Idag begravdes er morfar så idag rann tårarna hela dagen. Er pappa berättade för personalen att det var begravning idag så de inte behövde undra. Er mamma vill alltid att alla ska veta och inte gissa och så ville jag inte ha några frågor. Så er mamma tog en runda på stan för att vara ensam med tankarna. Det känns så jobbigt att inte vara där och så blir jag så förbannad om det finns någon fin Gud där uppe som gör så här mot mig. Först Nicke, då trodde er mamma att allt ont hade skett och jag kände mig trygg i det. Då föddes Ian så sjuk och vi visste ju inte om han skulle överleva, det gjorde han men då dog du Gabriel. Det var en tuff tid efter det och då trodde jag igen att nu är det över.

Vi var ju på så många undersökningar med Knoll och Totta och er mamma var så trygg i att nu skulle de ju hitta något om det var så. Det gjorde man inte och Totta somnade in. Nu tyckte vi väl ändå att det skulle räcka men tydligen inte. Helt oväntat dog er morfar. Han som längtar så länge efter barnbarn. Det har ju alla era släktingar men er mormor har ju fått ett barnbarn men inte er morfar. Han var extra morfar till flera men han blev så glad då vi skulle ha barn. Först då du Gabriel föddes och sen gladde han sig så över Knoll och Totta. Sista gången jag pratade med honom sa han att vi blir så glada då mobilen pinglar till. Kollar alltid direkt om det är något nytt om Knoll. 

Det är så kluvet, jag vill vara på begravningen och jag vill vara här. Vi köpte i alla fall en blomma, egentligen ville er mamma bara sätta in pengar men eftersom vi inte var där kändes det bättre. Er mamma kommer att föreslå att vi ska bli världsfadder i Unicef och det är för både Valdemar och er morfars skull. Er morfar var ju så barnkär och alla barn älskade honom.

Jag handlade även lite mer kläder till Signe. Hon är ju för liten för kläderna, er pappa handlade lite men idag fick hon pyjamas. Hon har inte behövt pyjamasar för hon har ju solat hela tiden. Det känns bra att få komma ut och känna sig som en verklig människa fast en ledsen sådan. På sjukhuset vet man bara genom tv om det är dag eller natt! Även Mia fyller år idag så jag skickade ett sms till henne.

Jag vet inte vilken dag det var men vi fick ett diplom eller vad det heter från kanske Unicef. Det var i alla fall Linda som hade satt in pengar för Valdemar och hans morfar. Sådant klarar inte er mamma av. Tänk vilka helt underbara vänner jag har. Det går inte att ringa och tacka för något sådant så jag bara skickade ett sms och tackade och sa att jag inte kunde ringa för då hade tårarna bara runnit och jag hade inte kunnat svara. Det känns i hela kroppen att man har så fina vänner. Som alltid ställer upp och de har gjort så mycket för er mamma. Tänk alla paket som dräller in. Varje gång vi är hemma så tömmer vi brevlådan. Jag tackar alla efterhand men kan inte tacka nog.

Idag tappade Signe sin navel. Den har inte varit till något besvär. Vi har knappt rengjort den, den har varit så fin hela tiden. De tog bort larmet från henne idag. De skulle ha haft gjort det igår men glömde det. Hon behövde det då hon solade. Det känns däremot inte bra för era föräldrar. Vi har ju bestämt oss för att ha andningslarm så vi beställde ett idag. Vi kollade lite med doktorn men de har inga där. De tycker dessutom inte att Signe behöver ett och det känns ju bra men vi vill i alla fall. Det sa doktorn var helt okej men då vill de visa oss HLR. Vi måste ju veta vad vi ska göra om det händer.

Nu visade det sig att hennes bilirubin värde hade ökat igen så nu ska hon sola i natt igen, utan larm… sen hoppas vi hon har solat färdigt. Vi sover så mycket bättre de få timmarna man får sova om vi inte har lampan i ansiktet.

Igår ammade hon så bra så idag skulle vi ha fri amning. Hon ska ändå vägas men ammar hon behöver hon inte få sond. Nu gjorde hon ju inte det så bra idag. Hon ammade bara 84 ml men det är så de gör. Så fort vi kan ska vi prova att hon bara ammar. Fungerar det bra gör det inget att hon inte får i sig allt för då blir hon hungrig. Då hon får mat i sonden blir hon ju inte hungrig och det ska vi väl prova nu. Hon ska äta 60 ml åtta gånger och var ju bara knappt en gång idag med amning. Men hon fick bara mamma mat idag för resten hade jag pumpat. Så nu väger hon 2826 gram, och har ökat med 46 gram.

