Det blev en kort natt och jag vaknade för tidigt…skulle vilja sova några timmar till. Men vi skulle packa bilen färdigt och din pappa skulle till jobbet så det var bara till att gå upp. En liten stunds kramning hinner vi förstås alltid med.

Efter frukost gick vi ut och fixade bilen. Släpet skulle på så din mamma slapp fixa det när hon skulle köra, hade inte kunnat lyfta det själv eftersom att det är mycket tungt lastat. Flyttade runt lite bland bilarna för att vi skulle få plats.

När din pappa åkt till jobbet gick din mamma upp och kollade lite mail och sen somnade hon en timme. Det var behövligt. Läste sen lite på sidan www.smaanglar.org  Det är en sida för oss som har förlorat barn innan de fick komma ut i världen. Där finns det berättelser från andra hur vad de har varit med om och det känns bra att läsa där att man inte är ensam. Däremot har varken din mamma eller pappa behov av att träffa andra som har varit i samma situation. Vi har vänner och familj som vi kan prata med. Men det känns bra att läsa om det, det finns lite andra tips även på den sidan. Hur man gör med syskon, både de som blev stora syskon och de som kommer att bli småsyskon.

Gick upp och åkte iväg och handlade, din farmor och farfar hade åkt en dag för tidigt till Dorotea. Så vi missade att skicka bud med dem, för de brukar handla mat till oss men nu fick vi handla själv. Nu är det ju så varmt att man inte kan handla kylvaror redan i Kvissleby utan vi får handla längs vägen. Hade ju också bilen full med återvinningssaker så jag var och kastade det innan jag körde hem.

Sköljde av din pappas bil, som han önskade. Började packa det sista i bilen. Det var inte lätt för det var inte mycket plats kvar, men jag packade om lite och tryckte in i alla hörn som det fanns kvar. Men till slut fick allt plats. Men det var inte mycket plats över att stoppa in mer i så det var tur att vi inte hade mer som skulle med denna gång.

Åt lunch och då ringde din pappa och sa att jag kunde komma tidigare att hämta honom och det hade jag ju inte planerat men jag var färdig när lunchen var uppäten. Inga-Britt ringde, hon hade varit på Hamrelund och hälsat på min efterträdare. Måste känns lite konstigt tycker jag men det är väl för att det är mitt kontor…men jag har ju själv hoppat av stolen. Men visst känns det inombords att jag inte är chef på Hamrelund längre. Hade ju inte tänkt mig ett sådant här avslut, trodde jag skulle komma tillbaka med barnvagn och hälsa på. Nu kommer jag att komma tomhänt tillbaka till personal som säkert har mycket frågor och det kommer att bli ett sorgligt möte istället för ett glatt. Det gör ju att jag drar mig för att åka dit. Dessutom kommer jag att träffa många personer samtidigt och det kommer ju att bli tufft. Nu kommer en del att komma och hälsa på mig hemma innan och det känns bra. De kommer att komma i smågrupper och då klarar jag det mycket bättre. Din mamma och pappa har fått en inbjudan till vår fest på Hamrelund och det ska vi försöka komma på.

Åkte och hämtade din pappa, han fick vackert sätta sig på passagerare sätet. Vi brukar köra våra egna bilar men nu har din pappa kört så mycket bil att jag tänkte att han behövde vila. Det var ett tungt lass men din pappa har turbo och ibland tycker även din mamma att det är bra. Hade vi haft min bil hade vi inte kommit upp för backarna…

Vi tog en annan väg denna gång eftersom att vägen efter Ramsele är under reparation och otroligt guppig. Så vi tog en sväng om Sollefteå istället, en väg som din mamma tyckte var lite finare men längre. Tog en fika och en glass i Sollefteå, det är ju nästan sommarvärme och då blir man lite glass sugen. Annars har din mamma och pappa blivit mycket bättre på fikabröd och kakor. Äter inte alls lika mycket nu och vi försöker även äta mer grönsaker. Man måste ju börja någonstans och visst måste man unna sig något men inte alla dagar. Jag köpte vindruvor som vi kan fika på istället för godis när vi körde upp.

Åt mat i Junsele, en ort som verkar krympa. Konsum har lagt ner sen vi var där förra gången i sommar. Men vi hittade ett gatukök och åt lite korv med mos. Satt ute och åt, det är ju inte så trafikerat där… men det var mysigt att få sitta ute.

Körde vidare och räknade ut att vi skulle hinna handla kylvaror i Dorotea. Men det var ju fortfarande varmt och det var ju 16 grader då vi kom fram och då var klockan nästan 19! Det var inte mycket snö längs vägen. Din pappa sa hela tiden att det kommer att vara mycket snö på Granberget men jag var lite mer tveksam. Men i Dorotea var det inte mycket snö och inte på Granberget heller. Din pappa hade ju helst velat att det skulle ha varit skoterföre men det var det absolut inte. Men visst är det snö och mycket på vissa ställen men din farmors vårblommor börjar komma upp och det är ju tidigt.

Då vi kom fram fikade vi hos din farmor och farfar och vilade upp oss lite. Sen var det till att packa upp bilen. Vi var ju fyra stycken som hjälpte åt så det gick ganska fort ändå. Men oj vad mycket saker vi hade med oss.

Trots att de var valborgsmässoafton idag så har vi inte sett någon eld. Vi har ju använt dagen till transport och eldarna tänds ju inte förrän det blir mörkt och vi kom fram för tidigt för att hinna se några. Här på Granberget hade de inte heller gjort någon eld men det får bli till ett annat år.

När allt var klart gick vi upp till oss och tittade lite på tv. När vi gick och la oss så pratade lite om att det var här allt började när du Gabriel föddes. Ändå kändes det inte så när man kom hit idag. Trodde att det skulle vara obehagligt att komma hit men det var det inte. Tror att det var bra att din farmor och farfar kom hem till Ljusdal när din mamma fyllde år så vi inte bara träffar dem här. De är ju också en påminnelse om dig eftersom att de var med då du föddes.

Det känns som om det är otroligt länge sedan vi var här men kom fram till att det var exakt 6 veckor sedan vi kom hit förra gången. Då vi la oss den kvällen hade vi inte kunnat förutsäga vad som skulle hända vår lilla familj senare under natten.

Jag känner ju att jag har stoppat undan mina känslor, min sorg och det känns nu för det är precis som att jag inte vill komma ihåg. För den oro jag hade här för 6 veckor sedan kan man inte förtränga så lätt, eller borde man inte göra. Det går bara inte att glömma för det kommer att pocka upp senare i så fall. Tror att det är bra för din mamma att komma hit, skriva i bloggen och göra ingenting. Hemma är det så lätt att göra annat istället för att slippa undan att tänka och känna, här kan jag inte förtränga lika mycket.

