Idag är det två år sen du Gabriel föddes. Vi brukar ju göra en utflykt denna dag och trodde att det var kört nu. Men vi fick ju permission och efter att vi hade ätit frukost så packade vi ihop. Det känns lite konstigt att åka härifrån, lite spännande och härligt. Samtidigt känns det lite oroligt, vi är ju vana vid att bli upp kollade hela tiden, följa vissa regler och mycket tider att passa.

Det var jättefint väder och vi körde först hem till huset. Det var första gången som Signe var hemma i sitt eget hem. Hon fick prov sova i sin korg som er pappa också har sovit i. Det är nytt rosa tyg så det passade lilla Signe. Hon verkade trivas hemma… vi åt lunch och sen körde vi till Bydalen. Vi körde över isen och det var så vackert, vilken tur att det inte var sådant väder som det var igår. Det var dimmig och regnigt igår och idag soligt och otroligt vackert.

Vi körde upp till fjällhalsen där er mamma och Marika fikade för några veckor sedan. Vi åt våfflor och Signe fick egen mat. Hon verkade nöjd över att åka i bilen och sitta i bilbarnstolen. Inte heller verkade hon brydd över att komma på utflykt. Hon inrättar sig i livet utanför sjukhuset på ett bra sätt. Er mamma blev så sugen på att åka skidor. Det var underbart väder och där satt folk med pjäxor, tog en pilsner i solen. Nästa vinter hoppas er mamma på lite skidåkning…

Då vi körde hem körde vi via Oviken och det var bra mycket längre. Då vi kom hem åt vi middag och sen var det dags att åka in till sjukhuset igen. De trodde vi skulle sova hemma men vi har ju installerat larmet på sjukhuset och det känns ändå lite tryggare att vara där. Troligen får vi ju åka hem imorgon. Er pappa är så less på att vara här, er mamma börja också tröttna men klarar det mycket bättre. Det som jag tycker är jobbigast är maten. Vi äter ju bara skit mat…

Mona sa att Gabriel är ett litet fjällbarn och så är det nog. Vi var ju på fjället då han föddes, och då vi kom hem från Lycksele. Förra året då han hade födelsedag var vi i Vålådalen och nu i Bydalen. Vi får se vart vi hamnar nästa år. Idag fyller Signe tre veckor gammal. Tänk vad tiden går, fast vi är halvt om halvt inlåsta här går tiden. Egentligen skulle er mamma var i vecka 37 nu och alltså ha tre veckor kvar…

Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern. De flesta barn ligger med huvudet i bäckenet, 4 procent ligger med stjärten före. Huvudet - eller stjärten - tränger ner i bäckenet och fixerar sig. Tidpunkten varierar dock mycket, hos en förstföderska kan huvudet redan vara fixerat sedan flera veckor och hos en omföderska är det inte helt ovanligt att det sker först i samband med att förlossningen startar

Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova. Det är vanligt medryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.

I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm. Det var ju Signe nästan för tre veckor sen då hon föddes. Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född. De mesta av lanugohåret är borta. De kollade ju hår på kroppen då Signe föddes. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

Det kan hända att både du och den blivande mamman drömmer mycket och att drömmarna är livliga. Många gånger beror drömmarna på oro och rädsla inför förlossningen. Har barnet navelsträngen runt halsen? Viss oro är normal men om den ger mardrömmar på natten och försvårar det dagliga livet behöver ni hjälp. Prata med er barnmorska. Ibland behövs en ingående genomgång av hur en förlossning går till, steg för steg.

Det är dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner hur barnet växer och ligger, lyssnar på barnets hjärta och mäter ditt blodtryck. Om barnet har huvudet uppåt försöker man vända barnet, detta gör man på en förlossningsavdelning.