Idag hade er mamma mobilen avstängd ville inte prata med någon och det kändes bra. Jag lär får veta hur det gick på begravningen vid ett senare tillfälle.

Idag är det internationella kvinnodagen, nu har er pappa fått två kvinnor att fira. Det blev inte så mycket fira av. Vi är ju instängda här på sjukhuset. Visserligen är er mamma ute nu varje dag efter det att kuratorn skickat ut mig. Har varit hemma två gånger men det hinner jag inte länge. Signe ammar ju mer nu och då hinner jag inte hem och tillbaka igen innan det är dags igen.

Blåsljudet är kvar, det är bara ett litet men ändå. Det blev ingen solning idag och idag tog de bort Signes vattensäng, hon håller tydligen sin temperatur själv nu. Hon har ju inte solat sen den 6 mars och det var pga solningen som hon fick vattensängen för att hålla värmen.

Personalen blir så lyrisk då det fungerar med amning och pumpning. De hejar verkligen på oss och möter man någon annan sköterska i korridoren har de också hört och gratulerar. De dömer inte om det inte går bra men grattar om det går bra och det känns bra. Det är ju ändå mycket tid er mamma lägger ner på amning och pumpning. Minst en timme per matning och nu gör jag inte det 8 gånger per dygn men hon ammas sju åtminstone och jag pumpar kanske 5-6. De säger att ammar hon en halvtimme behöver jag inte pumpa för då har hon stimulerat. Jag har ju mycket mjölk så jag pumpar i alla fall.

Hon har gått upp 12 gram till 2780 gram. Hon ska nu äta 50 ml 8 gånger om dagen och idag fick hon bara 149 av donatorn. Så hon fick mer än 350 av mig och det känns jättebra. Det vore ju bra om hon fick igång ätandet. Det finns ju mat men troligen är det för att hon är för tidigt född som gör att hon inte orkar äta. Hon är ju ovanligt stor för att vara född i vecka 24 men som personalen säger hon är lika ung. De säger också att de sista veckorna vilar de mycket i magen för att orka med en förlossning och så är det även då de kommit ut. De har sina tröttveckor och det är vecka 35 och 36 och där är vi ju nu.

Jag har glömt att meddela den härliga nyheten att jag gick ner mina graviditetskilon redan efter ett dygn och efter ett till hade jag gått ner ytterligare 3 kg. Jag tog väl av mig själv och det märks nu, nu gäller det bara att hålla de så de inte ökar igen. Kommer amningen igång så har jag ju lite försprång. Både er mamma och pappa borde bli lite magrare… Men nu är jag åtta kilo lättare och det känns bra. Jag gick ju bara upp fem, eller jag gick upp sju men i slutet gick jag ner två. Det var då doktorn sa att det gjorde inget om man var rund innan…

Idag fyller vår älskade loppa en vecka. Vart tog denna vecka vägen? Eller egentligen känns det som om detta livet är det enda vi har haft. Det känns ändå naturligt att han en liten prinsessa hos oss. Vi kan ju inte direkt fira men vi kan i alla fall fira med att hon inte behöver sola idag med. Vi undrar ju om det blev bra för de bytte lampa eller för att hon var ovanligt svår att behandla. För ofta solar de inte så mycket har vi förstått. Vi hade mer och fira, hon har gått upp i vikt. Det hör troligen ihop med solningen. Nu väger hon 2768 gram och idag har de även vägt henne. Hon är ju 35+0 idag, de räknar både levnadsdagar och så i graviditets veckor. Vi kanske måste stanna här tills 37+0 men det hoppas vi inte.

Hon har växt en cm på längden och är 49 cm lång. Hennes huvudomfång har minskat. Det var vi inte varför? Men hon väger ju 3 hg mindre än då hon föddes så huvudet blir kanske också mindre. Idag drog även Signe ut sonden… hon hade väl tröttnat på att ha den där. Hon nyser mycket och det beror nog på att hon har en slang som är 22 cm lång ner i nästan och ner i magen. Nu bytte de näsa så det inte blir sår av tejpen.