Vi tyckte båda två att tiden har gått fort sen du föddes Gabriel. Det känns så otroligt länge sedan och speciellt nu när man kommer hit känns det som det vore extra länge sedan. Det var ju ett riktigt trauma vi var med om då du föddes och inte levde och det är kanske därför man inte riktigt vill minnas. Det ligger långt instoppat och är jobbigt då det kommer ut. Det känns precis som vanligt när jag kom hit men jag tror inte det är så enkelt. Men det kommer kanske att kännas annorlunda efter några dagar. Vi ska ju stanna här tills på söndag.

Din pappa känner ingen koppling till stugan med att du Gabriel inte kom ut levandes och det kanske inte din mamma heller gör men jag trodde att jag skulle göra det.

Somnade gott, det har varit en lång dag och vi har kört långt så när vi väl prata färdigt så somnade vi som stockar. Att somna i famnen på din pappa är det bästa jag vet. Här på landet behöver man inte ha öronproppar heller, skönt…

Vaknade av att det var ljust i rummet. Trodde inte att klockan var så mycket, hade hört när Pernilla gick iväg till jobbet. Men nu var klockan halv åtta och dags att gå upp. Vi låg nära varandra och jag tog din pappas täcke, vilket gjorde honom förvånad! Jag var varm och ville inte ha mitt varma täcke längre. Din pappa alstrar nämligen en hel del värme och jag har inte åter fått min kyla i kroppen sen jag var gravid. Innan dess var jag en riktig fryskylling men så är det inte längre. Låg och mös en stund innan din pappa gick upp.

Hörde Anna och din kusin Alice i rummet sidan om, Alice verkade pigg. Hon skriker ju mest då jag träffar henne och kräker så vi får se om jag får se en annan sida av henne idag.

Din mamma kidnappade din kusin Alice direkt, gav henne mat så kunde Anna göra frukost, en bra deal tyckte din mamma. Vi åt frukost och sen var det dags för din pappa att gå till tunnelbanan. Din mamma följde med honom dit så han inte gick vilse i storstaden… Han var så fin i sin sommarskjorta, blir så glad inombords när jag ser på honom.

Nu när jag har kollat lite mer på bilderna på dig Gabriel ser jag att redan på första kortet då du precis kommit ut har du din pappa håla ovanför munnen. Han har liksom en håla mellan munnen och näsan och du hade precis en likadan. Det är ett litet kännetecken på din pappa och dig, det är inte så vanligt tror jag.

Det var jättefint och varmt väder idag igen så vi skulle gå ut och gå. Men först skulle din kusin få mat en gång till så vi slapp stanna och ge henne mat längs vägen. Fixade undan sängen och låg och mös med lilla Alice. Det känns ju ändå lite speciellt med Alice för hon var ju nästan lika liten som du var Gabriel. Hennes mamma hade lite samma symtom som din mamma och vi följdes åt. Du skulle ha kommit 8 veckor efter Alice, nu kom hon ju också lite tidigare så det var ju ingen av er som höll tiden. När jag är med Alice tänker jag, att det kunde ha varit du Gabriel, hur skulle det då ha blivit. Troligen skulle vi inte ha varit i Stockholm just den dagen i alla fall, du hade väl ha varit för lite för att åka bil så långt. Du slog ju verkligen runt på hela vårt liv, både positivt, negativt och praktiskt. Trodde inte den praktiska biten skulle bli så svårt.

Allt var så planerat, du skulle komma precis i rätt tid för hur vårt liv skulle bli. Skulle vara hemma med dig nu under husbygget och vi skulle kunna flytta in i lugn och ro i Fannbyn. Skulle förhoppningsvis skaffa dig lite syskon, ett till enligt din pappa och minst två till enligt din mamma. Sen skulle din mamma söka nytt jobb i Östersund några år senare. Men nu blev jag helt plötsligt utslängt i verkligenheten och måste redan nu fundera på vad jag ska göra i framtiden. Man kan ju inte förutsätta att det är lätt att få nytt jobb eller att man snabbt blir med barn igen. Detta är en av de sakerna som gör det svårast att komma vidare i sorgen, det är ett hinder som jag bär med mig hela tiden. Man vet ju inte om jag kommer att bli sjukskriven eller inte, eller hur länge så framtiden är något som man måste tänka på. Det känns i alla fall bra att jag har sökt skola till hösten, nu är det bara att hoppas på att jag kommer in.

Då kusin Alice hade ätit bäddade vi ner henne i vagnen och gick iväg. Oj, vad varmt det var! Vi gick i t-shirt och det var inte kallt… Gick över Årstabron till söder och där gick vi in och handlade på apoteket. Nu är det dags för din mamma att köpa allergi medicin, björken är på antågande och då blir din mamma sjuk. Men med lite ögon- och näsdroppar blir det mycket bättre.

Vi skulle äta glass på ett speciellt ställe som Anna kände till, men det visade sig att de hade slagit igen…snopet!! Så vi gick till söderhallarna och köpte oss var sin macka och satte oss ute på medborgarplatsen och åt den. God var mackan och varmt var det ute.

Nu var våra fötter möra och benen också, det är väl en 7-8 km som vi gått så det blev tunnelbana hem.

Under tiden då vi gick pratade vi lite om hur mitt sorgearbete fungerar, eller inte fungerar. Jag tycker ju själv att jag går runt sorgen och låtsas som att det inte finns men Anna säger att jag kanske måste vara utanför ett tag till för att jag ska kunna klara av det. Det krävs otroligt mycket kraft för att kunna hantera sorg. Då jag grät som mest var det som att springa maratonlopp hela dagarna i ända. Så hon har kanske rätt, man måste även samla kraft ibland. Men det känns som om jag vore helt frisk och att jag skulle kunna leva ett helt vanligt liv men jobb och allt och vara som vanligt. Som jag var innan men så är det ju inte alls, men det känns som att det verkar så. Jag ser och verkar pigg på utsidan men det är jag inte alls på insidan. Det är som att man skulle önska sig ett gips eller nåt som visade att man har sorg. Att jag inte är som jag har varit eller som jag ser ut att vara. Jag förstår nu varför sorgeband kunde vara nyttigt…då markerar man att man har sorg och alla vet det.

Vi diskuterade även när du Gabriel kommer att var offentlig? För vem berättar man att man har en son som inte levde då han kom ut? Då folk frågar om vi har några barn vad svarar vi då? Ska man berätta för vem som helst att du Gabriel föddes? Det är en fråga som jag har funderat mer och mer på. Häromdagen pratade jag med grannarna, vi pratar ju mest med varandra när det är trädgårdsarbete på gång, inte alla lika ofta på vintern. Nu berättade jag att jag skulle flytta och bygga nytt hus i Östersund. Men jag berättade inte om dig Gabriel för jag tror inte de visste om att du skulle komma. Men kanske är det så att de anat men nu ser de mig och tänker, nej, så var det inte. Skulle de vilja att jag berättade? Ska jag ta hänsyn till hur andra kommer att reagera? Jag vill ju att hela världen ska veta att du föddes, att du är vårt älskade barn men vill alla veta?

