Nu börjar det gå runt i huvudet igen!! Både idag och igår har jag haft tid att tänka. Jag tänkte jobba idag men dels var det lite på jobbet som gjorde att jag inte kunde göra det jag hade tänkt mig men jag upptäckte att jag inte kunde koncentrera mig som vanligt. Tankarna for iväg...

Redan igår började jag fundera på varför jag är så lugn. Innan undersökning två då de hittade knölen var jag hysterisk skulle jag vilja uttrycka det. Jag var helt säker på att de skulle hitta något. Redan då jag gjorde första undersökning kände jag obehag och undrade vad som skulle ske. Jag var misstänksam och fast jag inte ville tro det så började något gro inom mig. Tänk om jag är sjuk?

Då doktorn ringde och sa att de skulle göra om undersökningen så var jag i princip död. Jag började tänka i de värsta senarior som jag kunde hitta på. Jag var helt säker på att det hade spritt sig i hela kroppen och jag bara hade några veckor kvar.

Nu när jag kom hem från ledighet kände jag mig mycket lugnare. Jag var inte alls så nervös då jag åkte iväg till sjukhuset igår. MR röntgen gick bra och sen visade det sig att jag skulle göra en ny skiktröntgen på samma ställe med samma röntgensköterska. Inte ens det fick mig att bli nervös. Förra gången fick jag ju för mig att de pratade i gåtor och döljde något för mig och så kändes det inte alls denna gång.

Så nu kom andra tankar i skallen. Kanske är jag inte sjuk. Förra gången var jag så rädd för att de skulle hitta något och det gjorde de. Jag kände inte alls så denna gång så nu kanske de inte hittade mer?

Jag är ju lite synsk ibland och jag var ju så säker på att Gabriel inte levde fast han sparkade i magen. Jag fick ju rätt där och även nu när de hittade knölen!

Så igår tänkte jag att det kändes bra och kanske skulle jag åka på jobbet som idag men nej. Jag känner att jag inte orkar med gnäll. Så jag väl satt hemma och jobbade idag kände jag att jag inte kan koncentrera mig. Tankarna bara far iväg och så tappar jag tråden.

Chefen ringde och undrade hur jag mådde och om jag inte skulle vara sjukskriven och vara hemma med mina barn? Nu har mina barn varit med sin mamma i en vecka så de är nog glada över att vara på dagis och så måste jag få tänka på annat. Att känna mig lite nyttig!! Jag har däremot tagit ledigt imorgon för vi ska på samtal på dagis. Jag vill hinna med allt nödvändigt innan träffen med doktorn. Så idag hade vi styrelsemöte med dagis. Jag tror dock att jag vill åka till jobbet på måndag och kanske även på tisdag innan jag ska till doktorn men det får vi se på tisdag.

Tänk om jag är frisk? Det skulle ju vara så underbart. Ändå har jag gått från att tro att antingen är jag helt frisk eller nästan död till att förvänta mig att jag kommer att bli behandlad på något sätt. Har diskuterat lite idag om cellgift och strålning och troligen gör de båda sakerna i Umeå. Detta är ju en värld som jag är helt novis i och hoppas så förbli med ska ta redan på lite mer så jag vet om jag hamnar där.  

Jag var helt slut imorse, vi hade fått Tobbe att hämta barnen en halvtimme senare så vi fick lite sovmorgon. De var helt slut... gick knappt att få dem att vakna alls. Jag sov lite till innan jag gick upp för att göra mig iordning. Det är inte kul att ha en röntgen tid kl 10.45 då man ska vara fastande innan, man blir hungrig! Det gäller att sova sig i form. Hann ta ett bad innan avfärd och det behövdes efter allt resande. Grannfrun skjusade mig dit och hem igen och det uppskattade jag då Thomas var i Stockholm. Jag kom i god tid och fick vänta då de var sena. Jag hade tagit lite lavemang på morgonen och trodde att de skulle in med något igen i baken men lyckligtvis inte. Kanske fick jag det för jag fick ett avslappningsmedel för tarmen och det kanske skulle kommit ut från baken om jag inte haft lavemanget.

Jag började med en MR, magnet röntgen. Jag fick först en nål i handen som de skulle skicka in avslappningsmedlet. Han lyckades på andra försöket.

