Idag hade din mamma lite sovmorgon. Ingen kusin Ian passning idag, iaf inte på morgonen. Din pappa var på konferans så jag kunde inte ringa honom heller och inte hade han skickat något sms heller som han brukar. Men jag gjorde det så fort jag vaknade och då fick jag svar, ett livtecken och det kändes bra.

La mig och skrev här och då kom tårarna, jag har ju inte gråtit så mycket nu om dagarna då jag bestämt mig för att hålla igen. Men nu går det inte längre, tårarna rinner hela tiden. Ibland kan jag inte se vad jag skriver för ögonen är helt tårfyllda. Dessutom måste jag snyta mig hela tiden, man kan undra var allt kommer ifrån. Det måste ju ta slut någon gång.

Gick inte upp förrän efter 11 och då sov de andra men jag fixade lite frukost och sen kom de också upp. Vill ju kela extra mycket med din kusin Ian idag eftersom att han åker hem imorgon.

Jag gick ut och hämtade posten och då hade journalerna kommit från Lycksele. Det var fint väder så jag satte mig på altanen och läste igenom dem. Det första som slog mig var att narkosläkaren inte fick så mycket sömn den natten. Han hade sovande jour hemma och han var konsulterad några gånger och kl 4.30 fick han komma för att ge mig en ny ryggbedövning. Han fick dessutom prova 6-7 gånger innan den satt och det är kanske därför som jag har så ont i ryggen. En annan sak som slog mig var att jag hade haft ont, visserligen visste jag det men det blev så påtagligt när jag fick papprena.

Det stod även i utlåtandet om moderkakan att den vägde 141 gram, i vanliga fall väger den ca 400 gram. Vi ska få en förklaring av vad som hänt när vi ska till doktorn.

Men man fick lite återblick av hur det var när man läste vad det stod. Det kändes iaf bra att få läsa igenom det. Visserligen skulle man vilja vara hos doktorn idag och få förklarat varför det blev som det blev och om det är ofarligt att skaffa fler barn. Man vet ju inte om det händer likadant nästa gång.

Vi tänkte att vi skulle ut och gå tidigt idag men då somnade kusin Ian om igen och det blev inget med det. Så din mamma gick och la sig i badet, och så pratade hon med Anna. Det är skönt med Anna för hon ringer, bryr sig inte om att jag inte ringer utan ringer ofta till mig och frågar hur jag mår och har det. Nu börjar det bli lite jobbigare igen, jag orkar ju inte hålla emot tårarna lika mycket längre. Det känns jobbigt att din moster ska åka hem och jag ska bli ensam. Samtidig ska det bli skönt att få åka iväg med din pappa och komma hemifrån lite. Men hon har varit en trygghet här hos mig. Dessutom oroar jag mig även för hur helgen ska bli. Bara de inte tror att jag ska vara en söt och hjälpsam värdinna. Söt kan jag ju vara men numera med påsar under ögonen och något rödögd. Har vant mig nu vid mitt nya utseende då det gäller ögonen. Men vänjer mig inte vid att de skaver hela tiden, tycker att inte borde hinna torka ut med alla dessa tårar.

Vi åt lunch lite väl tätt på frukosten men det gör väl inget, det blev  lite rester från igår. Din mamma tänkte spara det till en matlåda men så blev det inte...

Pratade med din pappa, konferansen var slut. Han skulle hem och träffa din farmor och farfar idag. De skulle komma ner idag för att sen komma hit och fira din mamma på fredag. De ska även ta lite saker med sig upp till stugan på lördag när de åker hem.

Men sen kom vi iväg. Vi skulle hälsa på Maggan och sen gå till Dollar Store igen...din mamma skulle handla fler panelgardinhållare. Det var jättefint väder och din moster gick i bara t-shirt. Din mamma är en lite mer fryslort så hon hade jackan på sig. När vi gick hem från Maggans jobb gick din moster och kusin direkt hem medans din mamma gick till Dollar.

När vi kom hem så städade din moster altanen. Det är ju rena våren nu och vi tänkte vi skulle sitta där ute och fika. Din moster satte sig där och mös lite med din kusin. Vad din mamma gjorde vet jag inte! tänk att man glömmer fort, fast att jag skriver dagen efter så har jag redan glömt vad jag gjort.

Fick ett sms av en av min personal, blir ju alltid lika rörd då. Fick även mail av två av mina chefskollegor och från två på jobbet. Det känns så skönt att höra ifrån dem, och vad jag har förstått så har de frågat mycket efter hur jag har det men folk är nog rädda för att ta kontakt. Vet kanske inte vad man ska säga, men man behöver inte säga så mycket.

I det ena mailet stod där att du Gabriel gjort avtryck hos många även fast att de inte fått träffa dig och det kändes fint. Det är ju som jag sagt innan att du Gabriel var efterlängtad av så många. Personalen på din mammas jobb tyckte att det var jättekul att du skulle komma men de var inte lika glada över att din mamma skulle sluta jobba. Det är ju kul att de uppskattar din mamma som chef och jag har haft den underbaraste personal man kan tänkta sig och det märks nu. När jag får små meddelande från dem som värmer så gott!

Hanna ringde också, ville mest höra mig röst. Hon var rädd för att börja gråta och så känner ju jag också det. Men det  var skönt att hon hörde av sig för vi träffas ju och pratar med varandra ofta i vanliga fall. Det blir ju ändå jobbigare ju längre man drar på det.

Det var dags för din moster att packa och då passade din mamma på att ha kusin Ian, du skulle verkligen gillat honom Gabriel för han är jämt glad.

Din moster lagade en av din mammas favoriträtter, kokt torsk och senapssås. Det var mycket gott, din moster fixade tom lite extra sås till din mamma som hon gillar. Vi äter jämt mat så sent och nu åt vi precis innan kusin Ian skulle gå och lägga sig. Din mamma bar omkring på honom halva kvällen för att mysa så mycket som möjligt innan han åker.

När vi ätit spelade vi lite skippo innan vi gick och la oss. Din pappa ringde mitt i spelet så jag fick återkomma senare.

Din mamma gick upp och la sig och ringde din pappa, men han var så trött och orkade knappt prata med din mamma. Jag önskar att han vore här, det var så länge sedan vi träffades nu. Vi hade ju bestämt att det inte skulle bli så här länge mellan gångerna men...vi kommer att träffas oftare efter detta. I en och en halv vecka kanske. Det känns bättre. Det känns så snörpligt när vi prata så kort tid på kvällen för det känns som om han vore mer närvarande i rummet när vi pratar länge.

Jag orkade inte skriva här i bloggen utan somnade jag med. Skulle ju upp tidigt nästa morgon