Det är frågor som rör runt i mitt huvud och som gör mig ledsen och nedstämd. Kommer vi någonsin att vara redo för döden. När kommer döden att vara ett naturligt samtalsämne. Min lillebror Nicklas har vi ju alltid pratat om på ett naturligt sätt. Är det för att han levde i nästan 10 år innan han dog?

Anna frågade om jag skämdes över att vara så pigg som jag verkar. Nej, så är det nog inte, men kanske är det så om man tänker efter. Men jag är så rädd för att glömma och att går runt och att det kommer att komma tillbaka igen vid ett senare tillfälle. Kuratorn sa ju att det trots allt bara gått drygt 5 veckor sen det hände så det är ju lite tidigt att säga hur det gått. Men det känns som en evighet och det känns som att jag håller på att glömma bort dig Gabriel, hur du kändes och hur du såg ut då du låg i min famn. Jag vill inte det!

Vi pratade mycket när vi gick där om både dig Gabriel, din mamma sorg och om allt annat i livet. Det känns bra att prata med Anna för hon ställer så bra frågor. Får mig att tänka efter på ett annat sätt.

Då vi kom hem köpte vi glass, fick nöja oss med GB nu när de andra hade stängt. Satte oss på balkongen och fikade. Kusin Alice fick ligga på två stolar i sin lift och hon verkade njuta av att ligga där ute i den friska luften. Friskt var det för det blåste rejält. Din pappa dök upp sen, och det var ju varmt åt honom. Han fick också lite glass innan maten. Vi tog efterrätten först för att orka…

Vi åt mat innan vi åkte hem. Det skulle ändå vara så mycket köer på E4an om vi åkte direkt. Anna hade gjort ungsbakad falukorv och halva hasselbacks potatisar och det var jättegott och det är ju något som även din mamma och pappa skulle klara av.

När vi ätit åkte vi och då hamnade vi likväl i köerna. Det hade hänt någon olycka och det var kö ända tills vi kom ur Stockholm men det stod inte helt stilla i alla fall. Din pappa förstår inte varför alla människor vill bo på samma yta när det finns fullt med plättar i Sverige som ingen bor på. Han har ju en viss poäng med detta, det finns ju många platser i Sverige som är otroligt vackra som det borde bo fler människor på.

Men vi kom ändå ganska fort ifrån Stockholm och åkte via Ljusdal. Skulle hämta hem din mammas bil som behöver få sommardäck.

Då vi kom närmare Bollnäs så såg vi att björken hade slagit ut. Det hade den inte gjort då vi åkte ner dagen innan. Så nu är även våren på väg hem till Ljusdal.

När vi passerade Bollnäs och Hamrelund kom tårarna. Tänk att jag inte ska dit och jobba mer, inte träffa personalen och inte pensionärerna. Speciellt tänkte jag på pensionärerna, både de som bor på Hamrelund och även de som kommer dit och äter. Blev så berörd av det och grät en stund. Det blev lite uppenbart att jag inte ska tillbaka till Hamrelund och det känns långt in i själen. Jag har trivts så otroligt bra där och hade jag inte träffat din pappa och du hade blivit till vet jag inte om jag kunnat ta mig därifrån.

Pensionärerna satt ju utanför mitt kontor och jag var alltid ute och pratade med dem och även de som kom dit för att äta kastade alltid en blick in till mig och hälsade. Anledningen till att jag sökte jobb på ett äldreboende är ju för att jag gillar gamla människor och fast att jag inte jobbar med dem direkt så är jag omgiven av dem.

Det kändes sorgligt att jag inte ska tillbaka till Hamrelund som chef men ni ska veta att Hamrelund kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma er, varken pensionärer eller personal. Ni har varit helt underbara!

Vi passade på att fika lite tårta som blev över och drack te/kaffe då vi kom till Ljusdal. Pratade även med katterna som blev glada då de såg oss. Pricken fick även komma ut en stund.

Hittade lite mer att ta med…det är farligt att åka hem en sväng. Sen körde vi bakom varandra till Sundsvall. Kom hem tidigare än vad vi trodde. Packade ur bilarna och sen gick vi och la oss.

Jag frågade din pappa hur han kände det att vara tillsammans med Alice. Han sa att han tänker väl att du Gabriel skulle ha varit lika stor som Alice men känner inga kopplingar till henne. Utan hon är bara Alice och ingen annan.

Det har varit en lång dag och vi sov lite halvkasst i natt, speciellt din pappa. Så vi somnade gott och snabbt, mindes inte ens att jag somnade.

Igår somnade jag som en stock, direkt då din pappa sa godnatt. Jag la mig inte ens på rätt sida som jag brukar göra utan somnade direkt. Jag vaknade inte heller då din pappa kröp över på sin sida i sängen. Troligen tog det på krafterna igår då vi packade bil och släp och rensade i din pappas hus. Jag har inte fått tillbaka alla mina krafter som jag hade innan utan blir trött av att vara igång. Har fortfarande lite krämper kvar sen min långa promenad häromdagen.

Idag låg vi kvar länge och myste. Ingen av oss ville gå upp. Det var en sådan dag som man skulle vilja att det fanns roomservice! Låg och pratade om allt möjligt, vi har alltid något att prata om. Ämnena sinar aldrig, förstår inte hur vi kan ha så mycket att prata om när vi pratar med varandra så ofta. Vi har inte pratat så mycket om dig Gabriel nu som din mamma kanske önskar men det har inte bara blivit så. Vet inte varför?

Gick upp då din pappa hade fixat frukost. Vi äter i vardagsrummet nu för bordet står kvar och det är där stolarna är. Måste slå ihop det någongång och ställa iordning. Maten flyttar vi också fram och tillbaka, eftersom att vi är några dagar på varje ställe håller sig inte all mat utan den transporteras hit och dit. Det är egentligen bara smöret som stannar kvar och flingorna.

Idag skulle vi jobba hårt här hemma hos din mamma, garageporten skulle lagas, det skulle krattas, tömmas i rummet uppe och lite annat smått och gott. Vi började med att vara i garageporten, din pappa började laga garageporten och din mamma städade garaget.