Jag hade med mig en skiva med Niklas Strömstedt som jag fick lyssna på under undersökningen. Jag var lite rädd för klaustrofobi då jag åkte in i tunneln men jag fick en ögonbindel som jag hade på och det blev perfekt. Jag hade hosta och var lite orolig för den men jag fick ha en halstablett i munnen och jag hostade inte en gång under undersökningen. Det smäller ju rätt så bra men det gick bra.

Han tog ut nålen och det var dumt gjort av honom för jag skulle på en röntgen till som krävde en nål i armen. Jag är inte alltid så lättstucken och det var jag inte idag heller. Det var röntgen sjuksköterskan som fick sticka mig på nästa ställe men hon lyckades inte så bra. Provade på tre ställen innan hon hittade rätt. På höger handryck gick det riktigt dåligt och den är väldigt svullen och öm. Har haft svårt i eftermiddag och kväll att lyfta barnen och lite annat. Hoppas det blir bättre imorgon.

Så undersökningarna gick bra men man vet ju inget om svaret...

Vi har haft en underbar ledighet. Det var ju lite kaos innan vi åkte och det tog lite tid att varva ner men då vi kom till Astrid Lindgrens värld var det bara till att njuta. Vi hade en bra natt i Linköping och det tog ju inte så lång tid att åka till Vimmerby. Thomas hann vara med på telefonmötet och vi var precis framme då det tog slut. Det var så fint väder och vi började med att fika lite utanför. Allt kändes så lugnt. Det var deras öppningsdag och det var folk där från överallt, en tysk och en schweizisk bil var parkerad vid oss. Vi gick in och det första vi gick till var Pippi Långstrump och Villekulla. Där hade en show där som vi tittade på. Barnen satt som små ljus och var helt betagna. Då det spelat klart fick man gå in och hälsa på Pippi men mina barn nöjde sig med att titta. Vi gick runt lite där och satt på hästen Lilla Gubben. Vi gick sen vidare och kollade där Karlsson på taket bor, var i lilla staden och så kollade vi upp matställen. Vi mötte upp mormor och Thomas som hade kommit.  Då fick vi sällskap av Kling och Klang och Prussiluskan till lunch stället. Efter maten åkte vi en rundtur i Saltkråkans värld, det var häftigt. Vidare gick vi till Emil och Katthult, där var också show. Den var riktigt bra! man fick däremot inte gå in och träffa Emil och det var ju lite trist. Vi tog sen hela varvet och kollade på allt. Vi fikade våfflor och sen var barnen slut. Elvira la sig på asfalten och ville sova. Vi tog oss bort till Bullerbyn och där gillade Irma och Elvira att vara. Signe var då trött och sur så hon satt kvar i skrindan i protest. Till slut klev också hon in i de små husen och sen fick vi knappt ur dem igen. Irma sa: vi bor här nu! Vi hann med en show till hos Pippi innan klockan var fem och de stängde. Vi ska dit nästa år igen, i maj! Då ska vi vara här två dagar och ha husvagnen med oss.

Vi åt middag på stadshotellet i Vimmerby innan vi åkte hem. Vi kom sent till Lund och då hördes ljudet från Lundakarnevalen. Det var tider det då man var ute och partajade där!! Vilket rum vi fick! Det var två rum och badrum. Signe somnade nog innan hon la sig på kudden men de andra två var pigga! Det fanns både badrockar, pool och badkar. Tyvärr hann inte vi utnyttja något alls av det där… men vi sov gott. På frukosten kom Sigge, han som är maskot för Scandics barnprogram. Han delade ut tatueringar, som vi dessutom redan fått så nu ska det tatueras. Signe sa då, det är inte han, det är någon som klätt ut sig. Undrar just hur det ska bli med tomten i år??

Vi körde mot Löderup. Tog vägen förbi Blentarp. Thomas har en släkting som är gift med en från Blentarp som bor i Vilhelmina och alla där förväntar sig att vi känner varandra. Jag som inte ens varit i Blentarp men nu så!! Det gick fort att göra där igenom. Vi åt lunch med hela min familj i mammas husvagn. Vi hann ner en tur till havet. Det var ju helt otroligt väder, nästan synd att vi inte kunde stanna där. Vi åkte sen vidare till det lilla gårdshotellet där vi skulle bo och ha släktträff.