Nu har de ökat mat mängden igen. Er mamma pumpade inte lika bra idag men er syster ammade mycket mer än tidigare. Idag ammade hon 52 ml och det mesta hon ätit innan var 9 ml. Det är häftigt då man ser på vågen att hon har ammat själv, vår duktiga tjej, stora tjejen. Idag provade vi kläder på henne och tog kort. Det är första dagen hon har sina egna kläder. Storlek 50 är ju stort för henne. Hon har fått många paket och kläder men allt det är storlek 56 och större. Er mamma tar mycket kort på er syster. Er pappa vill inte att vi lägger ut bilder till folk med sonden på. Det är inte så lätt att få kort på henne så man inte ser sonden.

Det var Vasaloppet idag, och det var väl första gången som man inte behövde ställa klockan. Det gjorde Signe bra till oss. Så idag har vi suttit mycket vid tv hela familjen. Det var bra att det kom ett sådant roande program en hel dag. Det uppskattar man extra mycket då man sitter inlåst som vi gör nu.

Idag skulle er mamma gå in i vecka 35. Nu står livmodern som högst och det kan kännas tungt att röra sig och att sitta. Magsäcken trycks ihop och du kan få halsbränna. Undvik för fet och kryddig mat. Drick bubbelvatten det lindrar. Det är inte onormalt att livmodern drar sig samman av och till - den måste träna inför förlossningen. Man brukar kalla detta för förvärkar, och de brukar inte påverka livmodertappen så att den öppnar sig. Magen putar ut och blir "stenhård" men det brukar inte kännas mycket neråt underlivet.

Om sammandragningarna ger upphov till mensliknande smärtor eller trycker neråt och gör ont bör du få detta kontrollerat på mödravårdsmottagning eller förlossningsavdelning. Samma sak gäller om de tenderar att komma regelbundet. Omföderskor kan känna förvärkar tidigare och kraftigare - ju fler barn man fött, desto tidigare kan förvärkarna debutera och dessutom bli fler och ibland kraftigare. Läs mer om För tidigt värkarbete!

En del blivande mammor känner av hemorrojder som gärna uppstår när trycket i buken ökar och om man inte rör sig tillräckligt blir man dessutom förstoppad. Motion, mycket vatten och lite katrinplommon brukar hjälpa. På apoteket hittar du salva att smörja på hemorrojderna. Vid stora besvär kontakta din MVC.

I vecka 35 är medelkroppslängden 47 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2600 gr. Huvudets omkrets är 33 cm. De flesta barn ligger nu i rätt ställning inför födseln, med huvudet neråt. Navelsträngen är tjock som en tumme och cirka 50 centimeter lång.

Många blivande föräldrar går på studiebesök till det sjukhus där de tänker föda. Be din barnmorska hjälpa dig! Det är dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner hur barnet växer och ligger, lyssnar på barnets hjärta och mäter ditt blodtryck.

Er pappa åkte hem efter frukost idag. Han skulle hjälpa er farmor och farfar med sängen. Vi måste ju ha ner den till vårt sovrum så vi kan sova där då vi kommer hem. Det rummet är inte helt klart för vi har inga taklister och garderoben är inte helt klar men det får vara så. Er pappa har gått med på att göra det sist i vårt hus, eller i alla fall i slutet av bygget. Det finns en prinsessa som är viktigare.

De hade flyttat på allt golv så nu är det i lilla rummet. De har även slängt ut massa skit. Er pappa hjälpte till med lite då han kom hem. Annars var det ju säng flytt som var det viktigaste. Er mammas syskon har ju sovit i en korg som vi har hämtat hem. Er pappa har också sovit i en mangelkorg och den skulle få ben och nytt tyg runt sig. Det skulle er farmor och farfar fixa under jul då er pappas moster var uppe. Det du Valdemar somnade in behövde vi ju bara en. Er mammas korg var blå och tyget vi köpte var rosa. Så er mamma trodde inte att de skulle göra den klar men de hade de. Då de hade den med sig och er mamma satte in den i sovrummet igår. Då er mamma fick veta att de gjort den i torsdags kom det ännu mer tårar.