Inatt gick jag upp och letade upp öronproppar, din pappa snarkar och jag tycker att det blir oftare och oftare. Men sen somnade jag gott med din pappas arm omkring mig och sov gott. Vaknade före din pappa idag för det blev så ljust i rummet och så spelade radion. Din pappa brukar vakna innan radion startar men inte idag. Låg och myste lite innan din pappa gick upp och gjorde frukost. Din mamma låg kvar en stund innan hon gick ner och höll honom sällskap. Jag äter lite frukost med honom så vi får ses även på morgonen.Då han åkte till jobbet gick jag upp och la mig igen, tittade på TV och sen somnade jag en stund igen. Sov en timme och sen tittade jag mer på TV och kollade mina mail. Gick upp och började skriva här. Har inte haft energi för det innan men nu tänkte jag att jag måste, glömmer ju så lätt bort vad man gjort. Åt lunch som bestod av gröt och mackor och drack te. Då jag skrev om min födelsedag grät jag hela tiden. Jag önskar så mycket av hela mitt hjärta att du Gabriel var här, vill ibland inte förstå att du inte finns. Känner då verkligen hur orättvisst det är att du inte fick leva med oss. Skulle vilja bli förbannad och slå ner något men det hjälper ju inte, du kommer ju inte tillbaka för det.Funderade idag på hur jag kommer att reagera om jag blir gravid igen. För jag är inte rädd för att bli gravid men hur kommer jag att känna då jag verkligen är det. Kommer jag att låsa in mig och hoppas att inget händer? Kommer jag att stå utanför dörren på BVC varje dag? Hur blir det då jag gå in i vecka 35 då du Gabriel föddes? Man kan ju inte veta, man kan bara hoppas att det går bra nästa gång. Vädret är otroligt vackert och jag hade tänkt att jag skulle gå ner till Kvissleby, skulle posta ett brev och handla lite. Jag hittar ju bara bilvägen här så jag började med att gå lite vilse men det gjorde inget. Jag hittade nämligen fullt med tussilago och även vitsippor! Att det fanns tussilago visste jag med att det hade kommit vitsippor hade jag inte hört, snön har ju precis försvunnit!! Jag har ju fått en ny fin telefon med en fin kamera i så jag tog några kort, otroligt vackert, speciellt vitsippor tycker jag.Gick sen på rätt väg som jag hittade och letade efter fler vårtecken men det fanns bara tussilago. Hade lite väl mycket kläder på mig för efter vitsippeupptäckten tog jag av mig jackan och efter ett kort tag tog jag även av tröjan. Det är ju 15 grader men man har ju inte vant sig ännu. För en månad sedan var det ju fullt vinter! Och vi åkte skoter… Gick och kollade lite i Kvissleby city. Det går fort men det är lite avlångt. Gick bort till simhallen för att kolla öppettider och priser. Gick sen in på ICA och köpte kuvert så jag kunde skicka iväg en nyckel som hamnade i min ficka…tur att de hade reservnyckel… Gick in och handlade lite också. Köpte lite dricka för det var ju som sagt varmt idag.Gick sen vilse igen…hittade en annan väg som verkade vara bar men jag hamnade på fel sida om järnvägen så det vara bara att gå tillbaka igen. Blev då lat och gick längs E4:an ett tag men sen hamnade jag rätt igen. Hittade då videkvistar som jag knyckte och sen hittade jag blåbärsris som jag också knyckte. Tog sen en extra sväng om tussilago och vitsippestället och plockade lite av dem också. Det är uppför här så det gick tungt hem men jag var ute i 2 timmar och det var skönt.
När jag kom hem var jag hungrig! Så jag åt först frukt men fick till slut ta några mackor för att lindra hungern. Har inte varit så hungrig på länge, kanske ett bra tecken. Men jag hade ju jobbat för lönen…Satte mig för att skriva här igen. Din pappa skulle inte komma hem förrän efter 18 idag så jag hade tid på mig.  Pratade med Marianne på jobbet innan idag. Hon gratulerade till att vi gift oss! Det är kul att de verkligen blir glada över detta, de på jobbet har ju ändå fått vara med från början och hört mycket om din pappa fast att de inte träffat honom så ofta. Pratade med henne ett tag, de vill komma och hälsa på och nu är jag ju knappt hemma förrän efter den 5 maj. Jag vill gärna att folk hälsar på mig bara de inte kommer får många åt gången. För det var på gränsen då jag fyllde år, jag vill ju inte heller ha kravet på mig att vara värdinna. Men för min väg tillbaka är det nog väldigt bra att de från mitt jobb kommer till mig innan jag kommer till dem för det blir för mycket att träffa alla på en gång. Pausade lite med att laga mat, vi ska ju bli bättre på det och nu när jag är hemma så ska jag försöka laga mat och lära mig att planera bättre. Idag blir det lasagne. Jag har iaf börjat med att lägga upp grönsaker direkt på tallrikarna för då blir det inget över som man måste kasta efter några dagar i kylen… Tömde diskmaskinen och tänkte att det som varit naturligt innan nu måste planeras. Jag måste lägga upp dagarna med vad jag ska göra annars försvinner bara dagen förbi till ingenting. Jag fungerar inte som jag brukar och kan inte ta ansvar ens för mig själv. Så fort jag får krav på mig fungerar jag inte längre. Utan det får bli som det blir, och din pappa ställer inga krav på mig nu när jag är hemma utan han blir glad över vad gör istället för att klaga på det jag inte gör och det känns bra. Skrev vidare i bloggen. Har börja kolla bakåt hur jag skrivit och har redigerat lite här och där. Ni kanske inte går tillbaka men jag vill ju att det ska vara rätt sen när jag skriver ut det och spara det i min Gabriel pärm som jag ska göra så småningom. Kollade även upp vilken församling vi kommer att tillhöra då vi flyttar norrut. Troligen kommer vi att tillhöra Sunne församling och den kyrkan ligger bara några få kilometer från oss och där finns en minneslund. Har skickat mail till dem om lite frågor jag har om begravningen. Vi ska snart boka den så alla som vill har chans att komma upp. Då din pappa kom hem ringde precis telefonen som idag varit ovanligt tyst. Det var nästa Marianne på jobbet. Jag blir lika glad varje gång det är någon som ringer till mig som inte brukar ringa. Hon gav mig så mycket fin feedback på mitt jobb som chef och det är ju alltid kul att höra. Pratade också om vilken mysig stund vi hade på tisdagen, sista dagen jag jobbade. Hon kände ungefär likadant som mig och det var egentligen första dagen då jag verkligen kände att jag längtade efter att du Gabriel skulle komma. Att jag såg framemot att du skulle komma och att jag skulle vara hemma med dig.Vi pratade även om pensionärerna på jobbet och att de också frågar efter mig. De undrar när de ser att min dörr alltid är stängd. Nu kommer den inte att vara det eftersom att min efterträdare har börjat. Marianne berättade också att vår ena fågel har lagt ägg så det kanske blir fågelungar i sommar! När jag pratat färdigt åt vi mat och din pappa berömmer alltid min mat oavsett hur det smakar! Ett smart drag så han slipper själv…Vi gick ut och gick en runda, din mamma blir vältränad nu. Det var lite kallare nu men skönt att komma ut ändå.Fikade lite då vi kom hem, utan kaka! Och sen tittade vi på TV. Vi såg på Lyxfällan och man kan ju alltid lära sig av dem. Vi diskuterade hur mycket vi skulle behöva lägga på mat i månaden. Vi är ju lika dåliga på att laga och planera mat, speciellt att planera för laga kan vi om vi vill. Men vi har dålig fantasi så det blir jämt samma och har vi inte tagit fram något äter vi gärna ute istället så slipper vi laga!Men vi har lovat varandra att vi ska blir bättre på detta och detta skulle du Gabriel lära oss så för din skull måste vi bli bättre. Så imorgon ska nog din mamma börja skriva på en matsedel göra en mall så vi kan fylla i så vi kan handla efter den och inte efter vad vi är sugna på då vi står i affären. När det var slut tittade vi på det vi spelat in på videokameran som din mamma fick i födelsedagspresent. Vi är väl inte världens bästa filmare men vi blir förhoppningsvis bättre. Inte är man lika snygg som man heller trodde, och så har man så konstig röst. Sen gick vi och la oss, låg och pratade ett tag innan vi somnade. Idag gick det lättare att somna, din pappa hann inte börja snarka…  

Jag hade satt klockan idag för jag ville ju vinka av mina vänner. Helenas bil var fullpackad och din morbror fick sitta i ett hörn i baksätet. De kom iväg tidigare än vad som var tänkt men de har ju långt att köra så det var väl lika bra.

