Vi hade berättat hur duktig er syster var som sov till nio. Det skulle vi inte ha gjort, idag vaknade hon sex. Er pappa tog upp henne och undrade om jag kunde mata henne om han gjorde mat. Jag gick upp men är lite saktfärdig så han hann mata henne innan jag var klar. Jag somnade istället henne och vi sov två timmar till. Då vi kom upp var Britt-Marie redan inne och hade kaffet klart.

Vi åt frukost och sen begav vi oss till stan. Idag var det premiär för sittvagnen. Det gillade Signe, hon halv låg där. Den är lite för stor för henne men hon tycker nog att den passar bra. Vi parkerade på Frösön och gick till stan, det var soligt och fint och vi bestämde oss för att äta lunch nere på stråket utmed vattnet. Vi gick upp till stan och er mamma handlade en klänning till er syster för 22 kr. Er syster somnade då vi gick där men då vi var i klädaffären väckte några barn henne som ville titta på henne. Hon blev då hungrig och vi fick fika. Hon åt och vi åt och sen gick vi vidare. Vi träffade Signes kompis och er mamma handlade en rosa tröja till er pappa. Det var rea på Guld Fynd och även där gjorde jag fynd. Nu var det inte lika fint väder längre men vi gick ner till stråket ändå och åt lunch. Då somnade Signe och sov sig genom lunchen.

Vi körde till Frösö kyrka och tittade på utsikten. Körde in till Stocketitt och Britt-Marie och Svante var uppe i utsiktstornet. Ringde då er pappa och han hade precis kommit hem. Så vi bestämde oss för att fika hemma, det var tur det för er pappa hade ingen nyckel. Vi körde hem och fikade. Därefter körde er pappa och Svante ut en tur på motorcyklarna. Er mamma, syster och Britt-Marie höll sig hemma. Vi gav Signe mat och så förberedde vi maten och er mamma gjorde en efterrätt.

Då de kom tillbaka satte er pappa dit de sista bräderna på altanen så nu är den helt klar. Inte helt klar men så klar den kommer att bli i år. Gubbarna grillade sen och vi åt mycket gott. Det var nog det godaste jag ätit på länge. Signe ville dock inte att vi skulle äta i lugn och ro. Hon började skrika och vi fick varvas om att bära henne. Till slut somnade Britt-Marie henne och hon sov i sängen en halvtimme innan det var dags igen. Vi åt efterrätt och Signe skrek… er mamma gick runt med henne och då började de prata om Riga. Er mamma hörde inte allt men Svante var nog lite nyfiken, han har väl inte fått all info. Er pappa sa att då sätter man in ett embryo, och er mamma sa då eller två. Fick då en lömsk blick av er pappa. Hur ska jag få honom att ändra sig.

Klockan blev mycket och er pappa skulle jobba. Vi plockade undan, gästerna gick in till sig och er mamma och pappa gick och la sig samtidigt. Det händer nästan aldrig, men jag var trött… men det har varit en mycket bra dag. Svante var lite sugen på att komma hit igen och hjälpa till lite så vem vet, de kanske kommer i höst igen. Det hade varit kul!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...