Nu har vi varit på resande fot igen, denna gång till Sundsvall. Jag fixar inte att vara hemma helt själv med barnen på nätterna. Det blir för mycket bärande och jag behöver sömn på natten. Mitt tålamod fixar inte att passa tider till färjan, speciellt inte på morgonen. Tålamodet fixar inte heller mat och läggning själv. Därför åker vi med om Thomas ska vara borta över natten. I oktober ska jag försöka vara hemma men då är det bara en natt. Nu åkte vi iväg på onsdagen och kom hem på fredagen. Vi lämnade av Thomas på jobbet, åkte till IKEA och shoppade lite i väntan på att Lotta skulle sluta jobba. Vi åkte därefter till Härnösand och mötte upp henne för att åka och bada på badhuset där. Elvira har länge önskat att få åka till badhuset och nu passade vi på.

Vi åt först lunch och sen badade vi. Det var ett helt nytt badhus och det var fräscht. Det var perfekt för små barn och barnen var lyckliga. De lekte och blev till slut som små russin. Då vi kom hem till Lotta hade redan Thomas kommit och så Klara förstås. Barnen var överlyckliga över att få leka med Klara. Vi stannade på middag.

Jag pratade med Anna och hon sa att jag var under stress. Det är kaos inne i mitt huvud. Jag kan inte sortera tankar. Det blir för mycket och ibland vill jag bara slå mig på öronen och skrika, jag gör även det ibland. Jag blir så arg och känner mig arg hela tiden. Nu när kroppen börjar bli bättre känns det som huvudet mår ännu sämre.

Det var en skön dag i Härnösand med trevligt sällskap. Vi åkte tillbaka och höll barnen vakna den halvtimme det tar att köra till Sundsvall. Checkade in på hotellet och det gick ganska lätt få barnen i säng. Vi läste inte ens en saga, jag berättade dock Prinsessan på ärten ur minnet för Signe. På torsdagen blev Thomas hämtad till jobbet och vi kunde ha bilen. Efter frukost ville barnen gärna leka hela dagen på hotellrummet men det blir stökigt ganska fort. Vi åkte till Norra berget och där fanns en riktigt pärla. Det fanns en stor lekplats, mycket grönområden, djur, museum, restaurang och café. Vi åt våfflor till lunch. Det var så varmt… vi trodde det var höst men det var ju sommar. Vi var alldeles för varmt klädda. Efter lunchen gick vi till lekplatsen och lekte. Hit kommer vi att komma fler gånger, jag skulle vilja hinna in på museet men det blir en annan gång.

Vi åkte till stan och fikade. Jag blir så stolt över våra flickor. De går så snällt och håller handen då vi är i stan och på stora vägar. Det är sällan problem. Vi fikade och hoppade på drakarna. De har drakar istället för Birgrar som vi har här hemma i stan. Vi var inne på gallerian och var i leksaksaffären. Irma och Elvira skulle få peka på vad de önskar sig i 3-års present. Vet inte riktigt vad de ska få! Men det blev inte enklare, de önskade sig allt… Thomas kom dit. Han gick från jobbet och åkte med oss tillbaka till hotellet. Vi åt middag där och slöade sen på hotellrummet. Det var skönt att ha en lugn dag i mitten och inte behöva checka ut på hotellet. Ikväll var det inte lika lätt att få dem i säng. Dock är det skönt att slippa vällingen. Elvira skulle inte sova i sin säng, Irma sa att henne säng inte var hennes och Signe ville att jag och Thomas skulle byta plats i sängen. Till slut somnade alla tre som stockar på en minut.

På fredagen tog vi det lugnt och sen tog vi oss en tur till Birsta. Vi hann handla lite på Ittala outlet. Där fick barnen måla sin egen mugg, det var kul. Vi åt också lunch innan vi åkte och hämtade Thomas. Han trodde vi skulle åka hem direkt men vi skulle visst handla mer… Vi stannade och handlade i Bräcke och fikade lite innan vi åkte hem. Vi åt middag hemma och det var ganska skönt att komma hem en fredag. Helgen känns lite längre och så behöver man inte gå upp tidigt nästa dag.

På lördagen skulle min pappa barnens riktiga morfar fyllt 74 år. Det känns inte alls rättvisst att han inte fick uppleva några levande barnbarn. Han hade längtat så länge efter barnbarn och så dog han tre veckor innan Signe föddes. Jag funderar ofta på hur det skulle blivit om han fått leva. Jag hoppas verkligen att han kan se oss här nere och se hur lycklig jag är. Hur fina barnbarn han har!

Det var härligt väder under helgen och vi grillade på lördagen. Vi åt visserligen inne men vi var ute och jobbade under dagen. Jag klippte halva gräsmattan. Började i trädgårdslandet men det blev inte mycket med det. Jag blir aldrig klar…

På söndagen följde vi med Stina med familj och grillade vid en tjärn. Det var jättemysigt där och barnen lekte. Vi fick gå en bit men det gick bra. Hittade lingon som jag gärna skulle velat plocka. Efteråt följde barnen med Stina hem och vi åkte och röstade. Fick ett sms att vi inte behövde skynda oss så jag klippte resten av gräsmattan och Thomas röjde i garaget. Jag åkte och hämtade barnen och fick då mat. Det var gott och barnen hade redan blivit utfodrade. Det var guld värt att få lite avlastning. Jag längtar tills barnen åker till förskolan igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...