Det låg helt underbart vid ett rapsfält. Vi kunde bada där i deras spaanläggning. Där var en pool, en bubbelpool och bastu. Man kunde sen gå ut och sätta sig i solen. Vi åt scones till eftermiddagsfika. Efter kl. 16 fick inte barnen vara i badet så då satt vi ute och pratade. Barnen lekte och livet var på topp. Synd bara att middagen var lite sen… barnen åt inget den dagen… (heller). Det är inte lätt att äta när vi byter ställen hela tiden och ingen lugn och ro. Det blir till att äta blodpudding då vi kommer hem!

Nästa dag var det bad igen hela förmiddagen och sen började släktträffen kl. 13.00 Då somnade Irma i Thomas knä… våra barn har uppfört sig så otroligt bra under hela tiden men nu var även Signe helt slut och fick lite utbrott men inte så farligt. Det var trevligt med släkt träff men Signe sa: varför måste vi träffa släktingar?? Det kan man undra då man är 4 år men jag hoppas hon uppskattar träffarna senare i livet.

Vi åkte hem så fort släktträffen var slut. Fick bara säga hej till familjen. Det blev ju en kort tripp denna gång. Vi fick åka via Lund för Irma hade tappat sin nalle på parkeringen då vi åkte därifrån dagen innan. Vi åt även mat där innan vi satte kosan mot Jönköping. Den resan gick bra fast vi kom fram sent även denna gång! Även här fanns det pool som vi inte hann utnyttja. Vi trodde att vi glömt skötväskan, men hittade två extra nappar och vi hade fler blöjor i bilen. Så vi klarade oss.

Så igår var det full fart hemåt. Nu var det regn hela vägen och trist körväder. Vi åt lunch på Ikea i Örebro och lekte en stund. Köpte sandaler till Signe på Coop och sen drog vi norrut. Åt sen middag i orsa och kom hem vid nio tiden. Då var ungarna rätt så trötta på att åka bil, och även vi förstås. Vi såg en björn unge som sprang över vägen och några älgar som stod i diket. Väl hemma var barnen glada över sina leksaker och satte igång och leka direkt. Det var dock inte så svårt att få dem att sova, jag själv var trött så jag mådde illa.

Jag har inte hunnit tänka så mycket på livet under de sista dagarna. Denna ledighet kom perfekt i tiden. Hade jag varit hemma hade jag grubblat ännu mer och nog blivit halvknäpp. Nu har jag istället planerat för framtiden så jag har inte tid och möjlighet att dö nu.

Idag har jag blivit helt försälskad i Söderköping. Ännu en anledning att leva vidare, dit måste jag igen... Det fanns flera torg, många små affärer, ett konditori, ett bra glassställe där de gjorde glassen själv, Göta kanal och mycket mer. Först trodde vi det bara var ett torg där fikade på ett kondis men sen blev det bara bättre och bättre... inte nog med det för vi träffade vår favorit doktor från KK där. Han var vår trygga man då vi väntade och fick barn. Han var aldrig med på några förlossningar men innan och efter och var helt underbar. Skoj att träffa på han så här långt efteråt.

Innan dess var vi i Trosa och åt dyrt och inte speciellt gott. Får åka dit där en gång till också för jag blev lite besviken. Vi har ju haft tur med vädret och det gör ju mycket till.

Nu har vi checkat in på Scandic Väst i Linköping. Här hinner vi inte turista för imorgon är det Astrid Lindgrens värld som gäller. Mormor och Thomas kommer också upp och det ska bli jättekul! Dessutom ska ju sommaren komma imorgon.

Idag har jag inte hunnit tänka så mycket på livet efter den 27 maj men att denna trippen kom väldigt lägligt. Vi hade redan tagit ledigt. Visserligen fick vi flytta lite på dagarna men skulle jag suttit hemma denna veckan också hade jag blivit helknäpp tror jag! Nu skingras tankarna hela tiden och jag njuter av fulla drag av livet. Hade dock önskat att förkylningen hade velat ge med sig. Hostar och snyter mig konstant... men i Söderköping hittade jag en hostmedicin "Kvacksalvardroppar" från Lillhärdal i Härjedalen. Tog en matsked nu ikväll och det smakade sådan hostmedicin mormor kokade när jag var lite. Hoppas på under!!

