Direktlänk till inlägg 29 augusti 2008

Käre Gabriel 29 aug

Av Carina - 29 augusti 2008 22:50

Vaknade tidigt, har sovit som en kratta idag igen och låg vaken då klockan ringde 6.20 din mamma måste ringa till doktorn och få en tid. Dels är det axeln som spökar och sen blir det hela höger armen och så höfterna. Din mamma ska nog inte måla mer utan det får din farmor fixa. Din pappa har bestämt med din farmor och farfar och de kommer ner hit andra veckan i september då din mamma jobbar.

 

Vi åt frukost tillsammans och sen åkte din pappa iväg. Din mamma satt kvar och började skriva på begravningsdagen i bloggen. Skulle hitta Tomas Ledins låt text men hittade den inte. Ringde till din moster men hon visste inte vart hon hittade den tidigare så din mamma fick leta och det tog lite tid men till slut hittade jag den. Kopierade in den i bloggen men sen skrev jag inte mer ska göra det senare idag. Det är så jobbigt att skriva så det tar emot. Under tiden din mamma pratade med din moster tjoade din kusin Ian för fullt i bakgrunden. Han verkade hitta olika ljud och så hittade han lampan och var tvungen att tjoa ännu högre. Längtar så efter att få träffa honom.

 

Skickade iväg ett sms till en gammal jobbarkompis, jag kommer ju inte på vår årliga surströmmingsskiva och det är första året som det händer. Men din mamma är inte så partysugen längre så det kändes inte rätt att åka dit. Men jag vill att de ska veta att jag inte kommer och så anser din mamma att man alltid ska tacka ja eller nej.

Fick svar direkt att han skulle ringa men han hade inte tid just nu. Det kändes både bra och läskigt. Han är ju en av de få som inte hört av sig alls sen du föddes Gabriel, och det trodde jag inte. Jag trodde att han skulle höra av sig och därför blev jag så glad nu när han ska göra det. Men samtidigt så känns det konstigt att prata med någon som jag inte pratat med sen du föddes. Alla andra vet ju och man behöver inte ta något från början. Vet inte heller om han läser eller har läst i bloggen.

 

Det var en Poppe film på tv så din mamma satt och tittade på den och kollade lite på mail. Skrev lite i bloggen och drack te. När den var slut gick din mamma ut. Då jag kom ut ringde Anna, så jag pratade med henne samtidigt som jag tömde släpet. Packade in i friggeboden och i arbetsboden, det som skulle vara där.

 

Pratade med Anna, och idag pratade vi mycket om dig Gabriel och om hur din mamma mår nu för tiden. Vi pratade massa annat först men sen diskuterade vi att din mammas gamla jobbarkompis sa att han skulle ringa. Han är den enda av din mammas kompisar som ännu inte hört av sig. Inte ens med ett litet beklagar sorgen. Jag trodde ändå att han skulle höra av sig. Anna undrade varför det skavde att han inte hör av sig och det vet inte din mamma men det är kanske för att jag förväntade mig det. Jag förväntade mig inte att alla skulle höra av sig utan vissa blev jag förvånad över att de gjorde det.

 

Hur kommer det att kännas nästa gång du blir gravid? Den frågan får din mamma ofta och vet inte riktigt hur det kommer att bli. Anna sa att alla mammor oroar sig för graviditeter även för dem som det gått bra för och så är det ju. Men vi har ju diskuterat det innan och det kan ju inte bli värre. Men det kan det ju, diskuterade att får man barn som dör efter några år eller som är sjuka då de föds nog är värre än om de dör innan de föds. För dör de innan de föds har man inte samma kontakt med barnet som om de levt ett tag. Vi hade ju ändå inte lärt känna dig Gabriel förutom med sparkar och så. Man om vi fått en relation med dig utanför magen och du dött efter några veckor eller månader hade det säkert varit värre. Anna höll med mig om det fast att ingen av oss har erfarenhet av det.

 

Du Gabriel satte nog även skräck i andra mammor när du dog. Man tror kanske inte att det kan hända mig men det kan det ju. De flesta mammor är nog inte lika rädda för att det ska gå dåligt som din mamma men nu vet man att det kan gå illa. Det blev så verkligt efter det att du inte fick leva.

 

Din mamma har ju ofta sagt att hon inte har någon syndabock för vad som hände. Men det är ju ändå så att jag tänker ibland på hur det skulle kunna ha blivit. Vad hade hänt om din mamma få ett sent ultraljud? Din mamma berättade om din kusin Ian och då sa barnmorskan att din mamma kanske skulle bli extra undersökt. Men sen blev ju han friskare och då blev det inte mer prat om det. Vad hade hänt om din mamma ändå fått ett extra ultraljud.