Då de åkt iväg hämtade jag tidningen och sen gick jag upp och la mig hos din pappa igen. Sov en liten stund till. Din mamma tycker att det är mysigt att sova länge på morgonen, går gärna upp och äter lite och lägger mig sen igen och sover så gott!

Vi vaknade igen och låg och pratade och kramades. Idag är en speciell dag för idag skulle du Gabriel födas, du var beräknad till den 21 april men du kom en månad förtidigt. Eftersom att denna dag redan var lite speciell så tänkte vi att vi slår till och gifter oss idag.

Vi hade planerat att gifta oss innan Gabriel föddes men vi hann inte. Din mamma friade på skottdagen. Hon har nog aldrig varit så nervös i hela sitt liv, pratade så fort att din pappa inte förstod riktigt allt jag sa men han sa ja! Och sen fick jag berätta en gång till vad jag hade sagt.

Då vi redan bestämt att vi skulle gifta oss så tänkte vi göra det innan du föddes. Det är lättare att vara gift då det gäller juridiken. Skickade in hindersprövningen men den kom inte tillbaka godkänd förrän du var född. Direkt då kändes det inte så angeläget att gifta sig men viljan har vuxit fram under tiden.

Då kom din mamma på att just denna dag skulle vara en bra dag att gifta sig på, till din ära Gabriel.

Så när vi väl vaknat och ätit frukost så skulle vi välja kläder till din mamma, din pappas kläder var redan klart. Men vad skulle din mamma ha? Var jag tvungen att ha klänning eller kjol, eller kunde jag ha byxor? Jag har ju inte så mycket kläder framme för jag packade undan allt jag inte kunde ha då jag var gravid. Det är ju inte heller sommar och inte vinter så det är svårt att hitta något mellanting.

Till slut så tog jag en svart klänning, det är ju inte lika noga om man gifter sig borgligt som vi skulle göra. Vi kommer att gifta oss i kyrkan senare men det kommer vi att göra när vi får möjlighet. Närmaste tiden kommer mycket att handla om att bygga upp en ny tillvaro. Det bröllopet får då bli mer planerat. Då blir det riktig fest och förhoppningsvis i vinterskrud.

Eftersom att det var fint väder gick vi ut och började fixa i trädgården. Din pappa fick gräva upp rosenbuskar och din mamma krattade. Åt lite lunch och sen fortsatte vi igen med trädgårds arbetet. Efter mycket slit tog vi en fika och då såg vi att kl var 15.50 och vi skulle gifta oss kl 17.00 Linda ringde och jag berättade lite hur det var då jag fyllde år och då kom jag och tänka på ringen som jag skulle byta. La på luren och åkte 16.10 ner till köpingen för att hämta ringen. Kom då på att jag kanske skulle blommor! En liten brudbukett, nu hade jag inte så mycket tid så jag åkte in och köpte tre röda rosor och fick ett litet snöre med.

Körde hem och hoppade i badet 16.25 och sen gick allt undan. Vi skulle hämta Maggan och Fredrick 16.50 och de är inte alltid i tid men nu stod de och väntade på oss.

Åkte till förvaltningshuset i Ljusdal och där på biblioteket har de ett Hälsingerum som de använder till vigslar om man inte har egna förslag. Där var Kerstin som skulle viga oss och hon bad oss andas lugnt, då vi nästan kom springande in. Så vi lugnade ner oss lite och sen började vi. Hon tog den långa varianten och man minns ju inte så noga allt vad hon sa. Jag fick ju en filmkamera i födelsedagspresent men den hade vi ju inte med oss… men den nya telefonen hade vi med och kamera.

När hon frågade mig och jag tog din pappa till äkta man tänkte jag: går det till så här även borgligt? Vet inte riktigt vad jag tänkt innan men jag sa naturligtvis JA. Det gjorde även din pappa och sen var vi gifta. Maggan och Fredrick tog lite bilder på oss och sen åkte vi iväg för att äta lite. Det var ju måndag så alla ställen är ju inte öppna men vi hittade ett ställe.

Vi fick ett nyckelskåp av Maggan och Fredrick som en symbol att nu ska vi dela allt. Det var riktigt passande för din pappa svär jämt över sitt nyckelskåp. Åt gott och din mamma drack dagen till ära vin. Sen gick vi till nästa ställe och tog en Irish coffe, men det var för lite socker och grädde i den för att den skulle passa din mamma i smak!

Då vi gick hem ringde Anna och då var jag ju tvungen att berätta för henne om vad vi gjort. Hon skrek i luren och gratulerade oss.

Då vi kom hem packade din mamma för hon skulle ju inte vara hemma på några dagar nu. Men vi skulle ju upp tidigt så det blev ändå en ganska tidig kväll.

Låg och pratade om hur det blivit och om hur mycket vi har hunnit med under vårt första år tillsammans. Att det känns helt klockrent mellan oss och att det inte har funnits några tvivel angående att det skulle vara Vi. När man genomgår något så traumatiskt som vi gjort nu när du Gabriel dog så kommer man nog antingen närmare varandra eller så glider man isär. Vi har bara kommit närmare varandra men vi hade ju egentligen bestämt oss för länge sedan att vi skulle gifta oss men vi hade ju inte satt något datum men nu är vi glada över att just din dag även blev vår dag.

Även om vi är mitt i sorgen känns det inte fel att gifta sig nu. Men det skulle kännas fel att ha ett stort bröllop med stor fest just nu. Vi hade ju redan bestämt att vi skulle gifta oss innan vi fick barn och även om vi inte har barn på gång nu så vill vi gärna vara förberedda om det blir så.

Ditt gosedjur giraffen som du fick av mormor har ju din mamma som en symbol för dig Gabriel. Den var naturligtvis med i din mammas handväska under vigseln och jag sa till din pappa att tänk om Gabriel kunde ha varit med idag. Det känns alltid så sorgligt när man tänker på allt du skulle kunna vara med på men som du aldrig kommer att vara med på.

En sak är säker och det är att vi gifte oss idag till din ära kära Gabriel.

