Elvira har nog saknat mig. Hon har kramats mycket idag och suttit tätt intill mig. Jag sa till henne att jag har saknat henne så då jag var på sjukhuset och frågade om hon hade saknat mig. Det hade hon, hon är inte så verbal men desto mer visar hon visuellt vad hon känner. Irma däremot har blivit mycket mer reserverad idag. Hon vill inte vara med mitt bajs. Jag får inte trösta henne och hon går en meter ifrån mig. Signe kommer och säger, krama mamma och det känns bra. När vi satt ute på altanen i kväll kramades Irma också för då såg hon väl inte min påse på magen.

Jag har fortfarande ont i magen men nu är jag bättre på att ta värktabletter. Därför har jag påsen utanför byxorna. Jag hoppas verkligen det lägger sig snart. Kanske blir det bättre då jag tar stygnen, eller agrafferna. Jag är ju ihop häftad med häftklamrar. Jag ska ta dem på måndag men det blir kanske tisdag då det kanske är fullt upp på måndag på hälsocentralen. Har duschat idag och det är ju ett helt företag men det var skönt. Vi satte in en trädgårdsplatsstol i duschen för jag är inte riktigt så pigg att jag orkar stå upp. Det är verkligen så att jag gör en sak och sen vilar jag. Jag orkar inget… ändå har jag gjort mer idag än igår. Det känns mycket jobbigt att inte kunna göra något men nu är det ju så. Det känns som att jag aldrig ska bli pigg igen men jag vet att det inte är sant men det tar sådan tid. De sa hela tiden på sjukhuset att du måste upp, gå i korridoren, för varje varv blir det bättre. Nu blev det inte så men det saknades frisk luft. Jag var utomhus en dag under den 1½ veckan jag var där. De sa också tänk på att du har gjort en mycket stor operation och den reser man sig inte bara upp ifrån. Jag var ju inte i supertrim innan heller…

Jag har som mål att vara ute varje dag. Än så länge har jag haft tur med kvällarna. De är lite kalla med soliga. Idag ska det visst bli molnigt hela dagen och regnigt i kväll. Jag har suttit i solen och njutit. Igår satt jag och tänkte på hur lyckosam jag blivit i livet. Inne var min söte man som älska mig och städade undan middagen, bytte sängkläder och städade allmänt. Ute höll mina små prinsessor på att hoppa från altantrappen och på gräset. De är fulla av liv, så underbart att se. Att jag till slut fick dessa underbara varelser. Lyckan är total!!

Jag äter mer och försöker röra mig mer. Idag gick jag några rundor mellan kök och vardagsrum efter lunchen. Jag skulle haft vägt mig i morse men det glömde jag. Jag gick ner 8 kg på sjukhuset. Jag undrade av doktorn hur mycket det vägde som de tog bort, i tanken på att bli lite mager… han skakade på huvudet och sa att du kommer inte ha sådan matlust efter operationen så det ordnar sig nog. Jag gick ju ner ibland ett kilo per dygn. Innan åt jag 5:2 och nu äter 0:7. Jag äter ju mindre i barnen. Det gäller ju bara att hålla det sen. Thomas sa att jag såg så mycket yngre ut nu…

Nu fantiserar jag mest om när jag ska bli vanlig igen och allt jag vill göra då. Detta är så tröttsamt. Samtidigt kan jag inte forcera. Det är ju bättre att skynda långsamt och att det blir bra. Hade jag varit kvar på sjukhuset hade jag nog blivit sjukare. I natt har jag sovit bättre. Var bara vaken en gång då Elvira vaknade. Jag måste ju gått upp och tömma påsen på natten. Nu blir jag lite orolig, tänk om påsen spricker på natten? Då jag går upp natten är påsen sprängfull, ofta hälften luft. Man fiser ju också i den påsen, de kunde gott komma ut sidan om för då hade jag inte behövt tömma så ofta. Jag har ont kring magen och stomin. Nu har jag blivit duktig på att äta värktabletter men jag tycke inte att de hjälper. Jag vill hålla i påsen hela tiden för det gör ont i magen.

Idag har jag gått 4 varv runt tomten. 3 varv i eftermiddag och sen ett till ikväll. Nu måste jag skärpa mig och gå flera varv om dagen. Jag rör mig för lite men nu har jag börjat äta lite mer i alla fall. Hittade dessutom lakritspipor i skafferiet och nu mumsar jag på dem… Det visade sig på mina prover att jag har låga nivåer av salt. Det kan ju bero på att jag inte saltar och har aldrig saltat. Imorgon ska Thomas få handla salta karameller till mig.

Jag har noll i tålamod. Jag blir arg på barnen hela tiden och för det minsta lilla. Jag orkar inte skrika heller, då använder man tydligen magmusklerna. Det kanske är en av anledningarna till att jag har ont.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...