Den var så fin och liten, men vi har ju en liten prinsessa. Den andra är större så då hon växer ur denna kan vi hämta hem den andra. Nu kom även våra sängar på plats och vi får bra plats där alla tre. De kom upp och hälsade på oss innan de for hem. Er farfar tyckte att det räckte med igår men det tyckte inte er farmor. Så vi fikade då de kom och er farmor satt med Signe igen. De är så glada över att äntligen fått ett levande barnbarn. Er farmor pratar ofta om dig Gabriel, han var ju så fin och det var ju så nära. Nu är de så glada över Signe.

I kväll var det melodifestival och Anna Bergendal vann. Hon gick ju vidare då Signe föddes så den del finalen missade vi. Även er pappa var vaken och tittade med er mamma. Det känns bra att någon äntligen fått träffa Signe. idag gick Signe ner i vikt igen… inte så mycket men ändå 7 gram. Vi väger ju henne varje måltid så här räknar vi gram hela tiden. Hon ska inte sola mer idag. De ska ta prov ikväll igen och sen får vi se hur det blir imorgon eller i natt.  De tar ofta det provet mitt i natten, varför vet jag inte.

Nu har er mammas amning kommit igång ordentligt, eller min pumpning. Igår pumpade jag 68 ml och idag 285 ml. Det var riktigt kul att se hur mycket bröstmjölk det kom ut. Så hon fick bara 115 ml donerad mjölk idag. Ändå hinner inte jag pumpa varje gång, fast vi inte gör något så hinner man inget känns det som. Vi väljer ju att jag får sova ett pass på natten allt för att man ska överleva.

Vilket underbart väder, ett riktigt vinterväder med strålande solsken. Er farmor och farfar ska komma ner idag. De ska stanna över helgen och göra lite nytta i huset.

Idag hörde de blåsljudet igen… er mamma oroar sig för det och vill att det ska kolla upp det riktigt innan vi åker hem. De har lovat er mamma och pappa att de ska undersöka ordentligt då vi ska åka hem. Det känns tryggt och skönt, de gör verkligen allt för att vi ska känna oss trygga här.

Det är svårt att hinna men något fast vi sitter i rummet hela dagarna. Det ska hela tiden passas tider, Signe styr vårt liv helt och hållet. Det är er pappa som får komma ut. Han behöver ju inte amma. Idag efter lunch fick er mamma äntligen komma hem. Det är 1½ vecka sen och det var en sådan frihet att få köra bil själv. Jag är ju dessutom lättare i kroppen och inte så otymplig så det var ju lättare. Det var lika fint väder idag och er mamma bara njöt hela vägen hem. Av allt det fina som bara blev ännu finare idag.

Jag satte igång en tvättmaskin, packade ihop lite grejer. Hämtade posten och det är paket till Signe varje dag. Helt otroligt, det kommer paket hela tiden och er mamma hoppas att jag hinner tacka alla och att Signe hinner använda allt. Anna och May Gull var först och sen har det bara fortsatt. Då jag skulle åka kom er farmor och farfar. Er farmor lyssnar lite dåligt ibland och hon var väl så uppfylld av att hon blivit farmor att hon inte fattat att vi inte var hemma. Hon hade mat med sig för oss hela helgen. Er farfar däremot hade fattat galoppen. Så de packade in och så åkte de bak efter er mamma tillbaka till sjukhuset.

De hade med en blomma och så en pyjamas till Signe, men den var stor så det är länge innan hon kan ha den. Det är ju så att alla kläder vi får är för stora så vi har fått gått och handlat egna kläder till henne. Er pappa har fått den stora äran. Så han har kommit hem med kläder och det första han köpte till henne var en borste. Hon hade ju så mycket hår och vi har ju inte handlat något alls till henne. Så då han var och sa till om att vi ville ha vagnen köpte han en borste. Nästa gång köpte han kläder och så sängkläder till vagnen. Den får sen stå i bilen tills vi ska använda den. Han fick också välja viket gosedjur hon skulle få ha. Du Gabriel fick ju en giraff så nu fick Signe ett lejon. Det passade väl bra då personalen att hon var som ett lejon, hon ryter till då det är något fel.

Vi fikade tillsammans och er farmor höll i Signe. Er farfar klarade inte av det, dels för att hon var så liten och så är han lika blödig som er pappa. Han satt likväl och grät men det skulle ha blivit en regn skur om han hade hållit i henne. De hade hälsningar från hela släkten och sen blev det lite byggsnack. Det var längesen nu men nu är det igång igen. Vi skulle ju ha börjat med badrummet den första mars men då var vi ju här och hade annat för oss. Er farmor och farfar ska i alla fall tömma i badrummet nu så vi kan börja då vi vill och kan.

