Jag har hittat en knöl och det kan vara cancer. Vi kommer att ta prov på den och skicka in det och om 2-3 veckor får vi resultatet!! Det beskedet fick jag i fredags av doktorn efter att ha genomgått en ny röntgen undersökning.

Jag har haft en taskig mage jämt men sen jag började arbeta har den blivit sämre. Jag stressar på jobbet och stressar hemma. I alla fall i veckorna, på helgerna bara njuter jag. Så i julas kraschade magen och sen har det varit si och så med den. Då Signe fyllde år kom droppen. Jag spydde och det hade börjat komma färskt blod då jag skötte magen. Jag blev riktigt rädd och på måndagen efter stannade jag hemma och ringde och fick en tid till doktorn.

Han kollade och upptäckte också blod men jag fick komma tillbaka en vecka senare på en ny undersökning. Fick laxera innan denna gång. Det var en bra doktor som trots att han var stafett läkare tog tag i det. Han bokade en ny tid innan han skulle försvinna till något nytt ställe. Han trodde inte att det var något allvarligt men eftersom jag var så ung!! så remitterade han mig till sjukhuset för röntgen.

Det dröjde lite innan jag fick komma iväg men på valborgsmässoafton fick jag en tid. Det var dags för tjocktarmsröntgen och laxering igen. Det var inte kul att dricka den sörjan, det smakade äckligt och så fick man springa på toa… Thomas hämtade mig och vi skulle ha en mysig lunchdate men det snöade och jag frös så fruktansvärt och hade ont i magen så det blev en snabbis på första bästa ställe. Vi handlade innan vi hämtade hem barnen.

Jag var nojig innan undersökningen och hade redan då intalat mig att det skulle vara något hemskt. Jag var jätte orolig inför undersökningen och då jag var där inne tyckte jag liksom att de hade sett något som de inte ville säga. Så jag var inte så chockad men chockades ändå då dokorn ringde på tisdagen och sa att de behövde ta fler bilder. Då tänkte jag att nu är det kört. Jag fick en ny tid den 19 maj men då skule jag vara i Skåne så jag provade att ändra och jag fick en ny tid den 12 maj. Det kändes bra men dagen efter ringde de och ändrade den till den 9 maj. Jag hann inte sköta magen riktigt som de velat men de visste de ju om. Dock hann jag dricka några litrar till av det äckliga laxermedlet.

Det drog ut på tiden så jag trodde jag var på fel ställe men det var jag inte. Jag fick kläder att byta om till och när jag låg där i sängen och väntade kom en man ut och hamnade sidan om. Hans fru kom dit och han sa det är cancer. Jag blev livrädd och tänkte nej… jag vill inte… Fick komma in och det var en lugn äldre kvinnlig läkare som jag kände mig trygg med. Hon började undersöka och jag fick själv följa med i filmen i min tarm. Jag såg direkt att det var något som stack ut och som troligen inte skulle vara där. Det var en blodfylld klump. Den sitter i ändtarmen ca 10 cm upp och är ca 1 cm stor, eller lite. Vet inte vad? De tog prov på den och som de ska skicka på analys. Hon sa till mig att det var en knöl som ska tas bort och hon visste inte vad det var för något och att det kunde vara cancer men hon visste inte.

Jag fick klä på mig och skulle få prata med henne igen. Under tiden hann Thomas komma och han fick också följa med in till doktorn och det var bra. Jag hör lite dåligt i sådana sammanhang och hör bara allt elände och lägger till ännu mer elände. Hon sa igen att de inte visste vad det var men att det kunde vara cancer. Hon sa att den hade suttit där länge. Vad är länge? Det glömde jag fråga. Nu skulle de gå tillväga som de gör med alla som har misstänkt cancer. Jag ska undersöka hela buken och göra en magnet röntgen. Då det är klart ska de ta upp mitt fall i en konferens som de gör med alla sådana fall. Där är läkare av olika slag som går igen allt och bestämmer sig för vilken behandling man ska ha. I vilket fall som helst ska de operera bort den. Är det cancer måste man ibland få cellgifter innan man opererar.

Jag bara grät och kände att jag hade haft rätt och att min tid är uträknad. Jag ställde genast in mig på det värsta. Att det har spritt sig och att jag bara har några veckor kvar. Jag har haft ont i höfterna sen jag fick barnen och nu tänkte jag att det var skelettcancer. Jag är dessutom förkyld och nu tänkte jag att det var lungcancer. Ingen tror att det är så allvarligt och de flesta tycker att jag inte ska tänkte så många katastroftankar men vad ska man göra? Nu har jag inte tid att tänka så mycket hela tiden då jag har små söta troll hemma som tar ner en i verkligheten.

Istället för att ta en lunch och att åka och handla så ville jag bara hem. Jag grät och grät och ville bara ha hem mina små troll. Thomas åkte och hämtade dem och sen åkte han och jobbade lite och handlade. Jag och barnen fikade i uterummet och jag berättade att jag varit hos doktorn och att jag kanske hade en sjukdom. Att jag var ledsen men jag ville att vi skulle se på film tillsammans och mysa i soffan. Irma sa: mamma är du ledsen? Ja, sa jag. Ska jag krama dig sa hon då. Gullfis…

Jag har hittat en knöl och det kan vara cancer. Vi kommer att ta prov på den och skicka in det och om 2-3 veckor får vi resultatet!! Det beskedet fick jag i fredags av doktorn efter att ha genomgått en ny röntgen undersökning.

Jag har haft en taskig mage jämt men sen jag började arbeta har den blivit sämre. Jag stressar på jobbet och stressar hemma. I alla fall i veckorna, på helgerna bara njuter jag. Så i julas kraschade magen och sen har det varit si och så med den. Då Signe fyllde år kom droppen. Jag spydde och det hade börjat komma färskt blod då jag skötte magen. Jag blev riktigt rädd och på måndagen efter stannade jag hemma och ringde och fick en tid till doktorn.

Han kollade och upptäckte också blod men jag fick komma tillbaka en vecka senare på en ny undersökning. Fick laxera innan denna gång. Det var en bra doktor som trots att han var stafett läkare tog tag i det. Han bokade en ny tid innan han skulle försvinna till något nytt ställe. Han trodde inte att det var något allvarligt men eftersom jag var så ung!! så remitterade han mig till sjukhuset för röntgen.

Det dröjde lite innan jag fick komma iväg men på valborgsmässoafton fick jag en tid. Det var dags för tjocktarmsröntgen och laxering igen. Det var inte kul att dricka den sörjan, det smakade äckligt och så fick man springa på toa… Thomas hämtade mig och vi skulle ha en mysig lunchdate men det snöade och jag frös så fruktansvärt och hade ont i magen så det blev en snabbis på första bästa ställe. Vi handlade innan vi hämtade hem barnen.

Jag var nojig innan undersökningen och hade redan då intalat mig att det skulle vara något hemskt. Jag var jätte orolig inför undersökningen och då jag var där inne tyckte jag liksom att de hade sett något som de inte ville säga. Så jag var inte så chockad men chockades ändå då dokorn ringde på tisdagen och sa att de behövde ta fler bilder. Då tänkte jag att nu är det kört. Jag fick en ny tid den 19 maj men då skule jag vara i Skåne så jag provade att ändra och jag fick en ny tid den 12 maj. Det kändes bra men dagen efter ringde de och ändrade den till den 9 maj. Jag hann inte sköta magen riktigt som de velat men de visste de ju om. Dock hann jag dricka några litrar till av det äckliga laxermedlet.

Det drog ut på tiden så jag trodde jag var på fel ställe men det var jag inte. Jag fick kläder att byta om till och när jag låg där i sängen och väntade kom en man ut och hamnade sidan om. Hans fru kom dit och han sa det är cancer. Jag blev livrädd och tänkte nej… jag vill inte… Fick komma in och det var en lugn äldre kvinnlig läkare som jag kände mig trygg med. Hon började undersöka och jag fick själv följa med i filmen i min tarm. Jag såg direkt att det var något som stack ut och som troligen inte skulle vara där. Det var en blodfylld klump. Den sitter i ändtarmen ca 10 cm upp och är ca 1 cm stor, eller lite. Vet inte vad? De tog prov på den och som de ska skicka på analys. Hon sa till mig att det var en knöl som ska tas bort och hon visste inte vad det var för något och att det kunde vara cancer men hon visste inte.

Jag fick klä på mig och skulle få prata med henne igen. Under tiden hann Thomas komma och han fick också följa med in till doktorn och det var bra. Jag hör lite dåligt i sådana sammanhang och hör bara allt elände och lägger till ännu mer elände. Hon sa igen att de inte visste vad det var men att det kunde vara cancer. Hon sa att den hade suttit där länge. Vad är länge? Det glömde jag fråga. Nu skulle de gå tillväga som de gör med alla som har misstänkt cancer. Jag ska undersöka hela buken och göra en magnet röntgen. Då det är klart ska de ta upp mitt fall i en konferens som de gör med alla sådana fall. Där är läkare av olika slag som går igen allt och bestämmer sig för vilken behandling man ska ha. I vilket fall som helst ska de operera bort den. Är det cancer måste man ibland få cellgifter innan man opererar.

Jag bara grät och kände att jag hade haft rätt och att min tid är uträknad. Jag ställde genast in mig på det värsta. Att det har spritt sig och att jag bara har några veckor kvar. Jag har haft ont i höfterna sen jag fick barnen och nu tänkte jag att det var skelettcancer. Jag är dessutom förkyld och nu tänkte jag att det var lungcancer. Ingen tror att det är så allvarligt och de flesta tycker att jag inte ska tänkte så många katastroftankar men vad ska man göra? Nu har jag inte tid att tänka så mycket hela tiden då jag har små söta troll hemma som tar ner en i verkligheten.

Istället för att ta en lunch och att åka och handla så ville jag bara hem. Jag grät och grät och ville bara ha hem mina små troll. Thomas åkte och hämtade dem och sen åkte han och jobbade lite och handlade. Jag och barnen fikade i uterummet och jag berättade att jag varit hos doktorn och att jag kanske hade en sjukdom. Att jag var ledsen men jag ville att vi skulle se på film tillsammans och mysa i soffan. Irma sa: mamma är du ledsen? Ja, sa jag. Ska jag krama dig sa hon då. Gullfis…

Jag är så otroligt tacksam över att jag till slut fick tre söta flickor. Vägen dit har varit lång... först hittade jag ingen pappa till mina barn. Då jag väl hittade honom gick det sisådär men... Nu har vi sex barn,  tre på jorden och tre i himmeln. Jag älskar er över allt annat! Jag förundras varje dag över hur fina barn jag har och berättar hela tiden för dem att jag älskar dem. Tänk att jag fick så fina barn   

Under helgen har en liten kille förlorat kampen mot cancer och så känner jag ännu mer tacksamhet över mina små gullungar. De är som vildar ibland (kanske inte om man jämför med andra barn men i vår värld), de bråkar med både varandra och mig, de kommer och kramas och vill sitta i knäet, de leker med varandra och kiknar av skratt. Jag har följt hans öde in några år och har varit så ledsen i helgen. Det är inte meningen att man ska dö när man är barn! Jag har allt för många dåliga exempel på det. Min egen bror som dog då han var 10 år. Jag minns faktiskt inget av honom egentligen. Det jag minns har jag nog fått till mig av någon annan. Jag vet inte vad han tänkte och tyckte, hur skulle ha bli som vuxen. Är han i Nangiala? Är mina barn där? Är min pappa/morfar där?

Jag pratar ofta med min mormor, som dog 1999. Jag berättar för henne om mitt liv. Speciellt berättar jag det som jag är stolt över. Jag har börjat pratat med min pappa också men det har tagit lite längre tid. Innan min mormor dog var det farmor jag pratade mest med. Undra när jag ska prata lite mer med min änglabarn?

I helgen har Signe och Thomas varit i stugan och byggt en säng till barnen. Jag och småtjejerna har varit själv hemma. Jag tänkte hinna med att göra en mass saker men dels känner jag mig lite krasslig men mest har vi bara myst tillsammans. De har upptäckt att de inte har en stora syster att konkurera med utan de har velat sitta i knät hela tiden. En på vart ben, vi har ätit mat och sen suttit i knät, vi har kollat tv och suttit i knä, vi har läst saga i storsängen och läst saga innan sängen. Igår var vi ute och de åkte sjärtlapp, pulka och gjorde snöänglar. Vi har ritat, hjälps åt att baka, handla, laga mat, dukat och idag badade vi ihop. Vi har helt enkelt myst hela helgen!

Jag har plockat ner alla julsaker (tror jag, kom nu på några fler saker...) förutom ljusstakar och stjärnor. De tar jag en annan dag. Nu står det fullt med lådor överallt, får ta upp det till vinden imorgon. Då kommer även resten av familjen hem igen och sen blir det simskola. Vi hinner knappt ses innan Thomas åker iväg till Bollnäs på tisdag! Jag ska i alla fall simma imorgon kväll, ett nytt aktivare liv börjar då! Kände då jag drog barnen i pulka i helgen att jag borde få bättre kondis... lite mer astmamedicin kanske? Ska kolla om jag kan hämta ut mer! När det är kallt ute så blir det inte bättre med astman!

Oj, vilken trist period vi har haft nu... stressat hela hösten. Blir sjuk till jul och sen har vädret varit skit och alla har varit på dåligt humör och varit gnälliga. Idag verkar det äntligen vänt då vi har börjat måla uppe i barnrummen. Vi hade bestämt oss för att Signe skulle ha rummet vid toan och småtjejerna i det andra. Men idag då jag städade undan där uppe så tänkte jag att vi ska göra tvärtom! Då kan vi få upp garderoberna. För sen när Irma och Elvira ska bo i var sitt rum så får vi se vem som ska bo vart. Då ska ju en flytta ner. Så idag har jag grundmålat ett rum och satt den väv som saknades. Imorgon blir det mer målning. Då ska det bli mer grundmålning och så ska det bli lila i Irma och Elviras rum och så har Signe valt gult. Då målningen är klar blir det tapetsering. De ska få en fondvägg med tapet. Julen gick fast kanske inte som jag hade tänkt mig. Efter en tuff höst på jobbet, har ju varit själv och arbetar inte heltid. Vill göra ett bra jobb och tog kanske i lite väl... Nu har jag fått en kollega som började i december och det kändes bra och jag tror att jag slappnade av rejält av det och att jag tog jullov. Så bra att magkatarren slog till med full kraft. Spydde som en kalv den 22 december på kvällen. Trodde jag var trött för jag började må illa men det gick inte över då jag la mig och sen förstod jag varför. Man blir ju ganska hängig efter en sådan pers. Dagen efter gick ändå ganska bra fast jag inte åt så mycket. Vi åkte till Jamtli och träffade Tomten. Vi hann göra lite ärenden innan. Vi fikade först och sen gick vi ner till Tomten. Det var ingen kö i år. Signe vågade inte prata med tomten i år heller men nästa år så... hon var jättenöjd över paketpåsen. Irma och Elvira blev blyga men tycke också det var spännande. Vi körde sen hem och då var farmor och farfar hemma hos oss. Vi åt middag och sen hjälpe farmor mig med att göra köttbullar. Det var väl det som var viktigt att få gjort. Griljerade även skinkan. Vi öppnade julklapparna som vi fått av tomten, för vi har så många som helst... Signe är så nöjd med paketen. Hon sa hela tiden tack, detta har jag verkligen önskat mig!! På julafton åt vi lunch ute, det snöade den dagen men det var blåsigt och inte vidare mysigt men vi åt lunch ute i alla fall. Vi grillade korv och åt risgrynsgröt. Tomten hade hängt paket i trädet ute som Signe upptäckte. Jag hade glömt att farmor skulle hänga ut dem. Vi gick sen in och fikade innan Kalle Anka. Alla satt bänkade vid Kalle Anka, och efter det så kom tomten. Grannens pappa var tomte hos oss. Vi hade en säck till honom och de paket öppnade vi innan middagen. Det var där jag gjorde mitt störta misstag... jag åt sill. Då rasade magen igen... jag åt två sillbitar och ett ägg. Det var allt jag fick in mig den dagen! Vi packade upp mer julklappar. Farfar berättade lite på eftermiddagen hur det var då han var barn och hans jular. Det var inte så mycket paket utan det var mer en känsla som infann sig. Det ska vi tänka mer på till nästa år. Nu är det paket till överflöd. Juldagen valde jag som en sovdag. Jag gick i princip inte upp. Jag blev servad med blåbärssoppa och rån hela dagen. Jag tänkte om jag tog allt från början så kanske jag blir piggare om jag offrar en dag!! På kvällen åt jag torsk och potatis och det var ju snällt för magen. Annandagen var jag piggare och var med i aktiviteterna igen dock på lågvarv. Farmor och farfar stannade tills dagen efter. Vädret var skit och det var plusgrader och isigt och blött ute. Vi var inte mycket ute och alla var lite gnälliga för vädret var så dåligt. På fredagen åkte de hem och vi åkte till Sundsvall. Vi åkte till Ikea och kollade möbler till barnen. Vi handlade lite på rea inne på Birsta och sen åkte vi till hotellet. Vi fick bo på Scandic inne i stan och barnen älskade att springa i hotellkorridoren. Vi åt middag på hotellet och dagen till ära åt barnen gratis i föräldrar sällskap. Dessutom hade vi 20 % rabatt på maten och 100 kr rabatt så det blev en billig middag. Barnen lekte på rummet och stojade rejält. Trodde de skulle somna som stockar men icke. Irma och Elvira lärde sig klättra ur resesängarna och vägrade sova. Vi hade en madrass med till Signe på golvet och till slut gick hon ner och la sig där och somnade mitt i tjoet. Till slut gjorde vi mer välling, släckte och de somnade slutligen halv tolv! Nästa dag tog vi en lung morgon och åt god frukost. Körde sen tillbaka till Ikea. Ägnade oss den dagen också i Birsta. Började på Bauhaus och Media Markt sen Ikea och Birsta. Tiden går fort så det blev middag på Ikea innan hemfärd. Söndagen var lugn, dåligt väder och gnällig familj. Thomas och småtjejerna åkte och handlade och kom hem med en ny mediaspelaren till köket. Hade köpt en i Sundsvall men den saknade lite grejer och fungerade dåligt. Nu köpte de en ny dyr men med bra ljud. På måndagen arbetade jag och barnen var hemma och städade lite. Det var lugnt på jobbet så det blev en kort dag. På kvällen gjorde vi för och efterrätt till nyårsafton. Vi hade hittat ett recept med västerbottenost och lax till förrätt och favorit i repris sen i fjol, saffrans pannacotta. Vi sover ju länge på morgonen och hinner inte mycket. Så på nyårsafton blev det brunch direkt... åkte till Fridhs efter lunch. Vi fikade då vi kom och barnen lekte och vi hade chans att prata lite. Vi fixade mat och åt otroligt gott. Barnen lekte och hade så roligt. Deras tvillingar somnade i ganska bra tid men Thomas låg och försökte somna våra små men gick bet och de fick komma upp igen. Så vi valde att packa oss hem vid 23.15 och fira nyåret hemma. Det var mycket raketer under kvällen i Ås så vi fick sen mycket fyrverkerier. När vi kom hem och skålade in nyåret var det en otroligt stjärnhimmel. Vet inte om jag sett en sådan häftig stjärnbild förut förutom i Australien. Vädret har fortsatt varit uselt. Det är tydligen bra is på sjön i viken så den ska vi prova imorgon. Det har varit plusgrader hela tiden, inte ens minus på natten. Det regnar ibland och snöar sällan... Vi får inget gjort. Vi sover länge och latar oss hela dagarna. Vi är gnälliga och det känns trist. Er pappa längtar till snön och hade velat åkt till stugan, jag ville göra klart lite hemma. Igår tröttnade jag på gnället och vi åkte till stan. Vi började med att fika coh sen åkte vi och handlade färg till rummen uppe. Vi hittade ingen grön färg i garaget så vi får måla om väggarna. Signe valde gult och vi valde lila/rosa till de andra två. Vi åkte även och handlade lite på Coop och där åt vi även middag. Nu idag har vi äntligen kommit igång. Jag har grundmålat ett rum och satt upp väv där vi saknade det. Imorgon blir det mer målning. Vi ska även åka skridskor och grilla korv med Stina imorgon. Det ska visst bli sol och minusgrader... det har ju varit varmt och ingen snö, men det har inte heller varit någon sol. Bara grå, grå, grå...

Elvira håller på att lämna blöjan tror jag. Hon går själv på toa och gör både stort och smått. Hon lägger av sig blöjan hela tiden. Irma är inte alls intresserad förutom att torka Elvira då hon varit på toan och att spola. Nu har alla eltandborstar och de gillar dem. Vi har nog lämnat barnstolarnas liv. Nu sitter alla tjejer i soffan i uterummet då vi äter. I köket har de tripptrappstolar. Det är mycket dockor nu. De fick docksängar och de bubbar och bär på dockorna hela dagarna. I nästa andetag körd det bil och tåg. Signe kan alla bokstäver men skriver mest små krumilurer.

Idag har vi kommit lite närmare en lugn jul. Det har hämtat in en gran, bakas pepparkakor, gjort mandelmusslor, klätt granen och börjat ta fram julpynt. Vi gick ut efter frukost för att välja en gran. I år knyckte vi en hos grannen, för att gallra lite... då hittade vi även ett gäng träd som hade fallit i stormen. Det var rejäla rotvältor och vi hade tur att inga träd föll på vår tomt bara på tomtgränsen. Ena grannen fick ett träd på huset och andra grannen fick en tall på infarten. Nere vid sjön föll träden som käglor och det var några hus som träffades men inga boningshus. Grannens pappas släpvagn klövs på mitten då ett träd föll mellan bilarna på släpvagnen. Vår ström var borta i 30 minuter men då var det mysigt och otroligt kusligt att titta ut på träden som låg som bågar!!! Jag har bestämt att vi tar ner minst två tallar till sommaren. Jag vill inte ha en tall över huvudet och nu är det den andra rejäla stormen här på två år då träd har fallit.

Det kändes konstig då de ringde från staben i torsdags på jobbet och sa att vi hade en kvart på oss att göra en bedöming om hur stormen skulle påverka oss och vilka åtgärder vi skulle göra. Storm? Det blåste just då max 1 m/s. Det blev till att tänka om och slå på stora trumman. Kom då på att vi skulle ha julfest på dagis på kvällen... ringde dit och de var lite tveksamma till att ställa in för det blåste ju som sagt var inget...

Vi åkte och handlade pannlampor och telefonladdare till bilen, hemtjänst personalen fick tillgång till alla bilar i området och de var taggade till tänderna. Vi förberedde dem rejält men då jag körde hem kl fyra blåste det fortfarande inget. Dagis ställde in julfesten och det kändes bra, speciellt klockan sju då vi borde ha åkt hem och det blåste storm.

Å stormen kom... de hade sagt att den skulle starta vid sex tiden och det gjorde den och höll ut i sex intensiva timmar. Därefter blev det kavlugnt igen... Då det var som värst gick jag in och la mig men hade svårt för att somna.

Vi fick i alla fall tag på en gran idag som vi tog in i eftermiddags. Då hade jag bakat pepparkakor av degen som var kvar. Det gick ovanligt bra, barnen lät mig vara ganska mycket i fred. Det var lite jobbigare att klä granen. Elvira ville hänga grejer i granen, Irma tittade mest på och Signe ville inte hänga de kulor jag gett henne...Till slut var jag ganska nöjd och sen ska jag klä klart den själv imorgon kväll... Vi har ju en liten gran som vi tog in då mormor var är och nu fick Elvira och Irma kläd den lite mer. Då blev ju även Signe intresserad. Den lilla granen har faktiskt fått stå i fred under tre veckor så det finns hopp om den stora. Ifjol hade vi granen i hagen!

Signe och jag åkte till kyrkan för att titta på Lucia. Irma och Elvira fick stanna hemma. Igår kväll var pappa iväg hos en kompis och badade tunna. Jag tänkte att jag skulle hinna göra en del under kvällen. När jag läste för Signe skrek Irma hur mycket som helst. Signe gick in och la sig i sin säng. Jag satt där på golvet men Irma bara skrek. Tittade ner till henne och hon slog sig för öronen. Jag tog upp henne, hon fick alvedon och nässpray. Hon lugnade ner sig lite och de somnade. Jag började julpynta lite men sen vaknade Irma igen och bara skrek. Hon ville inte lugna ner sig hos mig heller. Hon fick en ny alvedon och nässpry och somnade till slut. Jag hann göra lite till men sen vaknade hon igen då jag lagt mig. Då ringde jag 1177 och han sa att jag fick ge henne ipren. Så det gjorde jag och hon somnade sittades hos mig. Hon sov sen i fem timmar innan hon vaknade igen. Så hon somnade vid fem tiden idag...

Därför fick de små stanna hemma. Signe däremot var nöjd och tyckte det var lite mysigt. Vi stannade utanför och drack lite glögg och det gillade hon och ville inte åka hem.

Då vi kom hem gjorde jag mandelmusslor och för första gången klarade sig de flesta sig. Skulle behövt sytt lite och badat men skiter i det!! Nu ska jag sova så jag är pigg imorgon för då får jag en ny kollega!!

Igår var jag äntligen ledig i fredag och kunde umgås med mina barn. Nu är det äntligen har det blivit vinter och vi åkte in till Jamtli och gick på julmarknaden. Vi träffade Anna och hennes tre barn där. De lekte lite och sen gick vi till tomten. Vi fick stå i kö för det var en förskola före oss... vi fick lite varm saft, pepparkaka och tid på oss att skriva önskelistor. VI hade redan skrivit en hemma men Signe skrev en till. Där hade även jag skrivit, efter Signes diktering, att hon ville ge sin napp till en av alla tomtebebisar. På önskelistan stod även en mjuk hund, en pyjamas men en hund, eltandborste, böcker, bilar och skidor. Vi fick även skriva barnens namn på klisterettiktter och det ska tydligen komma ett paket i brevlådan. Till slut fick vi komma in. Irma var arg som ett bi och men då de väl kom in till tomten blev alla tysta och blyga. Jag fick hålla deras talan, tomten fick Signes napp och deras önskelista.

Därefter fick Signe rida en sväng på en häst, och det gillade hon. De fick åka en ovanligt lång runda, tur det för det var dyrt... Hon är blyg men tuff ändå. Hon åkte iväg på hästen själv och tvekar inte en sekund. Vi fikade innan vi åkte till affären och handlade där även pappa dök upp.

Det har varit fullt upp den senaste tiden. Först tentade jag och det tar på krafterna, har ännu inte fått svar... och sen kom farmor och farfar. Vi satte upp väggarna på ovanvåningen, vi fick lite städat, farmor bakade lussebullar och så kom Lotta och Kenneth på besök. De åkte hem på måndagen och då åkte Thomas till Stockholm och var borta några dagar. Det var fullt upp på jobbet och hemma och på fredagen kom mormor och Thomas. Vi hade inte hunnit städa knappt!!

Det var kul att de kom och det var fullt upp då de var här med. Vi gjorde köttbullar, brunkål, skinka, pepparkakor, klenor och mycket annat. Synd bara att tiden går så fort. Denna vecka har gått lika fort men nu hoppas jag det blir lugnare. Jag är ledig måndag och tisdag och ska mysa och städa.

Igår när det var dags för läggning trodde vi att det skulle bli gnäll från Signe utan napp men icke. Hon var nöjd med snutten och sa bara att jag är inte trött men somnade gott. Även nu ikväll somnade hon gott... härligt. Men hon var med på detta själv och pratar mycket om tomtebebisarna, hur de har det och så. Imorgon kommer det att ligga ett paket till henne i sängen.

Nu äntligen är det över för denna gång. Det är så jobbigt att plugga då man jobbar och är ensam mycket med barnen. Jag har varit så otroligt trött, eller är fortfarande men jag hoppas det blir bättre. Nu ska jag inte jobba på fredagar mer förutom den 29 då vi har chefsdag men då är jag ledig på måndagen istället.

Jag tror jag klarar tentan, och gör jag inte det så kan jag inte bli bättre... Jag fick komma in en halvtimme tidigare för jag var tvungen att börja då för att få tenta i Östersund. Jag var så nöjd med att slippa åka till Skåne. Det hade visserligen varit kul men då hade jag velat ha längre tid på mig därnere. Nu kommer dessutom mamma och Thomas upp till första advent så vi träffas ju snart igen.

