Din mamma fick äntligen upp ett levande barn på magen. Barnet gallskrek och det var som den underbaraste musik i världen. Klockan var då 01.49 och en av din mammas härligaste ögonblick. Jag frågade barnmorskan vad blev det? Det kan ju själv känna efter och det gjorde jag och sa, är det en tjej? Jo, det var en liten tjej som gallskrek på magen. Din mamma var så säker på att det skulle bli en kille denna gång. Då även du Valdemar var en kille tänkte jag nu kommer det bara killar.

Det var en barnläkare inne i rummet då din syster föddes. Hon kollade en snabbis och sa att hon kan ligga kvar där en stund. Så din syster låg på mammas mage och gallskrek, jag var så rädd att hon skulle sluta skrika. Din pappa fick klippa navelsträngen och din mamma ordnade så att en sköterska tog kort. Efter en stund tog de din syster och kollade hjärta och lungor och sen fick jag tillbaka henne igen. Ringde då till din mormor och berättade, jag var så lycklig och hon med. Hon hörde hur vår lilla dotter skrek. Vi tog lite kort på din syster med mamma och pappa och alla tre. Din pappa tog även på barnmorskan och sköterskan. Detta är ett minne man aldrig vill sudda ut.

Halv tre tog de Signe till neonatal. Innan dess hade de kollat henne och hon hade full pott på värdena, 10-10. De hörde inga uppenbara blåsljud men hade problem att höra så hon skrek så mycket. Hon hade normal tonus, rörlighet och var rosig och fin över hela kroppen. Alla andra kontroller var utan anmärkning. De kollade om hade hårtofsar på ryggen, kan undra varför? Men det hade hon inte, inte lik pappa… Din pappa följde med henne och en barnmorska upp dit. Din mammas moderkaka ville inte lossna. De provade med allt, hängde på mig och drog, jag fick medicin men hur än de gjorde lossnade den inte. Så jag fick åka ner på operation. Jag bara låg där och var så lycklig, dels för att jag hade fått ett livs levande barn och så att moderkakan satt fast. Personalen var så orolig för att moderkakan inte lossnade men din mamma var bara så glad att den satt fast. De verkade inte förstå hur glad jag är över att den satt fast. Så jag åkte leende ner till operation. Mitt i detta töcken, jag hade ju sugit i mig bra med lustgas träffade jag på en barnmorska jag känner lite. Jag var ju inte i det bästa skick men hon förstod nog…

Däremot var jag så otroligt törstig men jag fick inte dricka. Jag som aldrig är törstig och dricker på tok för lite fick inte dricka då jag väl var törstig. Jag tror jag skulle kunna dricka flera liter utan problem. Jag tjatade hela tiden om att jag ville ha dricka men eftersom jag skulle opereras fick jag inte dricka. Eftersom jag hade tagit ryggbedövning fick jag bara mer i den nålen. Jag fick säkert lite annat också och somnade gott. Det var samma narkosläkare så det kändes tryggt och samma doktor.

Det visade sig att det blev en komplicerad operation. Moderkakan ”utskaffas med stor svårighet”. Moderkakan låg i övre delen av livmodern och jag förlorade 100 ml blod under förlossningen och sen ytterligare 1000 ml under operationen. Så jag hade bara 95 i Hb efteråt. Det är nog det lägsta jag haft någon gång. Det var väl tur att jag hade 130+ innan jag födde barn.

Under tiden din mamma var på operation så var din pappa hos din syster. Det första de gjorde var att ta ett p-glykos prov och det visade sig ligga på 1,3 och då satte de en sond, så hon kunde få mat därigenom. Hon fick en sond via näsan och sen hamnade hon hos din pappa och han fick ge henne mat. De skulle ligga hud mot hud så din pappa fick en cape att har runt sig och vår lilla dotter. De visade honom hur han skulle göra. Han var sen där uppe ett tag. Doktorn kom och gjorde en ny undersökning av henne och hon fick sova hos din pappa. De tog sen p-glykos prov varannan timme. Hon fick donerad bröstmjölk, det får alla där, det händer ibland att det inte har men oftast. Det var en hungrig madam som kom ut. Ändå hade hon en rejäl moderkaka så hon måste ha fått bra med mat i magen. Kanske för mycket… så hon hann bli hungrig på vägen ut. Sen låg värdena ungefär mellan 2,5 och 3,5 och vad man ska ha vet jag inte. Hon fick donerad bröstmjölk, 16 ml varannan timme. Hon kräktes och bajsade, allt antecknas. Hon fick en kanyl på höger hand, det lilla livet. Tur pappa var med och höll henne i handen.

