Idag för sju år sedan blev jag mamma för första gången. Dock inte till något levande barn men jag fick äntligen ett barn. Det är konstigt men man blir ändå så himla glad över att ha fått ett barn oavsett om det är levande eller inte. Jag minns det mesta tydligt och det är tydligare än mina senare förlossningar. Jag minns vart vi mötte ambulansen och jag fick åka med dem till Vilhelmina. Jag minns doktorns min då jag förstod att barnet inte levde, hur jag berättade det för Thomas då han kom. Det blev ett oväntat kaos då jag dök upp helikoptern i Lycksele. Det var som att vara med i City akuten. Jag minns sen lugnet då de upptäckte att jag inte blödde utan kunde föda som vanligt.

Kommer ihåg de dagarna vi var kvar på sjukhuset men det är som om det är ett enda långt dygn. Minns känslan och ibland även lukterna. Det värsta var inte att Gabriel inte levde, det var att vi var tvungna att åka ifrån honom och aldrig mer träffa honom igen. Att lämna honom kvar på sjukhuset är det värsta jag någonsin gjort och hoppas verkligen jag slipper göra det fler gånger.

Vi har berättat om Gabriel här hemma och Signe har bara accepterat att hon har en storebror i himmeln som ser ut som en lillebror. Däremot Elvira har funderat mycket idag. En storebror som är så liten redan det är konstigt. Att vi sen har begravt honom och samtligt som han är i himmeln blev för mycket. Mamma sprängde han sig upp genom golvet i kyrkan? Hon har pratat om honom hela dagen idag. Samtidigt som hon har haft kortet på honom med sig överallt. Hon funderar så mycket och det är så gulligt!!

Jag hade tänkt att vi skulle åka upp till Bydalen och äta lunch och åka skidor. Det ville inte barnen… så vi bestämde om. Istället åkte vi till Arctura och åt lunch. Jag hann ångra mig redan innan lunch. Det blev inte alls den helgdag som jag tänkt mig. Vi brukar ha denna dag som helgdag och vara ledig oavsett vilken dag de är i veckan. Nu blev det byggande och städning istället. Jag var besviken och arga mamman var tillbaka och jag blev så arg på mina barn. Så Elvira och Irma sa förlåt resten av dagen. Tårarna rann och jag var så ledsen.

Fick fixa till mig lite innan vi åkte iväg. Lunchen var utsökt och våra barn skötte sig utmärkt. Så bra att två tanter berömde våra barn så. Att de var söta och snälla. Det är alltid roligt att höra. De har också varit med sen de var små och har lärt sig hur man uppför sig då man är ute bland folk. Det var underbart väder och fin utsikt. Lite roligt att se skidspåren som ser fina ut men det är bara precis i spåren som det är snö.

På eftermiddagen var vi ute och jag hade bakat en tosca kaka som vi åt. Barnen försökte cykla men det var för mjukt på vägen, gummiväg. Så det gick inte så bra. De spelade istället bandy och fotboll. Vi har haft en varm vinter men idag var det minusgrader redan på eftermiddagen. Eftersom snön är borta och solen lös tyckte mina barn att det räckte med en fleece!! Inte lätt att få dem på kläder så de är ute.

Jag funderar mycket på hur det skulle kunna blivit. En sak är säkert att våra tre tjejer vi har idag hade vi inte haft. Hade Gabriel överlevt hade det dröjt längre tid innan vi hade åkt till Riga, om vi överhuvudtaget hade åkt dit.  Å andra sidan hade vi inte vetat om dessa underbara flickor då. Men de är underbara! Jag älskar dem så det gör ont i hjärtat ibland. Ikväll då jag läste för Irma pratade hon om att jag varit arg men så sa hon. Mamma jag älskar dig!! Underbara unge. Varför blir du arg då vi är gnälliga?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...