På fredagen den första maj så kom Thomas och barnen. De hade själv klätt sig och jag kan väl säga att Irma inte hade fått åka iväg med bara strumpbyxor och tröja om jag hade bestämt. Hon tyckte dock att hon var snygg men hon tog på sig en kjol då de kom hem innan de skulle på kalas. Pappa har inte heller riktigt klart för sig hur små flickor ska klä sig. Signe skulle på kalas och bli hämtad så hon stannade bara en liten stund. Hon ville först inte komma men ångrade sig men ångrade nog sig igen då hon kom… hon lider på sjukhuset. Därför ville jag inte tvinga henne. Irma och Elvira ville inte heller vara där, mamma vi vill åka hem nu…

Jag mådde så illa hela förmiddagen men tänkte att jag skulle gå upp och sätta mig i soffan i dagrummet då de kom. Men det gick inte så jag for in och la mig i sängen igen. Den förmiddagen hade jag legat så still jag någonsin kunde för att inte kräkas. Jag lyckades så jag slapp det. Irma är så nyfiken på allt. Vad är det? Vad är det? Frågar om allt, men var speciellt intresserad av mina plåster och kanyler. Det är nog en liten sjuksköterska i henne!! Efter en stund orkade jag inte med dem så de fick åka hem. De var nog lika glada som jag. Jag vill ju ha sällskap men deras energi tar på mina krafter. Jag fick i alla fall lite barnakramar och det bli man ju piggare av.

Jag orkade inte prata i telefon heller så mycket. Det känns ju inte som att man bli piggare då man ligger på sjukhus. Förra gången blev jag piggare i början och sen blev jag bara sjukare och sjukare innan jag till slut fick komma hem. Jag sover däremot gott om nätterna. Fast vi blir ibland väckta av en tant i grannrummet. Hon ropar hallååååå, flera gånger på natten och drar i sänggrinden. Då tryckte jag på knappen och de kom och hjälpte henne. Somnade om lika fort igen så jag var trött. Slutade med värktabletter för jag tyckte inte de gjorde någon nytta. Fick tabletter för illamående och eftersom att jag inte kräktes fortsatte jag att äta dem. Skulle även äta några stora piller för magen, något med magnesium i. De var svåra att svälja. Men jag fick börja med värktabletterna igen, de behövs då man ska trycka på när man sitter på dasset!

Maten är ju inget vidare men ena dagen var jag så hungrig att jag återtog min mat. Ville först bara ha kräm och mjölk men jag blev hungrig och hämtade mer mat. Då kände jag att jag vill hem men jag fick vackert vänta. Magen skulle komma igång först innan jag kom hem. Det gjorde den men det första var tydligen från operationen så jag fick vänta ytterligare ett dygn till innan det kom mer. Man vet inte hur mycket som bör komma ut. Det var ju mycket diarré och fisar. Så mycket som jag fes de dagarna på sjukhuset har jag inte fisit i hela mitt liv. Illa luktande fisar men alla var nöjda… de gillar fisar på mag- och tarmavdelningen.

I slutet började jag prata med grannfrun som hade opererat sin stomi. Hon hade haft den i tio år och var så nöjd. Jag hade också kunnat ha stomi resten av livet men kan jag slippa gör jag hellre det naturligtvis. Det var lite kul då vi började prata för då gick tiden lite fortare. Det bestämdes att jag skulle få åka hem på söndagen och jag skulle få ett utskrivningssamtal med en doktor. De lyser med sin frånvaro på helgen och jag var ju dessutom på fel avdelning. Då jag pratar om den doktorn som jag brukar ha kontakt med säger alla, jobbar han fortfarande? Så tydligen slutar både han och jag på kirurgen samtidigt.

På lördagen tog Stina alla våra barn så Thomas hann fixa lite hemma och komma och hälsa på mig. Det känns ändå bättre då han kommer själv då jag vet att barnen inte vill vara där. De ville prata med mig i telefon och det kändes bra. För det har de inte velat tidigare men även Signe pratade på för fullt så det höll mig uppe. På söndagen åkte hela familjen med Fridhs på Jamtli och sen kom de och hämtade hem mig.

Jag fick träffa doktorn efter lunch på söndagen. Hon tyckte det väl gick bra att jag åkte hem. Man kan ju inte säga att de slänger ut en för hade jag velat kunde jag stannat ännu längre! En röd tråd genom denna inläggning är att ”vi kan inte riktigt de här med stomi och tarmoperationer” så sa även doktorn. Det är bäst att du frågar din ordinarie doktor. Men har jag en sådan… han verkar ju ha slutat eller åtminstone är på väg att göra det. Jag blev sjukskriven i två veckor, fick utskrivet värktabletter och illamående tabletter, fick en remiss för att ta stygnen, lite omläggningsmaterial, nätbyxor och några blöjor med mig hem!!

Sen kom familjen och hämtade mig. Då kände jag mig så glad ända in i själen. Jag är så glad över min lilla familj. Att jag till slut fick min lilla familj. Jag känner dessutom varje gång vi går igenom något jobbigt att jag valt rätt man. Jag älskar min Thomas Jonsson mer och mer för varje utmaning vi går igenom. Jag bara lämnar över allt till honom och litar på att det blir bra. Kanske inte precis som jag hade tänkt men bra ändå. Det fungerar ju ibland bättre då jag inte är med. Jag känner inte att jag behöver berätta för honom hur allt ska vara han får göra på sitt vis och både han och våra älskade barn är nöjda (ännu nöjdare kanske då man får klä sig som man själv vill och inte som mamma vill)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...