 

Det som din mamma däremot har tänkt på mycket är att ingen faktiskt tog allvar på min rädsla för att barnet jag väntade var dött. Redan då jag var på ultraljudet vecka 19 sa jag till henne, lever det? och då sparkade du Gabriel så mycket så att hon knappt kunde mäta dig. Men ingen frågade varför jag trodde att du var död.

Jag sa även till barnmorskan flera gånger att jag trodde att du var död men då fick jag bara frågan, känner du inga sparkar? Jo, det gjorde jag ju men jag hade ändå en känsla. Jag borde ha fått hjälp med det genom kurator kontakt eller extra ultraljud. Det kanske skulle lätta mig. Nu var det inte förrän dagarna innan du dog som jag faktiskt kände att du levde och den känslan fick jag ha i två dagar.

 

Då Helena var uppe och hälsade på mig i slutet av oktober, var vi och handlade kläder och hon tyckte att jag skulle köpa en mamma klänning. Men jag ville helst inte visa att jag var gravid. Hade inte berättat det för någon på jobbet utan det var lite hemligt. Då blev Helena nästan arg på mig och sa att hade hon varit gravid hade hon stolt visat upp sin mage men din mamma gjorde inte det. Utan när jag tog klänningen för att prova gömde jag den under armen så ingen skulle se.

Jag berättade sent på jobbet och då hade jag ju nästan gått halva tiden. Jag vet inte om det var för att skydda mig själv om det skulle gå illa. För jag trodde ju hela tiden att barnet i magen inte levde.

 

Jag hoppas att jag känner annorlunda nästa gång. Utan att jag kan njuta av att vara gravid, hoppas jag inte heller får några krämpor som jag inte hade denna gång. Nu lär jag berätta tidigare också för alla är uppmärksamma på din mamma nu. Förra gången var ingen beredd på att vi skulle ha barn så tidigt så då gick det bättre att dölja det.

 

Nu ska vi på bröllop imorgon och det känns bra att det är här uppe där folk inte känner oss. Jag vet inte om jag skulle vilja gå på dansbandsfest nu hemma. Det skulle vara ett fel fokus. Dels är inte din mamma så party sugen nu för tiden, kan inte släppa loss som innan. Anna undrade om det var för att jag inte visste hur jag skulle reagera då men det är det inte. För jag reagerar ofta och var som helst nu för tiden och har vart mig vid att känslorna sitter precis under skinnet och tårarna beredda på att komma ut när som helst. Det är inte heller att jag får dåligt samvete för att jag har kul fast att kanske borde, enligt några. Det kan ju vara så enkelt att jag inte har druckit och partajat på länge då jag inte fått dricka alkohol. Men då jag var på möhippan hade jag riktigt roligt och det kändes jättebra då jag åkte hem och kände så. Men det är mindre press på din mamma om vi är på fest med människor som inte vet vad som hänt.

 

Tänk er fyllesnack om döda barn, jag är nog mer orolig för hur andra reagerar än hur jag själv reagera. Allt tjatande som blir när folk blir fulla. Omtuggandet om allt och det har din mamma svårt för i vanliga fall och nu skulle det bli ännu värre. Folk vill ju inte vara elaka men många pratar bättre då de druckit alkohol och sämre. Det känns som att vi kan ha dansbandsfest så fort din mamma har ett eller varför inte två, syskon till dig i magen. Då kan man ha ett annat fokus. Det var precis som när vi gifte oss, då flyttades också fokus och de som inte ville kommentera att du inte fick leva Gabriel kunde börja med att gratulera oss för vi gift oss och sen kunde vi även prata om dig.

 

Din mamma och pappa pratade om att vi borde få din mammas hus sålt snart och din mamma lovade att ringa mäklaren. Nu visade sig att det ena paret inte ville ha det och den andra var beredd att ge 600000 för det och det är ju ett skambud som mäklaren knappt ville säga till din mamma. Men då behåller jag det hellre.

 

Din mamma har haft ont i magen hela dagen och undrade vad det kom sig av, men det är ju träningsvärk. Det känns bra att ha träningsvärk för då gjorde jympan lite nytta och din mamma tog i. känner inte så mycket i övriga kroppen, du har väl en vältränad mamma. Det är väl mest konditionen som är dåligt och astman gör ju inte det bättre. Men träning är ju inte skadligt i alla fall.