De åkte hem och fick klara sig själv hos oss för första gången. Annars är vi ju alltid hemma, åtminstone en av oss. Vi fick snällt stanna kvar här i vår lilla värld. Nu har er mamma varit här en vecka och jag har fortfarande inte fattat att vi fortfarande är kvar. Eller det förstår jag nu men hade inte fattat att vi överhuvudtaget skulle få stanna kvar. Det känns jättebra för er mammas chock över att vi äntligen fått ett barn har inte lagt sig. Jag är så rädd att det ska gå fel så det känns så tryggt att vara kvar här.

Idag hade Signe gått upp 10 gram, det är inte mycket men ändå. Hon solade tills lunch och sen ska hon nog sola ikväll igen. Idag har de ökat mat mängden till henne till 45 ml gånger 8. Idag har jag lyckats amma 9 ml till henne… det var kanske det hon gick upp! Idag kollade de lite extra prover då gulsoten inte vill ge med sig. Er pappa upptäckte att det var gamla rör i den lampan hon har så han sa till. Så sen på kvällen fick hon en ny lampa så vi får se om det hjälper. Det var i alla fall kul att det kom någon och hälsade på oss.

I natt började er mamma gråta och det ville inte ta slut. Där ligger både er pappa och syster och sover men er mamma kan inte sova. Jag vet att jag måste för jag har inte mycket tid på mig förrän jag ska upp igen. Jag orkar inte längre… det har inte gått många dagar men ändå är jag helt slut. Jag vill ju samtidigt att er syster ska få amma och få mat från mig men jag skulle bara vilja sova. Blir ju så ledsen och arg och det känns som att det vore bättre om er pappa också var vaken. Det skulle vara mer rättvisst men jag vet ju att även han behöver sova.

Han vakande naturligtvis och försökte trösta mig. det känns alltid bättre då er pappa tröstar mig. Jag är ju så glad över vår älskade dotter och vill inte vara ledsen. Jag har varit ledsen vad jag behöver redan. Jag fick sova sen och er pappa tog ju ena nattpasset och då lyckades jag sova. Jag känner sådan trygghet då er pappa är uppe. Känner inte att jag måste kolla om han sköter Signe på rätt sätt. Utan jag lämnar helt över till honom, litar på honom till 100 %. Vi har ju även sköterskor där alltid, de kommer ju var tredje timme så undrar vi något kommer de direkt och hjälper oss.

Då jag vaknade på morgonen fortsatte jag att gråta. De säger att man kan ha baby blues men jag tror detta är så mycket mer. Er pappa ordnade så kuratorn kom upp och pratade med oss. Det är sådan trygghet att ha henne och att hon känner oss. Hon vet vad vi gått igenom och hon har följt oss länge. Personalen tog ut Signe så vi kunde få prata i fred. Personalen är också helt underbara, det är ingen som tycker saker utan de hjälper till om man vill och låter oss vara i fred om vi vill. Er mamma vill inte att er syster ska vara med då er mamma blir så ledsen.

Det börjar komma ifatt er mamma att er morfar inte finns längre och att jag inte kan åka på hans begravning. Jag skulle kunna åka, personalen skulle ta han om Signe men det inte känns bra. Jag har fått erbjudande men tackat nej, jag tror inte heller er morfar skulle vilja att jag lämnade Signe och kom själv. Skulle jag åka ner skulle jag ju vilja stanna och vara med familjen inte bara åka upp och ner. Däremot är det jättejobbigt att han dog… jag blir så arg på varför det ska gå oss så ont. Nu får jag dessutom inte heller sova och då blir ju saken inte bättre. Pratade med kuratorn och det kändes mycket bättre efteråt. Jag såg däremot inte så snygg ut, är väl lite svullen i kroppen sen förlossningen och nu såg jag knappt ut genom ögonen.