De ringde upp till neonatal då din mamma var tillbaka efter operationen. Din pappa kom ner och mötte din mamma och då var klockan 05.00 Han såg så lycklig ut din underbara pappa. Din mamma var helt slut och så trött. Jag fick väl något som gjorde att jag sov gott under operationen och det har väl inte gått ur helt. Det kan ju också vara så att jag har varit igång i 21 timmar och har dessutom fött en underbar dotter. Din pappa fick hjälp av en barnmorska att köra upp mig till neonatal och då fick jag äntligen träffa min älskade dotter igen. Hon vägde 2910 gram och var 48 lång då hon föddes.

Jag fick upp henne hos mig och där låg hon så söt. Att vi fick den sötaste ungen i världen! Hon hade kläder på sig, inga sjukhuskläder utan vanliga kläder. De har en fond som har donerat det till dem. Det är ju mer personligt att de har egna kläder. Hon var så söt, så söt… men din mamma var så trött. Jag somnade flera gånger då jag hade henne i famnen. Jag fick ligga kvar i sängen då jag höll henne. Jag förmodar att sköterskan som var med hade koll på mig så jag inte skulle tappa henne. Jag ville ju bara ha henne i min famn men jag var så trött. Så jag sa till dem att ni får ta henne jag är så rädd att jag tappar henne.

Så fyrtiofem minuter stannade vi men sen hjälpte de mig ner igen till BB. Där kom de med den fina brickan, jag fick både te och O´boy, jag fick själv välja och så cider. Jag var inte hungrig men törstig. Jag hade fått dricka efter operationen men jag var törstig precis hela tiden. Så din pappa hämtade även saft till mig som jag drack. Vi åt och myste lite där, tänk att vi äntligen har blivit föräldrar till ett levande barn. Jag hoppas verkligen ni Gabriel och Valdemar ska vaka över din syster. Jag önskar så att vi hade tre levande barn istället för ett. Det är så underbart att få hålla i vår egna lilla dotter. Det känns inte alls som om hon inte skulle vara min. Hon är min hur mycket som helst och helt underbar.

Din pappa var orolig för din mamma, men samtidigt förväntade han sig att allt skulle gå bra. Det kändes lite konstigt för honom att gå upp själv med din syster på neonatal. Han fick inte bära henne, det gjorde en barnmorska men han fick vara med sen och ha henne hos sig. Hur gjorde de förut då inga pappor fick vara med?

Då vi ätit somnade vi av ren utmattning, klockan var då halv sju och sen fick din mamma inte sova så länge. De kom in hela tiden och skulle ta prover, tempen och blodtryck. Jag somnade mellan varven men de var där hur ofta som helst. Då vi vaknade så ville din pappa så gärna vara uppe hos din syster men samtidigt ville han vara hos din mamma. Han sa inte det rakt ut men jag förstod det på honom. Jag sa att jag inte orkar men gå du upp på neonatal. Din mamma blev inte utskriven från BB, utan får stanna har tills jag mår bra igen. Din syster däremot är nu inskriven på neonatal. Då han kom mer berättade han att hon mådde bra och hade bra värden. Hon ligger inte i kuvös utan klarar sig helt själv. Det enda problem hon haft är att hon hade lågt blodsocker då hon kom ut men det hjälptes med mat.

Din mamma hade så ont i magen. Jag har varit orolig för att Valdemars moderkaka finns kvar i livmodern. De hittade inte den under operationen. Troligen har den absorberas av kroppen eller kommit ut utan att jag märkt något. Jag ringde i alla fall på klockan och det kom en barnmorska. Jag sa att jag hade så ont i magen, det känns som att det ska komma ett barn till. Så innan lunch tappade de mig på 1,7 liter urin. Efter det släppte smärtan nästan helt. Då hade jag ändå kissat flera gånger. Dock på bäcken och det är inte lika lätt. Det är tydligen så att urinblåsan och livmodern kan bli lite ovänner… då drar ingen ihop sig. Så var det i mitt fall. Så då sätter de en kateter som man får ha i tre dagar. Då kan urinblåsan slappna av och låta livmodern få dra ihop sig i fred.

Efter lunch fick din mamma frossa. Barnmorskan hade precis varit där och allt var bra, bra under omständigheterna. Hon mötte din pappa i dörren och då fick jag frossa. Din pappa fick lägga sig ovanpå din mamma. Hade han inte gjort det hade jag trillat av sängen. Det satt i länge och jag frös så. Till slut gav det med sig men din pappa höll fortfarande om mig. Han hade varit uppe hos vår lilla tös och efter maten följde din mamma med honom upp. Då mådde jag mycket bättre, hade ingen feber längre men en kateter.

Din pappa körde mig upp med rullstol. Vi hade bestämt att hon skulle få heta Signe. Det var ju ett namn som redan du Gabriel skulle ha fått om du var en tjej. Nu fick vi äntligen nytta av det namnet. Vi hade inget givet pojknamn utan hade bara Signe. Hon låg där inne på avdelningen i en liten plastbytta. Hon var uppkopplad mot en monitor för det händer att så här små barn håller andan lite väl länge och då piper det i monitorn.