En dag jag funderat på idag är att alla tror att jag fixar det för jag är så stark. Det var likadant då Gabriel föddes och dog, men har man något att välja på? Antingen lägger jag ju mig ner och väntar på döden eller så fortsätter jag leva. Ändå kan jag tycka att jag är nojig och inte alls så stark. Visserligen latar jag mig ibland men jag har svårt för att ligga länge... då kommer jag på massa saker jag vill göra och får ny energi av det. Jag brukar ínte heller hänga hos doktorn om jag inte abolut måste. Så blir jag sjuk så hoppas jag att min energi räcker både till atta bli frisk och att hitta på roliga saker mitt i!

Idag har vi köpt en ny husvagn och jag har inte varit så aktiv i det beslutet men visst ska det bli bra med en husvagn där man slipper bädda upp och ner hela tiden. Så nu får det blir husvagn i sommar. Jag är dessutom inne på att beställa flyttstäd utan att flytta. Att någon kommer hem och storstädar rejält där hemma för trots min energi lägger jag inget krut alls på städning. Har så mycket annat roligt att göra och det blir aldrig bättre. Efter en kort stund är det likadant igen!

Idag har jag kommit på lite andra tankar. Nu är jag ganska säker på att jag kommer att få någon form av behandling, strålning eller cellgifter och så operation så klart. Jag har ställt in mig på att jag inte kan planera sommaren och inte en den närmaste framtiden. Så snopet det skulle kännas om doktorn sa att det är bara en ofarlig polyp som vi bara knipsar bort men du kan jobba imorgon igen!! Nu håller jag på att ställa in mig på att jag är jätte sjuk.

Det känns visserligen bättre i min förkylning så det har kanske inte spritt sig ännu till lungorna... Jag har ju varit förkyld som en hel man så ni förstår att jag varit sjuk!! eller är!!

Idag blev det sovmorgon till åtta och frukost med småbrudarna. Det blir lite uppmärksamhet då man kommer själv med tre små söta flickor i Pippi pyjamas på hotellfrukosten. De bar själv sina tallrika och uppförde sig exemplariskt. Mamma var är hotellet? sa Irma då vi satt och åt frukost. Det är inte lätt att förstå vad ett hotell egentligen är. Vi packade ihop och åkte till Birsta. Nu ska jag ju göra sånt som får mig på andra tankar än att jag är nära döden. Då är Ikea ett perfekt ställe att vara på! Vi handlade lite där och barnen fick var sin baddräckt och såpbubblor. Vi åt lunch med Lotta som kom med bussen. Det var längesen och kul att träffa henne. Vi åt lunch och fikade innan vi åkte och hämtade Thomas för att kolla på husvagn.

När jag fick veta att jag kanske hade cancer så sa jag att vi skiter i husvagn. Vi har den vi har och går det illa säljer vi den och åker till afrika på safari för det vill jag göra innan jag dör. Nej, säger min man. Blir du sjuk är det extra viktigt att vi har en husvagn och kan åka ut på små minisemestrar. Han han väl fått något för sig är det svårt att stoppa. Så idag har vi tittat på en helt ny vagn som varit demovagn som vi nog köper. Jag är inte med i beslutet för jag har annat att tänka på tycker jag än att köpa en husvagn. Vi ska ha bestämt oss till imorgon. Barnen gillade vagnen. Det är fler sängplatser. Bak i vagnen är det en dubbelsäng och en våningsäng och fram är det en soffgrupp och på mitten kök och toa.

Därefter drog vi söderut. Vi är inte bortskämda med motorvägar och jag älskar dem!! Det går fort att ta sig fram. Stannade i Söderhamn och åt och sen fikade vi i Gävle. Vi kommer inte många minuter innan Signe undrar när vi är framme. Då hon tjatat lite hör man från Elvira. Framme snart? Till slut och vi fram och vilket rum!! Vi fick sviten, det verkar vara ganska fullbokat men vi hade tur. Nu har jag och mannen eget sovrum och barnen sover i "vardagsrummet", Signe i soffan och de andra två i spjälsängar. Vi hade även badkar!! Så först badade tjejerna och sen fick pappa lägga dem så jag fick ta mig ett bad. Det var lite väl varmt vatten, om det nu kan bli det, så jag var nästan yr då jag klev upp. Helt underbart med badkar!! Barnen somnade fort och jag får nu sitta här i min ensamhet och skriva och dricka te.

Det är ju mest på kvällarna som jag får vara ifred med mina elaka tankar. På dagarn hinner jag inte och det är svårt att tänka att man ska vara sjuk. Jag känner mig ju inte det!!

Har tänkt en del på döden också. Jag har alltid inbillt mig att farmor och mormor har suttit på ett moln och tittat ner på mig. Jag har pratat mycket med min mormor och det har fungerat bra. Även då mina barn har försvunnit upp till himmeln har jag tänkt att de spelar boll och annat med deras morfar i himmeln, men visst har jag funderat på om de växer i himmeln?

När man hör medium säga om de som spökar är ofta att de bara vill säga att de har det bra nu. Det räcker inte för mig. Vad gör dem? Ju mer jag tänker på det ju mer säker på blir jag att jag bara blir nergrävd i jorden och märker inget... men jag vill ju vara men min lilla familj. Kommer Signe att gifta sig med Nils och bli fredsförhandlare i FN, kommer Irma att arbeta som sjuksköterska i vården och kommer Elvira att bli någon form av ingenjör? Jag vill veta och jag vill vara med!! Jag är så egoistisk att jag tänker först och främst på mig själv. Jag vill vara med för jag tror att barnen kommer att få ett bra liv även utan mig då de har en fantastisk pappa men jag tror inte jag kommer att han det bra nergrävd i jorden.

För ni vet väl att jag har de tre absolut finaste barnen i världen       

Nu sitter jag i sängen och resten av familjen sover. Vi kom fram sent men så fick det bli. Jag har varit förkyld i några dagar men idag blev det ännu värre. Jag hostar nästan ut lungorna. Då är det lätt att tro igen att jäkeln har spridit sig... jag gjorde en lungröntgen förra året för jag hade så lågt PEF värde men då såg allt bra ut. Lite motion och astmamedicin så skulle det bli toppen. Motionen har jag väl inte slitit på och astma medicien har kommit fram nu de sista veckorna så jag har kanske svaret där!! men ändå gnager det i mig.

Igår då jag prata med mina fina vänner så fick jag insikten om att jag kanske måste gå under behandling. Då är det ju praktiskt på sommaren då Thomas är hemma. Men hur det går det med 50 årskalaset i skåne? Tomteland i Dalarna? Bärplockning? Det ända positiva är väl att man inte behöver slitat på semesterdagar och föräldrapenning...

Hade inte heller insett jag att behöver åka till Umeå. Är man skåning brukar man inte ha så långt till sjukhuset. Här får man flyga för att få behandling.

Vad är skillnad på stråling och cellgifter? av vad tappar man hår? vilket gör att man mår illa?

Kordinatorn igår pratade precis som att jag skulle ha någon form av behandling före operation. Visste hon eller är det vanligt. Kanske gör man det även om det inte är något farliga i knölen. Detta är ett ämne som jag är totalt okunnig om. Kanske kommer jag att bli expert även på detta helt onödiga ämne. Jag tycker att det räckte med att jag blev expert på sorg då man mister barn men tydligen inte...

När jag gick omkring där hemma idag och packade tänkte jag. Blir jag sjuk ska jag unna mig storstädning hemma. Jag är trött och hinner inte då man kommer hem från jobbet, dessutom tycker jag om att göra så mycket annat så jag hinner inte städa. Men jag sticker inte under stolen med att det skulle vara kul med ett rent hem. Nu är alla tvätt tvättad, det finns några kläder som jag bytte på barnen innan vi åkte och det känns bra. Men annars är det som ett ända stort kaos. Inte kommer jag städa då jag kommer hem heller. Har inte bestämt mig hur mycket jag tänker jobba heller. Har lovat att fixa sommar planeringen men det gör jag hemifrån. Nästa vecka kan jag inte påverka så mycket så skulle kunna gått och jobbat men jag vet inte om jag orkar vara social. Att höra på andras småbekymmer eller hindra dem från att ha det. Känner redan nu att jag blivit mer lättgnällig. Hur blir det med veckan efter. Då har jag bara tre arbetsdagar och på tisdagen ska jag få min dom!! Är allt toppen kan man ju stutsa till jobbet men om inte...

