Har ätit värktabletter varje dag men jag försöker låta bli men ofta går det inte. Än så länge har jag tagit en värktablett varje dag och en dag tog jag två. Jag har ofta ont då jag vaknar på morgonen. Vet inte hur jag ska sova. Sover jag på sidan har jag ännu mer ont och nu ligger jag på rygg och det är ändå minst smärtsamt. Det blir bättre efter lunch men sen blir jag trött igen på kvällen. Vissa kvällar har jag haft jätteont. Igår då vi var på dagis kände jag en ny smärta. På andra sidan stomin och lite högre upp. Igår var ingen bra dag. Än så länge idag har jag inte tagit någon värktablett men idag är jag ensam hemma. Barnen var på dagis två dagar förra veckan men ena dagen var jag i stan och den andra blev kort då jag hämtade dem tidigt. idag sov jag till halv tio, jag var uppe och hjälpte till då barnen skulle iväg och sen somnade jag om på två röda då de åkt. Jag borde väl lägga mig tidigare på kvällen men jag känner att jag kräver mer sömn nu än tidigare.

Både jag och Elvira hade fått tider på sjukhuset den 29 september på deras födelsedag. Nu har jag ändrat båda tiderna och då fick vi båda nya tider den 17 september. Jag har redan börjat oroa mig för den röntgen. Inte om det är läkt för det är jag helt övertygad om utan för vad de mer ska hitta. Det är ofta man hör att de nästan är friskförklarade så har det spridit sig. Kommer det att hända mig?  Är min spridning helt borta, kommer min cancer inte kunna spridas? Jag börjar få ihop lite frågor till doktorn. Så jag ser framemot röntgen för jag kanske kommer att få slippa stomin men jag är rädd för att de ska hitta något annat. Nu när jag fick ont på andra sidan igår kom ju genast tankarna… vad är det?

Ringde till sköterskan i fredags och sa att jag inte var redo att börja jobba nästa vecka. Jag är sjukskriven till den sista augusti. Jag skulle helst inte vilja jobba så länge jag har stomin kvar. Jag har problem med den och har ont. Har dessutom problem med kläder, men det skiter väl sjukvården i. Nu har jag tagit in mina gravid kläder och igår hade jag hängselbyxorna och det var skönt. Jag är ingen mjukisbyxtjej och jag föredrar jeans men jag kan ju inte ha dem. Jag kan inte knäppa och då åker de av. Ska nu prova de andra gravidbyxorna och se om det känns bra med dem.

Jag är lite orolig över att jag inte blir sjukskriven. Ena delen av mig tror att jag blir sjukskriven och den andra delen är helt säker på att jag inte blir det. Jag har också oro för hur det ska gå då Thomas ska ut och resa för det måste han nu. Vi ska ju följa med i husvagnen denna gång. Det får kanske blir så fler gånger. En anledning till magontet kan ju bero på att jag lyfter barnen mycket mer nu. De potttränar och jag sätter de på toa ofta. Det är svårt för mig att ”träna” när hela familjen är hemma men idag har jag varit till brevlådan och hämtat posten. Skulle också kunna tänka mig att köra tidigare att hämta barnen och gå runt lite på Isön.

Tog vid vasken idag och att bara stå upp och ner är jobbigt. Det är mycket lättare att röra på sig. Nu tog jag mig en paus och skriver här. Samma att lyfta händerna högt upp som att sätta in disk i skåpen, speciellt det som är tungt och ska högt upp. Jag känner också ibland olust att skriva här. Det är oroväckande. Det gör jag bara då jag inte mår så bra i skallen. Jag orkar helt enkelt inte. Känner att det är likadant då Thomas pratar teknik. I vanliga fall sållar jag och lyssnar helt enkelt inte på honom men nu fixar jag inte att sålla. Ibland vill jag bara skrika då han tjatar om teknik eller barnen tjatar mamma, mamma, mamma… Mamma är det finaste ord jag vet men ibland blir det lite väl tjatigt. Barnen tycker att jag är så pigg nu att de inte behöver ta hänsyn till mig längre men de har varit tålmodiga. Men idag då de skulle åka till dagis sa Irma: nu mamma får du vila för du är lite trött. Hon är söt!!

Jag hoppas jag blir sjukskriven och att jag under september kan stärka mig både fysiskt och psykiskt och blir starkare. Nu när barnen är på förskolan blir det lättare för mig att ägna mig åt mig själv. Jag skulle så gärna vilja åka till Stockholm med mamma/mormor. Där vi kan bo på hotell, hitta på roligheter och hälsa på Anna med familj. Då skulle dessutom Thomas få bygga hur mycket han vill utan att vi stör honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...