Nu börjar det gå runt i huvudet igen!! Både idag och igår har jag haft tid att tänka. Jag tänkte jobba idag men dels var det lite på jobbet som gjorde att jag inte kunde göra det jag hade tänkt mig men jag upptäckte att jag inte kunde koncentrera mig som vanligt. Tankarna for iväg...

Redan igår började jag fundera på varför jag är så lugn. Innan undersökning två då de hittade knölen var jag hysterisk skulle jag vilja uttrycka det. Jag var helt säker på att de skulle hitta något. Redan då jag gjorde första undersökning kände jag obehag och undrade vad som skulle ske. Jag var misstänksam och fast jag inte ville tro det så började något gro inom mig. Tänk om jag är sjuk?

Då doktorn ringde och sa att de skulle göra om undersökningen så var jag i princip död. Jag började tänka i de värsta senarior som jag kunde hitta på. Jag var helt säker på att det hade spritt sig i hela kroppen och jag bara hade några veckor kvar.

Nu när jag kom hem från ledighet kände jag mig mycket lugnare. Jag var inte alls så nervös då jag åkte iväg till sjukhuset igår. MR röntgen gick bra och sen visade det sig att jag skulle göra en ny skiktröntgen på samma ställe med samma röntgensköterska. Inte ens det fick mig att bli nervös. Förra gången fick jag ju för mig att de pratade i gåtor och döljde något för mig och så kändes det inte alls denna gång.

Så nu kom andra tankar i skallen. Kanske är jag inte sjuk. Förra gången var jag så rädd för att de skulle hitta något och det gjorde de. Jag kände inte alls så denna gång så nu kanske de inte hittade mer?

Jag är ju lite synsk ibland och jag var ju så säker på att Gabriel inte levde fast han sparkade i magen. Jag fick ju rätt där och även nu när de hittade knölen!

Så igår tänkte jag att det kändes bra och kanske skulle jag åka på jobbet som idag men nej. Jag känner att jag inte orkar med gnäll. Så jag väl satt hemma och jobbade idag kände jag att jag inte kan koncentrera mig. Tankarna bara far iväg och så tappar jag tråden.

Chefen ringde och undrade hur jag mådde och om jag inte skulle vara sjukskriven och vara hemma med mina barn? Nu har mina barn varit med sin mamma i en vecka så de är nog glada över att vara på dagis och så måste jag få tänka på annat. Att känna mig lite nyttig!! Jag har däremot tagit ledigt imorgon för vi ska på samtal på dagis. Jag vill hinna med allt nödvändigt innan träffen med doktorn. Så idag hade vi styrelsemöte med dagis. Jag tror dock att jag vill åka till jobbet på måndag och kanske även på tisdag innan jag ska till doktorn men det får vi se på tisdag.

Tänk om jag är frisk? Det skulle ju vara så underbart. Ändå har jag gått från att tro att antingen är jag helt frisk eller nästan död till att förvänta mig att jag kommer att bli behandlad på något sätt. Har diskuterat lite idag om cellgift och strålning och troligen gör de båda sakerna i Umeå. Detta är ju en värld som jag är helt novis i och hoppas så förbli med ska ta redan på lite mer så jag vet om jag hamnar där.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...