Jag både vill och inte vill få besked. Den dagen måste vara fruktansvärd. Tur att jag ska dit redan vid tio tiden och att min käre man ska följa med mig. Jag vill naturligtvis har ett positivt besked men om det inte är det vill jag nog gärna bli opererad samma dag. Vilket nog inte är möjligt.

Har tänkt hela dagen att jag är lyckligt lottad ändå. Att jag har så fina vänner och bekanta som ställer upp. De ringer, träfffas, hjälper mig praktiskt, kommer med hejar rop. Utan er hade det varit svårare. På tisdag kör grannen mig till sjukhuset och hämtar mig där. En ur personalen kör hem barnen till mig så jag slipper ge mig ut då jag ska något lugnade så jag inte får köra bil på några timmar. Redan har flera på dagis sagt att de kan hjälpa oss om det krisar. Det känns bra. Man vet ju inte då man flyttar hur det blir med nätverket, nu verkar det finnas även i jämtland. Nu ska jag svara på lite sms innan jag också somnar. Godnatt

Man upptäcker då man hamnar i en kris vilka vänner som finns omkring en. Nu har jag upptäckt att jag fått ett fint nätverk av vänner även här uppe i norrland. Tidigare var alla i Skåne i princip men nu har de spridit ut sig mer åt alla håll och kanter och det känns otroligt skönt. Idag har jag träffat två fina vänner på stan och så har jag pratat med två fina vänner på telefon. Dessutom uppskattar jag allas hejarop otroligt mycket   

Idag jobbade jag först lite men gjorde jag mig iordning för att åka in på stan. Jag skulle ta prover och så skulle jag hämta kallelsen till röntgen. Jag passade på att skaffa mig lite motion med både promenad och trappträning, då jag kom upp till våning sex visade sig att jag inte kom längre utan fick gå ner igen och ta ett nytt trapphus... Sköterskan som stack mig var duktig. Direkt prickade hon rätt och det är inte helt vanligt!!

Åt lunch med Anna och sen fikade jag med Lena. En toppendag!

Upptäckte att jag bara fått en röntgen tid men hade för mig att jag skulle på minst en till. Ringde kordinatorn och det är en trevlig människa. Hon berättade att jag fått en kallelse men de ska skicka mig vidare till en annan röntgen efter den första. Först ska jag göra en magnetröntgen av nedre buken och sen ska jag göra en övre bukröntgen. Hon gav mig också en tid till doktorn den 27 maj. Längre än så behöver jag inte våndas...

Jag får en del tips om att inte tänka så många katastroftankar. Nu är det ju inte så att jag bestämmer mig för att tänka drastiskt utan det kommer helt oväntat från min hjärna!! Nu känns det i höfterna, kan det ha spridit sig till skelettet? Idag har jag varit aktiv och därmed mer ont i höftern = ännu mer oro för spridning.

Jag tror dock att katastroftankar är bra, det kan ju faktiskt bli så och det gäller att vara beredd. Skulle jag bara ha katastroftankar vore det inte bra men så är det inte. Idag har jag nästan stundtals glömt bort att tänka på döden. Det kändes bra att prata med Lena som ändå är sjukvårdsutbildad och få lite distans. På något vis tror jag att antingen är jag helt frisk eller så är jag i prinicp död, jag har inget mellanting. Det var först idag som jag har tänkt att jag kanske ska få behandling som cellgift och strålning. Vad är vad? Av vad tappar man håret? Växer det ut tjock fint hår sen?

Jag uppmärksammades också på att om jag ska strålas så ska jag till Umeå! Dit har bara suttit i en bil förut för det öste ner så att vi inte ville gå ut utan passerade och körde mot solen. Vi hade bestämt oss för att köpa en större husvagn men när jag fick detta besked sa jag att vi struntar i det, säljer den vi har och åker till afrika för det vill jag hinna innan graven. Nä, säger Thomas vi köper en större för blir du sjuk behöver vi åka ut och iväg. Kanske till Umeå? Kanske har vi en ny nästa vecka...