Vaknade med din pappas sida idag, det var länge sedan men alltid lika trevligt. Idag är det ett år sedan din pappa och jag träffades första gången. Vi var båda lite less och hade väl inte så mycket hopp om att det skulle bli något bra av det. Det är kanske då det händer! För vi gjorde bra intryck på varandra och detta året har det hänt så otroligt mycket på. När vi tänkte efter så kan man knappt tro att det bara är ett år sedan, knappt det för andra gången vi träffades var den 12 maj. Din mamma var inte lika säker på att din pappa var den rätta som din pappa var. Men jag är glad över att jag träffade honom och han gav ändå ett sådant gott intryck att jag ville träffa honom igen. För de som känner din mamma vet att hon är lite kräsen…men nu har hon hittat rätt.

Du Gabriel kom ju till tidigt i vårt förhållande men du var så välkommen och vi sa att hände det så händer det! Och det gjorde det och vår lycka var fullständig. För trots allt har du gett oss så otroligt mycket fast att du inte är med oss. Vi älskar dig över allt annat Gabriel.

Låg och myste ett tag men sen kom Helena upp och ropade: Carina det är frukost! Men jag hoppades även att det gällde din pappa! Så vi gick upp, klädde oss och gick ner för att äta frukost tillsammans med de andra.

Det var bra med bordet för nu kunde vi även äta frukost ihop. Din mormor skulle åka med tåget vid 12 tiden så vi bestämde oss för att gå ner på köpingen och kolla lite innan hon åkte. Vi gjorde oss alla färdiga och din mormor och mamma körde bil ner med din mormors packning och de andra gick. De gick bort för att handla te medan din mormor och mamma kom bakefter. Då vi träffade dem gick vi in i en klädesaffär som har flyttat ner på köpingen och där hittade din mormor en klänning och Helena en blus som de handlade. Din mamma provade en röd jättefin klänning men den passade inte då din mamma har en otrolig svank…måste iså fall sy om den och det hade jag ingen lust med. Sparade lite pengar istället.

Vi gick till Finess och fikade innan din mormor skulle åka iväg. Anneli och Helena gick till apoteket, din pappa och morbror gick till bilen och hämtade din mormors väska och din mamma och mormor gick direkt till kaféet. Beställde var sin kaka och kaffe/te och sen kom de andra. Vi innan vi fikat färdigt var din mormor tvungen att gå för att hinna med tåget, kramade om henne och så fikade vi färdigt.

Innan Anneli och Helena kom till kaféet så hade de träffat Torsten. Det är en gammal cykeltränare till din mamma och Helena som kommer från Ljusdal men flyttade till Skåne och bodde där länge men som för nåt år sen flyttade tillbaka upp. Helena och din mamma hade träffat honom tidigare i vinter så han visste att jag skulle ha barn. Han frågade som tur var Helena om jag hade fått så hon fick berätta för honom om dig Gabriel. Att du var född men att du tyvärr inte var med oss och det kändes otroligt skönt att de träffade honom först för annars vet jag inte hur jag hade fixat det. När man dessutom träffas på en offentlig plats och Torsten är ganska skojfrisk av sig så det kunde ha gått fel.

Torsten kom sen upp till oss och hälsade. Så jag presenterade din pappa och morbror för honom. När han sen stod i kön kom han tillbaka till mig med telefonen i handen och gav den till mig. Då hade han sin ena son på tråden så jag pratade med honom. Han gratulerade mig på min 40 års dag och så pratade vi lite annat och jag bjöd hem honom till mig då han kommer nästa gång. Lämnade tillbaka telefonen men efter en liten stund kom han igen och då var det nästa son. Så jag svarade och han blev lite förvånad över vem som svarade. Han och jag har nog inte setts på 20 år och han har också fyllt 40 i år så jag gratulerade också honom. Den andra sonen har jag träffat några gånger de sista åren så han var inte lika förvånad.

När vi fikat färdigt, eller vi flickor, så gick vi in i affärer igen. Killarna satt kvar och fikade. Men sen gick vi hem och åt lite lunch. Det var en lång dag igår och det tog på krafterna att fylla 40! Din mamma och pappa sov en stund men sen gick din mamma ner men din pappa sov som en stock.

Sen var det dags för alla att hoppa in i badet eller duschen för vi skulle till Järnvägs och äta på kvällen. Fredrick hade dessutom sagt att vi kunde komma förbi dem och ta en öl innan vi gick ut. Killarna gick dit innan oss tjejer för vi var lite senare.

Drack lite öl, inte din mamma, hon Maggan och Fredrick innan vi gick vidare. Din mamma åt tre rätter men din pappa nöjde sig med två för det var antingen eller vitlök i förrättarna. Din mamma drack tom en mellanöl. Har tänkt att det inte är lönt att börja dricka då jag hoppas att få sluta snart igen då det är ett syskon till dig på väg. Men idag firade vi ju så då fick jag ju slå till.

Det var jätte gott och efter ett tag så gick din mamma och pappa hem. Jag är inte så upplagd för fest men lite fest ville jag ju ändå ha och de andra kunde ju få festa.

Så vi lämnade dem där och gick hem.

Somnade gott i din pappas famn. I vanliga fall sover vi i var sin säng hemma hos mig eftersom att din pappa inte tycker att man sover bra i min säng men nu två nätter på rad har han sovit hos mig. Nära och härligt! Man sover inte alltid så bra men det kan det vara värt när man får ligga nära, nu när vi inte har setts på så länge känns det extra viktigt.

Grattis!!! din mamma fyller 40 år idag, men är lika ung och vacker som vanligt.Har fått lite påbackning på att jag inte skriver men jag har ju haft en massa gäster men nu är de hemma igen och jag är i Sundsvall. Har iaf skrivit färdigt den 17 april nu och fortsätter nu med denna stora dagen.

Din mamma hade ju önskat sig frukost på sängen så öronpropparna var ju i så jag hörde knappt när din pappa ringde. Men svarade till slut och han undrade lite över allt han skulle ta med sig och skulle bara checka av. Sen la han på utan att gratulera din mamma...det var fräckt! och snopet! La mig tillrätta igen och efter 10 minuter kom din morbror Johan, Anneli och Helena och sjöng för mig med frukostbricka och paket. Kan det blir bättre?  Naturligtvis att du Gabriel varit sidan om.

Fick en telefon av din morbror, ville ha en sådan när jag fick barn så jag kunde enkelt kunde ta kort och skicka iväg. Men jag hoppas jag får använda mig av den till dina syskon istället. Av Anneli, Helena och Rickard fick jag HippHipp dvd och det har din mamma önskat sig länge, nu ska jag visa din pappa vad riktig humor är! och så fick jag presentkort på Granngården så jag kan handla fruktträd. Vill ha många och så vill jag plantera i år så det blir någon frukt snart!!

Då frukosten var uppäten gick jag ner och för att ta ett bad så jag var ren och fin när gästerna kom.

