Direktlänk till inlägg 21 juni 2012

Mera insats

Av Carina - 21 juni 2012 12:30

Ännu en dag på dagis men idag fick jag kliva upp lite tidigare. Vi skulle redan åka med sju färjan för jag behövde sluta tidigare då jag äntligen ska till naprapaten idag. Fast jag gick och la mig sent igår så gick det bra att gå upp idag. Jag undrar om jag är lite piggare ändå nu för tiden. Signe var också pigg men hon vill inte ta av sig pyjamasen. Det är samma sak på kvällen, då vill hon inte ha pyjamasen på sig… men vi kom iväg i god tid. Vi fick frukost på dagis och jag åt en fin frukost. Gröt och äggmacka och så lite te, det är lyxigare än hemma. Det var fint väder idag men så vi var ute hela dagen. På eftermiddagen gick vi på utflykt ner till Storsjön. Barnen badade och det var varmt i solen och där det var lä. Alla barnen blev insmorda och det är förrädiskt då det blåser lite och man inte tycker det är varmt nog att bli solbränd. Vi kom hem lagom tills det att vi skulle köra hem. Signe ville inte sova i vagnen så hon slocknade i bilen istället. Er pappa stod ute vid vägen och tog Signe så jag kunde köra direkt till stan.

Jag kom lite tidigt till naprapaten men jag hade inte behövt stressa för sen fick jag sitta där en halvtimme innan det var min tur. Det var med lite spänning jag gick in där. Han är ju inte bara naprapat utan även kinesiologi och det tycker jag verkar spännande. Det handlar om det fysiska, psykiska, mentala och andliga. Jag fick börja med att berätta om varför jag var där och sen fick jag lägga mig på britsen. Jag fick ligga på rygg och det är ju min sämsta liggsida. Han började med att visa hur musklerna fungerade. Om jag tänkte på något roligt var jag stark men tänkte jag på något sorgligt så var jag svag. En häftig upplevelse. Han tryckte sen på min handled och räknade och sen tog han på foten ibland och så sa han lite mellan varven. Det som var tydligast för mig då det var då han sa att jag hade ett stort hjärta. Dels ett stort och starkt hjärta, rent fysiskt sätt. Dels har jag ett stort empatiskt hjärta. Du tänker mycket på andra och bryr sig mycket mer om dem än om dig själv. Du måste lära dig att sätta dig själv i första rummet. Du måste tänka på dig själv. Ändå tycker jag att jag gör det och mycket mer nu än innan. Jag sa till honom att fråga min man, han kanske inte tycker det samma. Jag sa att det är kanske tur att jag är lite rödstrumpa ändå. Det fick mig att tänka mycket. Hur ska jag göra för att tänka på mig själv då?

Vi pratade om sorg och det är min kropp fylld av men det kan man ju göra något gott av. Jag drar ju faktiskt nytta av min sorg och har lärt mig otroligt mycket av det. Jag är ju också konflikträdd och det undrar jag fortfarande var det kommer ifrån. Jag är mest konflikträdd då andra inte bråkar då jag själv blir utsatt. Det kan jag kontrollera men jag kan inte kontrollera andras känslor då de blir utsatta. Ofta mår de inte så dåligt som jag. Detta har kommit upp förut i mitt liv och jag har funderat mycket på det. Jag borde dricka mer vatten men jag hade 100 % vatten i kroppen men organen kanske skulle vilja ha mer? Lite D-vitamin skulle inte heller skada så jag får väl börja äta vitaminer igen. Han trodde inte att jag hade så mycket foglossningar men det tar ofta lika lång tid att läka kroppen som att förstöra den. Så nu har det gått nio månader och då ska det bli bättre. Däremot var mitt bäcken snett så det knäckte han till. Han knäckte även till uppe i nacken och så masserade han och stretchade han musklerna i ryggen. Jag hoppas på under! Jag fick en ny tid om tre veckor så vi får se vad som händer fram till dess.

På vägen hem körde jag inom Coop och handlade jordgubbar. Jag fick ju veta att våra midsommarvänner har fått vattenkoppor och er pappa är lite rädd för smitta så vi får fira för oss själva. Så vi kanske inte åker iväg imorgon så vi måste ha jordgubbar. Då jag kom hem hade resten av familjen ätit så jag värmde maten och åt. Det kändes skönt att ha varit iväg hela dagen. Trots att jag hade Signe med mig för jag var ju inte med henne hela tiden. Fröken sa att jag skulle vara stolt över henne. I vanliga fall då föräldrarna gör insats släpper inte barnen sina föräldrar men det gör Signe. Hon följde med henne igår då hon skulle lägga henne i vagnen. Jag hjälper ju alla andra barn och Signe kan inte få hjälp av mig hela tiden. Vi vet ju sen tidigare att hon är trygg i sig själv men visst känner man sig extra stolt över att fröken säger så. Jag har ju varit på dagis två dagar i rad. Först skulle vi ta var sin dag men så erbjöd jag mig att ta båda. Er pappa behöver vara hemma med småtjejerna så detta blev bäst. Det var bra att vara där två dagar i rad för då kom man in i det och lär känna barnen extra bra.

Er pappa har haft en tuff dag igår. Han skulle åka och handla med tjejerna och ringde då han var där. Hur ska jag göra, de är hungriga och ska jag bara handla hälften? Jag vet inte, du får göra som du vill för jag ska ha samling och kan inte prata med dig nu? Han hade handlat allt utom kyl och frysvaror. De gick ut och han gav dem tillägg, som jag inte gillar… de måst ha riktig mat. De somnade sen och jag tipsade om att han kunde åka till Max och äta. Därefter åkte han till Ica och handlade resten. Det tog honom hela dagen att handla. Tänk om det skulle vara så varje dag. Så det kändes bra att jag var på dagis. Jag kunde inte annat än le… det är inte så lätt att vara hemma. Det gick bättre nästa dag men då var de hemma. Han fick visserligen ha alla tre tjejerna då jag var hos naprapaten men det gick bra och Signe åt som en häst. Det gjorde att jag fick lite mindre mat men så får det vara.

Vi pratade om vad naprapaten sa på kvällen och som jag sa var vi inte överens om att jag var för snäll. Er pappa tyckte att jag kör med er ibland och tänker mer på mig själv än på andra. Vi diskuterade också vad vi ska göra imorgon. Det blir nog en picknick på Jamtli innan vi åker hem och äter midsommar mat.

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Av Carina - 8 februari 2017 21:24

Lite mer reflektioner! I maj/juni är det tre år sen jag blev sjuk, eller sen jag fick min dom.  Jag var ju troligen sjuk länge innan jag fick domen, åtminstone drygt ett halvår innan. Fast det är ganska lång tid sen så har jag fortfarande inte förl...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2
3
4
5
6
7
8 9 10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21
22
23 24
25 26 27 28 29 30
<<< Juni 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se