 

När släpet var tömt målade din mamma sista lagret på staketbräderna. Sen behövde Anna gå iväg och din mamma gick in och åt lunch. Efter lunchen skrev din mamma i bloggen. Så nu kan de vara nöjda det kom 6 dagar på ett bräde och den 22 juli var på 5 sidor i Word. När man läste igen vad prästen sa på begravningen blir man ju rörd. Vi borde faktiskt skriva några rader till honom. Han la ingen alls skuld i vad som hände och inte heller någon förklaring till det. Det kändes mycket bra för din mamma. Inte som när din mammas bror dog och prästen sa: ni ska vara glada över att Nicklas dog, Gud har tagit tillbaka honom för han var för god för denna jord. Så säger man inte om en tioårig pojke. Vår präst var mycket mer mänskligt.

 

Jag skulle hjälpa Mona att duka inför bröllopet och då tog din mamma chansen till motion och gick dit. Det är ungefär 2,5 km dit och det tog ganska exakt 30 minuter att gå dit. Det som är synd är att man får gå på 90 vägen och det är inte så kul. Vi saknar en cykelbana här.

 

Precis när jag kom fram ringde Mona och sa att de var försenade. Din mamma gick då in för att hälsa på dig Gabriel. Satte mig i solen och njöt av det fina vädret, från den bänken din mamma satt på kunde man inte se vattenfallet men det var sol där. Det är vackert i minneslunden och lugnt och fridfullt. Det är synd bara att de små trollen har växt över. Din pappa ringde och jag satt och pratade med honom på bänken. Vi pratade om dig och lite annat.

Det var en tant på andra sidan häcken som kollade så surt på din mamma och din mamma fick sådan lust att säga till henne att min lille son ligger begravd här och nu pratar jag med hans pappa. Folk har åsikter om hur man ska uppföra sig på kyrkogårdar som jag inte gillar. Då jag var liten sa man att man inte fick springa på kyrkogården för då väckte man de döda. Ja, det var väl precis vad man ville, jag ville väl att mina släktingar skulle komma upp och leva igen. När då min lillebror dog hoppade jag gärna framför hans grav för jag ville ju gärna att han skulle vakna igen. Dumma vuxna!

 

Jag gick omkring på kyrkogården då jag pratade med din pappa och då läste jag på gravstenarna och det fanns lite döda barn som var begravda där. Det fanns en Gabriel som blev 6 år som var begrav där. Det var även något flickebarn född och död 1947. Till slut sa din pappa att nu vill inte jag höra mer om döda barn. Så vi fick prata om något annat. Men det är i alla fall en fin kyrkogård.

 

Mona kom och jag gick in och började hjälpa till. Vi dukade och höll på, det är mycket som ska klaffa. Det blev bra och Mona har då verkligen tänkt på allt. Din pappa dök upp i dörren, din mamma hade låst husvagnen och din pappa hade ingen nyckel. Så han fick komma och hämta nyckeln hos din mamma. Vi var många som hjälpte till och det gick undan. Din mamma fick lite uppdrag med blommor och lampor. Din mamma kände att det började kurra i magen och kollade klockan och då var den åtta och din mamma fick fart under skorna. Tackade för mig, ringde din pappa och sa att han fick sätta in maten och komma och hämta din mamma om han kunde. Jag började gå men han kom och hämtade mig längs vägen. Tänk att din mamma blir lika varm inombords och glad så jag ser din pappa, när han kom där klickade det till i hjärtat.

 

Maten stod i ugnen och din mamma gick in och gjorde i ordning i husvagnen. Vi skulle äta lite mysig fredags middag. Din pappas favorit, flygande Jakob, vi drack lite vin till och vi satt där och hade det mysigt. Din pappa hade köpt en kladdkaka som efterrätt och grädde till den så det åt vi till kaffet och så tog vi oss en päron cognac.

 

Då vi gick och la oss pratade vi vidare om dig Gabriel, det har liksom blivit en Gabriel dag idag. Om du hade fått leva hade snart varit ett halvt år, och då kom vi underfull med att det är så länge sedan. Det var full vinter då, helt vita vägar då vi åkte iväg till Lycksele och vi åkte skoter efteråt. Nu är det snart höst igen och tänk vad tiden går. Man trodde knappt att man skulle överleva i början och nu känns det som om det vore i ett annat liv man var med om det.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 5 februari 2022 16:42

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31
<<< Augusti 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards