Klockan ringde och efter en stunds mysande gick vi upp. Vi skulle passa på att duscha för det vet man inte när man får göra nästa gång… Vi hade frukost kvar och åt den och packade det sista. Gick ner och väntade på att din mormor skulle komma.

Din mormor körde oss till flygplatsen och släppte av oss där. Vi ställde oss i kön för det var många som skulle med planet. Pinnarna fick vi skicka på specialbagage men annars gick det bra för oss att få med tältet. De hade checkat in oss på olika säten men de löste det så att vi fick sitta ihop. Vi var i god tid och din mamma hann fika en kopp te innan vi åkte iväg.

Vi sov båda två lite på planet till Stockholm.

Då vi kom till Arlanda gick din mamma och tog en macka och en kopp te och din pappa gick till Max för att handla en hamburgare. Han måste ju ha riktigt mat. Alla vår plan var i tid idag och det var ju bra, sov även lite på nästa plan. Men då vi var på väg ner försökte vi lista ut var vi var men vi satt på fel sida i planet för annars hade vi nog sett vårt hus.

Vi gick för att hämta bagaget, tältpinnarna och den gröna väskan kom fort men sen fick vi vänta. Det var en väska som såg precis ut som vår men det var en adresslapp som det stod Sigrudsson och var från Bergeforsen då det var inte vår. Den kom flera varv och din mamma var och kollad på den hela tiden. Till slut var det bara den väskan kvar och din mamma tänkte att någon annan hade tagit fel men det var vår. Din pappa hade haft den med till Island med sin förra fjälla och då hade någon lånat den och deras adresslapp var kvar… tänkte att vi skulle bli Stig Helmer igen…

Väl iväg åkte vi till Ica och handlade lite, din farmor och farfar skulle också handla så vi handlade bara så vi kunde äta lite lunch då vi kom hem. Då vi åt lunch kom din farmor och farfar och vi fikade vidare. Sen började vi jobba igen.

Nu ska vi få in kakelugnen och det är det som är projektet nu. Vi började få upp lite vägg skivor under dagen. Din pappa höll på där upp och sätta din vart toaletten skulle vara. Din mamma hade inget att göra så då tänkte jag att jag kunde kapa till tak bräderna. Men då var din pappa tvungen att göra det åt din mamma för han litar inte alltid på din mamma. Din mamma blev förbannad och sa att du ska göra allt själv och ropade jag upp en massa saker som bara han kan göra. Men gör du det då så gör jag inget…

Din mamma gick ut i boden för jag skulle ha något där. Tårarna kom men din mamma tryckte tillbaka dem för jag orkade inte med det nu. Men tröstade mig hos Tootsie innan jag gick in. Då hade din pappa kommit på att din mamma faktiskt kunde kapa bräderna själv… så det gjorde din mamma och det gick hur bra som helst. Kanske inte lika fort som din pappa gör det men det gjorde väl inget. Din farmor hjälpte till att få upp dem på ovanvåningen.

På kvällen satt vi och kollade lite på tv och så la vi oss tidigt, vi var trötta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...