Kuratorn undrade när jag var ute senast. Jag har inte varit ute sen jag åkte in till förlossningen i Sundsvall förutom då jag åkte transport bil till Östersund. Det är en vecka sen så hon beordrade mig att gå ut. Er mamma ville inte för jag såg så förskräcklig ut. Då sa hon att hon skulle prata med personalen så både er mamma och pappa kunde gå ut tillsammans. Annars har vi ju Signe själv och då måste ju en vara hemma. Vi pratade också om min svamp i munnen. Hon skulle säga till doktorn för hon sa att det måste du ha hjälp med. Hon är så bra för hon tar mycket av kontakterna så slipper jag.

Så då kuratorn gick så klädde vi på oss och gick ut. Det var underbart vinterväder. Vi gick runt sjukhuset, det kändes otroligt långt för er mamma. Det känns ju som om underredet är på väg ut… dessutom är det backigt i Östersund. Antingen är det nedför eller uppför och er pappa lurade ut er mamma på en lite längre tur. Då gick vi först nedför och er mamma fattade inte då att vi också måste uppför. Det var i alla fall mycket bra för själen att vara ute. Det hjälpte otroligt mycket och så hade vi chansen att prata med varandra. Vi hade vi inget som störde och det kändes hur bra som helst att gå där i solskenet och i vintervädret. Er mamma fick ny energi så då vi kom upp hämtade vi in Signe direkt. Personalen var glada över att vi var tillbaka och de berättade att Signe haft det bra men saknade nu sin mamma och pappa. De är så gulliga.

Doktorn hade varit där och idag hade de inte hittat något blåsljud, de kommer dock att han det under kontroll så länge vi är här. Det fanns där igår men inte idag. Igår och även idag har hon haft hjärtlarm. De sa att barn som är förtidigt födda ibland glömmer bort att andas och det är därför de har larm på henne. Nu har det hänt både igår och idag och händer det fler dagar blir det extra undersökningar. Detta gör ju er mamma nervös… tänk att det aldrig släpper. Innan var man nervös för att hon inte skulle komma ut levande. Nu är er mamma rädd hela tiden för att hon ska dö. Det känns så skönt att hon är uppkopplad, kan hon vara det hela livet??

Nu äter hon 40 ml per måltid och fick en portion av er mamma kan man säga. Jag hade pumpat ut 40 ml som hon fick idag. Jag ammade henne fem av de åtta passen och det fast att jag var borta så mycket. Ofta ammar jag ju henna alla pass utom ett på natten då er pappa tar henne. Ibland är jag dock borta, nere på förlossningen eller så är Signe iväg.

Jag har ju lite problem men stygnen de satte efter förlossningen. Så jag är på amningsmottagningen varje dag och får det upp kollat. Katetern är ju också dragen och det var så skönt. Sista kvällen var det blod i urinen och det kändes inte alls bra. De tog prov på det men bestämde sig för att jag skulle ha den i tre dygn och det hade jag. Blodet försvann och på morgonen var det klar urin igen. Det går långsamt att läkas… ingen berättar om eftervården. Jag kan förstå varför för då hade ingen fött barn. Förlossningen var enklare än det efteråt. 

Hennes bilirubinvärden blir inte bättre. Hon solade fram till nio på morgonen och sen slapp hon sola hela dagen men då de tog nytt prov så fick hon komma in i solen igen. Det är konstigt för hon solar mest på natten då vi blir mest störda av det. Klockan åtta var det dags igen lagom tills vi ska börja tänka på refrängen. Nu har man vant sig men visst är det enklare att sova utan lampan. Idag vägde hon 2686 gram så hon har gått ner igen 18 gram. Det kan bero på gulsoten så vi hoppas det värdet snart blir bättre.

Idag hade vi mycket kram tid er mamma och pappa. Speciellt er mamma behöver det och i alla fall just nu. Allt känns så jobbigt samtidigt som man ska vara glad som nybliven mamma. Det är tur att er mamma och pappa får bo här tillsammans annars hade er mamma inte fixat det.

Det är till att vara natt människa då man får barn, eller dygnet runt typ. Nu önskar både er mamma och pappa att vi inte behövde så mycket sömn. För fast vi inte gör så mycket så vill man ha lite sammanhängande sömn. Det är ett tufft schema att få barn. Då hon skulle ha mat klockan 01.00 så fick jag ta upp henne en timme innan. Bytte på henne, hon bajsar jämt, och ammade sen henne. Klockan ett kom de in med mat och jag sondade henne. La henne 01.30 och tjugo minuter senare var hon vaken igen. Ammade henne men då jag la henne bara hon gallskrek och klockan tre fick hon mer mat. Vi somnade och sen var det er pappa som tog nästa pass.