Först satte jag igång badvattnet sen gick jag ut och hämtade posten och där var paket! Även Maggan kom med blommor och en blåbärsbakelse, vet att din mamma gillar lite sötsaker. Så jag tog paus i badvattnet. Öppnade paketen, det ena var från din mammas gamla, unga, arbetskamrat Jeanett. Jag fick te och nyttigt godis! Hon vet att jag inte ska äta härdade fetter! Det andra var från familjen Svensson, där fick jag en ministaty av mamma, pappa och barn, jättefin och så fick jag mer te och presentkort på IKEA. Ska handla glas som vi ska ha till vardagsfint. Fick även en massa grattis kort och lite blomstercheckar. Det är jättekul att fylla år tycker jag för jag är barnsligt förtjust i paket.

Det har även kommit flera sms och jag tackar alla som uppvaktat mig, ingen nämnd och ingen glömd.

Maggan åkte till jobbet och jag hoppade i badet. Det fick gå fort för snart kom de andra gästerna. Både din mormor, farmor och farfar skulle ju komma. Hann precis på få mig kläderna när de kom. Först kom din pappa, farmor och farfar och strax efter din morbror och mormor.

Fick mer paket, fick en videokamera av din pappa, farmor och farfar. Det var också ett önskan som jag hade för att du skulle komma. Att jag ville filma allt du gjorde, men nu får jag även vänta med den tills dina syskon kommer.

Fast att jag inbillade mig att du inte levde i magen så märker man nu så här efteråt att allt var planerat för att du skulle komma ut frisk och pigg. Men det ville sig inte så men oj, vad jag hade önskat att det vore så. Att du lille Gabriel var här hos din mamma och pappa och förgyllde våra dagar. Det fanns ingen annan plan och det märks nu då allt rasar som man tänkt sig, du skulle göra så mycket gott för oss vår älskade Gabriel.

Jag fick en pärlguldring av din moster, mormor, kusin Ian och Danne. Den var för stor men jag ska byta den imorgon. En sådan har jag önskat mig länge.

Din mormor och morbror hade med sig fika så vi fikade tillsammans då alla hälsat. Detta var ju första gången som din mamma och pappas familj, delar av den, träffades. Vi tog in din mammas farmor gamla bord med skivor i så vi fick plats alla.

Din moster ringde och grattade mig och så berättade hon att när hon kom på sjukhuset undrade de varför hon var där. Skulle inte du fira din syster? Då hade doktorn svarat på mailet men det har kommit bort, han sa att eftersom att Ian är där så ofta kunde de ta det en annan dag. Så då hade de kunnat varit med här hos oss idag. Det känns riktigt tråkigt och dessutom hade hon haft det tufft då hon åkte själv på tåget och skulle byta i Stockholm. Missade ju nästan tåget. Men man kan ju inte göra saker ogjort men det hade varit kul om hon varit här hos oss.

Din pappa hade framkallat kort på dig Gabriel och förstorat dem så jag satte in dem i en ram. Det är en ram med plats för tre bilder. Det är en bild på dig i helfigur, där man ser dina söta kläder och ditt ansikte uppifrån så man kan se vem du är lik. Nästa kort är där du ligger i korgen med din lilla gosegiraff och de sista är på hela familjen, du Gabriel, din mamma och pappa. Har hängt upp den mellan fönstrena så nu har jag tagit ner Australien tavlorna, får hitta någon annan plats för dem.

Din morfar ringde, Mia, Ann-Catrin, Anna, Malin...säkert flera som jag inte kommer på så här i efterhand.

Din pappa fixade lunch så vi åt lite soppa. Det var fint väder så vi satt ute i solen sen och din mormor och farmor kollade in växligheten i trädgården. Din farfar tog en promenad.

Din mormor och morbror fixade till grytan sen och Helena hade kökstjänst som alltid och i detta läget var jag extra glad för det. Jag har varit orolig för att det skulle förväntas mer av mig men jag fixar inga krav på mig. Tårarna kommer då direkt och det känns som världen rasar. Din pappa visste ju om och även din mormor hur jag kände så de tog tag i saker utan att jag behövde be dem. Det kändes skönt.

Maggan och familj skulle komma kl 17 så då hade vi färdig maten. Din pappa hade skalat potatis och fixat sallad, grytan var färdig och vi satte oss att äta. Det smakade mycket bra trots att din mamma hade blandat kalvkött med vanligt kött…är inte den bästa i köket men det blev ändå gott.

Eftersom att din farmor och farfar skulle åka till Sundsvall och sova så tog vi kaffet direkt på maten så de kunde åka medans de var ljust. Både din pappa och farmor samt Maggan hade bakat kladdkakor så vi hade mycket kakor. Det smakade bara bra. Under kaffet reste sig din morbror upp och tog tag i sången. De sjöng alla för mig och sen blev det ett skånskt trefaldigt leve. Fast att din mormor gärna ville ha ett fyrfaldigt men din mamma är patriot så hon hurrar bara 3 gånger oavsett hur många alla andra hurrar. Tack! Det var en fin sångstämma!

Din farmor och farfar tackade för sig och åkte hem, så gjorde även Maggan med familj. Jag har ju varit orolig för att träffa barnen för jag visste inte hur jag själv skulle reagera på deras frågor eller brist på frågor. Men nu bjöd jag med dem på kalaset men det var bara Maja som kom för de andra var på andra äventyr. Hon var lite blyg för mig men sen när de skulle åka hem så var hon riktigt kramsjuk. Det kändes som vanligt.

Vi satt mest och pratade sen när de andra hade gått, din pappa filmade lite nu och då. Din mamma hade fått en flaska ”champagne” i julklapp men då låg ju du Gabriel i magen och jag kunde inte dricka den. Men nu tog jag fram den och ville utbringa en skål. Dels för att din mamma fyllde 40 år och dels för att imorgon är det 1 år sedan din pappa och mamma träffades första gången. Så vi hällde upp champagnen och skålade.

Då fick din mormor för sig att vi skulle ta lite kort, dels på din pappa och mamma och dels på din mormor, mamma och morbror. Så det blev fotostudio i vardagsrummet.

Då vi skulle sova saknade vi en säng till din mormor, men den stod i källaren. Det blev diskussioner om var hon skulle sova. Din mormor sa att hon kunde sova i soffan men Helena och din morbror erbjöd sig sina sängar och att de kunde sova i soffan istället. Men tillslut sa din mormor är man över 60 år ska man väl själv få bestämma vart man ska sova och hon intog soffan. Din mamma fixade täcke och kudde till henne. Sen gick din mamma och pappa och la sig. Det har varit en lång dag men en bra dag.

Jag hade bestämt mig för att det skulle bli en bra dag och en glad dag och det blev det. Jag tror inte Gabriel skulle vilja att jag satt och grät hela den dagen. Jag saknar ju dig Gabriel alla dagar och önskar att du vore här men trots allt blev det en bra dag. Är ju jätteglad över att alla ville komma. Jag hade ju trots allt inte bjudit in dem utan de kom av sig själva och det känns extra kul. Nu bor jag långt bort och vet att det är fler som skulle vilja vara där men pga avståndet inte kom. Det hade även blivit för mycket för mig då också tror jag och jag hade inte orkat. Nu blev det lagom och det kändes skönt att inte alla bara for iväg utan att de stannade kvar och sov över.