Vi kopplade loss henne och jag fick sätta mig i en fåtölj och ha henne i famnen. Gud vad underbart, hon luktade så gott och var så söt. De hade sköna fåtöljer och vi satt där och mös, i var sin fåtölj och jag fick ha lilla Signe hos mig. Din pappa hade ju haft henne innan idag då jag var på BB. Din pappa ska få flytta in här på neonatal idag. Han kommer inte ha Signe hos sig för hon ska ta prover i natt men sen kommer hon att få bo med oss där inne. Vi får se när din mamma får flytta upp.

Man kan inte se sig mätt på henne. Hon har så mycket hår och är så söt. Hon har din mammas fingrar och hon är lik din mamma. Det är konstigt i tanke på att hon inte kommer från mig. Men jag har ju format henne i magen. Det känns i alla fall som om hon vore min, jag har älskat henne sen hon hamnade i mig och nu ännu mer. Hon är min, min, min… eller vår, vår, vår…

Vi satt där uppe ganska länge tills din mamma inte orkade längre. Din pappa körde ner mig och var med mig på rummet. Vi fikade lite, din mamma fuskade in lite fika till din pappa. Jag har ju med min egen vattenkokare så jag kan laga riktigt te. Det känns konstigt att jag ska bo ensam här nere. Det är som att vi är och hälsar på någons bebis. Det känns inte som att vi har fått barn då hon inte är med oss. Här ligger jag, din pappa en trappa upp och Signe i ett eget rum fast vi blivit en egen liten familj idag. Jag hoppas verkligen de vill skriva ut mig imorgon. Jag är visserligen inte så pigg så jag skulle ju inte fixa att ta hand om Signe själv så det är ju bra att jag får vila. Nu har jag i alla fall inga fler dropp kvar i armarna, ett tag hade jag tre olika sorters dropp. De tar prover hela tiden och blodtrycker är lågt igen och det är ju bra.

Innan jag somnade kom barnmorskan som var med då din syster föddes. Hon skulle gå igenom förlossningen med mig. Hon jobbade bara natt så hon fick komma sent på kvällen. Din mamma hade varit lite spydig under förlossningen då jag inte trodde på dem så hon undrade om jag skulle skriva en bok om hur elaka de var. Det ska inte din mamma, för jag var hur nöjd som helst. Jag hade inget att klaga på. Det gick fort och smidigt och dessutom precis som vi hade bestämt med doktorn. Däremot så minns jag så tydligt då du föddes Gabriel att de sa att då väl krystvärkarna började gick det fort men i din mammas värld var det flera timmar. Så när de sa att jag skulle krysta visste jag att det skulle ta timmar innan bebisen kom ut. Nu var det inte så, inte ens i min tanke värld. Jag sa att hade det bara vara förlossningen hade jag varit hur nöjd som helst. Det är efter smärtan som är ännu värre. Nu blev det ju inte bättre av att jag blev opererad men man är ganska manglad i skrevet. Inte så konstigt heller så en sådan klump kom ut, men vilken söt klump. Barnmorskan fick 10 av 10 möjliga poäng. De gjorde precis som jag hade bestämt med vår doktor. Denna doktor höll sig till planen och de gjorde allt för vi skulle känna oss trygga och det gjorde vi. Jag vill ge en extra eloge till narkosläkaren som verklige lyssnade till din pappa. Jag hoppas vi kommer tillbaka…

Somnade lycklig… jag fick ju äntligen mitt februaribarn, ett livs levande.

Din mamma skulle ha gått in i vecka 34 idag och skulle bröstvårtorna blir större och brösten tyngre. Kolostrum, eller råmjölk, kan läcka ur dina bröst fast ditt barn ännu inte är fött. Det är kanske dags att köpa en stödjande amningsbehå. En del kvinnor kan känna sig stora, klumpiga, oviga och rent av oattraktiva. Du kan känna dig trött, otålig och gnällig. Kanske märker du att dina ringar börjar klämma åt om fingrarna, eller att händer och fötter är svullna. Det beror på att vätska samlas i kroppen.

I vecka 34 är medelkroppslängden 46 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2350 gr. Huvudets omkrets är 32 cm. Barnets hud blir mer rosafärgad. Om det är en pojke så har testiklarna vandrat ner i pungen. Tarmen är full av en grönsvart massa, en slags bajs som består av hud avlagringar, som barnet får i sig när det svalt fostervatten, galla och tarmsaft.

Många pappor tänker mer och mer på den kommande förlossningen. Fundera över hur ni vill åka till sjukhuset. Behövs en alternativ färdväg om ni behöver åka mitt i rusningstrafik. Om ni redan har barn måste ni ha en barnvakt. Finns BB-väskan packad för dig och din partner?

Om man läser här blev din syster lite tjockare än vad som är normalt… hon vägde ju 2910 och var 48 lång…det känns bra att hon är lite större i tanke på att hon kom så mycket för tidigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...