Igår hade jag en bra dag. Det var lite att fixa med barnen så de kom till och från dagis men det gick galant. Elvira blev jätteledsen då Lars kom och skulle se efter dem tills Tobbe kom och hämtade dem. Hon brast i storgråt men det gick visst över. De var inte så pratsamma men det gick ju bra. Stina hämtade dem på eftermiddagen och det hade tydligen gått bra. Signe var nöjd i alla fall. Jag kom i tid till stationen och fick träffa mina kollegor. Det kändes först lite konstigt men det släppte fort. Jag hade hunnit ångra mig några gånger att jag bestämde mig för att följa med men det gick bra. Vi var på ett helt underbart studiebesök som jag föll för. De har gått tillbaka lite till den gamla modellen av hemtjänst utan massa planering. Det är nog ett önsketänkande att vi skulle få ha det så.

Solen strålade, vi åt god lunch och vi fick lite motion då vi gick dit och hem. Tågresan gick bra trots min åksjuka. Åt åksjuketuggummi och det gjorde susen. Då vi kom hem igen strosade vi lite på stan och åt en glass. Vid sex skulle vi ses på restaurang Lilla Siam och äta. Det var god mat och så fick vi efterrätt. Jag kände redan innan jag att var rätt så mätt men jag skulle nog inte ätit alls med facit i hand.

Jag skulle nog haft varit lite på dass men det är inte så lätt då man är iväg och inte kan sitta i fred. Jag fick ett sådant tryck över bröstkorgen i slutet av middagen och det var riktigt obehagligt. Då jag körde hem så sökte det mig så att jag höll på att stanna bilen och lägga mig på trottoaren. Nu hade jag resesällskap så jag körde på. Det var läskigt!! Jag kom hem till slut och slängde mig på sängen. Det kändes som det var stopp i kanalen och att jag borde spy upp maten men det kom inget… jag borde lära mig sätta fingrarna i halsen. Jag mådde så illa. Jag drack inget te, skrev inte i bloggen, öppnade inte ens datorn och la mig före Thomas. Då är jag sjuk!!

Fast jag la mig halv tio så somnade jag inte på riktigt förrän tre timmar senare. Jag hade ätit värktabletter men de hjälpte inget alls. Jag kunde inte ligga utan att det gjorde ont och kändes obehagligt. Jag blev lite rädd, tänk om det är hjärtinfarkt. Detta har hänt några gånger förut, två i stugan och en här hemma. Lika obehaglig varje gång. Måste fråga doktorn om detta! I morse vaknade jag och var lika trött och mådde lika illa. Thomas fick ta det mesta jobbet med barnen på morgonen. Jag orkade inte och var helt yr. Då de åkt iväg spydde jag äntligen… vilken befrielse! Jag har även suttit en del på toa så nu är jag nog i fas. Däremot var det svårt med mat. Låg sen hela dagen… inte gick upp förrän klockan tre på eftermiddagen. Då kom Thomas hem och serverade mig lite kräm och mjölk. Innan dess hade jag bara ätit lite fil och ett äpple. Drack inte ens te! För er som känner mig förstår ni att jag blir orolig då jag inte vill dricka te!

Vi åkte iväg till dagis på sommarfest. Igår var det sommar och morgon ska det bli sommar en ikväll var det höst. Vi hade dock tur att det inte regnade. Vi började med en sångstund inne. Jag blir förvånad över Signe ibland. Hon är så hemlig. Hon kunde sjunga Diggiloo utan att jag visste och även delar av Jämtlandssången! Barnen blev så glada då vi kom och Irma och Elvira ville inte släppa oss. Thomas fick vara med i sången då jag filmade. Han var även uppe och dansade små grodorna. Irma och Elvira som sjunger jämt sjöng inte en ton. De berättade att Signe sjöng högt och ljudligt på genrepet. Därefter åkte de barnen som ska sluta ut genom fönstret på rutschkana. Därefter blev det en lekrunda och sen mat. Det var trevligt! Det avslutades med brännboll.

Det gick mycket bättre än vad jag trodde att vara med. Jag hade kanske kunnat gå upp tidigare och gjort nytta men jag ville spara mig till kvällen. Jag åt en korv och en bulle på dagis och nu har jag ätit lite till. Har rejäl halsbränna och fick till slut i mig en kopp te men det var inget vidare gott. Just idag längtar jag efter operationen om det nu blir bättre efter det. Dessa bröstsmärtor skrämmer mig mer än cancer. Jag tror nog att jag är piggare än vad jag är ibland. Igår lekte livet och idag har jag legat till sängs.

Jag fick ett paket från mina fina vänner från Irland, Anna och Emelie. De skickade upp några tidningar som jag kan ha med mig på sjukhuset som tidsfördriv. Det var otroligt gulligt av dem och jag blev lite tårögd. Igår värvade jag lite fler fika kompisar under min sjukhusvistelse. Jag tror det kommer att bli långtråkigt. Att vara själv har jag längtat efter men inte som sjuk på en sal med andra människor. Jag vill vara ensam då jag kan hitta på roliga saker och sova gott hela nätterna. Det kan bli lite si och så på sjukhuset. Kanske kommer mina dagar att vara uppbokade jag vet inte.

Jag har börjat skriva upp en lista på vad jag ska fråga doktorn om. Vilket stadie är jag i? har äggdonations medicinering påverkat detta? När opereras jag andra gången och hur stor är den operationen? Hur lång tid tar denna operation? Varför får jag trycket över bröstet? Kan man se om jag har magkatarr på skiktröntgen?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...