Hon solade nu igen och då kan man lätt få problem med magen. bilirubinet ska ut och de kommer den vägen. Så er syster hade ont i magen och fick hjälp med en kateter som gör att bajset kommer ut. Så denna uppgift fick er pappa vara med på, det är ju en sköterska som gör det men han får vara med och vara tryggheten för er syster.

Er mamma har fått svamp i munnen. Jag fick ju problem med astman då jag hamnade i Sundsvall. Så då vi kom till Östersund hämtade er pappa min medicin och jag inhalerade hela tiden, i alla fall hur ofta som helst. Jag hade då helt glömt att man ska skölja munnen efteråt. Så svampen kom smygande men nu är den här… ska se om jag kan få bukt på den. Var nere på apoteket och köpte något spray som jag ska spraya i munnen. Det var något naturläkemedel. Ska gurgla i vichy vatten men det finns inte här på sjukhuset.

Idag upptäckte de ett blåsljud på Signe och er mamma blev orolig igen. Er morbror Nicke dog ju då han var tio år. Han hade blåsljud men han dog av hjärtmuskel inflammation. Detta gör ändå er mamma orolig så vi får hålla koll på det. Doktorn är ju här varje dag och kollar upp henne. Framför allt kollar de så att hon äter, speciellt om hon ammar. Hon har gått upp i vikt idag och väger 2704 gram, det är bara 22 gram men ändå. Hennes mat mängd ökades med 10 ml per mål. Hon har fått lite av min mat idag med, hela 6 ml…

Dagarna här är likadana, men vi hinner inget. Signe ska ha mat hela tiden. Tar upp henne, byter på henne och ammar henne. Det tar lite tid, varken Signe eller er mamma är så värst bra på detta ännu. Hon ska sen sondas och sen sover hon en liten stund och sen är det dags igen. Hon ska ju sondas var tredje timme. Er pappa fixar mat till oss. Vi har i vårt lilla kylskåp men handlar lunch nere i restaurangen och äter ofta något lättare på kvällen som kräm och mjölk.

Det blir mycket tv tittade då vi inte har något annat att göra. Er mamma ska ju både amma och pumpa så det blir vid tv i fåtöljen. Det känns tryggt och bra att vi får vara här. Er mamma kan inte se sig mätt på lilla Signe. Pratar mycket i telefon och berättar hela tiden och vår underbara unge.

Vaknade av sköterskan som kom in, mera prover att ta och temp. Jag sover inte så gott här men nu har jag varit så slut att det har gått bra ändå. Förhoppningsvis kommer jag att bli utskriven idag… efter frukosten gick jag upp till de mina. Jag väckte er pappa och gick och pussade på Signe som låg och solade. Det är inte så lätt att tag sig då man har ont i hela skrevet och har en kateter dessutom att dra på. Lilla Signe var lika söt idag igen, hon har så mycket hår så mycket hår. Hon är nog det vackraste barnet i världen. Där låg hon med solglasögon, i tyg och solade. Tänk vilken primmadonna vi fått… långt hår och vill bli solbränd. Detta ljus är ofarligt säger dem. Troligen hade hon för högt bilirubin värde i natt. De skulle ta PKU prov i natt och bilirubin värde. Därför skulle hon inte sova inne hos er pappa. Så efter svaret la de henne i solen. PKU provet ska de ta då de är 48 timmar.

Idag fick jag lära mig att pumpa med maskin. Eftersom er syster inte är så pigg på att suga så måste jag få igång amningen utan henne hjälp. Jag fick också lära mig att handpumpa själv ur brösten men jag gillade maskinen. Jag har problem med lungorna och har det jobbigt med andningen. Jag fick en flaska med ett stort sugrör i så jag kunde få bort allt skit i lungorna. Jag har svårt för att hosta med allt ont i kroppen. Hela kroppen värker då jag hostar lite grann.

