerna.
Signe har inte tid att äta längre. Det var en trevlig dag, vi ses ju inte så
ofta och då er pappa hade ätit och fått en kaffekopp körde vi till hotellet. Vi
valde att ta bilen då det var lättast och vi kör ju inte i
rusningstrafiken.  Imorgon blir det
Skåne!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...