Jag började halv nio medan de andra släpptes in tio i nio och det var lite rörlgit tills nio då även deras tentor startade men det gick bra. Vi var nog inte mer än tio som tentade. Det var väl omtenter för dem också. Jag svarade på allt utan en fråga men jag har nog inte rätt på alla men hoppas jag överlever gränser. Jag satt kvar i två timmar och gjorde verkligen mitt bästa.

Åt lunch med familjen på Max och Irma var så nöjd över att det kom bilar och bussar hela tiden utanför. Det är inte bra att äta lunch med så många fönster... På eftermiddagen åkte vi till våra tvillingkompisar. Det märks att våra barn bli större. Nu kan viprata lite med varandra utan att bli helt störda hela tiden. Det tog lite tid innan våra barn ville leka själv med de andra barnen men efter fikan gick det bättre. Irma trodde att hon ägde all deras leksaker. Det var mycket moster och spöken!!

Vi stannade på middag och fick lite efterrätt. Hade ju gärna stannat lite till men blir barnen för trött så är det kört. Signe ville inte hem men då hon fick välja på att åka med oss eller stanna kvar var valet enkelt. Så vi fick med oss alla tjejer hem och ingen somnade i bilen hem. De hade fullt upp med att titta efter månen och stjärnorna. De är väldigt intresserade av dem just nu, pratar om månen så fort det blir mörkt.

Idag har jag röjt på ovanvåningen. Nästa helg kommer farmor och farfar och vi ska bygga väggar där uppe. Då måste det vara tomt där uppe. Jag har tagit ner alla kartonger och påsar med kläder. En del är slängt men inte så mycket men jag har tömt ett skåp och flyttat ut en hel del ur de blivande rummen. Det kommer att finnas en hel del kartonger att rensa i men de får jag ta en annan dag. Nu ska det ner lite möbler därifrån och vart de ska stå vetegudarna...

Jag tänker allt ofta på om man borde arbeta eller inte? Vi har var sitt chefuppdrag och det passar inte in i vårt liv nu. Jag känner mig otillräcklig på alla plan. Just nu är det ännu värre eftersom jag dessutom pluggar. Man stressar för att hinna allt på jobbet och sen blir man stressad av att man måste komma iväg för att inte missa färjan. Vissa möten får jag lämna innan de är slut för jag måste passa färjan. När man kommer hem ska det fixas mat till hungriga vargar och så kvällen att bli lugn och mysig fast vi alla är trötta. När barnen somnat, i bra tid numera, är jag helt slut och orkar knappt ta ett bad! (dusch är inget alternativ för mig om det finns ett badkar i huset).

Nu måste jag dessutom använda all min tid att tänka på min tenta. Antingen plugga eller ha dåligt samvete för att jag inte pluggar. Det ligger över mig som ett mörkt moln. Jag tänker nu även, tänk om... jag inte klarar den på lördag! Jag hade i alla fall turen att få tenta i Östersund, det känns otroligt skönt att slippa få åka iväg.

På lördag efter jag tentat ska jag släppa plugget helt och hållet. Klarar jag inte den nu så får jag ta en annan kurs helt enkelt och plugga något nytt. Sen ska jag ägna mig åt mitt hem. Jag vill få i ordning här hemma, rensa upp bland barnens kläder och leksaker. Tömma ovanvåningen så vi kan sätta upp väggar och dörrar där. Helgen efter jag tentat kommer farmor och farfar och tar barnen så vi kan bygga rum där uppe. Vi kommer att få så mycket gjort. De kommer redan på torsdag och då har vi tre dagar att göra nytta på. Vi ska ju även umgås med dem men får vi några timmar varje dag så kommer det att bli bra.

Tillbaka till mitt arbete. Just nu känns det jättebra, har haft lite roliga möten nu och det känns kul men jag tror inte på att arbeta deltid som chef. Jag tror inte heller på att man ska arbeta heltid som småbarnsförälder. Jag vill inte det i alla fall! De växer upp så fort och jag har arbetat mycket i livet...

Vi får väl se vad som händer i framtiden. Klarar jag tentan har jag i alla fall en titel!!

Nu ska jag träna med Paolo Roberto...