Efter lunchen skulle jag bli utskriven. Signe kallade på mig sa de. Då ska man först ha ett utskrivnings samtal med en barnmorska, jag fick en av mina favoriter och det kändes bra. Er mamma har ju varit nöjd med det mesta. Inte att det är så svårt att få tag på en doktor. Både i dag och igår satt jag på mitt rum ensam för att vänta på doktorn som ändå inte kom. Då hade jag kunnat vara uppe med min älskade dotter istället. Det är ju annat om man har sitt barn här, då gör det ju inget. Barnmorskan och jag gick igenom journalen och vistelsen på BB. Vi har ju gått igenom mycket för det kom ju även upp om Gabriel och Valdemar. Er mamma sa att ni vill väl inte ha hit oss igen, men hon sa att vi gärna fick komma tillbaka. Hon har haft hand om mig någon gång jag varit inlagd också. Hon såg framemot att få träffa oss här igen och det kändes ju tröstande.

Det var ett känslosamt möte och då jag bad om ett intyg till SAS bröt jag ihop. Vi kan ju inte åka till er morfars begravning och jag hade tagit en extra försäkring för graviditetsproblem och nu kan vi utnyttja den. Jag har aldrig förut tagit någon extra försäkring fast vi åker icke ombokningsbart men just denna gång såg jag att man kunde för 95 kr boka en speciell försäkring. Eftersom vi visste att vi kunde få för tidigt så kändes det billigt. Då måste man ha ett läkarintyg och det bad jag nu om och då brast det. Er mamma kan inte fatta att er morfar inte lever. Han såg ju så framemot att få barnbarn och nu när där väl kom ett levande så finns han inte här. Hon tog det lugnt och förvånade sig över hur mycket vi varit med om. Hon skulle prata med doktorn så skulle jag få upp ett intyg till neonatal.

Så fick jag äntligen bli utskriven och flytta upp till er pappa och syster. Som jag hade längtat, det kändes inte på riktigt då jag bodde en trappa ner. Det var mycket att packa och er pappa kom och hjälpte till. Vi hade ju varit där i nästan en vecka och man samlar på sig lite saker. Men er pappa gick flera gånger och er mamma kom lunkande sist. Det kändes ju samtidigt lite sorgligt att lämna denna avdelning. Jag åt lunch innan vi gick upp och så kunde jag ju hämta middag här med för jag var ju inskriven hela dagen. Där uppe bodde vi som på hotell. Skinn fåtöljer, sängar som stod ihop och egen fräsch toalett och dusch. Ett litet kylskåp fanns också men ingen mikro, men vi har i alla fall en egen vattenkokare. Så mycket nytta vi har haft av den.

Pratade med Mamma, Johan, Britt-Marie och Karin, er mamma vill berätta för hela världen om vår söta Signe. Jag vet att andra fått barn före oss men jag ser ju att de inte fått så söta barn som vi har fått. Jag åt lunch och middag nere på BB, jag hade ju betalt för det… det var inte så god mat men ändå. Det känns så otroligt bra att få flytta upp. Nu hade vi Signe inne hos oss och även när hon solade var hon där. Det var lite jobbigt då vi skulle sova, nu sover vi inte så mycket, med solljuset i ögonen. Det gjorde inget, bara vi hade lilla Signe hos oss. Vilken lycka det är, livet är på topp just nu.

Er mamma hade inte kunna föreställa sig att vi skulle hamna här. Då vi hamnade i Sundsvall var jag rädd att vi skulle få båda barnen där. Hur skulle vi kunna ta oss hem? De sa att vi nog skulle få åka ambulans till Östersund. Er mamma hade inte fattat att föds man sex veckor för tidigt åker man inte hem efter sex timmar. Jag tänkte inte alls på neonatal, hoppades bara att vi kunde få stanna någon dag. Det är väl det som kallas förträngning…

Er mamma somnade i alla fall gott med mina älskade i rummet, samt alla sköterskor. Vi får inte vara mycket själv. Signe äter nu bara var tredje timme men då kommer det alltid i persona. Det känns tryggt tycker er mamma. Idag väger hon 2682 gram och har gått ner rejält sen hon föddes. Ändå har hon ökat sin mat mängd till 30 ml per gång. Det är inte många ml… men hon har väl inte så stor mage heller. Idag fick hon lite av er mammas bröstmjölk. Jag har pumpat och det kommer inte mycket men de säger att de första dropparna är viktigast. Hennes temp har sjunkit så hon får sova på en värmebädd. De tror att de är gulsoten som gör det. Hon har ju solat hela dagen ända tills klockan sju. De har tagit nytt prov i kväll.