Idag vaknde jag av väckarklockan, hade inte satt in öronproppar för att jag skulle kunna vakna av klockan. Hörde att det var liv och rörelse nere så jag gick upp för att kunna passa kusin Ian medan din moster gjorde sig klar. Så jag åt själv först frukost och sen fick kusin Ian frukost. Tiden gick fort och sätt som det var hade vi nästan ingen tid alls på oss. Vi skyndade oss och kom fem minuter i tid till tåget skulle gå.

När vi stod där och jag kramade om din moster från både mig och din pappa, han hade skickat en extra kram, kom tårarna och jag blev jättelesden.

Tåget var lite försenat så det gällde att få på alla sakerna på tåget fort. När dörrarna stängdes grät jag hejdlöst, det gick inte att hålla tillbaka det länger och jag grät så jag knappt kunde se, snoret rann för jag hade ingen näsduk med mig. Nu kände jag mig ensamast i världen och längtade så otroligt efter din pappa. Trodde nästan jag skulle bli omhändertagen som jag grät men jag gick vingligt till bilen och fick torka ögonen så jag kunde se ut. Körde hem, fortfarande gråtande och gick och la mig. Men jag bara grät och grät och kunde inte sova, skickade ett sms till din pappa om att jag mådde dåligt men jag visste ju att han hade mäklaren där så jag kunde inte ringa.

Gick upp igen och hämtade posten och då satte nästa gråtattack igång. Jag fick dels ett kort från ena våningen på jobbet och sen fick jag ett brev och en skiva av en av personalen. Tänk att de tar sig tid att skriva ett brev till mig och skicka en skiva som hon tyckte att hon själv hade haft nytta av då hon hade sorg. Det fick mig att gråta hur mycket som helst.

Gick in och tappade upp ett bad, då jag satt där ringde din pappa och jag började genast gråta igen. Han kunde knappt höra mig som jag grät. Han tröstade mig med att din morbror Johan snart skulle komma men jag ville ju egentligen att din pappa skulle vara hos mig. I dessa lägen är det otroligt jobbigt att vi inte bor på samma ställe. Tänk att få krypa in i hans famn och bara få gråta, vad härligt det skulle vara. Man måste vara extra stark i sådan här lägen då vi inte är tillsammans. De säger att ensam är stark med det är bullshit...vi är starka tillsammans och speciellt din mamma och pappa. Vi trivs så bra ihop och blir starka då vi är tillsammans.

Jag gick och hämtade din morbror vid tåget, det var ju vårväder idag igen. Klarade mig utan att gråta ända tills stationen. Vi gick hem och kollade lite vad din mamma och pappa har renoverat sedan din morbror var här senast. Det är han som har hjälpt din mamma i mycket av renoveringen. Det var tills jag hittade din pappa för sen har han åkt på det! Satte oss på altanen och fikade lite lunch, mackor och te. Pratade lite om dig Gabriel och din mamma fick tårar i ögonen lite då och då. Fikade lite till och sen gick din mamma upp och la sig en stund. Pratade med din pappa, han har faktiskt ringt flera gånger idag. Sov en timme och sen ringde din pappa igen...Han har fått lite uppdrag att utföra.

Jag gick ner och började göra grytan som vi ska äta imorgon. Din morbror kom ut och hjälpte till. Det blir nog mat så det räcker! stekte bacon och älgkött och la i smålök och kryddor. Under tiden ringde Anna, så jag pratade med henne samtidigt. Berättade för henne att jag ska träffa Maggans barn imorgon, som jag har haft lite oro för att göra. Vet inte hur de reagerar eller hur jag skulle reagera. Pratade lite om barns sorg. Fick ett sms sen av Pernilla, Annas fru, där hon skrev att hon var så glad över att jag skulle träffa barnen, för hon har tyckt att det är viktigt för mig och ville inte att jag skulle vänta förlänge.

Plockade undan lite här och där, vill ju trots allt ha det lite fint imorgon när gästerna kommer. Ingela, en gammal jobbarkompis, ringde. Det känns bra när folk ringer till mig, eftersom att jag fortfarande har lite svårt för att ta tag i kontakten med omvärlden. Hon gratulerade mig i förskott och så pratade vi samtidigt som jag tömde kylen på allt som gärna gått ut själv om de kunnat.

Vi slutade då Anneli och Helena körde in på uppfarten.

De kom in och Helena hade bröd med sig, din mamma älskar Lockarps Fina och det kan man bara hitta i skåne och det är riktigt fint bröd. Kanske inte så nyttigt men gott. Din pappa och mamma fick även ett ljus av dem som man ska tända när man är tillsammans. Det stod något vackert på det men jag minns inte riktigt och nu är jag i Sundsvall och skriver och kan inte meddela det men ska göra det vid ett senare tillfälle.

Det var skönt att se dem men vi var hungriga och gick iväg och åt. Din mamma åt pizza och drack fanta. Fanta är din mammas vin...skulle jag druckit en öl eller ett glas vin tar jag nu fanta istället.

Det var inte lika varmt då vi gick hem men det är inte så långt hem.

Anneli och Helena flyttade in i sitt rum och vi tog en liten fika. Sen gick din mamma och la sig, var trött efter allt gråtande och ville prata med din pappa eftersom att vi inte träffas på så länge, längtar så efter honom. Skulle även skrivit färdigt här men orkade inte.

Igår ringde doktorn här i Ljusdal till mig. Hon hade liksom jag fått journalerna från Lycksele sjukhus och även rapporten om moderkakan. Det är fördelen med att bo i glesbygd. Här tar läkaren tid att ringa, hon beklagade sorgen och frågade hur jag mådde. Jag berättade lite vad som har hänt och att jag har en tid hos henne den 28:e och vi vill då gå igenom rapporten och journalen. Det känns bra att hon ringde, att hon bryr sig om hur vi har det. Hon sa också att jag kunde bli sjukskriven eftersom att jag inte klarar av att jobba eftersom att jag mår som jag mår och att jag inte är mig själv på långa vägar ännu.

Pratade med din pappa, har retat honom lite för att han inte kommer att vara här och fixa födelsedagsfrukost till din mamma. Var lite ledsen ikväll, dels för att jag saknar din pappa så otroligt och så för att jag har haft en tuff dag idag. Det har varit mycket gråt idag och jag har verkligen känt mig ledsen. Tänk om du Gabriel hade varit med på min födelsdagsfest, så mycket bättre det hade varit då. Imorgon är det 4 veckor sedan du föddes och tiden går ju trots allt fort, kan inte förstå vart denna tiden har tagit vägen.

Din pappa var ju trött som vanligt och skulle upp tidigt för att komma så fort som möjligt till din mamma. Så vi la på och Helena fick lägga telefonen på laddning. Din mamma behöver ju också sova så det var bara att stoppa i öronpropparna, så jag inte hör när de smyger upp och fixar frukost till din mamma imorgon bitti.