När jag pratade med kordinatorn så pratade hon om cellgifter eller strålning och Umeå men det var så främmande att det tog ett tag innan jag fattade att det var mig det handlade om. Det känns som en annan värld. Man kan inte planera något alls...

Spridningen är jag rädd för. Hittar de cancer som inte spridit sig tror jag att det fixar sig men har det spridit sig så vete sjutton om man klara sig.

Imorgon kör vi mot kusten och Sundsvall. Jag skulle behöva jobba lite och packa mycket innan vi åker. Ska hämta tidigare på dagis för vår fina personal ska ha utbildning. Ena magisterna som brukar skjutsa våra barn på måndag och tisdagar har lovat att skjutsa barnen ända hem på tisdag nästa vecka då jag ska röntgas. Då får jag kanske ett lugnade för tarmarnas skull och då får jag inte köra bil. Vi har världens bästa dagis!! (förskola) Ska bara själv fixa så jag kommer hem...

Tankarna far omkring hela dagarna. Ibland tar dock mina små troll för mycket anspråk och jag glömmer helt för en liten stund. Hörde någon säga en gång att goda råd kan man bara föra vidare till någon annan för man har inte nytta av dem själv. Jag får många bra råd men följer nog inget!

Jag har mycket katastroftankar. Att de kommer att säga att du har tre veckor kvar att leva! Jag känner hela tiden efter om jag har ont i kroppen någonstans. Kan de ha spritt sig? Tycker egentligen inte att jag känner mig sjuk men jag har ju haft ont i höfterna sen jag fick barnen. Jag är förkyld och har ont i lungorna... det kan alltså både ha spritt sig till skelettet och till lungorna. det som lugnar mig lite är att jag gjorde en lungröntgen förra året och det såg bra ut. Blåste i PEF mätaren ikväll och jag hade dåliga värden och ändå har jag använt astmamedicin de sista veckorna.

Mina första tankar då jag kom hem i fredags var naturligtvis barnen. Jag är inte orolig för att de inte skulle få det bra utan mig men jag blev egoist och jag vill ju uppleva allt de upplever och jag vill bli 100 år!! Nästa tanke var att Thomas inte kommer att köpa alla Astrid Lindgren filmerna till barnen. Han kommer inte heller att köpa så mycket böcker och inte Loranga, Dartanjang och Masarin som är min favorit. Då han kom hem och hade handlat hade han köpt mjöliga potatis och vi som skulle ha de till klyftpotatis. Han har mycket att lära och det hinner inte jag på några veckor!

Det var värst i fredags. Jag grät mest helat tiden och pratade jag med någon blev jag tårögd. Jag vet ju sen tidigare då Gabriel föddes att jag tycker att det är jobbigast då andra människor bryr sig om mig. Det klara jag inte. Jag vet att jag har många som bryr sig om mig och det känns ju samtidigt otroligt bra.

Det har gått bättre i helgen. Vi var på loppis i lördags och fast jag inte sålde för en enda krona var det skönt att göra något helt annat. Först tänkte jag att jag skiter i det för vad ska jag med de pengarna... men sen tänkte jag nej Carina skärp dig!! Vi frös ända in i märgen då vi kom hem så vi gjorde en blåbärspaj och mös i uterummet. Vi la ner all annan verksamhet och satt och kollade film med barnen. Grillade på kvällen och sen tog vi ett familjebad som barnen önskade. Det blir lite trångt men mysigt!

Jag vet inte om jag kan pussa och krama mer på mina barn än vad jag redan gör, kanske kan pussa lite mer på gubben.

Imorgon ska jag till sjukhuset och ta prover och hämta en kallelse med nya laxeringsmediciner. Det är min starka sida nu att laxera. Det blir jag bra på. Jag struntar i att jobba denna vecka. Jag ska jobba lite hemifrån mest för min egen del och sen åker vi till skåne redan på tisdag. Vi har bokat hotell hela vägen ner och upp igen. Thomas har frinätter som vi utnyttjar. Vi hinner med Astrid Lindgrens värld på fredag, den dagen de öppnar för säsongen. Då kommer även mormor och Thomas upp. Den 18 maj är det släktträff i Skåne sen blir det full fart hemåt för den 20 blir det nästa undersökning.